I båthallens mörka hörn

  

På övervåningen i Sjöhistoriska museets Båthall 2 finns längst in till höger två svarta båtformar. Det är skrovformen och däcksformen till Maxi 77, en av 1970-talets verkliga storsäljare. Formarna samlades in till Sjöhistoriska museets utställning "Båtliv" som invigdes 1999 (om jag inte minns fel). Utställningen tog avstamp i det sena 1800-talet och presenterade Svensk båtsport under 100 år. Formen till Pelle Petterssons mest uppskattade konstruktion fick representera 70-talet i "Båtlivsutställningen".

Det var under detta decennium som den glasfiberarmerade plasten gjorde båtägande möjligt för den växande medelklassen. De tre storsäljarna var Pelle Ps Maxi 77, Brohälls Albin Vega och Sundéns IF. Dessa tre tillverkades industriellt i flera tusen exemplar och marknadsfördes som rejäla familjebåtar, vilket de också var.

För båtköpare med tummen på rätt ställe och gott om tid fanns också möjlighet till halvfabrikat. Man kunde köpa ett färdigt skrov med en omonterad inredning eller kanske den seglingssugne hyrde formar och plastade själv. Det fanns ett otal varianter av båtköp under det framtidsoptimistiska 70-talet. Många gånger hyrdes en lokal av flera personer som gick ihop och hyrde formar för att bygga sig varsin båt. Efterfrågan på båtbyggarlokaler var stor och man fick ta vad som fanns tillgängligt. Tillverkning av plastbåtar kräver torra och ventilerade lokaler och det var inte alla byggplatser som uppfyllde kraven. Fukt kunde plastas in i skrovet och efter några år drabbades båten av "böldpest" om man hade otur.

På den tiden hade man inte heller den bästa kollen på arbetsmiljön, särskilt inte när bygget skedde i privat regi. Att arbeta i skyddskläder och med skyddsmask gjorde jobbet tungt och besvärligt och de båtbyggare som ändå försökte tänka på hälsan sågs ofta som veklingar.

Maxi 77 byggdes professionellt och inte som amatörbyggen och formarna i Båthall 2 är goda representanter för 1970-talets positiva framåtanda inom båtbranschen. Trots att de svarta formarna i Båthallen tar bort ljus från fönstren och kan uppfattas som stora och skrymmande är de goda exempel på 1970-talets båtboom.

Form till Maxi 77

Kungligt tivoli

Tivoliflagga

Vi har en stor samling flaggor och fanor i våra samlingar. Nyss stötte jag på en standar av vitt siden med frans. På mitten finns en fyrkantig sköld med hertigkrona över. Hur ser man det? Jo, kronan är öppen, har inga bågar (som säkert har ett särskilt namn) över hättan, liksom en kungakrona har. Men jag blir nyfiken på texten runt emblemet: KONGL. DJURGÅRDENS TIVOLI GARNISON.

Inte kan det ha med nutidens Gröna Lund att göra? De som vågar sig upp i till exempel Eclipse får en magnifik utsikt och vy över hela Stockholm, framför allt över Djurgården där tivolit ju är beläget. Härifrån ser de resterna från Stockholms örlogsvarv som under 1960-talet flyttades till Muskö. Ännu kan man se de båda båthallarna liksom de äldre galärskjulen. Av galärskjulen från 1700-talet finns två av ursprungligen 30 kvar. De inrymmer nu Spritmuseum.

Gröna Lund invigdes 1883 och är Sveriges äldsta existerande tivoli. 1924 fick det konkurrens av ett tivoli som hette "Nöjesfältet" som låg mittemot Gröna Lund på andra sidan av Allmänna gränd. "Nöjet" hade Stockholms första berg- och dalbana, ett större område än Gröna Lund och fri utsikt över vattnet innan Gröna Lund fick möjlighet att utvidga.

Men så uppstod det hemlig kärlek mellan barnen till de konkurerande nöjesfältens ägare. Först efter båda ägarna gått bort vågade de tillkännage detta 1940 och gifte sig två år senare. Paret drev båda nöjesfälten, men 1957 lades "Nöjesfältet" ned till förmån för Gröna Lund.

Men nu kom jag långt från ämnet, vår standar kan inte komma från något av dessa tivolin. Jag hittar ingenting alls om detta tivoli som tycks ha hört till varvsområdet. Området var militärt och stängt för allmänheten. Det var som en egen värld mitt i Stockholm som bara de anställda hade tillträde till.

Flaggan (60x80 cm) är fäst med blå satin på en 80 cm lång stång med gulmålade knoppar i var ände. 1939 skänkte provinsialläkaren Kurt Bergström flaggan till museet.

Och frågan kvarstår: Vad var detta för tivoli? Någon som vet eftersom jag inte lyckades leta fram någonting alls om det?

Vita märren gnäggar i sina brädfogar

Strindbergs målning Vita märren

Den 2 augusti 1874, alltså för 141 år sedan, publicerade Dagens Nyheter ett långt reportage om en kappsegling på Kanholmsfjärden i Stockholms skärgård som KSSS (Kungliga Svenska Segelsällskapet) nyss anordnat. Den 25-åriga journalist som skrev artikeln skulle bli en av landets allra största författare och i reportaget märks hans målande nyskapande stil som till exempel påminner mig om "Röda rummets" (1879) berömda inledningscen.

Det är alltså en ung August Strindberg som här rapporterar från en av de första stora kappseglingarna i ordnade former i Sverige. Han liknar Kanholmsfjärden vid både en cirkus och en dansbana där sjömärke och kvarn gnäggar och hjular och den sydvästliga vinden spelar upp till dans. Det märks att Strindberg är förtrogen med skärgården och med segling. Han hade sedan barndomen tillbringat sina somrar både runt Mälaren och i Stockholms skärgård, och anses ha lärt sig en hel del av Johan Eriksson på Kymmendö – förebilden till Carlsson i Hemsöborna. August Strindberg älskade Stockholms skärgård under hela sitt liv och kom att hyra sommarställe på flera olika platser.

Så här börjar hans artikel:
"Kanholmsfjärden ligger som en cirkus. Vita märren gnäggar i sina brädfogar och Harökvarnen sträcker på armarna och hjular på skogsbrynet – Kanholmsfjärden ligger som en nysopad dansbana, och sydvästen spelar upp en dubbelrevad märssegelspolska. Roslagarna har valt Fjordholmarna till klädloge och landsortstruppen rustar sig till första representationen. Här uppstår en paus, varunder prisdomarna justerade sina ur, åskådarna beslå sina plaids, brassa rockarna för babords knappar och leta fram sina sjötermer för att ha klara. Roslagarna plocka sten i sina båtar, vilket för dem är lika med reva. Just som rikets 2 499 präster säga amen och solen visar tolv, brinner ett skott av från chefsfartyget, lika precis som kanonen i Palais-Royal. Roslagarna hissar på, klippa med vingarna och göra slag åt fjärdens norra gatt."


Och vad är Vita märren för nåt? Jo med det avser Strindberg ett sjömärke på Skarpö. Denna oljemålning av Vita märren gjorde August Strindberg som 43-åring. En tavla som tyvärr inte tillhör våra samlingar utan ägs av Nationalmuseum.


I Sjöhistoriskas fotoarkiv har vi en hel del fotografier från Kanholmsfjärden. (extern webbplats)

Målning av Vita märren tillhörande Nationalmuseum (extern webbplats)

Soms systerfartyg Sterlyad

Ubåten Sterlyad

I Sjöhistoriskas fotoarkiv finns ett fotografi av den ryska ubåten Sterlyad (sv Sterlett, liten stör) från 1905. Sterlyad är systerfartyg till den i dagarna omtalade ubåten Som (sv Mal), som kolliderade med det svenska fartyget Ångermanland 1916. Sterlyad sänktes av den ryska flottan i Tallin 1918.

Som-klassen ingick 7 ubåtar, alla med fisknamn. Som var byggt av Eletric Boat Company i USA och hette ursprungligen Fulton. Det var en prototyp till en serie ubåtar som senare byggdes i USA.

I fotoarkivet finns även fotografier av S/S Ångermanland. Se ovan.