RMS Lusitania, 100 år sedan sänkningen.

1915 - Första Världskriget rasar och sveder Europas länder med kulor och krut. Tyskland hade förklarat att alla fartyg med brittisk flagg löper risk att bli sänkta.

På väg från New York i det neutrala USA stävade det brittiska fartyget RMS Lusitania mot England. Det är ett av världens största passagerarfartyg. Hon hade 1960 personer från 25 nationer ombord. Dessutom lasten som kanske var orsaken till sänkningen. Kött, ost, medicinsk utrustning, koppar mm. samt maskinell utrustning(!) fanns listat som last. Fanns hemlig last av vapen och ammunition med? Kontraband? Ja, det fanns det. Men allt har inte blivit helt klarlagt än i dag. Två år efter sänkningen gick USA in i kriget.

Monter i biblioteket om Lusitania

Bibliotekets personal har gjort en monter med fakta, bilder och böcker om Lusitania

 

Det var den 7 maj och lunchtid ombord på Lusitania när man siktade Irlands sydkust. Det var bara några timmar kvar från att stiga iland i Liverpool, England.

Samtidigt  kommer den Tyska ubåten U-20 i ytläge också utmed  kusten, fast i motsatt riktning.  Ubåten är på hemväg. Resan ska gå runt Irlands västkust norrut, runda Orkneyöarna och sedan utmed Englands östkust söderut till Wilhelmshafen i Tyskland.

Kl 13.20 ser en utkik i ubåtstornet ångaren Lusitania. U-20 dyker till periskopdjup och kaptenen riktar in sig för torpedskott.

Kl. 13.39 uppfattar Lusitanias utkik att en torped är på väg mot fartyget om styrbord.

Det hörs en skarp knall och blir ett stort vattenuppkast på styrbordsidan. Lusitania är träffad i höjd med bryggan. Strax därpå, bara några sekunder senare, blir det en mycket kraftig explosion. Fartyget rister till och samtidigt börjar den få slagsida. Kapten beordrar att man ska gå i livbåtarna.

Fortfarande med fart framåt börjar skeppet ta in massor av vatten och får snabbt slagsida åt styrbord.

Sedan skär hon under vågorna och går mot botten.
Det har då gått 18 minuter efter torpedträffen.

Den sista luften rusar ur fartyget, som får vattnet att krevera, innan hon slår i botten och lägger sig på styrbordsidan.

763 personer överlevde.
1 197 drunknade

Ett minnesmonument är rest i Cobh (dåvarande Queenstown) på irländska sydkusten. Det var dit det överlevande och döda fördes.

Fakta hämtat från

C-G Wetterholm, Lusitanias undergång.   Stockholm, 2005.

http://www.rmslusitania.info/

Ovanliga båtar

Några av arkivets 46.000 ritningar sticker ut lite extra. Till exempel Albert Andersons cykelbåt som jag skrev om för några år sedan. Eller 1700-talskatamaranen Experiment of Leith vars spännande historia min marinarkeologikollega Markus Hjulhammar har skrivit om. 

Ritning till Tesla

En annan båt som sticker ut i ritningssamlingen är Tesla. Denna strömlinjeformade skapelse ritades 1940 av Jac M Iversen åt tandläkaren S. Stenbeck. Stenbeck var själv mycket involverad i hela processen. Han ville ha en båt som kunde skötas av en person och alla manöverorganen var därför samlade vid rorsmannens plats. Även ankarna kunde skötas inifrån. Stenbecks idé var en bekväm båt som passade för familjesegling och där man var skyddad från det nederbördsrika svenska sommarvädret.

Det hela resulterade i ett verkligen speciellt utseende. På ritningarna står Tesla beskriven både som kabinkryssare och skärgårdskryssare och i en artikel i Till Rors från 1941 kallas den för "husbåt". Ja, Tesla är verkligen inte rätt att typbestämma, men hon måste ha fått många att haja till när hon kom seglande i Stockholms skärgård.

 

Ritningsdetaljer till Tesla

Detaljritning där man ser lösningar för skot och mastspel, t ex finns en spak för "segel(förings)kommando".

Fotografi av segelbåten Tesla

Tesla 1986 utanför Saltsjö-Boo. Fotograf: Bill Östring

 

För mer än tio år sedan var jag tillsammans med några kollegor och tittade på Tesla som då låg på Lidingö. Tyvärr var hon då i dåligt skick och vad som hänt med henne sedan dess vet jag inte. Några efterföljare i sin nytänkande design fick hon mig veterligen inte.

Alla ritningar till Tesla hittar du på DigitaltMuseum och även ett litet urval av fler ovanliga båtkonstruktioner

Isbrytare stävar in i bokmontern

Isbrytarmonter

Under monterarbetet stävade isbrytarna inne i biblioteket.

Så här mitt i vintern har vi bytt ut böcker och bilder i bibliotekets monter. Efter ett mycket kort grubblande föll valet på våra ISBRYTARE. I dryga hundra år har isbrytare hjälpt handelsfartygen att nå och lämna sina Östersjöhamnar. I och med segelskutornas uttåg och ångfartygens intåg behövde man hålla seglingsrännor farbara hela vintern.

Då kommer isbrytarna till undsättning. De plöjer sig fram med lätthet i isen där andra kört fast. De kan ta fartyg på släp eller bara krossa isen i farlederna så att de blir farbara igen. Ett fastfruset fartyg i isen löper stor risk att skadas och springa läck, till och med sjunka.

Sjöfartsverket har fem isbrytare: Ale, Atle, Frej, Ymer och Oden. 190 cm tjock is bryter Oden som är vår största isbrytare, tillika en internationell kändis som har besökt båda polarhaven på forskningsexpeditioner.

Men isbrytaren Oden i vår monter är bara lite styvt 10 cm, en modell byggd i skala 1:100.

Vår IF-båt och 80-talströjor

Tre kvinnor på segelbåt.

Foto Sjöhistoriska museets arkiv/Okänd fotograf.

 

På fotografiet ser vi tre kvinnor som ägde museets IF-båt under mitten av 1980-talet. De heter Svea Nelli (sittande),  Ewa Wicksell och Ulla Bohmgren. De ägde IF-båten tillsammans och gjorde gemensamma seglingar i Stockholms skärgård. Båten förvarades då liksom till år 2014 hos Segelsällskapet Gäddviken i Nacka. I museets IF-båtprojekt har vi intervjuat både Svea och Ulla. Tröjorna som de har på sig stickade Svea. Förutom den här fina bilden så har vi fått det avtal som de gjorde upp där de skrev ner att alla tre delägare hade precis lika mycket och rättvist ansvar för ekonomi, arbete, nyttjande, rutiner, segling med mera.

Mer om dokumentationen kring vår nya IF-båt