Globernas historia

        Holländsk jordglob från 1640        Holländsk himmelsglob från 1640

 

Idag öppnar vår utställning "Kartor & Klot". I den finns sex fina glober ur våra samlingar. Särskilt magnifika är de två äldsta på bilden ovan. Globerna tillverkades ofta i par; en jordglob och en himmelsglob. Detta globpar är från en tid då man köpte in kartor och glober från utlandet, företrädesvis från Amsterdam. Globerna var dyra och därför få förunnade. Att kunna läsa av en glob tillhörde bildningen, vilket gjorde globerna till viktiga statussymboler.

Den främste holländska kartografen, som gjort detta par, hette Guiljelmus Blaeuw... ungefär. Han använde mängder av sätt att skriva sitt namn och kallar sig så just på våra glober. Hans officiella namn är nog snarare Willem Blaeu. Han levde mellan 1571 och 1638. Efter Willem/Guiljelmus död 1638 fortsatte hans son Joan Blaeu (1596-1673) att driva verkstaden i Amsterdam. Tryckplåtarna fadern tillverkat användes fortfarande, vilket förklarar att de här globerna enligt uppgift är tillverkade två år efter globografens död.

Stjärnbilden lilla hund på den holländska himmelsgloben från 1640

Stjärnbilden Lilla hund på den holländska himmelsgloben från 1640

Med tiden växte intresset för naturvetenskap och allt fler ville ägna sig åt "globografi". Mig veterligen inget vanligt ämne i högskolekretsar idag, även om jag faktiskt hittar ämnet vid universitetet i Oslo. Det ansågs välutbildat och kulturellt och ämnet innefattar även geografi, kartografi, astronomi och meteorologi.

I Uppsala bildades 1758 "Cosmografiska Sällskapet". Med växande efterfrågan ansåg man de holländska produkterna vara alldeles för dyra. Därför blev Cosmografiska Sällskapets mål att utarbeta och tillverka kartor och glober till allmänhetens tjänst. Givetvis ville man också gärna sälja våra svensktillverkade kartor och glober utomlands.

Uppdraget att börja tillverka glober gav man till Anders Åkerman (1721-1778). Han arbetade som gravör vid Uppsala Vetenskapssocietet. Själva globerna tillverkades i papier-maché. Därefter drogs de över med gips som man putsade alldeles slätt. På gipsytan applicerades sedan den graverade kartan. I Åkermans verkstad snickrades även stativen till globerna efter en mall i rokoko. De målades engelskt rött och dekorerades med förgyllda blybeslag.

Anders Åkermans glob från 1766     Legenden med namn och årtal på Anders Åkermans glob från 1766

Anders Åkermans glob från 1766. Till höger legenden med hans namn och årtal

1778 dog Anders Åkerman. Ansvaret för globtillverkningen flyttades då från Cosmografiska sällskapet till Vetenskapsakademien. Där arbetade Fredrik Akrel (1748-1804) som gravör och han utsågs nu till Åkermans efterträdare. I samband med detta flyttade Globverkstaden från Uppsala till Stockholm.

Allt som Åkerman tillverkat, såsom till exempel alla tryckplåtar, flyttades med. Akrel fortsatte alltså att tillverka glober i Åkermans namn. Åkermans hade tillverkat tryckplåtar från 1759. Under 1760- och 70-talen gjordes stora upptäcktsresor då man bland annat upptäckte Australien. Detta tillförde Akrel på gravyrplåtarna och började ge ut nya utgåvor från 1779. Tryckuppgifterna som finns på varje glob med namn och årtal kallas för "legend". De glober Akrel tillverkade bar alltså Åkermans namn i legenderna med ett tillägg av sitt eget.

På en glob kan det därför i legenden stå "GLOBUS TERRAQUEUS Cura Societ.Cosmograph.Upsal. Editus Ao 1759 ab Andræa. Åkerman Reg.Societ.Scient.Upsal.Sculpt. Nunc. Accedente Consilio Reg. Acad. Scient.Stockholm. ex recentissimis Observationibus Emendatus Opera Friderici Akrel Reg.Acad. Scient.Stockholm Sculpt 1779..."

Och inte nog med det!

I "Anteckningar hörande till Kongl. Vetenskapsakademiens historia.." skrivna av friherre Rosenhand 1811 (som i modern tid finns som gratis ebok!) läser jag att den 6 juli 1785 beviljade Konungen Akrel ett årligt understöd af 200 R:d "och dessutom 50 R:d mot det villkor att han i gravuren och konsten till globers förfärdigande en därtill skicklig yngling undervisar. I anledning härav blev den 16 oktober samma år Erik Åkerland antagen."

Efter Akrels död 1804 tog alltså Erik Åkerland (1754-1835) över titeln som globograf och gjorde detsamma som föregångare, tillförde ännu nyare upptäckter. En av globerna i utställningen är från 1804 och på den står det alltså, ja, läs själva:

Legend på globen från 1804 med namnen Åkerman, Akrel och Åkerland

Legenden på en glob från 1804. Tre globografer, tre årtal.

Alla fina fotografier ovan av globerna är tagna av vår fotograf Anneli Karlsson.

Till Macao utan gps

Teckning över hamnen i Macao på 1700-talet.

Nästa vecka öppnar Sjöhistoriska en utställning "Kartor och klot" riktad till barn. Den har några fantastiska jordglober från museets samlingar i fokus. I samband med utställningen har jag tittat mer på de äldre sjökort och förtoningar som finns i arkivet. 

Ett ofta använt material ur arkivet är en så kallad förtoningsbok som Mattias Holmers, kapten vid Ostindiska kompaniet, själv skrev och tecknade. I en tid där det bara fanns få och otillförlitliga kartor, var varje sjömans egna erfarenheter och kunskaper av otroligt stor vikt. Mattias Holmers genomförde själv flera lyckade seglatser fram och tillbaka till Kina och i slutet av sin levnad skrev han ner sina erfarenheter från dessa. Boken innehåller detaljerade beskrivningar om avstånd, lodningsdjup, strömmar och allt annat som är värdefullt att veta när man ska föra ett skepp från Sverige hela vägen till Kina. Utan sjökort och fyrar, och definitivt utan gps och andra moderna hjälpmedel.

Nästan varje sida med noga präntad textbeskrivning åtföljs av illustrationer. Flertalet av dem är förtoningar, dvs en bild av hur kusten ser ut från havs, som ska underlätta för att känna igen var man är och hjälpa till när man vill närma sig land. Holmers förtoningar är naivistiskt ritade med rundade kullar och små fartyg inritade som illustration.

I en detalj ser man tydligt hur Holmers ger seglingsanvisningar.  

Detalj ur Holmers förtoningsbok, 1700-tal

Lägg märke till de tre små skeppen som passerar mellan de olika öarna. Av texten framgår att det finns flera alternativa sund och skeppen markerar alltså var man kan färdas utan fara.Ordagrant så står det:

Lemis Eyländer. ... har 3ne öpningar och kan utan fara gå på hvilken sida dig behagar, dock om du kan så är bäst at lämna Eylanderne om Bagbord, och fasta landet af Lanton om styrbord, Djupet är hela wägen 20.18 a 15 famn god bottn så du kan ankra, på hvad ställe du will."

Det är ett fantastiskt arbete som Holmers gjort. Jag undrar om det någonsin kom till användning för andra sjöfarare eller om det var för hans egen privata nöje som han bemödade sig att nedteckna alla uppgifterna? Precis som många andra som skrev ner sina levnadsöden när de blev äldre. Visade han upp för andra sjömän som tilläts kopiera hans uppgifter eller satt han själv och drömde sig tillbaka om sin tid på världshaven?

 Här är hela sidan som de båda bilderna är hämtade ifrån.

Hel sida ur Holmers förtoningsbok, 1700-talet. 

Panamakanalen 100 år

s.s. Ancon i Panamakanalen den 15 augusti 1914

s.s. Ancon (tillhörig kanalbolaget) stävar med stor flaggning

genom Panamakanalen den 15 augusti 1914.

 

Den 15 augusti 1914, för hundra år sedan, invigdes Panamakanalen. Det hade tagit 33 år från det första spadtaget 1881, och egentligen var det obegripligt att fransmännen ens gav sig in i projektet.

Visst är det en kort sträcka mellan Stilla Havet och Atlanten, bara 77 km. Men fransmännen tänkte gräva en kanal i havsnivå, helt utan slussar. De anlitade fransmannen, adelsmannen och exdiplomaten Ferdinand de Lesseps, han kunde ju bygga kanaler och hade gjort succé med Suezkanalen som blev klar 1869.
Nu var det ju inte riktigt samma sak i Panama. Till skillnad från Egypten är det inte platt. I stället låg berget Culebra i vägen, 87 meter högt, och en djungel med tillhörande träskmarker och floder.
Fransmännen hade fått in fjorton olika förslag på hur Panamakanalen skulle byggas (de flesta var förmodligen mer realistiska), men de Lesseps vann med sitt enkla, billiga och skulle det visa sig totalt omöjliga förslag. Med stort hopp om en snar framgång gnuggade aktieägarna händerna.

Med dynamit, grävskopor, mudderverk, billig arbetskraft och en stor dos optimism satte man i gång. Men djungeln var i det närmaste ogenomtränglig och en halvårslång regnperiod om året fick gång på gång jordmassorna på glid. Olyckorna var många. Sjukdomar grasserade bland arbetarna: malaria, gula febern, kolera, alkoholism, självmord mm. Man visste för lite om tropiska sjukdomar och myggornas roll. Tre av fyra som lades in på sjukhus dog.

Efter sex år, 1887, medgav de Lesseps att det nog skulle gå bättre om man byggde slussar. Men då hade pengarna tagit slut och trots de Lesseps desperata försök att pumpa in mer pengar var konkursen ett faktum två år senare. de Lesseps och hans kollega Eiffel (ja, han med tornet) anklagades för ekonomiska oegentligheter och dömdes. Minst 22 000 arbetare dog av umbäranden, och det är förmodligen lågt räknat.

Fast kanalen var ju i grunden en bra idé. Amerikanarna behövde den (militärt) och köpte projektet 1903 för en billig slant. De drog igång med förnyat mod (och nya investeringar) 1904. Nu blev det en annan konstruktion med bland annat en konstgjord sjö och slussar - men man satsade också betydligt mer på arbetarna. Det byggdes avloppssystem, idrottsanläggningar och samkvämslokaler – men färre barer. Myggorna utrotades i det närmaste. Trots detta dog det ytterligare 5 600 arbetare under de återstående tio åren.


Den 15 augusti 1914 var det så äntligen dags för invigning. Pompa och ståt, men tidningarna skrev snopet nog bara notiser, de hade ett världskrig att bevaka.
Ständigt ökande handel från jordens alla hörn och med last på köl kräver förnyelse av kanalen. Nästa år ska de nya slussarna vara färdiga (man hann inte klart till hundraårsjubileet). Dessa slussar kommer att fördubbla mängden transporterat gods genom kanalen.

Panamax som fartygsstandard är död - länge leve New Panamax!

New Panamax fartygsdimensioner (de gamla dimensionerna inom parentes).
366 (294) m längd,
49 (32) m bredd,
15 (12) m djupgående.
58 (oförändrad) m fri seglingshöjd under bron "Bridge of the Americas", (byggdes 1959-1962).

I den fina montern utanför biblioteket har vi just nu bilder och texter om hundraåringen för den som vill se mer.

Många olika slags modeller

När man talar om Sjöhistoriskas samlingar och modeller tänker nog de flesta på skalenliga fartygsmodeller. Det är också det vi har flest av. Av våra drygt 1100 helmodeller är flera riktigt gamla. Som till exempel den vi benämner Ö 3. Det är en skrovmodell daterad till mitten av 1600-talet, en av världens äldsta fartygsmodeller. Kring såhär gamla modeller råder ofta lite ovisshet. Denna kan föreställa det engelska fartyget NASEBY sjösatt 1655. Möjligen är den tillverkat av självaste Francis Sheldon, engelsk skeppsbyggmästare som flyttade till Sverige samma år och blev skeppsbyggmästare för flottan.

 

Modell av NASEBY

Modell Ö 3 förmodligen av NASEBY

Men i samlingarna finns flera olika typer av modeller. Förutom helmodeller som är skalenliga finns också halvmodeller som är skalenliga. De kan sitt fästa på en oftast fernissad träplatta, men också hänga fritt.

Den senaste halvmodell vi samlade in föreställer FENJA. Nästan samtliga modeller visar styrbord sida. Det är nästan så jag vågar påstå alla, jag har faktiskt aldrig sett en halvmodell visande babord sida. FENJA byggdes 1944 på Finnboda varv som ett av fyra systerfartyg till minfartyget HMS ÄLVSNABBEN. Ovanligt med denna modell är att den är utförd i någon slags vaxad papp. Vi har ingen modell av det materialet sedan tidigare, alla andra är utförda i trä. Vi har över 500 halvmodeller. De äldre tjänade som byggritningar, med nu tillverkas till exempel många vackra fritidsbåtar i halvmodell som ren utsmyckning. Sammetslena och välfernissade.

Halvmodell av FENJA byggd 1944.

Halvmodell av FENJA från 1944

Inte ovanligt är att plåtarna och deras numrering finns utmärkta då det handlar om stålfartyg, som Fenja. Träbåtar finns också i en spantvariant, endast spanthalvor sitter fästa mot träplattan.

Därtill finns akterskepps- och förskeppsmodeller.

                Akterskepp av fregatten af Chapman                   Förskeppsmodell av korvetten SAGA 

Akterskeppsmodell av  "36 Canon Fregatten Chapman År 1826"

och förskeppsmodell av korvetten Saga från 1878

Likaså finns Tavellmodeller. De är sällan proportionerligt återgiva. Inte sällan utförda av sjömän och ses kanske mer som sjömansarbeten än som regelrätta modeller. Men de är dekorativa, lekfulla och innehåller mycket att titta på.

En tavelmodell jag stötte på nyss i magasin och studerade lite närmare är den nedan. Den visar ett fullriggat skepp som seglar för babords halsar. Till höger seglar en segelkutter och till vänster ett hjulångfartyg.

Tavelmodell av fullriggare

Tavelmodell av fullriggare

          segelkuttern på tavelmodellen    Hjulångaren på tavelmodellen

Segelkuttern för om fullriggaren och hjulångaren akteröver

Tavelmodell av Gotlandslinjens Nord Gotlandia från 1999

En betydligt modernare tavelmodell av

Gotlandslinjens NORD GOTLANDIA tillverkad 1999

Men alla modeller är inte modeller av fartyg! Det finns också mängder av kanon- och lavettmodeller, liksom modeller av olika kammarstycken och mekanismer, av däcksplan med en bit av en fartygssida och kanonport, modeller till tornvridningsanordning, av ankar med mera med mera.

        Kanonmodeller i magasin      Modell av kanon i lavett på hjul

Här uppordnar jag kanonmodeller som kom från modellkammaren i Stockholm 1922. Det är till exempel "12 tums bomb kanon i 1/10 af rätta storleken af General v. Feilitzens Construction". Eller "30-pund Canon gjuten vid Åker 1844 (1/6)". Till höger en modell av af Chapmans 12 - pund landstigningskanon. Lavetten är monterad på transportvagn.

Det finns också rekonstruktionsmodeller tillverkade i utbildningssyfte här på museet som tillförts samlingarna. Det är olika modeller som tillverkats till våra utställningar genom åren.

Rekonstruktionsmodell av fiskareankare

En rekostruktionsmodell av ett fiskarankare från Gotland med en inkilad kalksten

De olika typer av modeller jag nu berättat om är modeller i annan skala är originalet. Skalenliga eller inte. Men utöver alla dessa finns också flottans alla fastställda modeller av vapen, utrustning och beklädnad. Dem ska jag berätta om en annan gång!