Ett vackert skeppsapotek

 

skeppsapotek

En finsnickare skulle nog många gånger njuta av föremålen i våra samlingar. Som vid betraktandet av detta vackra skeppsapotek byggt i päronträ förmodligen för drygt 140 år sedan. Bakom glasdörren är det inrett med fyra ställ med fack för 29 flaskor. Kvar idag finns 28 flaskor, varav 3 är trasiga. Under glasdörren två lådor innehållandes medikament.

Apoteket ägdes från början av direktör Wilhelm Bünsow. Wilhelm föddes 1854 och var son till den rikaste av träbaronerna i Sundsvall, Friedrich Bünsow. Med andra ord son till landets rikaste man efter Alfred Nobel.  Fadern lämnade Sundsvall efter den stora branden 1888 och flyttade till Stockholm. Där lät han bygga och bosätta sig i det Bünsowska palatset på Strandvägen och sonen Wilhelm tog över som direktör vid Skönviks sågverk i Sundsvall.

1873 hade Wilhelm låtit bygga sin lustjakt VIKA i England. Troligen beställde han skeppsapoteket till henne. 1899 lät han bygga sin nya lustjakt ALLONA och flyttade då över apoteket till henne. Från ALLONA flyttades det sedan över som gåva till oss!

lustjakten Allona

Wilhelm Bünsows vackra lustjakt Allona. Foto: Leif Geiges.

Allona konstruerades av Axel Nygren och byggde 1899 av Stockholms båtbyggeriaktiebolag ägt av August Plym. När jag snokar på Internets släktforskarsidor ser jag att Wilhelms mor hette Syster Allona Bünsow (fint!). Hon dog 1898 och året efter ärvde alltså denna lustjakt hennes namn. Wilhelms syster Alma hade en son, Lennart Norström, som senare kom att äga båten. Wilhelms systerson tog alltså över Allona och det är han som skänkte apoteket till oss.

Lennart Norström är en känd man inom vårt ämnesområde. Han är en av profilerna inom KSSS (Kungliga Svenska Segel Sällskapet) där han blev medlem 1917. Från 1934 lånade han också ut Allona till Svenska seglarskolan som med knappa medel startat några år tidigare. 1933 hade seglarskolan även börjat med flickkurser, vilket ökade antalet elever till runt 300 varje sommar.

 Låda utdragen i skeppsapotek

I en av lådorna ligger en bok överst. "Vägledning vid begagnande af Skepps- och Husapotek" skriven av E.G.Hallongren 1886. Vi har också denna bok i vårt bibliotek. Här kan man läsa om åkommor och om användning av preparaten i lådorna. Här finns askar innehållandes tesorter som "Fläderthe" och "Bäskt magthe". Det finns "kräkrot" och "Dovers pulver", uppkallat efter den engelske läkaren Thomas Dover (1660-1742). Pulvret består av en del opium, en del kräkrot och åtta delar kaliunisulfat (om det är samma sak som kaliumsulfat lyckas jag inte ta reda på). Pulvret användes som rogivande och smärtstillande medel, särskilt vid diarréer. Opiet har nämligen en rogivande inverkan på tarmens rörelser. Kråkroten är svettdrivande och har tidigare även ansetts nyttig vid reumatism och gikt. Borsyra används ännu vid förband och i salvor, eftersom det bland annat har antiseptiska och antibakteriella egenskaper.

Flicksegling på Allona 1938

Flicksegling med Allona. Bilden är återgiven i Sommarens Seglarbilden, opaginerad bok utgiven av Svenska Seglarskolans förlag, Karlskrona 1938; bildtexten där lyder: "Allonas segel äro väldiga". Foto Leif Geiges.

 

Nobel och världens första oljetanker

Idag är det Nobeldagen. Om man söker i museets databas så får man ganska många träffar på Nobel, men det handlar inte om Nobelpriset, dynamit eller ens om Alfred. Istället är det fartygsritningar som dyker upp. Och då ritningar till en väldigt speciell typ av fartyg, nämligen världens första oljetankers som bär fantasieggande namn som Zoroaster, Baku och Aga Dagascheff.

Immanuel Nobel (far till bland annat Alfred) drev en mekanisk verkstad i Ryssland. Han producerade bland annat minor för ryska försvaret. Företaget gick i konkurs, men sonen Ludvig Nobel stannade kvar och drev konkursboet vidare. Ludvig och hans bröder började investera i oljefälten på Krim och byggde upp en mycket framgångsrik verksamhet genom företaget Branobel.

Ludvig Nobel utvecklade för Branobels räkning världens första tankfartyg som fick namnet ZOROASTER. Fartyget byggdes på Motala verkstad i Norrköping och var specialkonstruerad för att transportera fotogen på Kaspiska havet. Tidigare hade fotogenet fraktats i tunnor. På ritningen kallas den för Petroleumångare. Senare byggdes en rad andra tankfartyg i Sverige för Branobels räkning.

Ritning till Zoroaster världens första oljetanker

Vid ryska revolutionenen avvecklade bröderna verksamheten i Baku och företaget förstatligades. Trots detta lyckades man sälja en del av bolaget till Standard Oil och det beräknas att 12 % av Nobelstiftelsens förmögenhet härstammar från Branobel. Och därmed finns det faktiskt en direkt koppling till Nobelpriset.

Zoroaster ligger idag som vrak utanför Baku och bildar tillsammans med flera andra fartyg en konstgjord oljeutvinningsö.

 

Sohlbergs himmelsglob

Sohlbergs himmelsglob

I samlingarna har vi två exemplar av Sohlbergs himmelsglober. De är gjorda av glas med longitud- och latitudlinjer inristade liksom valda planeter. Mitt i den drygt två decimeter breda glaskulan svävar en liten jordglob i miniatyr. På 1880-talet tillverkades bara 50 stycken av dessa himmelsglober. De numrerades och vi har nummer 16 och 46. Tekniska museet lär ha glob nummer 42, men var fler exemplar finns känner jag inte till.

Knut Herman Sohlberg (1844-1909) var läroverksadjunkt och filosofie doktor bosatt och verksam i Strängnäs. Jag hittar flera böcker han författat inom till exempel storhetslära, talteori, algebra, elektricitet och astronomi. Utifrån sina kunskaper utvecklade han 1871 denna glob för undervisning och forskning. Den kunde fyllas med färgad vätska. Genom att justera vätskenivån kunde man ställa in astronomiskt horisontläge vid en viss geografisk position och bestämma himlakropparnas position.

Globen visades 1891 på den geografiska kongressen i Bern och fick mycket beröm och omskrivelser i bland annat Svensk lärandetidning och Pedagogisk tidskrift från samma år. Herman Sohlberg skrev också boken "Himmelsglob af glas med vätskehorisont" 1906.

I utställningen Kartor & Glober kan du titta närmare på glob nummer 16 där den står på sitt tunga, svartmålade gjutjärnsstativ med förgylld dekoration. Firman som tillverkade globerna hette Öller & Co och grundades av Anton Henrik Öller. Han var son till en apotekare. Själv arbetade han först som bokhållare, men startade snart ett sidenväveri. Han försökte sig även på odling av mullbärsträd för att producera silkesmaskar, kanske föga framgångsrikt eftersom han därefter bytte spår. Han hade ett intresse för teknik och mekanik och experimenterade med en elektronisk telegraf ihop med några vänner. Det involverade honom i uppförandet av den första telegraflinjen mellan Stockholm och Uppsala. Därefter hamnade han ofrånkomligt inom dåtidens telekombransch med anställning på Telegrafverket. Men på sin fritid fortsatte han att utveckla egna idéer och startade alltså 1857 Öller & Co. Firman hade så många som 58 anställda år 1875 och sysslade i första hand med utrustning till och utveckling av telegrafi, men det tillverkades även symaskiner, ringklockor och som sagt dessa 50 glober.

Den tidiga telegraferingshistorien då man plötsligt blev oberoende av dagsljus och väderlek för att kunna kommunicera med andra orter skulle jag gärna fördjupa, men halkar då utanför ämnet glober. Vårt tekniska grannmuseum här på Djurgården har en massa intressanta fakta och föremål i ämnet. Men jag måste ändå kort ge er en röd tråd:

År 1852 fick chefen för den Optiska Telegrafinrättningen ett kungligt uppdrag att planera ett elektriskt telegrafnät i Sverige. Han föreslog även en undervattenskabel till Danmark och där kunde man då kopplas vidare på deras linjer ner i Europa. Kungen godkände förslaget och första linjen upprättades, den mellan Stockholm och Uppsala. Förbindelsen var en stor framgång då den testades 1 november 1853 och det var i detta Öller var inblandad. Men vad hette då chefen för den Optiska Telegrafinrättningen? Jo, general Carl Fredrik Akrell, son till Fredrik Akrel som tillverkat några av globerna i utställningen (sonen blev adlad och fick då ytterligare ett fint L i sitt namn). Du som läste min förra blogg om Globernas historia förstår att här blev cirkeln sluten!



Skylten på himmelsglobens stativ

Foton tagna av Anneli Karlsson, SMM.

Andromeda, Pegasus och andra figurer på himlavalvet.

I min förra blogg skrev jag om van Keulens sjöatlas från 1680-talet. I samma atlas ingår också en stjärnkarta. Stjärnbilderna avbildas som två separata sfärer som visar södra och norra halvklotet. I museets nya utställning Kartor och Klot finns två fantastiska himmelsglober utställda. Stjärnkartan är ett försök att avbilda stjärnorna på himlavalvet på platt papper.

Stjärnkarta från 1690-talet.

Det är inte van Keulen som är upphovsman till stjärnkartan utan matematikern och astronomen Louis Vlasbloem. Stjärnbilderna är avbildade som de figurer ur grekisk mytologi som de fått namn av. Varje liten del berättar sin egen historia och illustrationerna är fantastiskt vackra. Ur ren navigeringssynpunkt var den kanske mindre användbar.

Här ser man norra halvklotet avbildat. Själva stjärnorna försvinner nästan in i de fantastiska bilderna.

Stjärnhimnel 1600-tal 

Går man ännu närmare in i detalj, framträder varje figur med sin egen historia. Här syns bland annat stjärnbilderna Andromeda och Pegasus.

 Detalj ur stjärnhimmel

Man ser till exempel kedjan som Andromeda fängslades med när hon skulle offras för att blidka Poseidons vrede. Men hur var egentligen hela historien? Jag tror jag måste hem och fördjupa mig lite mer i grekisk mytologi.