Panamakanalen 100 år

s.s. Ancon i Panamakanalen den 15 augusti 1914

s.s. Ancon (tillhörig kanalbolaget) stävar med stor flaggning

genom Panamakanalen den 15 augusti 1914.

 

Den 15 augusti 1914, för hundra år sedan, invigdes Panamakanalen. Det hade tagit 33 år från det första spadtaget 1881, och egentligen var det obegripligt att fransmännen ens gav sig in i projektet.

Visst är det en kort sträcka mellan Stilla Havet och Atlanten, bara 77 km. Men fransmännen tänkte gräva en kanal i havsnivå, helt utan slussar. De anlitade fransmannen, adelsmannen och exdiplomaten Ferdinand de Lesseps, han kunde ju bygga kanaler och hade gjort succé med Suezkanalen som blev klar 1869.
Nu var det ju inte riktigt samma sak i Panama. Till skillnad från Egypten är det inte platt. I stället låg berget Culebra i vägen, 87 meter högt, och en djungel med tillhörande träskmarker och floder.
Fransmännen hade fått in fjorton olika förslag på hur Panamakanalen skulle byggas (de flesta var förmodligen mer realistiska), men de Lesseps vann med sitt enkla, billiga och skulle det visa sig totalt omöjliga förslag. Med stort hopp om en snar framgång gnuggade aktieägarna händerna.

Med dynamit, grävskopor, mudderverk, billig arbetskraft och en stor dos optimism satte man i gång. Men djungeln var i det närmaste ogenomtränglig och en halvårslång regnperiod om året fick gång på gång jordmassorna på glid. Olyckorna var många. Sjukdomar grasserade bland arbetarna: malaria, gula febern, kolera, alkoholism, självmord mm. Man visste för lite om tropiska sjukdomar och myggornas roll. Tre av fyra som lades in på sjukhus dog.

Efter sex år, 1887, medgav de Lesseps att det nog skulle gå bättre om man byggde slussar. Men då hade pengarna tagit slut och trots de Lesseps desperata försök att pumpa in mer pengar var konkursen ett faktum två år senare. de Lesseps och hans kollega Eiffel (ja, han med tornet) anklagades för ekonomiska oegentligheter och dömdes. Minst 22 000 arbetare dog av umbäranden, och det är förmodligen lågt räknat.

Fast kanalen var ju i grunden en bra idé. Amerikanarna behövde den (militärt) och köpte projektet 1903 för en billig slant. De drog igång med förnyat mod (och nya investeringar) 1904. Nu blev det en annan konstruktion med bland annat en konstgjord sjö och slussar - men man satsade också betydligt mer på arbetarna. Det byggdes avloppssystem, idrottsanläggningar och samkvämslokaler – men färre barer. Myggorna utrotades i det närmaste. Trots detta dog det ytterligare 5 600 arbetare under de återstående tio åren.


Den 15 augusti 1914 var det så äntligen dags för invigning. Pompa och ståt, men tidningarna skrev snopet nog bara notiser, de hade ett världskrig att bevaka.
Ständigt ökande handel från jordens alla hörn och med last på köl kräver förnyelse av kanalen. Nästa år ska de nya slussarna vara färdiga (man hann inte klart till hundraårsjubileet). Dessa slussar kommer att fördubbla mängden transporterat gods genom kanalen.

Panamax som fartygsstandard är död - länge leve New Panamax!

New Panamax fartygsdimensioner (de gamla dimensionerna inom parentes).
366 (294) m längd,
49 (32) m bredd,
15 (12) m djupgående.
58 (oförändrad) m fri seglingshöjd under bron "Bridge of the Americas", (byggdes 1959-1962).

I den fina montern utanför biblioteket har vi just nu bilder och texter om hundraåringen för den som vill se mer.

Många olika slags modeller

När man talar om Sjöhistoriskas samlingar och modeller tänker nog de flesta på skalenliga fartygsmodeller. Det är också det vi har flest av. Av våra drygt 1100 helmodeller är flera riktigt gamla. Som till exempel den vi benämner Ö 3. Det är en skrovmodell daterad till mitten av 1600-talet, en av världens äldsta fartygsmodeller. Kring såhär gamla modeller råder ofta lite ovisshet. Denna kan föreställa det engelska fartyget NASEBY sjösatt 1655. Möjligen är den tillverkat av självaste Francis Sheldon, engelsk skeppsbyggmästare som flyttade till Sverige samma år och blev skeppsbyggmästare för flottan.

 

Modell av NASEBY

Modell Ö 3 förmodligen av NASEBY

Men i samlingarna finns flera olika typer av modeller. Förutom helmodeller som är skalenliga finns också halvmodeller som är skalenliga. De kan sitt fästa på en oftast fernissad träplatta, men också hänga fritt.

Den senaste halvmodell vi samlade in föreställer FENJA. Nästan samtliga modeller visar styrbord sida. Det är nästan så jag vågar påstå alla, jag har faktiskt aldrig sett en halvmodell visande babord sida. FENJA byggdes 1944 på Finnboda varv som ett av fyra systerfartyg till minfartyget HMS ÄLVSNABBEN. Ovanligt med denna modell är att den är utförd i någon slags vaxad papp. Vi har ingen modell av det materialet sedan tidigare, alla andra är utförda i trä. Vi har över 500 halvmodeller. De äldre tjänade som byggritningar, med nu tillverkas till exempel många vackra fritidsbåtar i halvmodell som ren utsmyckning. Sammetslena och välfernissade.

Halvmodell av FENJA byggd 1944.

Halvmodell av FENJA från 1944

Inte ovanligt är att plåtarna och deras numrering finns utmärkta då det handlar om stålfartyg, som Fenja. Träbåtar finns också i en spantvariant, endast spanthalvor sitter fästa mot träplattan.

Därtill finns akterskepps- och förskeppsmodeller.

                Akterskepp av fregatten af Chapman                   Förskeppsmodell av korvetten SAGA 

Akterskeppsmodell av  "36 Canon Fregatten Chapman År 1826"

och förskeppsmodell av korvetten Saga från 1878

Likaså finns Tavellmodeller. De är sällan proportionerligt återgiva. Inte sällan utförda av sjömän och ses kanske mer som sjömansarbeten än som regelrätta modeller. Men de är dekorativa, lekfulla och innehåller mycket att titta på.

En tavelmodell jag stötte på nyss i magasin och studerade lite närmare är den nedan. Den visar ett fullriggat skepp som seglar för babords halsar. Till höger seglar en segelkutter och till vänster ett hjulångfartyg.

Tavelmodell av fullriggare

Tavelmodell av fullriggare

          segelkuttern på tavelmodellen    Hjulångaren på tavelmodellen

Segelkuttern för om fullriggaren och hjulångaren akteröver

Tavelmodell av Gotlandslinjens Nord Gotlandia från 1999

En betydligt modernare tavelmodell av

Gotlandslinjens NORD GOTLANDIA tillverkad 1999

Men alla modeller är inte modeller av fartyg! Det finns också mängder av kanon- och lavettmodeller, liksom modeller av olika kammarstycken och mekanismer, av däcksplan med en bit av en fartygssida och kanonport, modeller till tornvridningsanordning, av ankar med mera med mera.

        Kanonmodeller i magasin      Modell av kanon i lavett på hjul

Här uppordnar jag kanonmodeller som kom från modellkammaren i Stockholm 1922. Det är till exempel "12 tums bomb kanon i 1/10 af rätta storleken af General v. Feilitzens Construction". Eller "30-pund Canon gjuten vid Åker 1844 (1/6)". Till höger en modell av af Chapmans 12 - pund landstigningskanon. Lavetten är monterad på transportvagn.

Det finns också rekonstruktionsmodeller tillverkade i utbildningssyfte här på museet som tillförts samlingarna. Det är olika modeller som tillverkats till våra utställningar genom åren.

Rekonstruktionsmodell av fiskareankare

En rekostruktionsmodell av ett fiskarankare från Gotland med en inkilad kalksten

De olika typer av modeller jag nu berättat om är modeller i annan skala är originalet. Skalenliga eller inte. Men utöver alla dessa finns också flottans alla fastställda modeller av vapen, utrustning och beklädnad. Dem ska jag berätta om en annan gång!

Ordning ombord!

Ordningsregler för ångfartyg 1800-tal

I arkivets samlingar finns en del ordningsstadgar från de första ångfartygen. Även om formuleringarna är ålderdomliga så är mycket av innehållet lätt igenkännligt även för en nutida resenär. Möjligtvis är en skillnad att man skrev ut att man måste vara ombord när båten ska gå:

"Den som qvarglömmer sig i land på Stationerne sedan biljett är köpt, skylle sig sjelf"
(ur ordningreglor från ångfartyget Örebro 1847)

 Man påpekar också att "fredsamt uppförande och inbördes aktning förväntas"

I "Ordnings-reglor på Ångfartyget Amiral Platen" från 1834 är det mycket som är "Alldeles förbjudet". Det gäller till exempel:

  • Att stadna i trappa till Sal eller Hyttorne.
  • Att röka tobak annorstädes än å Däck.
  • Att inlåta sig i tal med den som står vid Styret.
  • Att ingå i Skänkrummet.
  • Att öppna matsäck, eller spisa af den annorständes än å däck, med undantag för den, som disponerar hel hytta.

Det som också är viktigt för passagerarna att veta sin plats. De med billigare biljetter ska hålla sig till sina utrymmen. Alltså är det på Amiral Platen "Däcks-Passagerarna icke tillåtet inträda i Salen eller Hyttorna, eller att på däck vistas akter om hjulhusen". På ordningsstadgan för ångfartyget Örebro står det att "Endast under måltidstimmar tillåtas Däckspassagerare besöka matsalongen sedan Salongs-Passagerare slutat".

Men egentligen är det väl samma sak som idag. Har man köpt andraklassbiljett på tåget så får man inte sitta i första klass. Var det kanske inte så annorlunda mot idag ändå.

ordningsregler från ångfartyg 1847

Ebba von Eckermann (1866-1960)

Läderetui

Nu har jag stött på hennes namn flera gånger. Ebba von Eckermann, grundare och företrädaren för flera kvinnoförbund i Sverige. En dag fann jag ett vackert läderetui i magasinet. Etuiet innehåller åtta stycken små porträtt. Alla är kvinnoporträtt och visar medlemmarna i styrelsen för Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvar 1895-1897. Ebba von Eckerman var en av grundarna till denna förening.

 

Porträtt av Ebba von Eckermann

Sist jag var på guidat besök på Hallwylska museet stötte jag på henne igen. Ebba Johanna Cecilia von Eckerman var född von Hallwyl den 21 maj 1866.

I den Hallwylska familjen var hon äldsta dottern av tre. Ebba tyckte om att studera och hade tidigt siktet inställt på en studentexamen. Då hon var fyra år hade det blivit tillåtet för flickor att ta studenten och 1884 var det hennes tur vid Wallinska skolan i Stockholm.

Redan som 19-åring gifte hon sig med Wilhelm von Eckermann. Wilhelm var löjtnant i flottan och de flyttade till Karlskrona där han hade tjänst. Under fyra år hann de få tre barn. 1890 blev Wilhelm sjuk och slutade sin tjänst inom flottan. Men säkert var hans bakgrund orsaken till Ebbas engagemang inom sjöförsvaret. Familjen flyttade till Södertuna gård, men skaffade också en våning på Sturegatan i Stockholm. De fick en son efter det, som dog vid 6-årsålder av difteri. Ytterligare en dotter dog i unga år i tbc.

Ebba var med och startade flera förbund med samma syfte: att ge kvinnor möjlighet till utbildning och ökade rättigheter. Hon satt i styrelsen för Fredrika Bremerförbundet, Sophiahemmets Systerkårs Råd och Eugeniahemmet. Hon startade en husmorsskola för flickor i Ljusne och engagerade sig i Sveriges flickors scoutförbund.

Ebba var med och grundade Stockholms moderata kvinnoförbund och senare även det rikstäckande Sveriges moderata kvinnors riksförbund. Hon anordnade möten mellan studerande kvinnor och arbetarkvinnor. Syftet var att de olika grupperna skulle umgås och lära av varandra.

Ebba beskrivs som en drivande, engagerad, intensiv och energisk person. Säkert var hon målmedveten och agerade utifrån starka övertygelser och säkert hade hon fått en hel del drivkraft med sig i blodet. Jag tänker på hennes mamma Wilhelmina von Hallwyl. 1898 hade hon och hennes man Valter låtit bygga sitt palats på Hamngatan 4 i Stockholm. Wilhelmina bestämde redan från början att deras hem skulle sparas som museum och visas upp i framtiden. Hon startade ett intensivt registrerings- och katalogiseringsprojekt som resulterade i 78 volymer stora föremålskataloger. Allt från kastruller till vapen och möbler märktes in. Av sin samtid och faktiskt än idag ses Wilhelmina lite som en "toka" på grunda av sitt samlande och sparande av antika och samtida kulturföremål. Hon hade regelbunden kontakt med den samtida Arthur Hazelius, som ju också var en samtida samlare av rang, men inte sågs han som en tok för det?

Uppfällt etui visande 14 porträtt av kvinnor