Ordning ombord!

Ordningsregler för ångfartyg 1800-tal

I arkivets samlingar finns en del ordningsstadgar från de första ångfartygen. Även om formuleringarna är ålderdomliga så är mycket av innehållet lätt igenkännligt även för en nutida resenär. Möjligtvis är en skillnad att man skrev ut att man måste vara ombord när båten ska gå:

"Den som qvarglömmer sig i land på Stationerne sedan biljett är köpt, skylle sig sjelf"
(ur ordningreglor från ångfartyget Örebro 1847)

 Man påpekar också att "fredsamt uppförande och inbördes aktning förväntas"

I "Ordnings-reglor på Ångfartyget Amiral Platen" från 1834 är det mycket som är "Alldeles förbjudet". Det gäller till exempel:

  • Att stadna i trappa till Sal eller Hyttorne.
  • Att röka tobak annorstädes än å Däck.
  • Att inlåta sig i tal med den som står vid Styret.
  • Att ingå i Skänkrummet.
  • Att öppna matsäck, eller spisa af den annorständes än å däck, med undantag för den, som disponerar hel hytta.

Det som också är viktigt för passagerarna att veta sin plats. De med billigare biljetter ska hålla sig till sina utrymmen. Alltså är det på Amiral Platen "Däcks-Passagerarna icke tillåtet inträda i Salen eller Hyttorna, eller att på däck vistas akter om hjulhusen". På ordningsstadgan för ångfartyget Örebro står det att "Endast under måltidstimmar tillåtas Däckspassagerare besöka matsalongen sedan Salongs-Passagerare slutat".

Men egentligen är det väl samma sak som idag. Har man köpt andraklassbiljett på tåget så får man inte sitta i första klass. Var det kanske inte så annorlunda mot idag ändå.

ordningsregler från ångfartyg 1847

Ebba von Eckermann (1866-1960)

Läderetui

Nu har jag stött på hennes namn flera gånger. Ebba von Eckermann, grundare och företrädaren för flera kvinnoförbund i Sverige. En dag fann jag ett vackert läderetui i magasinet. Etuiet innehåller åtta stycken små porträtt. Alla är kvinnoporträtt och visar medlemmarna i styrelsen för Kvinnoförbundet för Sveriges Sjöförsvar 1895-1897. Ebba von Eckerman var en av grundarna till denna förening.

 

Porträtt av Ebba von Eckermann

Sist jag var på guidat besök på Hallwylska museet stötte jag på henne igen. Ebba Johanna Cecilia von Eckerman var född von Hallwyl den 21 maj 1866.

I den Hallwylska familjen var hon äldsta dottern av tre. Ebba tyckte om att studera och hade tidigt siktet inställt på en studentexamen. Då hon var fyra år hade det blivit tillåtet för flickor att ta studenten och 1884 var det hennes tur vid Wallinska skolan i Stockholm.

Redan som 19-åring gifte hon sig med Wilhelm von Eckermann. Wilhelm var löjtnant i flottan och de flyttade till Karlskrona där han hade tjänst. Under fyra år hann de få tre barn. 1890 blev Wilhelm sjuk och slutade sin tjänst inom flottan. Men säkert var hans bakgrund orsaken till Ebbas engagemang inom sjöförsvaret. Familjen flyttade till Södertuna gård, men skaffade också en våning på Sturegatan i Stockholm. De fick en son efter det, som dog vid 6-årsålder av difteri. Ytterligare en dotter dog i unga år i tbc.

Ebba var med och startade flera förbund med samma syfte: att ge kvinnor möjlighet till utbildning och ökade rättigheter. Hon satt i styrelsen för Fredrika Bremerförbundet, Sophiahemmets Systerkårs Råd och Eugeniahemmet. Hon startade en husmorsskola för flickor i Ljusne och engagerade sig i Sveriges flickors scoutförbund.

Ebba var med och grundade Stockholms moderata kvinnoförbund och senare även det rikstäckande Sveriges moderata kvinnors riksförbund. Hon anordnade möten mellan studerande kvinnor och arbetarkvinnor. Syftet var att de olika grupperna skulle umgås och lära av varandra.

Ebba beskrivs som en drivande, engagerad, intensiv och energisk person. Säkert var hon målmedveten och agerade utifrån starka övertygelser och säkert hade hon fått en hel del drivkraft med sig i blodet. Jag tänker på hennes mamma Wilhelmina von Hallwyl. 1898 hade hon och hennes man Valter låtit bygga sitt palats på Hamngatan 4 i Stockholm. Wilhelmina bestämde redan från början att deras hem skulle sparas som museum och visas upp i framtiden. Hon startade ett intensivt registrerings- och katalogiseringsprojekt som resulterade i 78 volymer stora föremålskataloger. Allt från kastruller till vapen och möbler märktes in. Av sin samtid och faktiskt än idag ses Wilhelmina lite som en "toka" på grunda av sitt samlande och sparande av antika och samtida kulturföremål. Hon hade regelbunden kontakt med den samtida Arthur Hazelius, som ju också var en samtida samlare av rang, men inte sågs han som en tok för det?

Uppfällt etui visande 14 porträtt av kvinnor

Sump

 

ritning till fisksump

 

Ritning till fisksump 

 

 

Om vi i sommar badar och åker båt i vår huvudstad och i skärgården, kan vi ägna en tanke åt att för inte så länge sedan så vimlade det av fisk i dessa vatten. Och den fisken var väldigt viktig föda för många människor.

I Fredrik Henrik af Chapmans berömda bok Architectura Navalis som gavs ut 1768, finns ritningar som af Chapman gjort av fartyg han sett runt om i Europa. Plansch 60 föreställer sumpar, en båttyp som var vanlig i Stockholm från medeltiden och en bit in på 1900-talet. Han skriver själv att nummer 4 föreställer ”Stockholms större sumpar” och nummer 5 föreställer ”mindre sumpar”.  De seglades respektive roddes. Det var inte bara så att fiskare från skärgården seglade in med fisk till staden, utan det fanns också fiskare i staden som seglade ut i skärgården för att fånga eller köpa fisk.  De mindre roddsumparna användes i närområdet.

 Idag löser vi behovet av att hålla fisken färsk genom att kyla den.  En sump är en behållare som sänks ner i vattnet för att hålla fisken levande, och därmed färsk, så länge som möjligt.  Sumpfiskarna var organiserade i ett skrå och hade drängar i sin tjänst. Sumpfiskarnas hustrur hade tillsammans med sina pigor hand om försäljningen av fisken.  Efter näringsfrihetens införande 1864, försvann skillnaden mellan de kringvandrande månglerskor som bland annat kunde sälja fisk, och sumpfiskarnas/fiskeköparnas hustrur. De blev då bägge fria näringsidkare.

 bild på roddsump

Roddsump tillverkad på 1930-talet på Svartsö i Stockholms skärgård av Hildor Hedelin. Nummer SM 25.198 i Sjöhistoriska museets båtsamling.

Fyrpussel i fyra delar

Modell i fyra delar av fyren vid Holmögadd

I magasinet finns denna fina modell av fyrtornet vid HOLMÖGADD. Det är en täckt stenkolsfyr som stod på platsen mellan 1838 och 1854. Modellen är i skala 1:20 och kan öppnas och säras i fyra delar. Man ser utrymmena inuti och se den fantastiska spiraltrappan!

Redan 1760 uppfördes en vippfyr på platsen. Den brann ned 1779 och ersattes 3 år senare av en öppen kolfyr. 1838 byggdes den om till en täckt stenkolsfyr och såg alltså då ut som ovan. 1854 blev det en spegelfyr som det ju är än idag.

Holmögadd fyrplats ligger på den sydligaste av Holmöarna mellan östra och norra Kvarken. Vad som bland annat utmärker platsen är att från det att vippfyren uppfördes där 1760 och fram till 2003 var den bemannad. Det gör Holmögadd till Sveriges sista bemannade fyr.

Efter flera förändringar som följt tidens tekniska utvecklingar, från rovoljelampor till fotogenlampor, från fotogen till lux-ljus, frå lux till elektriskt ljus.

Den nuvarande karaktären är FL(2) 10 sek 24,5 M. Lyshöjden 21,4 m.

Det betyder att den blinkar två gånger var tionde sekund. Fyrens ljus är 24,5 meter ovanför vattenytan och fyrens lysvidd är 21,4 distansminuter eller nautiska mil (alltså nästan 4 mil).



Ihopsatt modell av fyren vid Holmögadd

 

Min tidigare bloggtext om vippfyrar och öppna kolfyrar