En vrakkyrkogård - mitt i Stockholm

Tretton vrak har hittats i centrala Stockholm. De äldsta vraken kan ha kopplingar till 1500-talets sjöstrider. Jim Hansson, marinarkeolog på Sjöhistoriska berättar om fynden.

Vrakkavalkaden fortsätter!

Idag fortsatte vi att söka av bottenområdet där vi i torsdags och fredags varit så lyckosamma med flera nya vrakfynd. Vi inledde med att göra ett långt foto och filmdyk för att samla information om vraken, kulturlagren men också för att skapa oss en bild om hur saker och ting ligger i förhållande till varandra. Ett av målen är ju att hitta områden där borrningarna kan göras men det är inte lätt med allt som vi dyker på!

Jag och Jens dök tillsammans bland alla stora en gång så ståtliga örlogsskepp.

Jens filmar ett av de över 30 meter långa ekskeppen. Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska.

De fem stora vraken som ligger på rad mellan holmarna troddde vi kanske skulle vara tomma på föremål, men så är inte fallet. Vi påträffade delar av murade byssor (tegelspisar), kanonkulor, keramik och lite tross (rep).

Här påträffade vi en större kanonkula liggandes på innergarneringen. Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska.

Kraftig tross som fortfarande är bevarad kunde ses vid ett av vraken. Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska.

Vi misstänker att de fem vraken kan vara fundamenten till den äldsta bron som stod klar 1642. Det innebär att i så fall att vraken kan vara från första delen av 1600- talet eller till och med från slutet av 1500- talet!

På Hauswolfs karta med mängder av vrak inritade finns ju även resterna av vad vi först trodde var den äldsta bron.

På den här kartan från 1739 så ser vi mängder av skeppsvrak kring holmarna. Om alla vrak finns kvar än idag eller verkligen hamnade där vet vi inte än. Bron kan vi se i nederkanten av bilden. Där ser man att vraken som ingår är genomborrade av pålar. Våra fem vrak finns inte med på denna karta som ni ser. Källa: Krigsarkivet.

Det vi sett nu är att de pålar vi hittar (stort antal) inte kan påträffas i nått av vraken i The Big five. Pålarna verkar gå parrallet med dessa. Är det två generationers broar vi påträffat? Ja vi anar nästan det nu men det är för tidigt att säga det med säkerhet just nu. Ett spännande kluster av kraftiga pålar (ca 30 cm i diameter) hittade vi i ett större mellanrum mellan vraken. Vi tolkar mellanrummet som en öppning in till den skyddade hamnbassängen. Pålarna sitter snyggt i fem rader och ca 10 meter lång, men den är anlagd ca 90 grader från själva brosträckningen.

Möjligen kan det vara retserna av en kraftigare konstruktion för klaffbron som finns avbildad 1693 av Erik Dahlberg.

I bildens nedre del ser vi den häftiga klaffbron. Notera de stora skeppen som ligger innanför. Källa: Uppsala Bibliotek, bearbetad av: Jim Hansson, Sjöhistoriska.

Ja som ni ser så har vi delikata problem:)

Men det tog inte slut med dedt idag. Micke hoppade i och fortsatte avsökandet och hittade då två nya vrak! Det ena var ett kravellbyggt lite mindre vrak som låg bara några meter ifrån det han hittade i fredags. Den andra var en mindre så kallad stockeka. Det är en mindre flatbottnad roddeka. Efter det hittade jag och Jens fragment av ett mycket stort skepp. Stäven som stack upp var ca 1 meter bred och intill denna låg en väldigt kraftig, skarpt v-formad bottenstock i enorma dimensioner.... Man får lite Vasa feeling här...

Mellan vraken så är det ett rikt kulturlager vi ser. Ben, skeppsdelar, ektunnor, förmodade bryggdelar, keramik ja massor av spår efter skeppen och verksamheterna.

Här ser vi tydligt hur botten ser ut i stora delar av området. Nersölat med fynd. Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska.

Vi avslutade sedan dagen med att fota och filma Jens märkliga båt. I vraket står ett skott upp helt bevarat (en avskiljande vägg). Vi undrar vad detta kan ha varit för typ av båt samt ålder... den ger ett väldigt ålderdomligt och märkligt intryck.

Här ser vi vad vi först trodde var en akterspegel men visade sig vara ett skott. Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska.

Som avslutning för denna gång så kan jag säga att det verkar som det större delen av området ligger på en upphöjd grundklack som skonats från Stockholms strömmande vatten men framför allt senare exploateringar....Det vi ser här nu på botten, helt orört verkar vara lämnat sen man avlägsnade verksamheterna.... Unikt för att vara mitt i city i en medeltida storstad anser jag... We´ll be back.....

 

 

Vrakkyrkogård vid Skepps- och Kastellholmarna

Nu har vi satt igång med våra dykningar på allvar på södra sidan av Skepps- och Kastellholmarna. Anledningen är att man planerar att borra i berggrunden inför byggandet av den nya tunnelbanesträckningen. Efter två dagars dykningar har vi redan hittat och bojat upp 8 skeppsvrak!

Men först ska ni få lite kort historik om holmarna.

Det tidigaste skriftliga omnämnandet av öarna Skepps- och Kastellholmen är daterat till 1288 och utgörs av ett donationsbrev till Klara franciskanerkloster. Öarna benämndes under medeltiden som Vagnsholmarna. År 1452 lades ön direkt under kronan genom byte med Klara kloster och under 1500-talet kom namnet att ändras till Lustholmen efter det att Johan III anlagt ett lusthus på ön.

År 1555 flyttades skeppsgården från sin tidigare lokalisering nedanför slottet Tre Kronor, till nuvarande Blasieholmen och från 1608 finns det skriftliga belägg på att holmamiralen fått befallning om att lägga vissa skepp vid Lustholmen. I början av 1640-talet flyttade man flottans varv till Lustholmen, som nu kom att kallas Skeppsholmen. Ett stort antal av flottans fartyg kom från denna tid att byggas, repareras, utrustas och förvaras vid ön. Under 1680-talet flyttade stora delar av flottans verksamhet till Karlskrona som blev huvudbas på grund av att man ville ha en isfri hamn för snabbare aktioner.

Erik Dahlbergs kopparstick från 1693. Nere till höger på bilden kan man se bron där vi idag kan hitta de stora vraken.

Under denna period förföll området med byggnaderna och verkstäder på Skeppsholmen. Det var inte förrän runt år 1715 som området åter rustades och man anlade Skärgårds- eller Galäreskadern dit samt en i Sveaborg i nuvarande Finland.

Till grund för detta var att under andra hälften av det stora nordiska kriget så hade Sverige fått en ny fiende. Ryssland hade rustat och skaffat sig en galärflotta i Östersjön. Fokusen låg nu inte enbart på Danmark som huvudfiende. De ryska galärerna kunde husera längs de svenska kusterna utan att de stora Svenska linjeskeppen kunde komma åt dom på grund av sitt stora djupgående. Sverige behövde alltså skaffa sig en liknande flotta.

Nu har vi alltså börjat titta ner under ytan i viken mellan holmarna. Det är ett rikt kulturlager med alltifrån keramik till flera skeppsvrak vi fått se.

Här är en trefotsgryta som vi bärgade och dokumenterade. det är ett kärl som användes ombord på skeppen att laga mat i. Den ställdes direkt på sina tre ben över en glöd eller eld. Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska.

Vi visste sedan tidigare om att i detta område fanns flera skeppsvrak men vi har redan efter två dagars dykningar ytterligare hittat tre okända skeppsvrak! Första dagen markerade vi och bojade upp fem stora, gamla uttjänta örlogsskepp (troligen tidigt 1600- tal eller äldre). Dessa har sänkts med flit och använts som fundament till bron som stod färdig 1642. Men dom andra tre vet vi ingenting om än så länge.

Två av de nya vraken är uppemot 10-15 meter långa. Ett av dom hade lite föremål ombord, bla ett ekfat. Har det sänkts med flit? Ja det vet vi inte än.

Här kan vi se ett vrak som Micke påträffade. Vraket är mycket eroderat men varit av kraftigare modell. Foto: Mikael Fredholm, Sjöhistoriska.

Jens sökte av ett område strax öster om de två nya och hittade då ett tredje! Detta var en mindre båt som ger ett mycket ålderdomligt utseende. Stäven ser nästintill halvmineformad ut med en fin spunning (urtag för bordläggningsplankorna).

Här ser vi den fina stäven. Foto: Jens Lindström, Sjöhistoriska.

Bordläggningen är lövtunna samt att den har en klenare, smäckrare konstruktion.

Här tittar delar av skrovet upp från sedimenten samt de överliggande timren. Foto: Jens Lindström, Sjöhistoriska.

Ovanpå detta så finns mängder med andra timmer så att hitta detta var inte lätt.

Nu ska vi fortsätta söka av området och sedan försöka dokumentera det vi hittat och vi undrar ju hur det här skall sluta….

Helt otroligt område… ett Mecka för oss marinarkeologer kan man nästan säga.

Mer info kommer snart så håll ut:)

Tova och Stella gör PRAO som museiarkeolog

Idag har Tova och Stella som går i fjärde klass på Ösbyskolan på Värmdö genomfört en dags PRAO på arkeologienheten. De har besökt Håkan som arbetar på Skeppsenheten på Vasamuseet för att få se en del av det arbete som krävs för att bevara ett skeppsvrak. Sedan har de tittat på en del av de vrak som arkeologienheten har arbetat med att bevara på plats på sjö- eller havsbotten.

Här är deras berättelse:

Det finns ungefär 10 000 skeppsvrak i Östersjön. Vi tycker att man inte ska ta upp flera skepp för att det blir jättemycket jobb att göra. Det finns fortfarande jättemycket att göra nu efter att Vasa togs upp för ca 50 år sen.

Vasa skeppet gjordes på 1600- talet och skeppet är jättestort och har mycket detaljer.

Vasa skeppet blev klart och sjönk år 1628 för att den var så tung och den var också väldigt vinglig. Alla utom några klarade sig när skeppet sjönk. Efter ca 300 år hittade man Vasa och tog upp henne ur vattnet. Sen bestämde man att göra ett museum med Vasa skeppet.

Om man åkte med Vasa hade man en egen slags kista som man hade sina egna saker i.

I dag har man hittat mycket djurben från ko, gris, får, get, älg, rådjur, katt, höna, gås, gräsand, orre, dalripa, torsk, gädda, lake, abborre, strömming och långa.

Man har hittat massvis med saker på och i Vasa som t ex. kanonkulor av olika slag. De var till för att förstöra så mycket som möjligt.

 Man hittade också saker som man inte riktigt vet vad det är.

 Men om man ska ta upp trä från vatten måste man konservera sakerna annars om det torkar blir det bara smulor.

/Stella och Tova