Tova och Stella gör PRAO som museiarkeolog

Idag har Tova och Stella som går i fjärde klass på Ösbyskolan på Värmdö genomfört en dags PRAO på arkeologienheten. De har besökt Håkan som arbetar på Skeppsenheten på Vasamuseet för att få se en del av det arbete som krävs för att bevara ett skeppsvrak. Sedan har de tittat på en del av de vrak som arkeologienheten har arbetat med att bevara på plats på sjö- eller havsbotten.

Här är deras berättelse:

Det finns ungefär 10 000 skeppsvrak i Östersjön. Vi tycker att man inte ska ta upp flera skepp för att det blir jättemycket jobb att göra. Det finns fortfarande jättemycket att göra nu efter att Vasa togs upp för ca 50 år sen.

Vasa skeppet gjordes på 1600- talet och skeppet är jättestort och har mycket detaljer.

Vasa skeppet blev klart och sjönk år 1628 för att den var så tung och den var också väldigt vinglig. Alla utom några klarade sig när skeppet sjönk. Efter ca 300 år hittade man Vasa och tog upp henne ur vattnet. Sen bestämde man att göra ett museum med Vasa skeppet.

Om man åkte med Vasa hade man en egen slags kista som man hade sina egna saker i.

I dag har man hittat mycket djurben från ko, gris, får, get, älg, rådjur, katt, höna, gås, gräsand, orre, dalripa, torsk, gädda, lake, abborre, strömming och långa.

Man har hittat massvis med saker på och i Vasa som t ex. kanonkulor av olika slag. De var till för att förstöra så mycket som möjligt.

 Man hittade också saker som man inte riktigt vet vad det är.

 Men om man ska ta upp trä från vatten måste man konservera sakerna annars om det torkar blir det bara smulor.

/Stella och Tova

 

Utredning i Karlskrona

Det är inte ofta vi marinarkeologer har haft nöjet att besöka Karlskrona och Marinmuseum på arkeologiska undersökningar och utredningar.

Men våffeldagsveckan gjorde vi ett gästspel med en utredning i "Stadsmarinan", där nya bryggor skall läggas ut till sommaren.

Enligt historiska kartor från sent 1700-tal skulle att vrak, "Stralsundsvrak" kunna finnas i området.
Vi körde av området med side scan sonar, men inga träffar på vrak. I mitten av området visade vissa sjökort två uppgrundningar, 0,5 och 1m. Där cirkelsökte och sondade vi, men det var cirka 2 m djupt och vi kunde inte påträffa några vrakdelar. Kanske ligger vraket under de kaj och vägutfyllnader utfyllnader som gjorts i modern tid.

Under uppdraget lånade vi den lilla båten "Manne", som vi förtöjde vi Marinmuseum, så vi kunde gå upp till den fantastiska "Blekingebuffen" på Marinmuseum varje lunch. Det var ett välbehövligt lunchavbrott då det flera dagar var blåsigt och kallt.



Dykbåten "Manne" vid Marinmuseum.

Tyvärr blev det inga akeologiska resultat, men en trevlig vecka i Världsarvstaden.

Vi tackar för all hjälp från våra kära kollegor på Marinmuseum !

Dykguideutbildning i Dalarö skeppsvraksområde

Statens maritima museer (SMM) i samverkan med Riksantikvarieämbetet (RAÄ) erbjuder sportdykare, egna företagare och ROV piloter en utbildning för att certifieras till dykguide för Haninge kommuns kulturreservat Dalarö Skeppsvraksområde.

Foto: Johan Magnusson

 

Utbildningen är uppdelad i en heldags teori- och en heldags praktikdel. Certifieringen är en förutsättning för att kunna leda dyk/ROV-guidning för grupper på Jutholmsvraket, Dalarövraket och vraket efter Anna Maria.

Utbildningen syftar till att ge en allmän kunskap om kulturreservatets regler, svensk kulturmiljövård, Dalarös och vrakens historia men framförallt hur du som dykguide ska leda dykningar på vraken på ett sätt som både skyddar vraken och som ger besökande dykare en bra dykupplevelse. Utbildningen riktar sig främst mot aktörer som har för avsikt att agera som dykguide för grupper aktivt.

Foto: Johan Magnusson

 

Teoridelen äger rum på Sjöhistoriska museet på Djurgården, måndagen den 27 april mellan klockan 09.00-16.00. Praktikdelen kommer utföras i Dalarö Skeppsvraksområde torsdag den 21 maj. Deltagare måste delta på de två delarna av utbildningen inom en tre-årsperiod för att bli certifierad dykguide.

Antalet platser är begränsat till 10 personer. Utbildningen kostar 2500 (exkl. moms) kronor. Anmälan senast den 16 april till jim.hansson@maritima.se. I anmälan ska bifogas personuppgifter och kopia/pdf på dykcertifikat. För att bli antagen till utbildningen krävs certifikat motsvarande PADI Divemaster, CMAS *** eller likvärdigt för ROV. Ange också i anmälan hur aktivt ni har tänkt att arbeta som dykguide.

Preliminärt schema teoridelen:

08.30 Samling (med kaffe)
09.00 Inledning- Erik Josephson, Haninge kommun
09.15 Utbildningens syfte– Nina Eklöf, SMM
09.30 Varför är kulturarvet viktigt? – Jens Lindström, SMM
10.00 Hur fungerar svensk kulturmiljövård? – Peter Norman RAÄ
10.40 Hotbilder mot kulturarvet under vatten – Jim Hansson, SMM
11.00 Skeppsvrak och marinarkeologi – Jens Lindström, SMM
11.30 Lunch (på egen hand)
12.30 Dalaröområdets historia och skeppsvrak – Jim Hansson, SMM
13.15 Rollen som dykguide i ett besökarperspektiv – Nina Eklöf, SMM
13.45 Kaffe
14.15 Hur dykning i skeppsvraksområdet ska bedrivas -Jim Hansson och Jens Lindström, SMM
14.30 Anmälan, tidsbokning, betalning, rapportering etc– Millis Keegan, Dalarö Skeppsvraksområde
15.00 Erfarenheter efter ett år som dykguide – Jonas Wiklund, MAS
15.30–16.00 Frågor och avslutning

Foto: Johan Magnusson

Resande mannen, varsågoda!

En av de roligaste uppgifterna jag har som forskningssamordnare är att bjuda in forskare som kommer till museet och delar med sig av sina kunskaper. Det kan handla om att få hjälp framåt vid researchen inför för en ny utställning, att få vara med och diskutera pågående forskning eller att arrangera öppna föreläsningar inom vårt ämnesområde.

Till vårens första entusiastlunch på Sjöhistoriska museet bjöd jag in arkeologen Niklas Eriksson som varit med och undersökt vraket efter det legendariska skeppet Resande mannen.  Skeppet sjönk under dramatiska omständigheter på senhösten 1660 och har allt sedan sportdykningens barndom varit ett av de mest eftersökta och mytomspunna bland ostkustens vrak.

 


Riksrådet Karl Kristoffer von Schlippenbach var en av ombordvarande som omkom vid förlisningen (samtida gravyr).

2012 lyckades slutligen en grupp dykare från Grebbestads marinarkeologiska sällskap lokalisera vrakplatsen i Stockholms södra skärgård, och ett samarbete med marinarkeologiska forskare vid Södertörns högskola/MARIS inleddes.

 

Planritning av vrakplatsen. © Niklas Eriksson

Alla som någon gång ägnat sig åt vrakletande vet vilken otroligt tidskrävande verksamhet det är. Detsamma kan även sägas om forskning. Det krävs många, många dagars bläddrande i litteraturen, insamling av information från arkiv och fältarbeten och åtskilligt klurande innan man kan börja skönja sina resultat. Det är verkligen sällan som vrakfynden eller för den delen kunskapen om dem är resultatet av snilleblixtar, genidrag eller en lycklig slump. Nästan alltid ligger det väldigt mycket arbete bakom. Att då få sätta sig bekvämt tillrätta och bara insupa frukten av dessa insatser – allt sammanställt i en föreläsning – är verkligen en förmån.  

I Sjöhistoriska museets samlingar ingår numera ett mynt (1 daler silvermynt) från Resande mannen. © Patrik Höglund

Tillsvidare råder dykförbud på Resande mannens vrakplats. Men alla ni som är intresserade av att få en glimt av hur det ser ut på vrakplatsen och höra berättelsen om det olycksaliga fartyget kan i alla fall hålla till godo med inspelningen av Niklas Erikssons föredrag på Sjöhistoriska museet:



 

/Mirja Arnshav, forskningsenheten