Metalldetektordykning

Förra veckan flöt på mycket bra och vi hade stor tur med både vädret och en fantastisk sikt på 20 meter. Det var övervägande ostlig vind (frånlandsvind) vilket har gjort dykningarna behagliga utan vågor och dyningar. 

Slutet av förra veckan ägnade vi åt att söka med metalldetektor längs 200 meter långa stråk. Vi lade ut flera parallella stråk med uppbojade måttband från land och utåt, samt ett par stråk parallellt med land. I fredags hittade vi en hel del metallfynd inne vid land.

 
Metalldetektering i Kopparsvik. Foto: Jens Lindström.

Det mesta kunde dock avfärdas som modernt järnskrot, från raserade bryggor och pirar. Ett metalldetektorindikation visade sig efter framgrävning vara en järnkrusta i knytnävsstorlek. Vi vet inte vad det är, men med tanke på fyndets korrosionsgrad, utseende och att det låg begravt under stenar, grus och lera flera decimeter ner gjorde att vi beslutade att bärga det.

 Järnkrusta
En bärgad järnkrusta i Kopparsvik, Visby. Foto: Jim Hansson

En bit ut i vattnet hittade vi även en kvarnsten, intressant att fråga sig hur den kommit dit.


En del av den påträffade kvarnstenen. Foto: Jim Hansson

 

Efter en lång men rolig vecka åkte vi hem för en välbehövlig vila i helgen, lite kontorsjobb under måndagens blåst, som är besvärlig med Kopparsviks "onda ankarbotten". Vi återupptog  dykningarna idag onsdag under en för denna november ovanligt solig dag. Metalldetekteringen fortsatte med samma metoder, mestadels pardykning längs uppbojade måttband. Efter en fyndlös förmiddag påträffade Jim och Jens ett halvmeterlångt järnföremål med metalldetektorn. Det syntes först vara en vanlig sten övervuxen med musslor och alger, men efter lite rensning syntes ett halvmeterlångt kraftigt korroderat järnobjekt med cirka nio centimeters diameter. Spekulationerna om vad det kan vara, eller kanske mer vad vi hoppas det kan vara har rört sig mot en "nickhake". Nickhakar var små relingsmonterade kanoner, som man använde för att skjuta mot skeppens däck och dess sjömän när man skulle äntra skeppen. Om det är så kan det mycket väl vara ett fynd från Dansk-Lybska flottans förlisning 1566, men det är än så länge våra vilda förhoppningar.

 
Järnobjekt i Kopparsvik. Foto: Jim Hansson.

Vi planerar att röntga den tidigare nämnda krustan och det större järnföremålet på Riksantikvarieämbetet i Visby, så får vi se om det går att säga något mer om dessa föremål...

 

Ond grund.....

"där var mycket ond grund, som varken kunde hålla ankare eller tåg, och att han icke ville våga det minsta skepp han hade, än mindre nästan hela Kungens skeppsflotta". Ja det var länsherrens Jens Billes varning till amiral Lauritzen- Baden angående ankring på Visby redd år 1566. Redden var ökänd för sin dåliga ankringsbotten så en mans maktbeslut fick ett ödersdigert slut för den dansk/lybska flottan. Stormen slog till med full kraft den natten. Alla skeppen slet sig och började dragga okontrollerat mot Gotlands vassa klippkust.

 

 Ett kopparstick på flottans undergång från samlingen Mullers Pinakotek i det kgl. Bibliotek i Köpenhamn.

Att Jens Bills varningsord stämde har vi blivit varse om. Efter två dagars dykningar har vi börjat få en bra bild över sjöbotten. Vi har kört skärplan som sökmetod idag. Det är en plexiskiva som dykaren har som ett slags roder. Dykaren släpas efter båten som kör på koordinatsatta kurser. Det är en mycket effektiv metod i klara vatten. En slags mänsklig sonar, fast med split vision!

Jag som skall gå ner och flyga över botten. Foto: Jens Lindström.

Det är mycket revlar av kalk som tittar upp ur den grusiga steniga botten. Mycket kala kalkhällar. Så att det är en "ond grund" råder ingen tvekan om. När jag skulle gå upp till ytan efter mitt sista dyk idag så meddelade jag dykarskötaren att jag skulle gå upp på ankarkabeln till vår båt istället för bojen. Jag vände mig om för att påbörja uppstigningen, då kom vårt ankare hoppandes på botten:) Vi tappat fästet och draggade vi med, precis som skeppen för 500 år sedan.

Som tur var så var det nästan bleke. Då kan man ju ana vilken panik det måste ha vart när det var full, rytande storm!

Att naturen har en enorm kraft fick vi även se idag inne på hamnkontoret. Där fanns en bild som visar hur ett enormt stenblock kastats upp över stenpiren upp på kajen under en storm 2002.

Vi började då fundera på vad som skulle kunna vara kvar av 500 år gammla skepp, eller andra lämningar? Kan en våg kasta upp ett klippblock som om det vore av balsaträ, hur skoningslös är den då mot redlösa skepp? Har vädrets makter pulviriserat lämningarna? Vad kan vi tänkas hitta i en så karg utsatt miljö? Många frågor blir det men vi ska fortsätta att leta förutsättningslöst i området. Nu ska vi köra med metalldetetktor och se om vi kan lokalisera tyngre föremål som metaller. Sedan i den tredje etappen av utredningen fortsätter vi med att gräva provgropar. Kanske hittar vi fler dolda hemligeheter som kan kasta nytt ljus över Gotlands historia och kanske vad som hände mede skeppen och sjömännen den där fasansfulla natten år 1566......

To be continued.....

Första dagen och första fynden!

I morse sjösatte vi båten och så körde vi några svep med båtens side scan sonar inom undersökningsområdet. Vi hittade några formationer på botten som såg intressanta ut och efter att vi markerat dessa med bojar och så gick Jim ner för att undersöka. En meter under ytan kunde han se botten hela 16 meter under honom! En sådan bra sikt är vi inte bortskämda med uppe i Stockholm.

Det visade sig att formationerna var kalkstenshällar och sandripplar och fastkilad mellan några större stenar hittade han en fyrarmad dragg av äldre modell som även kallas galärdragg. Den skulle mycket väl kunna vara flera hundra år gammal. 

Med tanke på den fina sikten, minst 20 meter, så bestämde vi oss i stället för att köra skärplan vilken är en effektiv metod för att söka av stora bottenområden. Dykaren håller i en plexiglasskiva med handtag som släpas i ca 2 knops fart efter båten. Skärplanet fungerar som ett höjdroder där dykaren kan styra upp eller ner med hjälp av sin kroppsvikt.

Jag var först ut med att köra skärplan och det var en fantastisk känsla att sväva fram 4-5 meter över den vita sandbotten i 2 knops fart. Rätt var det var så såg jag ett mörkt föremål ca 10 meter bort. Jag bad Micke stanna båten och jag simmade fram för att undersöka föremålet. Det visade sig vara ett gammalt stockankare till hälften begravt under botten. Ankarets lägg (den längsta delen på ankaret) pekade in mot land och den ena armen stack ner i sanden. Den andra armen var avbruten och flera fisknät hade fastnat i ankaret.

Detta ankare skulle mycket väl kunna komma från den Dansk-Lybska flottan anno 1566. Kan det ha varit det danska viceamiralsskeppet, Hannibals sista försök till räddning från Gotlands vassa kustlinje? Ankarets konstruktion tyder på att det är från 1500- eller 1600-talet och ankarets läge på botten visar att det har förlorats vid pålandsvind, vilket var fallet när de Dansk-Lybska skeppen förliste. Ankaret påträffades en bit utanför det planerade muddringsområdet och det kommer inte beröras av byggnationen av den nya kryssningskajen.

I morgon kommer vi fortsätta med skärplansavsökningen och det kommer naturligtvis bli spännande!    

Visby nästa och jakten på den förlista flottan..

Natten mellan den 28:e och 29:e juli år 1566 inträffade en av de värsta sjökatastroferna på Östersjön genom tiderna. Platsen för katastrofen var Gotlands västkust, närmare bestämt Visby redd, och här förliste 15 krigsfartyg under en enda stormig natt. Fartygen som gick under tillhörde den mäktiga Dansk-Lybska flottan som överraskats av en fruktansvärd nordvästlig storm när de låg uppankrade utanför Visby i väntan på att en stupad officer skulle begravas. De flesta av de förolyckade fartygen slogs sönder mot den steniga kusten både norr och söder om Visby och upp mot 7000 sjömän miste livet. Vill du veta mer om denna händelse så rekommenderar jag att du lyssnar på detta inslag från Vetenskapsradion Historia:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/67956?programid=407

I Visby Domkyrka finns detta epitafium (minnestavla) över katastrofen som skördade så många människoliv.

Under flera säsonger har flera av förlisningsplatserna undersökts inom ramen för HUMA-projektet (http://www.magotland.se/1101) under ledning av Göran Ankarlilja och undersökningarna har resulterat i massor av spännande fynd från den förlista flottan. 

Nu planerar Region Gotland att uppföra en ny kryssningskaj för stora kryssningsfartyg i Kopparsvik som ligger omedelbart söder om Visby hamn. I och med att en av förlisningsplatserna påträffats just i Kopparsvik har Sjöhistoriska museet fått i uppdrag att utföra en arkeologisk utredning för att se till att inga vrak eller andra lämningar ligger i vägen för kryssningskajen.

Detta tycker vi förstås ska bli mycket spännande och i kväll så rullade vi på Gotlandsfärjan fullastade med dykprylar och med vår aluminiumbåt på släp. Under veckan lovar vi att rapportera så mycket vi hinner om undersökningarna!

Må vindarna vara med oss!