Örlogsfartyg på Mälarens botten

Under 1980-talet lämnade sportdykaren Kjell-Ove Matsson mängder av uppgifter till vrakregistret på Sjöhistoriska om förlista fartyg i Mälaren. Kjell-Ove som var en stark karaktär och en mycket arkivintresserad sportdykare hade dykt på 100-tals platser och hittat massor av vrak. Ett av vraken som han hade dykt på låg sjunket i närheten av Enhörna varv. Kjell-Ove kunde berätta att vraket var resterna efter ett gammalt örlogsfartyg som hade haft namnet Lagerbielke.

 

En typisk Kjell-Ove Matsson - skiss

Med utgångspunkt i Kjell-Oves berättelse har jag letat vidare efter mer information om fartyget. En del roliga uppgifter kom fram:

Den 11 september 1848 sjösattes ett fartyg på örlogsvarvet i Karlskrona som var av typen korvett och mätte cirka 35 meter i längd och 9,7 meter i bredd. Hon rustades med 18 stycken 24-pundiga kanoner. När fartyget var fullbemannat hade hon en besättning på 139 män.

Fartygets militära tjänstgöring inleddes 1849-50 med ett besök i Medelhavet och i juli 1851 besökte Lagerbielke tillsammans med fregatten Josephine Norge med prins Oscar (blivande kung Oscar II) ombord. Under besöket i Norge kom även konstnären Marcus Larsson ombord på fartyget. Larsson var omtyckt av den svenska kungafamiljen och fick sin resa till Norge och även vistelsen där betald av kungafamiljen. Larsson gjorde vid tillfället en målning som visar korvetten Lagerbielke tillsammans med fregatten Josephine uppankrade vid Dusevik utanför Stavanger.

 

Fregatten Josephine och korvetten Lagerbielke. Målning av Marcus Larsson 1851.

I september samma år lämnade Lagerbielke återigen Sverige. Den här gången tillsammans med fregatten Eugenie för att deltaga under första delen av Eugenies världsomsegling. Lagerbielke lämnade äventyret efter besöket i Buenos Aries och återvände 1852 till Karlskrona.

Lagerbielke tjänstgjorde ofta som övningsfartyg för officerare och kadetter och gjorde som sådant fartyg sju stycken övningsexpeditioner. 1861 beordrades hon ännu en gång ned till Medelhavet för att skydda svensk handel och sjöfart. Anledningen denna gång var inbördeskriget i Amerika där Nord- och Sydstaterna inte var överrens. Väl hemma efter besöket i Medelhavet fortsatte hon sin tjänst som övningsfartyg.

I ett kungligt brev, en föreskrift i form av ett brev eller kungörelse från konungen eller regeringen, daterat 29/7 1876 står det angivet att ett flertal fartyg, däribland Lagerbielke, ”skall blott nödtorftigt underhållas”. Därmed får man väl förmoda att fartygets aktiva tjänstgöring närmade sig sitt slut.

 

Fregatten Vanadis som logementsfartyg vid Skeppsholmen. Foto: SMM.

Under sin sista tid inom flottan tjänstgjorde Lagerbielke som logementfartyg, bland annat i Värtan. Officiellt framgår det av dokument att hon var logementsfartyg mellan 1885-1910, men det verkar som om hon redan 1878 användes som logement.  1910 såldes hon till privata köpare. Förmodligen är köparna bröderna Axel och Alfred Svensson tillsammans med Mauritz Bengtsson, alla från Ytterenhörna. De tre ägde tillsammans ett grustag vid Vinberga näs och det var där som Lagerbielke hamnade. Stranden vid grustaget var långgrund varför fartyget lades tvärs med stranden för att fungera som lastramp för de fartyg som kom till platsen för att lasta grus. När grustaget upphörde i början av 1930-talet blev det gamla örlogsfartyget liggande kvar på platsen och förföll mer och mer. De boende i närområdet passade då på att skaffa gratis virke. Fartygets berghult togs loss och användes som slipers under Enhörna varvs sjösättningsvagn.

Idag ligger det en gång så världsvana fartyget strax under ytan just norr om Enhörna varv. Fartyget som under sin livstid besökte ett stort antal länder och som hade kungligheter som sina passagerare slutade sitt liv som lastramp i Mälaren. Här kan man verkligen tala om en omvänd klassresa.

The Wooden Objects of Birka – Intact but Fragile

One of the biggest things this year has probably been the huge amount of well preserved wooden artifacts we’ve found. Previous bloggers have already written about the smaller finds we’ve had so far. Many of these finds have been in mint condition, most probably lost during the Viking age by their previous owner. Others have been broken and obviously thrown away. What all these finds have in common, is that they are extremely fragile, even though they look like they were made yesterday.

One of many finds, a needle, that look like it was made yesterday.

All waterlogged wooden objects face similar conservation challenges. Luckily today we know a lot about the conservation methods, but it was not always like this. The pioneers of waterlogged wood conservation were actually the Swedes, during the 1960s, working with the conservation challenges of the Swedish warship Vasa. Vasa faced huge conservation challenges and, at that time, scientists had to draw up new methods in order to solve the problems they were facing. Regardless of size, all wooden objects found at Birka face similar challenges as Vasa, over 50 years ago.

The aim of the conservation is, of course, to preserve the objects as, they were, for future generations so that they can be studied and displayed for the public. In theory this means, that all objects should maintain their original form after the conservation. All waterlogged wooden artifacts face at least two common challenges that have to be taken care of. One is the incorporation of a material into the wood that will give the wood back the structural strength after the destruction of the original cellular structure. The other is the removal of excess water that will prevent shrinkage and distortion of wood. If these steps are neglected, the result is a partial or total deformation and destruction of the artifact.

Uncontrolled drying of the wood will always result in distortions and shrinkage after the water inside the cells starts to evaporate. This is the reason why the cells have to filled with a substance (usually Poly ethylene glycol, PEG) in order to give the wood back its structural strength. The bigger the object, the more time it will take. Vasa was sprayed with PEG roughly 17 years, which was followed by a long and slow drying period of almost 9 years. Luckily our objects are a lot smaller, but nevertheless it is good to keep in mind that all finds have to be taken care of after the excavations, and they will go through proper conservation.

A couple of days ago we found a big piece from a wooden bowl.  It is a good example of an object that looks really robust, but which in fact is really fragile. While underwater archaeologists have the privilege to work in an environment that preserves organic materials really well, we have to always exercise extreme caution while we excavate.

The wooden bowl ready to be lifted.

The bowl was lifted onto a crate and stabilized under water by a wool blanket.

The bowl being registered.

 

Ville Peltokorpi

Pinnar, nålar eller korvpinnar!

Vi har under flera bloggar fått ta del av fina och ovanliga fynd. Jag som registrera allt fynd har förmånen att studera dessa på nära hål. Det råder ingen tvekan om att dessa kommer att stötas och blötas, jämföras och vi kommer att göra djupdykningar i andra material för hitta paralleller.  De kommer att bli uppmärksammade!

 

Redan nu har vi säkert ett 30-tal fynd som vi kallar för nålar. För mig ställer de till en del problem. De är omöjliga att få ner i fyndburkarna. En liten nål kan ta upp en hel låda och att stoppa dessa i påsar går inte heller.

 

Flera utav dessa är svagt böjda och har en skarp spets men inget hål för någon tråd. Det finns även varianter där den är spetsad i båda ändarna. Vad har de använts till vet vi inte. Kanske har det haft många användnings områden?

 

Inom det medeltida materialet kallas de ofta för korvpinnar.  Ett användningsområde för dessa centimetertjocka träpinnar var att hålla köttinnehållet på plats i korvskinnet (fjälstret). Pinnen fästes genom korvskinnet och stängde öppningen. Detta sätt hålla samman korven är känt även från sentida beskrivningar av korvtillverkning.

 

Nu tror inte jag att det är så enkelt att alla dessa pinnar representerar vikingatida korvtillverkning. För oss ligger de nära till hands att även tolka dem utifrån aktiviteter som har skett i en hamnmiljö. Kanske i samband med fiske? Nu kanske vi får tillfälle och närmare studera dessa ganska oansenliga pinnar och bredda deras användningsområde. Intressant är att de ligger i en miljö med ganska mycket djurben dock…

 

 

Tool handles and other wooden artifacts

We have found massive amount of wooden artifacts this year. Spoons, spatulas, nails, pieces of bowls, toggles, tool handles and whole bunch of unidentified wooden things. My favorite find group this year is the tool handles. They are most likely simple everyday tools like knifes and carving blades. Most of them have been perfectly preserved but some are eroded after rolling around on the sea floor before being coated with sediment.

 

Handles have a rectangular hole in the other end where the blade has been attached. We are missing the blades because iron eventually erodes away in the water. Handles are mostly without any decorations. Wood material used for them can be either pine or some harder deciduous trees.

 

Another day I found something quite surprising in the trench. It seems to be a wooden sword handle without any traces of blade in it. Even though it’s quite eroded, one can still see some decorations on the surface.

It remains a mystery if it really is what it looks like. It can be a toy made for a child or as Jim Hanson pointed out maybe a model for a sword handle. Finds of small wooden swords, interpreted as toy swords, has been made also in Hedeby and in Novgorod.

Eveliina Salo