Bröllop på Birka!

I sommar blir det inte bara marinarkeologisk utgrävning på Björkö! Har ni pratat bröllop och ännu inte hittat den rätta platsen? Vi har plejset för er!

Underbart sköna Björkö har allt för att ge en perfekt inramning av ett bröllop. Gröna betesmarker, vyer över Björköfjärden och fullt med fornlämningar som påminner om vikingatiden. Allt för att ge en högtid en vacker och minnesvärd plats.

Vi marinarkeologer har bett bossen himself, Museidirektör Hans Lennart Ohlsson att komma till ön den 10 augusti. Han är vigselförrättare och kan fixa ceremonin. Och vi marinarkeologer kan vara vittnen!

Boka vigsel
För bokning kontakta museichef Hans-Lennart Ohlsson direkt per mejl:
hans-lennart.ohlsson@maritima.se eller telefon: 08 519 549 45
Detta för att dels boka dag och tid, men även boka ett möte om hur ni tänkt er ceremonin.

En enkel borgerlig vigsel tar cirka 5 minuter. Tider finns båda dagarna mellan kl 12.00 och 14.00.

För att gifta sig borgligt krävs:
Att båda som ska ingå äktenskapet är 18 år och svenska medborgare.
Att man inför vigseln har ansökt om så kallad hindersprövning hos Skatteverket.
Att man har två vittnen med till själva ceremonin.

Kontakt
Hans-Lennart Ohlsson, Museichef Sjöhistoriska museet

Telefon: 08-51954945
E-post: hans-lennart.ohlsson@maritima.se

Dykparken äntligen på G och återbesök hos några gamla bekanta!

Det har pratats länge om att en dykpark snart ska öppnas upp i Dalaröområdet sydost om Stockholm. Som flera av er redan känner till så finns här ett stort antal välbevarade skeppsvrak från 1600-tal och framåt. I flera år har det pratats om denna dykpark och de byråkratiska turerna har varit många och det har under flera år hållits ett oändligt antal möten och producerats många papper och dokument. Men, nu är det verkligen på gång! På lördag den 17:e maj invigs dykparken i Dalarö, eller Dalarö Skeppsvraksområde som parken kommer att kallas i fortsättningen, och de första torrdyksutfärderna med turister kommer att genomföras. (för mer info om dykparken och om invigningen titta in på: www.dalaroskeppsvrak.se

Inför öppnandet av dykparken har vi på Sjöhistoriska fått i uppdrag av Haninge kommun att hitta lämpliga platser vid vraken där betongvikter för de permanenta förtöjningsbojarna kan placeras på botten utan att vraken kommer till skada. Varje vrak, totalt sju stycken, kommer att förses med förtöjningsbojar för att underlätta vid framtida dykning och ROV-körning.

Igår så dök vi på Anna-Maria och Jutholmsvraket och vi möttes av en fantastisk sikt under vattnet. Siktdjupet var minst 10 meter och det är inte så ofta man får uppleva sådana siktförhållanden så långt in i skärgården! Vi passade naturligtvis på att filma och fota så mycket som möjligt och på varje vrak har vi valt ut några fotostationer som vi i framtiden kommer att dokumentera minst en gång per år för att följa upp eventuella förändringar på vraken. Självklart så vill vi dela med oss av bilderna! Det känns fantastiskt att Anna-Maria, Jutholmsvraket och Dalarövraket (som nu är belagda med dykförbud) snart blir tillgängliga även för andra dykare och även icke-dykare så att fler får ta del av vår fantastiska historia som finns bevarad under vattnet!

Siluetten av Anna-Marias för tornar upp sig från 22 meters djup. Det är ungefär 8 meter upp till förstäven! 

Planklasten på Anna-Maria ligger fortfarande i fina travar sedan hösten 1708.

Den avsågade fockmasten på Anna-Marias fördäck. I förgrunden ligger en bit bevarad tross.

Botten på våran dykbåt från 8 meters djup!

För mer info om Anna-Maria: http://kulturarvsdata.se/raa/fmi/html/18000000050243

Jutholmsvrakets förparti sett från sidan. Fockmasten sticker upp till bara 5 meter under vattenytan. Djupet på botten är ca 12 meter. 

Lite stökigt ombord på Jutholmsvraket. Tunnor, laggband, timmer och vedträn om vartannat!

Ännu mera last ombord på Jutholmsvraket. Här syns bl a en hög med plankor.

För mer info om Jutholmsvraket: http://kulturarvsdata.se/raa/fmi/html/18000000050225

Dykguidesutbildning i Dalarö skeppsvraksområde

 

Inför den planerade invigningen av Dalarö skeppsvraksområde lördagen den 17 maj 2014, erbjuder Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Statens maritima museer (SMM) sportdykare, egna företagare och ROV piloter en möjlighet att till en kostnad av 2000 (inkl. moms) kronor få en dykguidesutbildning. Utbildningen är uppdelad i en teori- och en praktik del. Utbildningen är en förutsättning för att kunna leda dyk/ROV- guidning på Jutholmsvraket, Dalarövraket och vraket efter Anna Maria. Genom kulturreservatsbildningen i Dalarö blir det möjligt för utbildade dykguider att leda dykutfärder på dessa vrak. Utbildningen syftar till att ge en allmän kunskap om svensk kulturmiljövård, om Dalarös och vrakens historia och hur du som dykguide ska kunna leda dykningar på vraken på ett sätt som både skyddar vraken och som ger besökande dykare en bra dykupplevelse. Utbildningen riktar sig främst mot aktörer som har för avsikt att bedriva verksamhet där detta kan ingå.

I anmälan ska bifogas personuppgifter och kopia/pdf på dykcertifikat. För att bli antagen till utbildningen krävs certifikat motsvarande PADI Divemaster, CMAS *** eller likvärdigt för ROV. Antalet platser är begränsat till 10 personer, så anmäl dig i god tid. Utbildningen är den första av flera som kommer under de närmsta tre åren. Teoridelen äger rum på Vasa museet onsdagen den 2 april mellan klockan 0900-1600. Deltagarna står själva lunch, men vi bjuder på fika. Praktikdelen kommer utföras på Dalarövraket i Dalarö under första veckan i maj. Mer information om exakt datum, tid och plats kommer under teoridelen.

 

Anmälan senast den 16 mars till jim.hansson@maritima.se


Preliminärt schema teoridelen:


09.00 Samling (med kaffe)
09.20 Inledning- Erik Josefsson, Haninge kommun

09.30 Utbildningens syfte– Nina Eklöf, SMM
09.50 Hur fungerar svensk kulturmiljövård? – Peter Norman, RAÄ
10.35 Varför är kulturarvet viktigt? – Jens Lindström, SMM
11.05 Hotbilder mot kulturarvet under vatten – Jim Hansson, SMM
11.30 Lunch
12.30 Skeppsvrak och marinarkeologi – Jens Lindström, SMM
13.00 Dalaröområdets historia och skeppsvrak – Jim Hansson, SMM
13.45 Rollen som dykguide i ett besökarperspektiv – Nina Eklöf, SMM
14.15 Kaffe
14.45–15.30 Hur dykning på Dalarövraket, Jutholmsvraket och vraket efter Anna-Maria ska bedrivas och rapporteras – Jim Hansson och Jens Lindström, SMM
15.30–16.00 Frågor och avslutning

Sjöspöket och Gustav III:s mystiska katamaran

År 1790 försökte en skotte vid namn Patrick Miller sälja ett fartygsprojekt till den svenske kungen Gustav III. Fartyget var fantastiskt både till storlek och konstruktion och kallades för Sjöspöket, eller The Sea Ghost. Fartyget kom dock aldrig att byggas, däremot en mindre variant efter samma princip med namnet Experiment of Leith.

Sjöspöket och Experiment of Leith har varit kända sedan tidigare, men de är märkligt lite omskrivna. Källor har dessutom gjort gällande att Experiment of Leith höggs upp eller sjönk i Sankt Petersburg, men det har nu visat sig att hon sänktes mitt i Stockholm!

Millers Sjöspöket var tänkt att bli ett 74 meter långt fartyg, 19 meter brett och med ett djupgående på fem meter. Framdriften skulle bestå av skovelhjul som drevs via flera gångspel som var placerade i de bägge skroven. Dessutom skulle fartyget vara bestyckat med 144 kanoner placerade på tre däck.

En bortskämd elefant och ingen loppa

Fredrik Henrik af Chapman underkände i en skrivelse till kungen Sjöspökets konstruktion och att ett sådant skepp inte skulle kunna vara ändamålsenligt som stridsfartyg för de svenska sjöstridskrafterna. Af Chapman avslutar sin skrivelse:

"En invention med 2ne bottnar är alldeles riktig när den appliceras där den kan, eller bör, appliceras, det vill så mycket säga, att den kan aldrig appliceras vid annat tillfälle än där föga eller så tillsägandes ingen tyngd är, såsom små fartyg med en eller 2ne män uti, så att en ringa del av fartyget är uti vattnet, men får likväl styvhet att kunna föra segel medelst de 2ne bottnarnas avstånd från varandra, så att resistansen mot vattnet blir ringa i proportion mot segelarean varav fartyget bör segla mycket fort; men att efter denna idé vill tillskapa ett stort bestyckat örlogsskepp, är just detsamma som att vilja giva åt en elefant samma skapnad som en loppa för att kunna hoppa 100 gånger dess höjd upp i vädret, men det blir slutligen en bortskämd elefant och ingen loppa."

Samtidigt som af Chapman författade sin skrivelse hade dock överste Michael Ankarsvärd redan fått konungens uppdrag att motta Experiment of Leith, som kungen fått som gåva av Miller som en prototyp till Sjöspöket. Experiment of Leith förtöjdes vid Skeppsholmen i Stockholm.

Experiment of Leith var 32 meter lång över däck, bredden av varje skrov 3,7 meter, största bredd 9,7 meter, djupgående 2,1 meter. Skovelhjulen, som var fyra alternativt fem till antalet, hade en diameter på 2,1 meter och drevs med koniska växlar för kraftöverföring via två gångspel. Gångspelen drevs av manskapet ombord och farten uppgavs till 4,3 knop.

Gustav III hade vid detta tillfälle inte möjlighet att engagera sig vidare i Millers projekt, dessutom förlitade han sig sannolikt också på af Chapmans analys.

En gulddosa med kålrötter som tack

Kungen skrev dock den 20 maj 1791 ett tackbrev till Miller där han prisade hans geni och tackade för att han erbjudits Millers tjänster. Som bevis på kungens tacksamhet överlämnades brevet till Miller av den svenska envoyén i London tillsammans med en snusdosa i guld. På undersidan av dosan var en miniatyr målad föreställande Experiment of Leith förtöjd invid östra Skeppsholmen i Stockholm med Galärvarvet i bakgrunden. 

Snusdosan innehöll även ett litet paket med kålrotsfrön. Millers största intresse, efter konstruerandet av tvåbottnade båtar, var agrikultur som han med stor framgång bedrev vid sitt gods Dalswinton. Av dessa frön, planterade vid Dalswinton, spred sig kålroten i Skottland under namnet ”swede” och äts fortfarande idag tillsammans med den skotska nationalrätten ”haggis”!

Fartyget faller i glömska och sänks efter kungens död

När kungen dog 1792 föll fartyget snart i glömska. I en tidningsnotis 1795 får vi förklaringen till Experiment of Leiths vidare öden efter kungens död:

”Kungl. Maj:ts skepp” Experiment of Leith, sänktes ytterst vid en vid Fredrikshov anlagd brygga avsedd för den kungliga vedgården sommaren 1794. I notisen berättas vidare att "Fartyget på försök af en Skottländsk Gentleman uppbyggt med fem master, twenne parallelle kölar och lika många styren, har det mellan båda bottnarna en art wattenhjul, hwarmed fartyget i händelse af lugn eller motväder skulle kunna framros. Det kom hit 1790 och har sedan legat vid Skeppsholmen bland andra Kongl. Maj:ts och Kronans Fartyg, tills det förliden sommar på berörde sätt användes."

Fartyget kom således att sänkas mitt i Stockholm, strax väster om nuvarande Djurgårdsbrons norra landfäste.

Ett projekt före sin tid

Skovelhjulsdriftens fördelar i fartyg skulle först göra sig påminda då tekniken hade utvecklats ytterligare genom ångmaskinsdriften, vilket i Sveriges skedde först genom Samuel Owen. Det tog dock en lång tid innan flottan byggde sina första ångdrivna fartyg.

(En fördjupad artikel om ovanstående händelser kommer att publiceras i kommande nummer av Forum Navale.)

Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska

Lyssna på reportaget om Gustav III:s mystiska katamaran i P1 Vetenskapsradion Historia