Förbifarten förundersökt

Nu har vi avslutat undersökningarna inför Förbifart Stockholm för den här gången. Sista veckan tillbringades vid Lovön där vi undersökte två mindre vrak samt sökte av ett bottenområde. De två vraken hittades för tre år sedan under den arkeologiska utredning vi gjorde då. De bedömdes då sannolikt vara fornlämningar – dvs. det har gått över 100 år sedan de förliste. Nu skulle vi kika närmare på dem och försöka datera dem. vi började med det som ligger vid norra Lovön. Efter lite snokande kunde vi konstatera en del detaljer i det som var påtagligt yngre än 100 år – t.ex. masonit…. Vraket är alltså inte längre bedömt som fornlämning, men det är spännande ändå med sin lustiga, mycket tvära förstäv.

 

Den mycket tvära förstäven på vrak 190. Foto: Mikael Fredholm, Sjöhistoriska. 

Något öster om vraket avsökte vi ett bottenområde där en vattenledning ska dras. Här hittades ett kulturlager bestående av bland annat keramik och flaskor. Tre bordläggningsplankor låg i lagret, men trots ihärdigt sökande hittades inget vrak. Kulturlagret bedömdes härröra från tiden 1850 och framåt och liknande relativt sena kulturlager kan återfinnas på en mängd platser i Mälaren.

Jim fryser i Malmviken. Foto: Patrik Höglund, Sjöhistoriska. 

Avslutningsvis begav vi oss till södra Lovön. I 13 sekundmeter med den västliga vinden rätt in i Malmviken undersökte vi ett mindre vrak. Det här verkade betydligt äldre än det andra vraket och vi fick en del bra dendroprover som förhoppningsvis ger resultat. Nu börjar arbetet med att sammanställa rapporten och få dendroproverna analyserade, hinner vi innan jul?

Ett halvt öskar i vrak 184. Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska.

Förbifart Stockholm – Sätra avklarat

Förbifart Stockholm – Sätra avklarat

I förra veckan försökte vi få koll på det större vrak som ligger utanför den gamla sjökrogen ”Arboga kök”. Vraket syntes bara i form av några spant och en stäv som stack upp ovanför sedimenten. När vi grävt fram delar av konstruktionen på några strategiska ställen kunde vi konstatera att det inte är så djupa sediment som vi först trott, bottnen är på sina ställen ganska hård. Det som är bevarat verkar vara vrakets bottenparti och en utfallen styrbordssida. Babordssidan saknas sannolikt, liksom en del av akterpartiet.

Ett dendroprov taget genom två bordläggningsplankor under ett spant/bottenstock. Notera erosionen på undersidan. Det verkar ha gått en "vattenspalt" under vraket som bidragit till detta. Foto Mikael Fredholm, Sjöhistoriska.

Skutan kan ha varit cirka fyra meter bred och 12 meter lång. Det ligger några flaskor på vraket av 1700-talstyp, men inget mer av utrustning eller last hittades. Frågan är om flaskorna hört till fartyget eller rullat ner för slänten och hamnat på det? Vi har fått några bra dendroprover som förhoppningsvis kan de oss svaret på hur gammalt fartyget är. I dagsläget lutar vi nog åt att det är äldre än Arboga kök, men man vet aldrig. Förbifartsprojektet fortsätter om några veckor. Då ska vi kolla upp två småvrak vid Lovön och lite annat.

Ett annat dendroprov, taget genom kölen. Notera hur fint T-formad den är, men även erosionen på undersidan. Foto Mikael Fredholm, Sjöhistoriska.

 

Förbifart Stockholm - Förundersökning

Förbifart Stockholm - Förundersökning

För tre år sedan körde vi sonar och dök på en mängd platser där ”Förbifart Stockholm” är tänkt att dras fram. Vi hittade då en del troliga fornlämningar, mest i form av vrak, men även bryggor och kulturlager. Nu har vi inlett en förundersökning av några av dem utanför Sätra och under två veckor kommer vi att befinna oss här. Förundersökningen syftar till att närmare avgränsa och datera fornlämningarna. På ömse sidor om Sätra varv har två sjökrogar legat och vattenområdet utanför en av dem – Arboga kök – ingår i undersökningen. Här finns det fyra vrak, varav två troligen är fornlämningar (mer än 100 år sedan de förliste), en hoprasad stenkista/brygga och ett kulturlager bestående av bland annat keramik, glas och djurben.

 

Kopparmynt daterat 1830. Foto Jens Lindström, Sjöhistoriska.

Under den första veckan har vi snabbmätt det mindre av vraken och avgränsat kulturlagret. Vi har också tagit en del dendroprover (årsringsdatering). I en provgrop hittade vi ett mynt daterat 1830, vilket passar bra eftersom Arboga kök anlades 1820.

Botten inuti det lilla vraket. Foto Jens Lindström, Sjöhistoriska.

Vecka två ska vi ge oss på det större vraket, som eventuellt kan vara en så kallad ”mälarjakt”. Det kan bli intressant eftersom det verkar förlist och inte slopat till skillnad från 90 % av alla vrak vi hittar.

Torrdykningarna avklarade!

Nu har vi kört färdigt våra torrdykstester, och det har varit väldigt givande. Med proffsiga människor till vår hjälp lyckades vi genomföra testerna på ett tillfredsställande sätt trots begränsat med resurser.
 
Göran Ekbergs förevisning av själva ROV:n var ett uppskattat inslag. Foto: Pernilla Flyg, SMM

Det var roligt att ha tre olika publikgrupper att testa på och anpassa sig efter. Första gruppen bestod till stor del av branschfolk som var väldigt duktiga på att kommentera och hjälpa oss att utveckla konceptet inför grupp två. Denna bestod av den så kallade allmänheten, dvs trevliga människor i olika åldrar och med helt olika förkunskapsnivåer. Den yngsta deltagaren var fem år, den äldste 75+. Den sista gruppen var en härlig mix av press, turismbranschen och politiker från Haninge kommun.


Vi använde rekvisita för att bland annat visa på hur skeppsmasken mumsar i sig trä. Den masken (som egentligen är en mussla) är ovanlig i Östersjön, och är en av orsakerna till att trävraken är så välbevarade här till skillnad mot i de saltare haven. Foto: Pernilla Flyg


Ett tvärsnitt från amiral Jacob Bagges bryggstolpe fick illustrera ett dendroprov (årsringsdatering). Bagges egen historia är väldigt spännande, så träbiten fick en extra dimension. Han var bland annat befälhavare ombord på krigsskeppet Mars som sänktes i sjöstrid 1564. Foto: Pernilla Flyg

Nu ska vi gå igenom och sammanställa de utvärderingar som deltagarna var så vänliga och fyllde i. Jag hoppas verkligen på att torrdykning och ”vraksafari” kan utvecklas och komma att bli en del av destinationsutvecklingen, inte minst i skärgårdsområdena. En önskvärd bieffekt är att man nog kan skapa ett större medvetande om hur betydelsefulla de miljömässiga förutsättningarna i Östersjön är. Genom att tillgängliggöra vraken även för alla dem som inte dyker, och sprida kunskap om dem och deras beroende av en balanserad vattenmiljö, tror jag även att vi kan skapa incitament för ett ökat miljömedvetande.


Ibland var det svårt att se det som förevisades på skärmen. Bättre mörkläggningsmöjligheter och en bättre kamera på ROV:n skulle göra susen. Foto: Pernilla Flyg, SMM

Torrdykningarna är en del i SHIPWHER som är ett estniskt-svenskt samarbetsprojekt med fyra partners; estniska Riksantikvarieämbetet, Statens maritima museer, Riksarkivet i Estland och Estlands Sjöhistoriska museum. Projektet finansieras av EU-fonden Central Baltic. Utfärderna genomförs i samarbete med Haninge kommun.