Sopor och bevismaterial

Gästblogg av David Olovsson.

David studerar Masterprogrammet i arkeologi på Södertörns Högskola och gör sin praktik på arkeologienheten under denna höst.

Ibland så händer det att arkeologer och deras arbete blir ifrågasatt av folk som inte kan begripa det intressanta med gamla föremål, och de historier dessa föremål kan berätta.  Arkeologen framställs ibland som en glorifierad sophanterare eller rentav gravplundrare. Ett par gånger har jag som arkeologistudent fått höra att det jag studerar inte är någon ”riktig vetenskap” och att jag egentligen bara rotar runt i gamla sopor.

Oftare än vi kanske vill medge så stämmer det förvisso att det som hittas är just sopor. Om man inte gräver ut en gammal grav av något slag så är det väldigt sällan man hittar de finare praktfynden. Oftare är det exempelvis: trasiga stenyxor, sönderslaget glas och keramik eller brända djurben som kastats bort för att det fyllt sin funktion som verktyg, kärl eller mat och helt enkelt inte behövs längre. Men i princip alltid så ger även sådana fynd pusselbitar till vad som gjorts på platsen tidigare och vilka människor som varit där.

Inte sällan så finns det dessutom många olika exempel på fynd från olika tider i de olika kulturlagren på samma plats, och ofta får arkeologen gräva sig igenom lager av mer moderna eller ”recenta” fynd innan man kommer ner till den tidsperiod man är ute efter i ett projekt.

Cykel i Skutviken. Foto:Trevor Draeseke

När det gäller marinarkeologi så ser man ovanför ytan oftast inget alls, men när dykarna väl går ner så hittas det här massor utav bevis på mänsklig aktivitet. Allt ifrån skeppsvrak och cyklar, till flaskor och krus. Ibland hittar man, som bilderna här i inlägget antyder, fynd som kan vara intressanta för fler än bara oss arkeologer. Ibland hjälper vi också polisen.

Körkort, troligen falska, hittades vid Sätra varv vid en arkeologisk utredning inför Förbifart Stockholm. Foto: Jens Lindström

Nu

Kalashnikov hittad i Albysjön vid en arkeologisk utredning inför kabeldragning. Foto: Jim Hansson

Dator (tyvärr inte en av Jim Hanssons) hittad utanför Sätra vid en arkeologisk utredning inför Förbifart Stockholm. Foto: Patrik Höglund

Nu i förra veckan har vi gjort dykundersökningar inför en planerad utbyggnad av en småbåtshamn i Skutviken vid Nacka, Stockholm. Skutvikens undervattensmiljö gav mig inspirationen till detta blogginlägg.

Ibland blir man förbryllad över vad för saker som folk gör sig av med hur som helst. Jag kan tycka att det är lite sorgligt att se att folk även för längesedan verkar ha ha tyckt att det är en bra idé att kasta saker i vattnet. Troligen för att de då inte syns längre, och så är problemet helt enkelt ur världen.

Men samtidigt så antar jag är det tacksamt och intressant för oss som gillar att hitta gamla föremål.

Vad är det konstigaste du råkat hitta?

Selzerkrus hittad i Skutviken. Foto: David Olovsson

 

 

Nabbviken i Strängnäs

Förra hösten var vi i Västerviken, Strängnäs på en utredning och förundersökning.

Precis som då gäller det nu en utbyggnad av en småbåtshamn, men nu är det Nabbviken som gäller för höstens utredning. Vi började veckan med en sonarkartering, som visade att det ligger en massa sjunktimmer men även ett par mindre vrak i området. De två mindre vraken ligger nära Djäkneholmen i sluttningen, där vår fast monterade sonar visade sig utmärkt för kartering utan att riskera att fastna i träd och timmer. På de större ytorna i hamnen körde vi med vår släpsonar. Vraken såg ut att vara moderna av döma av sonarbilderna, vilket bekräftades när vi dök på dom.

 

Mindre modern klinkbyggd båt, cirka 4x1.5m. Bredvid ligger två sjunktimmer.

Plastbåt, cirka 4x1m.


Mycket grejer blir det, men nära till hotellet ! Foto: Mikael Fredholm

Efter dessa moderna lämningar började vi söka av norra Nabbviken mot Strängnäs stad, ganska snart påträffade vi en stenkista, men den är troligen modern. Men intressant är en rad med 5-6 eroderade pålar, som sticker upp mindre än 0,5m över botten. Från pålarna ska vi ta daterande C14-prover. Vi tog också flera sedimentprover, men utan att hitta tillstymmelse till kulturlager än. 

En liten eroderad påle.Foto: Jim Hansson

Sedimentprovkärna. Foto: Jim Hansson

Men dettta område är det vi anser ha högst potential att finna äldre lämningar i, kanske från det medeltida Strängnäs, så vi fortsätter dyka veckan ut och skall även gräva några testchakt på land nästa vecka...

Förbifarten förundersökt

Nu har vi avslutat undersökningarna inför Förbifart Stockholm för den här gången. Sista veckan tillbringades vid Lovön där vi undersökte två mindre vrak samt sökte av ett bottenområde. De två vraken hittades för tre år sedan under den arkeologiska utredning vi gjorde då. De bedömdes då sannolikt vara fornlämningar – dvs. det har gått över 100 år sedan de förliste. Nu skulle vi kika närmare på dem och försöka datera dem. vi började med det som ligger vid norra Lovön. Efter lite snokande kunde vi konstatera en del detaljer i det som var påtagligt yngre än 100 år – t.ex. masonit…. Vraket är alltså inte längre bedömt som fornlämning, men det är spännande ändå med sin lustiga, mycket tvära förstäv.

 

Den mycket tvära förstäven på vrak 190. Foto: Mikael Fredholm, Sjöhistoriska. 

Något öster om vraket avsökte vi ett bottenområde där en vattenledning ska dras. Här hittades ett kulturlager bestående av bland annat keramik och flaskor. Tre bordläggningsplankor låg i lagret, men trots ihärdigt sökande hittades inget vrak. Kulturlagret bedömdes härröra från tiden 1850 och framåt och liknande relativt sena kulturlager kan återfinnas på en mängd platser i Mälaren.

Jim fryser i Malmviken. Foto: Patrik Höglund, Sjöhistoriska. 

Avslutningsvis begav vi oss till södra Lovön. I 13 sekundmeter med den västliga vinden rätt in i Malmviken undersökte vi ett mindre vrak. Det här verkade betydligt äldre än det andra vraket och vi fick en del bra dendroprover som förhoppningsvis ger resultat. Nu börjar arbetet med att sammanställa rapporten och få dendroproverna analyserade, hinner vi innan jul?

Ett halvt öskar i vrak 184. Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska.

Förbifart Stockholm – Sätra avklarat

Förbifart Stockholm – Sätra avklarat

I förra veckan försökte vi få koll på det större vrak som ligger utanför den gamla sjökrogen ”Arboga kök”. Vraket syntes bara i form av några spant och en stäv som stack upp ovanför sedimenten. När vi grävt fram delar av konstruktionen på några strategiska ställen kunde vi konstatera att det inte är så djupa sediment som vi först trott, bottnen är på sina ställen ganska hård. Det som är bevarat verkar vara vrakets bottenparti och en utfallen styrbordssida. Babordssidan saknas sannolikt, liksom en del av akterpartiet.

Ett dendroprov taget genom två bordläggningsplankor under ett spant/bottenstock. Notera erosionen på undersidan. Det verkar ha gått en "vattenspalt" under vraket som bidragit till detta. Foto Mikael Fredholm, Sjöhistoriska.

Skutan kan ha varit cirka fyra meter bred och 12 meter lång. Det ligger några flaskor på vraket av 1700-talstyp, men inget mer av utrustning eller last hittades. Frågan är om flaskorna hört till fartyget eller rullat ner för slänten och hamnat på det? Vi har fått några bra dendroprover som förhoppningsvis kan de oss svaret på hur gammalt fartyget är. I dagsläget lutar vi nog åt att det är äldre än Arboga kök, men man vet aldrig. Förbifartsprojektet fortsätter om några veckor. Då ska vi kolla upp två småvrak vid Lovön och lite annat.

Ett annat dendroprov, taget genom kölen. Notera hur fint T-formad den är, men även erosionen på undersidan. Foto Mikael Fredholm, Sjöhistoriska.