Mälarfarleden, arkeologisk utredning

Sjöfartsverket planerar att muddra och bredda farlederna i Mälaren för att större fartyg ska kunna trafikera Mälaren säkert. Med anledning av detta utför nu Sjöhistoriska museet nu en arkeologisk utredning av flera platser i Mälaren. Innan man kan dyka och köra sonar i farleder måste man hålla nära kontakt med Sjöfartsverket i Södertälje som övervakar yrkestrafiken på Mälaren.Men än så länge är det bara fritidsbåtar vi stött på så här i slutet av semestertiderna.

Broöppning Kvicksund
Broöppning vid Kvicksund.

Denna vecka kör vi sonar, bland annat vid Kvicksund där vi hittade en intressant indikation (se bild nedan), som skulle kunna vara ett vrak.

 
Möjligt vrak vid Kvicksundsbron.

Vi skall försöka dykbesiktiga den nästa vecka. Men då den ligger i anslutning till bron har vi vissa föraningar om att det kan vara rester från brobygget eller en pråm med sten. Fortsättning följer...

Äntligen Birka

En av de vanligaste frågorna som man får som arkeolog är om man har grävt på Birka. Särskilt gäller det om man är arkeologiskt fostrad i Svealand. Fram till nu har jag fått ge ett nekande svar på det.

Glad blev jag när jag äntligen var inplanerad på 6 dagar arbete tillsammans med de övriga i projektgruppen. Nu kan jag skryta med att även jag har arbetat på Birka!

Birka är inte bara en spännande arkeologisk plats. Här har skrivits arkeologihistoria. Åtskilliga arkeologer har börjat sin arkeologiska karriär som guider på ön eller som grävande arkeologer under de stora undersökningarna som bedrivits i flera omgångar. Diskussioner om Birkas uppkomst och nedgång och internationella betydelse har säkert förts av ett hundratal arkeologer genom åren. Hur många arkeologer har inte vandrat genom gravfältet Hemlanden och förundrats över det stora antalet gravar och funderat över vad som döljer sig i dem?

Eftersom vi bor på Björkö under tiden vi jobbar där så får man kanske en extra känsla för hur det faktiskt kan ha varit under Birkatiden. Man lägger märke till sådant som, från vilket håll ligger vinden på och bakom vilken höjd går solen ned?

Våra funderingar och diskussioner på den här undersökningen kretsar givetvis kring hur hamnen har varit organiserad och vilka spår av den som vi kan finna i vattnet. Inte för att jag personligen kommer att lämna något större avtryck inom Birkas arkeologihistoria så har jag dragit mitt lilla strå till stacken och tillsammans med de övriga medverkanden i projektet lagt ännu en pusselbit till förståelsen av Birka.

Lördagsrapport

I strålande solsken och i 28 graders värme så blev vi igår klara med bryggan ut till schaktet! Bryggan blev hela 46 meter lång och den är nog den längsta bryggan som skådats i Birkas hamn sedan slutet av 900-talet! Nu kan vi äntligen börja ägna oss åt arkeologi till 100 procent!

Så här ser det ut från ovan. Det långa orange sträcket är bryggan och den lilla röda rutan är schaktet. De ljusgula sträcken visar inmätta pålar och timmer.
 

Vi fortsatte igår även med grävarbetet i schaktet samtidigt som vi passade på att mäta in det och intilliggande timmer med GPS. I området ligger det en hel del timmer huller om buller på botten och många av dem bär spår av bearbetning i form av bland annat knuthak. Dessa kommer vi att titta närmare på under kommande dagar.

 

Jag och Trevor mätter in schakt och timmer med GPS Foto Ville.
 

I slutet av dagen tog vi även ett prov med vår så kallade ryssborr strax utanför schaktet för att se tjockleken på kulturlagret i det här området. Ryssborren trycks ner ca en meter ner i botten varefter man vrider om ett handtag vilket gör att man kapslar in ett sedimentprov. Borren tas sedan upp på bryggan och så öppnar man försiktigt upp den och så kan man studera sedimenten. Det visade sig att kulturlagret där vi gräver är cirka 50 centimeter tjockt. Övergången mellan det bruna kulturlagret och den underliggande gråa glacialleran är mycket tydlig. Vi kommer att ta ytterligare borrprover från schaktet och vidare in mot land för att se kulturlagrets utbredning.

Evelina och Maija poserar med Ryssborren. Foto Ville

 

I skrivande stund har jag fått rapport från Evelina och Maija att det har dykt upp något spännande i schaktet! I ena hörnet i ruta 3 har det dykt upp ett tjockt rep intill något som skulle kunna vara en rottingkorg! Otroligt spännande! Vi har ännu inga bilder på föremålet men så fort vi har det kommer vi att lägga upp det här på bloggen. Stay tuned!

/ Jens Lindström (som precis har börjat jobba efter 9 månaders föräldraledighet) J

Mitt hundrade dyk!

Här kommer en gästblogg av Sila Sokulu, som är utbildad marinarkeolog i början av sin karriär. Han deltog även på Birka under 2010, då som student från Södertörns universitet. Han har nu en mastersexamen i marinarkeologi på Esbjerg Syddansk Universitet. Han arbetar även extra på Sjöhistoriska museet som museivärd i entrén:

Likt alla större projekt kräver även de marinarkeologiska undersökningarna på Birka noggranna planeringar och förberedelser. Det kan åtminstone vi i bryggbyggarteamet på fyra man intyga efter att ha fått bygga upp och demontera delar av den numera nära femtio meter långa bryggan som leder ut till utgrävningsplatsen utanför Birkas kust. Arbetet som har varit både fysiskt och psykiskt påfrestande har också lett till många praktiska lösningar, något som för övrigt präglat de flesta arkeologiska projekt som jag medverkat i. Inom denna forskningsgren verkar man tvingas in till att bli en bra problemlösare, om man inte redan är det.

Fastän konstruktionsarbetet inte var helt klart i torsdags kunde vi ändå smått tjuvstarta med korta introduktionsdyk. Mitt första dyk på Birka i år var mitt totalt hundrade dyk och detta firades på kvällen med skumpa och film!

Teamet på Birka i år arbetar ihärdigt och med stor disciplin ute i fält. Alla sköter sina jobb bra och projektet rullar på i jämn takt. Minst lika duktiga är vi på att roa oss under de lediga kvällarna. Under veckan som jag har deltagit har vi redan hunnit bada finsk bastu två gånger och en tredje gång förväntas inom kort då våra kära finska deltagare fått tag på mera material att elda upp!

Den för i år alldeles för korta tid som jag är med i projektet har varit jättetrevlig och lärorik samt att jag har fått hänga med riktigt härliga människor. Önskar jag kunde stanna längre men får bli till att följa bloggen istället!

Med vänliga hälsningar, Sila Sokulu