Sista dykuppdraget för i år i Fisksätra!!

Igår så kunde vi nätt och jämt lämna kajen i Djurgårdsbrunnsviken pga att båten va fastfrusen!

 

Men efter lite hackande och test av isens tjocklek så tog vi en chans att ta oss igenom.... det kraschade å dunsade men vi lyckades!

Väl framme så fick vi en båtplats samt nycklar till en lokal där man planerar att bygga ett museum. Jobbet som vi skall utföra är en undersökning där ett relativt stort område skall avsökas. Marinan skall byggas om med förlängda pirer, nya bryggor samt kajer som skall byggas om. Vi hade indikationer (exploatören hade kört mätningar med batymetri) på tre till fyra vrak som möjligen fanns i området. Imorse tog vi oss ut och hade då med oss vår side scan sonar (sidotittande ekolod) för att komplettera mätningarn aav havsbotten. det är rn liten "fisk" som släpas ovan botten som då "ser" vad som döljer sig i det mörka vattnet.

Här ser vi Trevor som just skall släppa ner den i det iskalla vattnet! det va inte lätt att navigera då det va dålig sikt från båten, över 10 minus och lite vind gjorde det väldigt frostigt idag!

Men vi kämpade på! Vi lyckades köra mellan isflak, bojar och bryggor med fisken släpandes under vattnet...

Resultaten visade sig vara bättre än förväntat! Vi hittade tio skeppsvrak som vi imorgon skall börja dyka på!!

Planerna är att boja ut vraken med GPS och sedan dyka och fota dom....

Återkommer med mer information snart...

 

Sopor och bevismaterial

Gästblogg av David Olovsson.

David studerar Masterprogrammet i arkeologi på Södertörns Högskola och gör sin praktik på arkeologienheten under denna höst.

Ibland så händer det att arkeologer och deras arbete blir ifrågasatt av folk som inte kan begripa det intressanta med gamla föremål, och de historier dessa föremål kan berätta.  Arkeologen framställs ibland som en glorifierad sophanterare eller rentav gravplundrare. Ett par gånger har jag som arkeologistudent fått höra att det jag studerar inte är någon ”riktig vetenskap” och att jag egentligen bara rotar runt i gamla sopor.

Oftare än vi kanske vill medge så stämmer det förvisso att det som hittas är just sopor. Om man inte gräver ut en gammal grav av något slag så är det väldigt sällan man hittar de finare praktfynden. Oftare är det exempelvis: trasiga stenyxor, sönderslaget glas och keramik eller brända djurben som kastats bort för att det fyllt sin funktion som verktyg, kärl eller mat och helt enkelt inte behövs längre. Men i princip alltid så ger även sådana fynd pusselbitar till vad som gjorts på platsen tidigare och vilka människor som varit där.

Inte sällan så finns det dessutom många olika exempel på fynd från olika tider i de olika kulturlagren på samma plats, och ofta får arkeologen gräva sig igenom lager av mer moderna eller ”recenta” fynd innan man kommer ner till den tidsperiod man är ute efter i ett projekt.

Cykel i Skutviken. Foto:Trevor Draeseke

När det gäller marinarkeologi så ser man ovanför ytan oftast inget alls, men när dykarna väl går ner så hittas det här massor utav bevis på mänsklig aktivitet. Allt ifrån skeppsvrak och cyklar, till flaskor och krus. Ibland hittar man, som bilderna här i inlägget antyder, fynd som kan vara intressanta för fler än bara oss arkeologer. Ibland hjälper vi också polisen.

Körkort, troligen falska, hittades vid Sätra varv vid en arkeologisk utredning inför Förbifart Stockholm. Foto: Jens Lindström

Nu

Kalashnikov hittad i Albysjön vid en arkeologisk utredning inför kabeldragning. Foto: Jim Hansson

Dator (tyvärr inte en av Jim Hanssons) hittad utanför Sätra vid en arkeologisk utredning inför Förbifart Stockholm. Foto: Patrik Höglund

Nu i förra veckan har vi gjort dykundersökningar inför en planerad utbyggnad av en småbåtshamn i Skutviken vid Nacka, Stockholm. Skutvikens undervattensmiljö gav mig inspirationen till detta blogginlägg.

Ibland blir man förbryllad över vad för saker som folk gör sig av med hur som helst. Jag kan tycka att det är lite sorgligt att se att folk även för längesedan verkar ha ha tyckt att det är en bra idé att kasta saker i vattnet. Troligen för att de då inte syns längre, och så är problemet helt enkelt ur världen.

Men samtidigt så antar jag är det tacksamt och intressant för oss som gillar att hitta gamla föremål.

Vad är det konstigaste du råkat hitta?

Selzerkrus hittad i Skutviken. Foto: David Olovsson

 

 

Nabbviken i Strängnäs

Förra hösten var vi i Västerviken, Strängnäs på en utredning och förundersökning.

Precis som då gäller det nu en utbyggnad av en småbåtshamn, men nu är det Nabbviken som gäller för höstens utredning. Vi började veckan med en sonarkartering, som visade att det ligger en massa sjunktimmer men även ett par mindre vrak i området. De två mindre vraken ligger nära Djäkneholmen i sluttningen, där vår fast monterade sonar visade sig utmärkt för kartering utan att riskera att fastna i träd och timmer. På de större ytorna i hamnen körde vi med vår släpsonar. Vraken såg ut att vara moderna av döma av sonarbilderna, vilket bekräftades när vi dök på dom.

 

Mindre modern klinkbyggd båt, cirka 4x1.5m. Bredvid ligger två sjunktimmer.

Plastbåt, cirka 4x1m.


Mycket grejer blir det, men nära till hotellet ! Foto: Mikael Fredholm

Efter dessa moderna lämningar började vi söka av norra Nabbviken mot Strängnäs stad, ganska snart påträffade vi en stenkista, men den är troligen modern. Men intressant är en rad med 5-6 eroderade pålar, som sticker upp mindre än 0,5m över botten. Från pålarna ska vi ta daterande C14-prover. Vi tog också flera sedimentprover, men utan att hitta tillstymmelse till kulturlager än. 

En liten eroderad påle.Foto: Jim Hansson

Sedimentprovkärna. Foto: Jim Hansson

Men dettta område är det vi anser ha högst potential att finna äldre lämningar i, kanske från det medeltida Strängnäs, så vi fortsätter dyka veckan ut och skall även gräva några testchakt på land nästa vecka...

Förbifarten förundersökt

Nu har vi avslutat undersökningarna inför Förbifart Stockholm för den här gången. Sista veckan tillbringades vid Lovön där vi undersökte två mindre vrak samt sökte av ett bottenområde. De två vraken hittades för tre år sedan under den arkeologiska utredning vi gjorde då. De bedömdes då sannolikt vara fornlämningar – dvs. det har gått över 100 år sedan de förliste. Nu skulle vi kika närmare på dem och försöka datera dem. vi började med det som ligger vid norra Lovön. Efter lite snokande kunde vi konstatera en del detaljer i det som var påtagligt yngre än 100 år – t.ex. masonit…. Vraket är alltså inte längre bedömt som fornlämning, men det är spännande ändå med sin lustiga, mycket tvära förstäv.

 

Den mycket tvära förstäven på vrak 190. Foto: Mikael Fredholm, Sjöhistoriska. 

Något öster om vraket avsökte vi ett bottenområde där en vattenledning ska dras. Här hittades ett kulturlager bestående av bland annat keramik och flaskor. Tre bordläggningsplankor låg i lagret, men trots ihärdigt sökande hittades inget vrak. Kulturlagret bedömdes härröra från tiden 1850 och framåt och liknande relativt sena kulturlager kan återfinnas på en mängd platser i Mälaren.

Jim fryser i Malmviken. Foto: Patrik Höglund, Sjöhistoriska. 

Avslutningsvis begav vi oss till södra Lovön. I 13 sekundmeter med den västliga vinden rätt in i Malmviken undersökte vi ett mindre vrak. Det här verkade betydligt äldre än det andra vraket och vi fick en del bra dendroprover som förhoppningsvis ger resultat. Nu börjar arbetet med att sammanställa rapporten och få dendroproverna analyserade, hinner vi innan jul?

Ett halvt öskar i vrak 184. Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska.