Nu är undersökningarna vid Runsa igång!

Idag åkte vi ut i den hysteriska trafiken med fulladdad bil för att etablera oss på Runsa. Vi oss till Rosersbergsslott där vi fått tillstånd att ha vår båt. Otroligt fin miljö. Väl framme var det bara till att lasta ur allt på bryggan och sedan fylla båten till bredden med utrustning. Efter den korta båtturen så va det bara på det igen. Ut med grejerna på stranden.

 

När sedan vi tömt båten så tog vi en promis upp på det imponerande borgberget för att snacka med arkeologerna som gräver inne i borgen. Det är en imponerande ingång med kraftiga stenvallar som skydd.

 

Det rullade på bra för kollegorna i borgen där bland annat en helt intakt benkam med ornamentik grävts fram häromdagen. Vi kikade runt och alla var på topphumör som ni ser!

 

Nedanför grabbarna så ligger Lilla Borgviken där vi ska gräva. När vi kände oss färdiga uppe på berget begav vi oss ner i viken igen. I år så har kommuen sett till att röja den branta slänten i viken. Det dök upp en okänd terrasering samt ett par misstänkta stenansamlingar som vi skall kika närmare på vid tillfälle.

Vi började rigga vår utrustning inför första dyket. Tanken är att vi skall fortsätta sökandet efter kulturlagret vi tror finns där från Runsas storhets tid. Perioden är mellan 300- 500- talet e.Kr! Alltså 200 år före Birka. Vi monterade en ställning som vi ska ha som avgränsning samt som stöd att ligga på när vi gräver.

 

När vi täckt av vraket så placerade vi ställningen intill vraket där vi grävde förra året. Vid avtäckningen passade vi på att bärga en lös bottenstock för dokumentation.

 

Sen var det dags att komma igång med grävandet. Men såklart när teknik och motorer är inblandat så blir det alltid lite strul. Pumpen hade rostat igen så det va bara fram emd hylsnyvckelsatsen och köra hårt. När den väl var loss och smörjd så lyckades jag dra av startsnöret! Fram med grejerna igen.... Men till slut så hoppade den igång och grävandet var i full gång. De första 20 cm består av ett lager med zebra musselskal (en invandrande art som noterades så sent som på 1920- talet!). sen kommer ett härligt rotsystem från näckroserna. men vi har tagit oss ner nu och då kom det fram en märklig skida eller med till en släde. Den är inte från Runsas period men kan mycket väl från 16-1700- talet.

Nu är vi hemma och det är bara att ladda batteriet inför morgondagen. Det är faktiskt en fantastisk plats som är väl värd ett besök. Nu hoppas vi hitta nått spännande på Lilla Borgvikens botten som kanske ligger och döljer sig för oss....

Återkommer med mer info snart.....

Strömkajen är invigd!

Igår invigdes Strömkajen. Äntligen är den i stort sett färdig efter alla turer med krångliga byggtekniska lösningar och ett och annat vrak som "dök" upp. Ni som har följt vårt arbete här på bloggen vet att det inte varit helt smärtfritt hela vägen. Dels har det arkeologiska färtarbetet varit enormt komplicerat på grund av kyla, vatten och en otroligt rörig miljö, men också att vi kände att vi var bromsklossar för byggets tidsplan. Trots detta så har det hela utmynnat i en positiv sak för alla. Det visar inte minst inbjudan vi fick att vara med på invigningen. Exploatören insåg att dom aldrig skulle fått den publicitet som dom fick när vraken dök upp i faktiskt världens press. Känns jättekul att känna att vi lyckades få vårt arbete att bli positivt även för dom med pluskan.

Så igår klippte Helena Bonnier (ordförande i Stockholms hamnar) bandet och förklarade Stockholms nya mötesplats öppen.

Det var ett fint program som Stockholms hamn satt ihop. Irene Lindbäck (projektledare för hela bygget) höll ett bra och kul tal på en av Delfinbåtarna, det skojades såklart lite om hur jag gick i spinn när vraken visade sig och att hon inte kände samma känsla.

Det var sex olika stationer där 110 inbjudna fick gå runt och kika på kajkosntruktionen och de olika lösningarna. Lunchpåse delades ut på Grand hotels nya cafe som finns på kajen. Jag skulle avsluta det hela med att duka upp lite häftiga fynd på ett barbord på Lydmars hotells uteservering där fika och bullar skulle intas. Innan alla kom så blev jag interjuvad av Skärgårdsradion.

Foto: Bo Hansson

Det blev sedan en proppfull uteservering där intresset var stort. Stockholms hamnar sa att dom satt oss som sista punkt på grund av det stora intresset för våra grävningar. Det visade sig stämma bra. Hade fullt upp och hann inte med nån fika och bulle!

Foto: Bo Hansson.

Det blev en massa frågor och även dem högsta personerna var mycket intresserad och tyckte det var jättespännande. Vi hade också tur med vädret vilket såklart gjorde det hela mycket enklare. Gjorde inte ont att jobba igår.

Foto: Bo Hansson.

Det blev en riktigt kul dag som verkligen gav flera tankar. Kände verkligen att vi gjort ett kanonjobb och blivit accepterade som en respekterad yrkesgrupp och inte som en "bromskloss". Jättekul att höra de högsta cheferna säga att de tyckte hela projektet vara ett sådant som man bara får vara med om en gång i livet och samtidigt nämna att dem var stolta att varit med att bidra med ny historia till Stockholm.

Gå ner och kika på den fina kajen (blev verkligen fin) med bilderna från grävningen i huvudet... ta en glass eller en öl på uteserveringarna och njut... Det skall jag göra snart...

Trevlig sommar så hörs vi snart igen 

 

Arkeologisk utredning i Karlholmsfjärden

Husägarna på öarna utanför Karlholmsbruk ska få el i sina stugor. Därför planeras för nya undervattenskablar. Sjöhistoriska museet har därför fått i uppdrag av Länsstyrelsen att utföra en arkeologisk utredning.

Då Karlholmsbruk hade en järnindustri i drift från 1735 till 1931 trodde vi att det kunde finnas rester på botten i form av vrak och förtöjninganordningar. 

Dag 1 kikade vi på tre stenkistor vid åmynningen. I en stenkista finns en "moring" och timmer med laxstjärtar på en stenkista. På Brukskallen bredvid finns också moringar. Vi skall återkomma senare för att ta dendrokronologiska prover mm. Det var en svår dag, det var dimmigt och vi som inte känner till alla grund fick bottenkänning flera gånger.

 
Jim och Patrik undersöker en stenkista med knuttimrade stockar.

Dag 2 fick vi hjälp av lokalbefolkningen (TACK !) som kom med tips hur vi skulle ta oss ut genom gyttret av sten och grynnor. Efter försiktig körning kom vi ut till Stångharen där vi inte hittade nåt, men en stugägare tipsade om ett vrak han sett som liten. I strandkanten låg mycket äv riktigt vrakdelar, ett klinkbygge med kraftiga bottenstockar. Halvvägs hem till hamn såg vi en stäv sticka upp ur vattnet, sonaren bekräftade ett eller troligen 3 vrak ! I mån av tid skall vi kika på det senare.

Sonarbild av vrak.

Mycket intressanta saker bara de två första dagarna.

 

 

Skorna från Grandgropen - gästblogg

Jag heter Anton Liljemark och gör min sista termin på programmet Samtid och kulturarv med inriktning arkeologi på Södertörns högskola. Denna termin består av en praktikperiod som varvas med seminarier, där jag och mina klasskamrater kopplar ihop våra erfarenheter från praktiken med det som vi studerar. Som man säkerligen förstår så är jag just nu hos marinarkeologerna, men jag gör min praktik på Sjöhistoriskamuseet vilket betyder att jag är runt på de olika enheterna inom institutionen.
Några av de arbetsuppgifter jag har haft har varit att registrera föremål som man har funnit i samband med utgrävningen av Grand hôtel på Blasieholmen. Det kunde bli blött och lerigt och i vissa fall smög en ovänlig odör sig på. Men det var ändå väldigt roligt och kunskapsgivande för en blivande arkeolog som jag!
Många av fynden som jag fick registrera var fragment och rester av skor i läder som man tror kan komma ifrån 1500-1700-talet. På den vänstra stora läderbiten kan man se ett zickzack mönster. Jag tänkte då att detta kunde vara ifrån snörningen men vad jag fick fram så är det trådtryck på insidan av en yttersula.
Bilderna nedan visar först på delar av en sko och den andra hur jag har satt ihop dessa delar:

 

 Foto: Anton Liljemark.

Att sätta ihop delar av de olika fynden kändes lite grann som ett pussel, ibland var det lättare att få ihop delarna, ibland svårare. Det fanns tillfällen då man hoppades på att delarna skulle passa bättre än vad de egentligen gjorde.
Som man kan se på de tidigare bilderna har skon en toppad tå, nästan som en snabel. Snabelskor är ursprungligen ifrån medeltiden men detta exemplar är inte riktigt en snabelsko.

Foto: Wikipedia.


Mitt exemplar tycker jag mer liknar dessa skor:



Foton från boken ”Sko fra 1700-talslossepladsen på Esplanaden, København” skriven av Vivi Lena Andersen.

Vivi Lena Andersen daterar båda skorna till tiden kring 1700-talet och då skulle jag tro att ”min” sko skulle kunna tillhöra ungefär samma tidsålder. ”Min” sko har även en klack och klackar började användas i Sverige under 1600-talet. Även detta pekar på att ”min” sko ska tillhöra tiden kring 1700-talet.
Under 1500- och 1700-talet så var det framförallt slejfskon, stöveln och halvtoffeln som dominerade modet. De lösa skinnbitarna talar för att det skulle finnas ett bakstycke vilket då talar emot att det skulle kunna vara en halvtoffel då halvtoffeln saknar bakstycke. Att tån är något toppad talar egentligen inte emot att det skulle kunna vara en slejfsko eller stövel.
Om det skulle vara en slejfsko skulle detta kunna vara en variant av hur dess sidostycke sett ut:

Foto: Vasamuseet.

På slejfskon finns det en knäppning där man använde sig av snörning, spännen eller remmar för att knäppa igen skon. I helhet ser en slejfsko ungefär ut såhär:
 
Foto: Hallwylska museet. 

 

Gästbloggare Anton Liljemark.