En märklig Birkastock

Häromdagen tog vi upp en märklig stock från botten utanför Svarta jorden. Stocken är ett furutimmer och den låg platt på botten. Det syntes tydligt redan på botten att den var spetsad och att den därför en gång varit nedsatt som en påle.

Vi gör så, vi tar upp stockar som ligger löst, för provtagning och dokumentation. Förhoppningen är att vi ska kunna ta upp åtminstone 5-6 stockar från pålanläggningen under årets fältarbete.

Dokumentationen går till så att vi ritar av stocken i skala och så tar vi förstås mängder med fotografier. Tanken med det hela är att vi genom dokumentationen och provtagningen, dels ska kunna datera stockens fällningstidpunkt med årsringsdatering (dendrokronologi), dels ger det oss en möjlighet att förstå hur stocken fungerat i pålanläggningen och i slutändan också hur pålanläggningen varit konstruerad.

Stocken är idag knappt 3 meter lång, men den har ursprungligen varit längre. Den låg på cirka 2 meters vattendjup. Under Birkatid var vattendjupet i samma område 6-8 meter. Stocken var spetsad vilket betyder att den fungerat som en påle. Den bör alltså ursprungligen ha varit upp emot 10 meter lång, om den både ska ha varit nedslagen en bit i botten och ha gått upp till vattenytan.

Det märkliga var att stocken också var bränd. Och inte bara det. Det såg ut som om någon har försökt hugga sönder den med en yxa. Och det går att se att yxhuggen har skett efter det att stocken bränts. Sen har också stocken ett urtag som visar att den ingått i någon form av byggnadskonstruktion.

Jag misstänker att stocken från början ingått i någon annan konstruktion på land. Kanske har den suttit i ett hus eller i en brygga. Kanske har huset eller bryggan brunnit, och stocken har brännskadats. Av någon anledning har någon sedan gått lös på stocken med en yxa. Varför vet vi inte, och jag har svårt att se en tydlig anledning. Och slutligen har sen stocken blivit en påle, nedslagen som en av hundratals pålar i pålanläggningen utanför Svarta jorden. Tidens tand, vågornas nötning och isens kraft har sedan reducerat ned pålen till 3 meters längd.

Visst känns det lite desperat att använda en sådan stock i pålanläggningen? Det verkar som om det inte fanns bättre timmer tillhands. Kanske har bygget av pålanläggningen fått gå snabbt?

Hur tänker ni? Någon med teorier?

Mälarfarleden, arkeologisk utredning

Sjöfartsverket planerar att muddra och bredda farlederna i Mälaren för att större fartyg ska kunna trafikera Mälaren säkert. Med anledning av detta utför nu Sjöhistoriska museet nu en arkeologisk utredning av flera platser i Mälaren. Innan man kan dyka och köra sonar i farleder måste man hålla nära kontakt med Sjöfartsverket i Södertälje som övervakar yrkestrafiken på Mälaren.Men än så länge är det bara fritidsbåtar vi stött på så här i slutet av semestertiderna.

Broöppning Kvicksund
Broöppning vid Kvicksund.

Denna vecka kör vi sonar, bland annat vid Kvicksund där vi hittade en intressant indikation (se bild nedan), som skulle kunna vara ett vrak.

 
Möjligt vrak vid Kvicksundsbron.

Vi skall försöka dykbesiktiga den nästa vecka. Men då den ligger i anslutning till bron har vi vissa föraningar om att det kan vara rester från brobygget eller en pråm med sten. Fortsättning följer...

Äntligen Birka

En av de vanligaste frågorna som man får som arkeolog är om man har grävt på Birka. Särskilt gäller det om man är arkeologiskt fostrad i Svealand. Fram till nu har jag fått ge ett nekande svar på det.

Glad blev jag när jag äntligen var inplanerad på 6 dagar arbete tillsammans med de övriga i projektgruppen. Nu kan jag skryta med att även jag har arbetat på Birka!

Birka är inte bara en spännande arkeologisk plats. Här har skrivits arkeologihistoria. Åtskilliga arkeologer har börjat sin arkeologiska karriär som guider på ön eller som grävande arkeologer under de stora undersökningarna som bedrivits i flera omgångar. Diskussioner om Birkas uppkomst och nedgång och internationella betydelse har säkert förts av ett hundratal arkeologer genom åren. Hur många arkeologer har inte vandrat genom gravfältet Hemlanden och förundrats över det stora antalet gravar och funderat över vad som döljer sig i dem?

Eftersom vi bor på Björkö under tiden vi jobbar där så får man kanske en extra känsla för hur det faktiskt kan ha varit under Birkatiden. Man lägger märke till sådant som, från vilket håll ligger vinden på och bakom vilken höjd går solen ned?

Våra funderingar och diskussioner på den här undersökningen kretsar givetvis kring hur hamnen har varit organiserad och vilka spår av den som vi kan finna i vattnet. Inte för att jag personligen kommer att lämna något större avtryck inom Birkas arkeologihistoria så har jag dragit mitt lilla strå till stacken och tillsammans med de övriga medverkanden i projektet lagt ännu en pusselbit till förståelsen av Birka.

Lördagsrapport

I strålande solsken och i 28 graders värme så blev vi igår klara med bryggan ut till schaktet! Bryggan blev hela 46 meter lång och den är nog den längsta bryggan som skådats i Birkas hamn sedan slutet av 900-talet! Nu kan vi äntligen börja ägna oss åt arkeologi till 100 procent!

Så här ser det ut från ovan. Det långa orange sträcket är bryggan och den lilla röda rutan är schaktet. De ljusgula sträcken visar inmätta pålar och timmer.
 

Vi fortsatte igår även med grävarbetet i schaktet samtidigt som vi passade på att mäta in det och intilliggande timmer med GPS. I området ligger det en hel del timmer huller om buller på botten och många av dem bär spår av bearbetning i form av bland annat knuthak. Dessa kommer vi att titta närmare på under kommande dagar.

 

Jag och Trevor mätter in schakt och timmer med GPS Foto Ville.
 

I slutet av dagen tog vi även ett prov med vår så kallade ryssborr strax utanför schaktet för att se tjockleken på kulturlagret i det här området. Ryssborren trycks ner ca en meter ner i botten varefter man vrider om ett handtag vilket gör att man kapslar in ett sedimentprov. Borren tas sedan upp på bryggan och så öppnar man försiktigt upp den och så kan man studera sedimenten. Det visade sig att kulturlagret där vi gräver är cirka 50 centimeter tjockt. Övergången mellan det bruna kulturlagret och den underliggande gråa glacialleran är mycket tydlig. Vi kommer att ta ytterligare borrprover från schaktet och vidare in mot land för att se kulturlagrets utbredning.

Evelina och Maija poserar med Ryssborren. Foto Ville

 

I skrivande stund har jag fått rapport från Evelina och Maija att det har dykt upp något spännande i schaktet! I ena hörnet i ruta 3 har det dykt upp ett tjockt rep intill något som skulle kunna vara en rottingkorg! Otroligt spännande! Vi har ännu inga bilder på föremålet men så fort vi har det kommer vi att lägga upp det här på bloggen. Stay tuned!

/ Jens Lindström (som precis har börjat jobba efter 9 månaders föräldraledighet) J