Tillbaka i Svindersviken - en vrakundersökning

Ingen vik i Stockholmsområdet har inventerats lika grundligt som Svindersviken öster om Stockholm. I flera omgångar under de senaste åren har vi på Sjöhistoriska varit här och utfört side scan sonarkarteringar och dykbesiktningar (se tidigare blogginlägg av mig och Mikael Fredholm). Vi räknar antalet vrak till omkring 30 stycken och dessa spänner dateringsmässigt från 1600-tal till sent 1900-tal.

Varför är vi då så intresserade av Svindersviken? Jo, runt om vikens stränder planeras nya bostäder och om några år kommer det tidigare industrityngda området på framförallt Kvarnholmen vara en ny attraktivt stadsdel i Stockholm. En bro kommer att uppföras som skall förbinda östra Kvarnholmen med Nackasidan och det är på grund av denna bro som vi förts hit denna gång. På platsen för en av de planerade bropelarna ligger ett vrak som vi hittade 2009 (Id 13) och det riskerar att förstöras i samband med brobygget. Vi har därför fått i uppdrag av Länsstyrelsen att göra en förundersökning för att datera och dokumentera vraket.

Foto: Jens Lindström
Sonarbild över vrakplatsen och detaljfoto på vrakets akterparti.

Förundersökningen utfördes under den sista veckan i september 2011. Vrakplatsen visade sig vara ganska besvärlig då vraket ligger på en kraftigt sluttande botten. Aktern vilar på 13 meters djup och fören på 20 meter. Sedan tidigare visste vi att vraket var kravellbyggt, ca 15 meter långt och förmodligen avsiktligt sänkt på platsen. Sikten under vattnet varierade mellan en och tre meter, vilket är helt ok för att vara i Stockholm.

Mest tid gick åt till att mäta upp och rita vraket och nu sitter vi med en massa mätdata och kladdiga ritningar som inom en snar framtid kommer att resultera i en vrakskiss.

Foto: Jens Lindström 
Hur gammalt är då vraket? Utifrån skeppstekniska detaljer, vrakets bevarandegrad etc. gissar vi på att fartyget byggts någon gång under slutet av 1800-talet. När det sedan hamnat på botten är en knepigare fråga. Enligt Kulturminneslagen räknas ett vrak som fast fornlämning då man kan anta att minst 100 år har passerat sedan fartyget blivit vrak. I skrivande stund misstänker vi att vraket hamnat på botten någon gång under 1900-talets första hälft. Mer om vraket och dess datering kommer senare...

De sista spadtagen

Sista spadtaget.

I en grop så djup som ett trevåningshus togs i onsdags kväll de sista spadtagen inom ramen för den arkeologiska förundersökningen på Riddarholmen. Så med andra ord – nu är fältarbetet avslutat! Stort tack till alla inblandade och även till alla som har följt våra undersökningar på bloggen!

Det blev inga vrak, men mängder av annan information. Nu återstår kompletterande fyndregistrering och även analyser av olika prover. Ett hårt avsatt lager har tagits upp i preparat som kommer att sållas i Båthall 1.

Vi misstänker redan nu att detta lager innehåller fiskben. Mycket spännande återstår följaktligen och stora delar av det organiska materialet har vi ännu inte hunnit detaljstudera. Följ gärna det fortsatta arbetet på projektsidan!

Avslutar med några rader av Lewis Carrolls rader från Alice i Underlandet, som skrevs ungefär samtidigt då den gamla ångbåtshamnen fylldes ut:

"The time has come," the Walrus said,
"To talk of many things:
Of shoes--and ships--and sealing-wax--
Of cabbages--and kings--
And why the sea is boiling hot--
And whether pigs have wings."

En snusdosa med historia


För ett par veckor sedan hittade vi en snusdosa som hade en gravering som gjorde det möjligt att fastställa identiteten på ägaren.

Snusdosan gick att härleda till en man som var verksam i Dalarna under 1800-talet. (Se webb-tv-inslaget.) Falu-Kuriren skriver idag om den här speciella snusdosan.

Hittills har vi hittat fyra snusdosor i schaktet. Tre av dosorna har med säkerhet varit försedda med gångjärnsförsedda lock, ett i botten och ett på ovansidan.

Det undre facket har rymt en spegel och det övre har varit avsett för snus. Fynden, som finns representerade i både silver och mässing, är i medeltal cirka åtta centimeter långa och fem centimeter breda. Höjden är ungefär två centimeter.

I museisamlingar finns snusdosor av den här typen bevarade och i en del exempel har det undre facket rymt en liten kam vilket förklarar spegeln i locket! Och faktiskt, vi har också hittat en så kallad finkam i anslutning till en av dosorna.

Dosorna har tappats i sjön under 1800-talet.

Inskriptionen visar att snusdosan tillhört Per Persson. Foto: Anneli Karlsson

Inskriptionen visar att snusdosan tillhört Per Persson. Foto: Anneli Karlsson

Strömma - Stavsnäs del 2

I slutet av juli dök vi i mellan Strömma och Stavsnäs, bland annat på RAÄ Värmdö 310, som tidigare beskrivits i denna blogg 26 juli. Från detta vrak tog vi då ett dendrokronologsikt prov, som nu har daterats till cirka 1815, vilket stämmer bra med den keramik vi påträffade i vraket. Vi har också i veckan varit ute på en kompletterande undersökning i närområdet, som resulterade i ett par stenkistor, där vi tog prover för dendrokronologisk datering. Efter sommarens dåliga sikt var det en fröjd att nu dyka i ett veritabelt akvarium med stora stim av småaborrar.

 

Sonarmosaik över RAÄ Värmdö 310, med sonardetaljbild och foton inklippta.
Mikael Fredholm, Sjöhistoriska museet.