Fyndkavalkad

Undersökningen på Birka börjar lida mot sitt slut, och det kommer att kännas en smula overkligt och byta arbetsplats från Björkö till Östermalm. Men vi är också väldigt nöjda; resultaten uppfyller faktiskt våra förväntningar. I schaktet under vatten utanför Svarta jorden har vi spåren efter en rejäl hamnanläggning och kulturlagret på botten uppvisar otroligt fina bevaringsförhållanden för organiskt material. Nu tänkte jag ge er ett smakprov på några av de fynd vi gjort under de gångna veckorna. Håll till godo och kom mer än gärna med förslag på tolkningar.

Textilrullen

Ett märkligt fynd. En rulle med en vävd textil och hela paketet doftar av tjära. Vi har ingen aning om vad rulle använts till och om det finns något i mitten av rullen.

Foto: Edita Bobelyte

Läderslida

Vi har få fynd av läder. Här är ett undantag. Delar av en knivsslida i läder.
 
Foto: Edita Bobelyte

Harpun

Ett fynd som ser ut som en harpun från stenåldern. Men är det en harpun? Föremålet är i trä, och harpuner är normalt av ben eller horn som är betydligt hårdare. Vi har fått många förslag till tolkning av detta fynd. Musikinstrument, verktyg för vävning eller läderbearbetning. Häromdagen föreslog Pernilla att fyndet var en leksaksharpun. Ingen dum tolkning, tycker jag.

Foto: Edita Bobelyte 

Bärnsten

Vi har flera fynd av bärnsten. Bärnsten användes bland annat till pärlor. De flesta bärnstensfynd är flisor, men här är ett stort råämne. Snopet att tappa en sådan stor bit., eller hur?

Foto: Nina Eklöf

Krok

En märklig krokformad sak. Den ser nästan ut som en hyllkonsol, men det finns ingen avfasning eller spikhål som tyder på att föremålet suttit mot en plan yta. Ändarna är spetsade och hela föremålet är täljt.

Foto: Edita Bobelyte

Konstig tränagel

Ett fynd som vid första titten ser ut som en vanlig tränagel med ett huvud. I den övre änden av fynden finns en avfasning eller ett extra huvud, som förbryllar lite. Kanske har föremålet använts som en genomgående tränagel? Eller är det något vi missar här?

Foto:Edita Bobelyte

Tränagel

En vanlig tränagel med huvud. Vi hittar ganska många tränaglar. Tyvärr är också många fynd trasiga, precis som tränageln på bilden. Fynden i trä är helt enkelt väldigt ömtåliga. De är svampiga och går ofta sönder när man försöker ta upp dom nere på botten.

Foto: Edita Bobelyte

Nål

Vi har många fynd av nålar av olika slag. De är långa och korta. Vissa, som detta exemplaret, kan kanske ha använts som en klädnål.

Foto: Edita Bobelyte

Keramik

Varför hittar vi så lite keramik i kulturlagret under vatten? Keramik är ett av de vanligaste fynden när man gräver på land, men denna lilla skärva är faktiskt det enda exemplaret vi har påträffat under årets undersökning av bottensedimenten.
 
Foto: Stefan Rennermalm

 

 

Shipwher - Sjöhistoriska på äventyr i Estland

Sjöhistoriska museet är sedan våren 2010 med i ett EU-finansierat projekt som heter SHIPWHER. Projektet är ett samarbete mellan Estland och Sverige och det syftar till att digitalisera och tillgängliggöra det maritima kulturarvet. Projektet arbetar med att uppdatera och införa ny information i den svenska publika fornminnestjänsten Fornsök och att förmedla det maritima kulturarvet genom publik arkeologi som består av skolprogram, visningar samt genom ”nära-dyk-upplevelser” via s.k. torrdykning. SHIPWHER finansieras av EU-fonden Central Baltic.

I projektet ingår även att Sverige och Estland skall ha gemensamma fältprojekt. Nu i sommar så har våra estländska kollegor genomfört side scan sonarundersökningar i farvattnen kring Runö som ligger mitt i Rigabukten, ca 4 mil rakt ut från den estländska kusten.

Runö, eller Ruhnu som den heter på estländska hade en befolkning som härstammade från Sverige och på ön pratades en svensk dialekt ända fram till andra världskriget då öns innevånare flydde till Sverige efter den ryska invasionen.

Sonarbild på ett av de påträffade vraken.

Vid sommarens sonarundersökningar påträffades tre tidigare okända fartygslämningar. Ett av vraken har besiktats av dykare och det visade sig vara en ubåt som vilar insvept i flera lager trålnät på 37 meters djup i nästintill obefintlig sikt. Den är fortfarande oidentifierad. De andra två vraken har ännu inte besiktigats men utifrån sonarbilden ser ett av vraken ut att vara ett ca 20 meter långt välbevarat träfartyg.

Förberedelse pågår. Foto: Jens Lindström 

I skrivande stund närmar vi oss en av vrakplatserna med undersökningsfartyget Salme efter ca sex timmars gångtid från fastlandet. Solen skiner, vinden är svag och vi kan endast skymta Runö borta i horisonten. Annars är vi helt omslutna av blått hav. Dykarna gör sig redo att gå ner i vattnet. Fortsättning följer…

 

Så skapar vi bilden av Birka

 

Staden... Foto: Pernilla Flyg

 

En av de regniga dagarna sökte ett sällskap från Spanien skydd under ett av våra ryttartält. De hade valt bort den guidade turen runt ön eftersom deras kunskaper i engelska var så bristfälliga. Hur skulle jag ta hand om dem för att ändå lyckas förmedla en bild av vikingatidens Birka?
Som alla andra besökare fick de kika på kartorna där den vikingatida strandlinjen finns inlagd och hamnanläggningen så tydligt hänger samman med staden och dess vallar. Med hjälp av enkla teckningar kunde jag visa hur tio meter långa ekpålar slagits ner i botten, och hur en stenkista är konstruerad. De såg på fynden och log igenkännande åt den enkla smörkniven och funderade över användningsområden för den mystiska ”leksaksharpunen”…  I sållet kunde de själva leta fram ben av ko och gris.
Med en blandning av engelska, spanska och kroppsspråk fick jag dem förhoppningsvis att se hamnen full av skepp och köpslående människor, staden full av folk, verkstäder, grisar, hundar, sopor, ljud och lukter, vallen med sin palissad, och kungens skepp som kom skyndande över sundet från Adelsö.
Dagens första guidningsgrupp är på ingång. Det ser ut som ett åttiotal personer. Bäst att sluta blogga för idag.

/Pernilla Flyg


Hamnen...   Foto: Pernilla Flyg

Tunga lyft och golfklubba


Nyfikna besökare samlas vid strandkanten. Foto: Carolina Blaad

Idag lämnade jag och vår fotograf Anneli kontoret och åkte ut till arkeologkollegorna på Birka. Det var febril aktivitet, inte bara med att plocka upp nya spännande fynd och den hantering det innebär, utan även med de publika visningarna. Nyfikna besökare avlöste varandra (vid 15-tiden när jag lämnade platsen var besöksantalet uppe i en bra bit över 200) och barnen tittade med stora ögon när dykarna Jim och Jens klädde på sig sin utrustning och hoppade i vattnet. Lyckan var total när de dessutom fick möjlighet att prata med dykarna under vattnet i dyktelefonen! Detta gällde även de vuxna besökarna som tog chansen att säga hej...

Dagens största fynd var en påle. Bland de mindre fynden fanns bland annat ett träföremål som påminner om en klubba i formen. Fyndet förbryllade våra arkeologer en aning. Men vem vet, kanske spelades det golf redan på vikingatiden?

Håll utkik i bloggen efter ny film och finfina bilder från Anneli. Trevlig helg!

/Carolina Blaad