Magnus Ladulås grav öppnad

Under utgrävningen vid Riddarholmskajen samarbetar Sjöhistoriska med Stockholms medeltidsmuseum, som bidrar bland annat med ovärdeliga kunskaper om medeltiden. De bidrar också med gästblogginlägg. Antikvarien Lin Annerbäck skriver om Magnus Ladulås:

Magnus Ladulås

Den 12 april 2011 öppnades Magnus Ladulås grav i Riddarholmskyrkan. Bakom gravöppningen står ett stort tvärvetenskapligt forskningsprojekt och en mängd olika undersökningar gjordes på skeletten innan graven återförslöts: osteologisk analys, röntgenundersökning och osteoporosmätning, isotopanalys, C-14-datering, odontologisk undersökning och 3D scanning, för rekonstruktion av utseendena.

¨
Öppning av Magnus Ladulås grav.

I graven har sju vuxna individer och två barn begravts. Under hundra år användes graven innan den förslöts. Med ganska stor säkerhet tror man att kung Magnus Ladulås, hans hustru Helvig och deras dotter Rikissa samt Magnus Birgersson dy (barnbarn till kungen) är fyra av de vuxna  individerna. Med mindre säkerhet tror man att övriga tre vuxna individer är ättlingar till exkung Valdemar (Magnus bror).

Magnus Birgersson föddes som tredje barnet, andra sonen, till Birger Jarl och Ingeborg Eriksdotter. När storebror Valdemar valdes till kung 1250 fick Magnus titeln iunor dux sweorum, ung sveahertig. Efter faderns död hamnar bröderna i konflikt med varandra vilket slutar med att Magnus avsätter sin bror och övertar kungakronan 1275.

Magnus Ladulås är för eftervärlden känd som en kyrkans beskyddare, för sin inrikespolitiska gärning och som den som satte lås för böndernas lador (tilltalsnamnet Ladulås är tidigast känt från 1400-talet). I Stockholm donerade han mark och pengar till etableringen av två kloster; franciskanernas på Riddarholmen (dagens Riddarholmskyrka är den gamla klosterkyrkan) och klarissorna vars kloster låg ungefär där Klara kyrka ligger idag.

Magnus Ladulås avlider på Visingsö 1290 och hade själv valt sin gravplats i franciskanernas klosterkyrka.

Under sommaren kan du i en liten utställning i Riddarholmskyrkan och på Stockholms medeltidsmuseum läsa mer om gravöppningen och de resultat som hittills framkommit. Gravöppningen har också en egen blogg: magnusladulas.blogg.se

Lin Annerbäck, Stockholms medeltidsmuseum

Bärnsten och träslöjd

Idag nådde vi ner till botten i det schakt som undersökts på land. Hela veckan har vi baxat sten och skyfflat sand för att slutligen kunna konstatera att bryggfundamentet vi undersökt har anlagts direkt på vikingatidens sjöbotten. Trevligt! Precis som i undervattensschakten är botten full med träspån, kol och djurben. Text: Charlotte Hedenstierna-Jonson

 

Lyckligast idag var nog Sven Kalmring som i bottenlagret plockade fram en bärnsten bland träresterna. Foto: Charlotte Hedenstierna-Jonson

Ett annat trevligt fynd var denna ”smörkniv” som Trevor bärgade ut schakt fem utanför båtudden. Liknande har väl många av oss åstadkommit i träslöjden? Foto: Pernilla Flyg

Stora stenkistor utanför Birka?

De sista dagarna har vi börjat undersökningarna utanför den så kallade Båtudden. Under vattnet fortsätter udden i form av en ”stenås”. Vi har funderat på om den är naturlig eller anlagd. I kanten på åsen har vi tagit upp ett schakt och fått upp de vanliga fynden av djurben och träprylar. Men det intressanta är att cirka 20 centimeter ner kommer det grova liggande timmer. Det kan vara en slags rustbädd eller botten/kollapsad sida till en stenkista. Vi kommer att ta prover för datering på timren, men vi antar redan nu att de sannolikt är vikingatida. I så fall har vi spår av en stor anläggning långt ut från den dåtida strandlinjen och anlagd på cirka 6-7 meters djup! Har det varit en av flera stenkistor som burit upp en lång brygga eller har den legat som en ö i vattnet? Efter strandlinjen finns det flera andra stenuddar. Har de också varit djupt liggande fundament till brygganläggningar? Vi gräver vidare...

 

Ritning av en del av stenåsen innan timren har visat sig. Foto: Anna Olsson.

 

Typiskt osållat material från botten utanför Birka. Här finns träflis (en del förkolnat), djurben, hasselnötter,  träföremål och kanske en och annan bärnstensbit. Foto: Andreas Olsson, Sjöhistoriska museet.

Vikingarnas matrester åter till ytan

Överarmsben (humerus) från nöt funnen på Birkas botten. Foto: Pernilla Flyg
Överarmsben (humerus) från nöt funnen på Birkas botten. Foto: Pernilla Flyg

En analys av 2010 års benmaterial visade att Birkas innevånare ätit både nöt, svin, får/get samt fågel och fisk. Det framkom också benrester efter hund, räv och säl som troligen har använts vid päls- samt skintillverkning. Den djurart som dominerar i materialet är nöt följt av svin.

Under årets grävningar har stora mängder ben och tänder hittats i schakten under havsytan. Dessa domineras än så länge av nöt och då bestående av falanger och fotrotsben. Om man gör en jämförelse mellan benfynden från svarta jorden och de marina kan man se att svin dominerar på land och nöt i vattnet. Detta kan kanske bero på att grisarna funnits bofasta på Birka, medan nötköttet kommit från de angränsande öarna.

/Anna Olsson, magisterstudent i osteologi från Högskolan på Gotland.