Dag1

Dagen inleddes med att jag, Göran och hans grabb Alexander som praoar hos oss körde ut båten från Djurgårdsbrunnsviken till Slagsta i Mälaren. Vi hade kanontur med vädret, soligt och nästan vindstilla!

Väl framme mötte vi upp Micke som körde bussen med all utrustning. Båten packades, utrustningarna skruvades ihop och kollades. Några sonarindikationer låg rätt i bilfärjans farled som gick i skytteltrafik! Vi samordnade med skepparna som var väldigt sjysta och höll ifrån ordentligt från dykbåten.

Dykdagen flöt på, sammanlagt påträffade vi fem vrak! En större pråm, en snipa, och tre mindre väldigt eroderade fritidsbåtar! Intressant att se hur mycket som döljer sig under ytan, otrolig utdelning! I morgon fortsätter vi dykningarna, vi har flera indikationer samt flera landfästen att söka av. Vi återkommer med mer information om vad vi hittar.

Skolvisning av Anna Maria

I Dalarö hamn ligger ett vrak som många har hört talas om. Vraket som ibland omnämns som Saltskutan men vars namn är Anna Maria. Det som är det fantastiska med vraket är att vi vet väldigt mycket om Anna Marias seglande historia innan hon sjönk. Vi har berättat om Anna Maria i ett tidigare blogginlägg.

Den 27 och 28 april var Sjöhistoriskas marinarkeologer Pernilla och Jens tillsammans med pedagog Linnea ute i Dalarö för att samtala och berätta om den maritima kulturmiljön kring Dalarö och framförallt historien om Anna Maria för elever från Dalarö och Ornö skolor.
Eleverna som var med var ordentligt förberedda, de hade läst på om Dalarös vrak. Dagarna innan hade också SVT sänt en dokumentär om ”Spökskeppet” vilket flera av barnen kikat på.

Upplägget av dagen var så att eleverna delades in i två grupper som fick växla mellan två stationer. Den ena stationen var inne i Tullhuset, där Linnea berättade om Dalarö och de undersökningar som har gjorts på Anna Maria, bland annat studerades en 5 meter lång fotomosaik av vraket.

Den andra stationen var nere på bryggan i hamnen där eleverna fick ”torrdyka”. Torrdykningen gick till så att eleverna stod tillsammans med en marinarkeolog på bryggan och kikade på vraket på botten med hjälp av en fjärrstyrd undervattenskamera, en sk ROV. Bilderna från kameran visades på en dataskärm på bryggan. Eleverna var nyfikna och taggade på att utforska Dalarös hamn, både Anna Maria och abborrar fångades av kameran.

Besöket i Dalarö är en del i projektet ”Sjöhistoriska Kusten runt” där museet vill komma ut från museibyggnaden för att visa på den lokala maritima kulturmiljön och dess historia på plats.

 

Projektet är en del i SHIPWHER som är ett estniskt-svenskt samarbetsprojekt med fyra partners; estniska Riksantikvarieämbetet, Statens maritima museer, Riksarkivet i Estland och Estlands Sjöhistoriska museum. Projektet finansieras av EU-fonden Central Baltic. SHIPWHER syftar till digitalisera och tillgängliggöra det maritima kulturarvet. Projektet arbetar med att uppdatera och införa ny information i den publika söktjänsten Fornsök och att förmedla av det maritima kulturarvet genom publik arkeologi som består av skolprogram, visningar samt genom ”nära-dyk-upplevelser” via s.k. torrdykning.

Vill du veta mer om SHIPWHER? Gilla SHIPWHER på Facebook.

De glömda båtarna

Under en byggnad i centrala Stockholm ligger bortglömda stridsbåtar från 1800-talet, så kallade kanonslupar. Inför ett kommande föredrag för Chapmanssällskapet videodokumenterades i förra veckan de två  sluparna som fungerat som exercisinrättningar. Sluparna är av Fredrik Henrik af Chapmans konstruktion. Fyndet gjordes redan 1995 men har sedan den arkeologiska dokumentationen utfördes 1996 legat dolda under golvet i det gamla Exercishuset på Skeppsholmen.

Läs mer om kanonslupar i Olle Malmqvists & Iréne Welander Larssons bok ”De oändeligt förbannade sluparna”.

Läs även mer om en aktuell marinarkeologisk undersökning av ett fartyg av af Chapmans konstruktion, Linjeskeppet Dygden!

Undersökningarna vid Grand Hotel är klara för den här gången!


Igår avslutade vi undersökningarna vid vrakplatsen utanför Grand Hotel. Vi hade satt ned två länspumpar över natten i gropen med hopp om att dom skulle orka hålla undan vattnet så vi kunde få en bättre bild av vad som egentligen fanns under den leriga vattenytan.

När vi anlände på morgonen såg vi att vattnet hade sjunkit men pumparna hade havererat. Blixtsnabbt beställdes nya som skulle levereras till platsen. När väl pumparna sattes ned så började vattnet snabbt sjunka. Jag hoppade i torrdräkten och fick hjälpa pumpen att bli från alla huggspån som kulturlagret till stora delar består av. Jag började sondera botten med vår sondstav för att försöka lokalisera var vraket befann sig. Låg och krälade i den leriga stinkande geggan och kände med händerna efter vrakdelar. Vi lokaliserade vraket sittandes i schaktväggen till slut. Jens hoppade i sin torrdräkt och kom ner i gropen och vi båda hjälptes åt att hålla pumparna rena samt frilägga vraket. Vraket visade sig ligga i schaktväggen längs med pumphuset som nyligen gjutits. Efter lite huvudbry om hur vrakets status var så insåg vi att det ligger upp och ned! Hur ett så stort fartyg hamnat upp och ned vet vi inte idag. Om det skulle använts som utfyllnad skulle det vara en mindre hållbar lösning än att sänka skeppet kölrätt.

Vid en snabb tolkning av de påförda lagren som vi kunde studera i schaktväggen så förefaller det som att det är ett lager ovanpå vraket som ser ut att vara gammal sjöbotten där sedan det massiva lagret med byggsopor kommer (troligen har det lagret anlagts samtidigt som man tillverkade rustbädden). Det som var mest anmärkningsvärt var att de bordläggningsplankor vi påträffade (endast samborden) inte var sydda! De var nitade på traditionellt sätt. Partiet av vraket vi fick fram ligger endast ett par meter ifrån fynden av borden med syteknik. Där påträffades även spant av samma typ som vi hittade igår. Hur skeppet är konstruerat är fortfarande en gåta.

Ett intressant fynd påträffades som bedöms tillhöra vraket. En sko med en hög läderklack låg fastklämd mellan kölsvinet och skrovet! Den påminner mycket om några skor som påträffats i Vasaskeppet.

Nu kommer vi skicka iväg ytterligare dendroprover, dels på rustbädden (kajanläggningen) samt flera prover på vraket. Dessa undersökningar skall ligga till grund för en undersökningsplan för det fortsatta schaktarbetet som skall utföras efter sommaren. Detta på grund av problematiken med omläggningen av bilvägen utanför Grand Hotels entré. Vi ska nu analysera våra iakttagelser, provtagningarna och sedan försöka få oss en bild av hur vraket kan ha varit konstruerat.

Det har nästan blivit fler frågor under resans gång som vi vill försöka få svar på.

Fortsättning förljer…….

Intresset var stort bland bygggubbarna!

Jim sondar efter vraket en sko som påträffades i vraket
här syns vraket i schaktväggen Jens rensar fram vraket
Jim sågar dendroprover Jim och Jens tar ett uppfriskande dopp