Ord som används till sjöss.

Akter: Baktill på skeppet.

Akterstäv: En del som förlänger kölen bakåt och uppåt. Här sitter ofta rodret fast.

Ankare: En tyngd som sänks ned för att fästa skeppet vid bottnen.

Balkvägare: Grov timmerstock som däcksbalkarna ligger på.

Bordläggning: Träplankor som bildar utsidan av skeppet.

Båt: Liten farkost som kan ta sig fram på vatten med åror eller med mindre motor eller segel.

Däck: Skeppets golv eller en beskrivning på ett våningsplan i ett stort fartyg. Stora fartyg kan ha flera däck. Då bildar dessa olika våningar i fartyget. Då blir ett däck både namnet på våningen och på dess golv eller tak till däcket inunder.

Däcksbalk: Grova stockar som håller upp däcket. De ligger ofta tvärs fartyget.

Fall: Rep som används för att hissa upp segel.

Fartyg: En större båt eller farkost. Kan både köras med motor eller seglas med segel

För: Framtill på skeppet.

Förstäv: Kölens förlängning framåt och uppåt.

Galjon eller Gallion: Utbyggnad på förstäv

Galjonsfigur eller Gallionsfigur: Träfigur som sitter fast längst ut på galjonen. Ofta var det bilder på djur eller en vacker flicka.

Garnering: Träplankorna som täcker insidan av skeppet.

Knä: Är ett knäformat stöd för till exempel däcksbalkar.

Kabel: Tross eller grövre rep som ankaret sitter i.

Kabyss eller byssa: Fartygets kök.

Kanonport: Hål i skrovsidan som kanoner kan stickas ut genom.

Kattspår: En slags bottenstock innanför garneringen.

Köl: Den del som sitter längst ned på fartygets botten så att det ligger rätt i vattnet och inte välter.

Lavett: Träställning som kanoner ligger på.

Mast: Här sitter skeppets segel fast.

Motorfartyg: Fartyg som drivs framåt med motor. Förkortas ibland med M/S där M betyder Motor och S betyder Ship som betyder skepp på engelska.

Reling: Den uppstickande kanten på den yttersta däcksplankan.

Rigg: Ett segelfartygs master, rår och segel.

Ro: Att ro betyder att föra fram en båt med åror.

Roder: Med rodret styrs båten. Rodret är en fenliknande planka som sitter fast i akterstäven.

Rorkult: Pinne som sitter fast i rodret och fungerar som ett handtag när båten styrs.

Rå: Stor tvärgående bom som de stora fyrkantiga råseglen sitter fastknutna på.

Råsegel: Stort fyrkantigt segel som sitter fast på ett rå.

Segelfartyg: Stort fartyg som drivs med segel. Det har oftast två eller flera master. Ibland förkortas det med S/Y där S betyder Sailing som betyder seglande på engelska och Y betyder Yacht som betydet mellanstor segelbåt på engelska.

Segel: Ett tygstycke som hissas upp i eller knyts fast på master för att fånga vinden så att fartyget går framåt. Ett segel kan ha många olika former men är ofta tre-eller fyrkantigt.

Sjöman: En person som arbetar på fartyg. Idag kan det både vara en kille eller en tjej. Historiskt var det oftast en man.

Skepp: Ett fartyg som är längre än tolv meter och minst fyra meter brett brukar kallas för skepp. Ett skepp kan både seglas eller köras med motor. Ibland kalls ett skepp för faryg eller tvärt om.

Skot: Rep som sitter fast i seglen och används för att sträcka dem så att de blir planare. Skotet fungerar ungefär som en gaspedal. Om du drar eller släpper på skoten i en båt kan du öka eller minska farten.

Skrov: Fartygets kropp.

Spant: Spant är skeppets "revben". De kan ha olika namn: bottenstock, upplänga, topptimmer. Spanten stöder bordläggningen.

Tross: Ett grovt rep.

Tunna: Ett förvaringskärl av trä.

Tågvirke: Olika rep på ett fartyg.

Vinsch: En apparat som hjälper till när rep eller kättingar skall dras åt. Till exempel om ankaret skall plockas upp från bottnen kan en vinsch användas som hjälp att få upp det.

Åra: En lång smal spade av trä som används för att ro en båt frammåt.