Fyrskeppet Finngrundet byggdes i Gävle 1903. Fyrskepp var fartyg som förr i tiden fungerade som fyrar.

För sjöfarare var de specialbyggda fyrskeppen en orienteringspunkt men de användes också för att markera undervattensgrund. Enligt internationella regler var fyrskepp alltid rödmålade och hade sitt namn med stora vita bokstäver längs fartygssidorna.

Finngrundet låg för ankar i södra Bottenhavet under den isfria delen av året. Skeppet togs ur tjänst 1969 och är museifartyg sedan 1970.

Den första fyren ombord på Finngrundet utgjordes av fotogenlampor och speglar. Efter ombyggnad 1927 fick skeppet en AGA-fyr. Samtidigt kompletterades klockan på däck med en mistsignalsutrustning - nautofon och undervattenssignaler och skeppet fick radiosändare. Tidigare hade enda kontakten med land varit en lotsångare som kom varannan vecka med post, bränsle, mat och annat. Vid nästa ombyggnad 1940 elektrifierades AGA-fyren och skeppet utrustades med radiofyr.

Finngrundet hade en besättning på åtta man. Livet ombord var ofta enformigt - fritiden fördrevs med bland annat träslöjd och fiske.

Samtliga svenska fyrskepp har ersatts med bottenfasta fyrtorn.

Fakta:

Längd - 31 meter
Bredd - 6,85 meter
Djupgående - 3,1 meter
Fyrens räckvidd - cirka 11 sjömil
Besättning - 8 man

Samarbeten

Vid evenemang och visningar samarbetar Sjöhistoriska med Svenska fyrsällskapet. Sjöhistoriska samarbetar även med Södertörns Radioamatörer och Mariningenjörsföreningen. Föreningarna bedriver verksamhet ombord på Finngrundet och Sankt Erik.

Visa mer

Finngrundet renoveras