Axmar bruk är ett av flera järnbruk längs kusten norr om Gävle. Det startades på 1670-talet. Fartyg kom seglande hit med järnmalm, och gav sig av lastade med järntackor.

För 10 000 år sedan var Sverige täckt av inlandsis. När isen så småningom smälte, började marken som legat nedtryckt att resa sig. Detta kallas för landhöjning, och den pågår fortfarande. I området runt Axmar höjer sig landet 70 cm på hundra år.

Landhöjningen gör att vattnet hela tiden blir grundare. På slutet av 1600-talet kunde man komma ända fram till hamnen med fartygen, men med tiden fick man göra fast (förtöja) dem allt längre ut. På öarna en bit utanför Axmar kan man hitta förtöjningsringar av järn (moringar) fästade i klipporna. Där lade fartygen till, och lasten fick hämtas eller lämnas med hjälp av pråmar som är ett slags lastbåtar som inte går så djupt.

Landhöjningen gjorde också att det som först varit en gles skärgård förvandlades till ett vattenområde fullt med öar och grund. Det blev allt svårare att ta sig fram med fartygen även längre ut. Många gick därför på grund, och en hel del slopades (skrotades) när de inte längre gick att använda. Flera av vraken ligger så pass grunt att man kan se dem från ytan.

Här i Axmar har Sjöhistoriska med bland andra Länsmuseet Gävleborg utvecklat en annan form av dykning för icke-dykare. Genom webbsajten www.axmarbluepark.se kan man få lära sig mycket om vraken. Man får också veta mer om växt- och djurlivet på plats. Det finns guider med bilder, text och kartposition, som man kan skriva ut och ta med sig ut i båten. Eller varför inte när man ger sig ut på isen med långfärdsskridskor en skön vinterdag!