Kulturmiljölagen är den viktigaste lagen för kulturmiljövården. Den kom till på 1600-talet, och är världens äldsta lag för skydd av fornlämningar.

År 1666 kom det första förslaget till kulturmiljölag ( ”Placat och Påbudh om Gamble Monumenter och Antiquiteter”). I den bestämdes det att man inte får göra skada på fornlämningar. Lagen har sett nästan likadan ut genom århundradena.

I kulturmiljölagen står det att:

  • Det är viktigt för hela landet att vi skyddar och vårdar kulturmiljön. Ansvaret för att göra det delas av alla
  • Länsstyrelsen har ansvar för kulturminnesvården i länet och Riksantikvarieämbetet för hela landet
  • Fasta fornlämningar är lämningar efter människors verksamhet under forna tider
  • Skeppsvrak räknas som fast fornlämning om skeppet sjönk innan år 1850. Men även vrak efter skepp som sjönk efter det årtalet kan räknas som fast fornlämning om det är särskilt intressant.
  • Det är förbjudet att utan tillstånd rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller på annat sätt ändra eller skada en fast fornlämning
  • Kulturmiljölagen skyddar inte bara fornlämningar som man känner till, utan också dem som ännu inte hittats

Du som planerar en utbyggnad, muddring, nedläggning av kablar eller dylikt bör ta kontakt med länsstyrelsen i ett tidigt stadium. Det kan bli nödvändigt att göra arkeologiska utredningar eller att vidta särskilda åtgärder som skyddar lämningar under projekteringen.