Året 1676 var fyllt av motgångar för den svenska kungens flotta. I sjöstrider mot den danska flottan utanför Öland förlorade Sverige regalskeppet Kronan. Under samma sjöslag miste man också viceamiralskeppet Svärdet som sprängdes av fienden. Kort efter sjöslaget miste flottan även Riksäpplet.

Efter striderna utanför Öland 1676 drog sig delar av flottan tillbaka till Dalarö. Ett av de större fartygen var Riksäpplet som lades för ankar. Efter ett par dagar fick man höra att den danska flottan var på väg mot Dalarö. Då flyttade man Riksäpplet och ankrade nära klipporna vid Dalarö skans - en försvarsfästning på en ö utanför Dalarö. Kanonerna på skansen skulle skydda "Äpplet" om fienden kom.

Storm sänkte Riksäpplet

En natt blåste det upp till storm. Ombord blev man oroliga för att fartyget skulle gå emot klippan och man bestämde att lätta på ankaret. Men allt gick fel, och det stora, tunga fartyget drev mot en liten kobbe, fick slagsida (började välta) och det började genast läcka in vatten. Besättningen försökte hålla vattnet borta med pumpar, men förgäves. Riksäpplet sjönk.

Förstört av sprängning

Vraket efter Riksäpplet var otroligt bra bevarat ända fram till 1920-talet. Då sprängde man vraket för man ville ha tag i den värdefulla svarteken. När ekvirke ligger i vatten länge blir det mörkt. Det har varit väldigt populärt att göra till exempel möbler av svartek.

Anders Franzén och Riksäpplet

Mariningenjören och privatforskaren Anders Franzén drog år 1953 igång sitt eget vrakprogram. Han valde ut tolv sjunkna svenska krigsskepp från 1500- och 1600-talen som han ville försöka lokalisera, om deras vrakplatser ännu inte är funna, eller bara undersöka närmare, som i fallet Riksäpplet, där man ju vet var det finns. Franzén ledde en grupp som bland annat bärgade utsmyckning från Riksäpplets akterspegel, ett piklod och delar av bestick.

Många bärgningsexpeditioner

Under 1950- och 60-talet gjordes flera bärgningar på Riksäpplet, bland annat av Sjöhistoriska museet. Sådant som en järnkanon, kanonkulor och delar av lavetter (ställning av trä som en kanons eldrör monterades på) hämtades upp. Marinen övade också dykning på vrakplatsen och bärgade ett antal föremål.

Skepp som Riksäpplet var länge inte skyddade i svensk lagstiftning, men 1967 görs ändringar i den dåvarande Fornminneslagen. Det nya regelverket säger att vrak efter skepp som förlist före år 1900 är en fornlämning och tillhör därmed staten – det innebär bland annat att utomstående inte får röra vraken eller ta lösa föremål från eller runt dem. I samband med lagändringen slutar marinen med sina dykningar på Riksäpplets förlisningsplats. Idag finns regler om vad som gäller för gamla skeppsvrak i Kulturmiljölagen.

Pilaster räddas från eventuella plundrare

År 1993 gjorde Sjöhistoriska museet en så kallad skyddsbärgning av en pilaster (en sorts väggpelare) med en meterhög kvinnofigur från Riksäpplet, för att hindra att den stjäls av obehöriga som inte har rätt att sätta sin fot på vrakplatsen.

Provtagning för att bevara Vasa

Marinarkeologer från Sjöhistoriska museet tog år 2006 träprover från det som finns kvar av Riksäpplet. Det togs även prover från Gröne Jägaren, ett krigsskepp som förliste samma år som Riksäpplet. Sedan jämfördes den kemiska strukturen i trä från Riksäpplet och Gröne Jägaren med konserverat trä från skeppet och museiföremålet Vasa och med färskt, opåverkat virke.

En första arkeologisk kartering

Under perioden 2014 till 2016 har ett omfattande arkeologiskt karteringsarbetete av Riksäpplets vrakplats genomförts. Tillsammans med studier av arkivuppgifter och korrespondens kring skeppets byggande samt inventering av alla de fynd som genom åren har bärgats från vraket har det gått att rekonstruera skeppet i detalj. Arbetet kommer under 2017 att publiceras i boken Riksäpplet, Arkeologiska perspektiv på ett bortglömt regalskepp, med Niklas Eriksson som författare.

Visa mer

Podd om Riksäpplet: