Estonia var på väg från Tallinn (Estlands huvudstad) till Stockholm. Ombord fanns ungefär 1000 personer. Över 800 av dem dog. Bara 137 kunde räddas ur vattnet.

Vad hände?

Strax före midnatt hörde några ombord kraftiga ljud från bogvisiret. Ett bogvisir är dörren till bildäck. När bogvisiret öppnas kan bilarna köra in på bildäck. Estonias bogvisir var stort: nio meter brett och tolv meter högt. Tio minuter efter midnatt hördes två kraftiga smällar till och fartyget krängde  (= tappade balansen). Snart kom en smäll igen och fartyget började luta. Vatten forsade in på bildäck. Vädret var dåligt och vinden ökade till stormstyrka. Jättestora vågor, nästan åtta meter höga, slog mot fartyget. Klockan 00.20 larmades besättningen (= de som jobbade ombord) och nödanrop sändes till andra båtar i närheten. Men det var för sent. Redan klockan 00.50 gick Estonia till botten.

Några räddades

Några av människorna hann kasta sig i havet och några tog sig upp i livräddningsbåtar innan Estonia sjönk. Finlandsfärjor som fanns i närheten styrde mot olycksplatsen för att hjälpa Estonia. Man visste inte att hon redan hade sjunkit. Men det var svårt för Finlandsfärjorna att hjälpa dem som låg i vattnet. Deras egna livbåtar kunde inte sättas i sjön eftersom det blåste så mycket. Även räddningshelikoptrar flög till olycksplatsen. Helikoptrarna kunde rädda några ur det kalla vattnet. I vattnet var det bara fyra plusgrader och det är mycket svårt för en människa att klara sig i så kallt vatten. Många drunknade för att de inte kunde röra sig. Att simma i land hade heller inte gått, eftersom det var för långt till närmaste kust.

Varför sjönk Estonia?

När Estonia sjönk blev många människor chockade och mycket ledsna. Katastrofen blev också en fråga för Sveriges politiker, eftersom så många ombord var svenskar. Nu skulle man reda ut vad som egentligen hade hänt. De två största frågorna var: 1. Hur kunde olyckan ske? 2. Skulle Estonia bärgas, alltså tas upp ur havet? Den svenska regeringen bad Statens haverikommission (= en grupp experter) att undersöka saken. Haverikommissionen har alltid hand om större olyckor med fartyg, flyg och tåg och där människor omkommit. Haverikommissionen skrev en rapport, där de kommit fram till att det varit en olycka och att olyckan till stor del hade med fartygets bogvisir att göra (se ovan stycket om bogvisir).

En svår fråga

Många hoppades att fartyget skulle tas upp. Men så blev det aldrig. Fortfarande är Estoniakatastrofen en svår fråga för många människor. Alla är heller inte överens om varför Estonia sjönk och alla är inte nöjda med haverikommissionens arbete.

En grav i sjön

Eftersom man bestämde sig för att inte ta upp Estonia ville man inte att nyfikna dykare skulle simma ner till vraket. Man bestämde att gravfrid skulle råda runt Estonia. Gravfrid betyder att en plats där det ligger begravda ska lämnas ifred.

Minnesvård iland

Eftersom de som sjönk med Estonia inte kunde begravas iland, har man byggt en minnesvård (= en plats där kan sörja). Estonias minnesvård är en böjd mur. På den finns namnen på alla som dog. Muren finns bakom Vasamuseet, på Djurgården i Stockholm. I närheten finns Galärvarvskyrkogården där man begravt sjömän, bland annat några av de som dog när Vasa sjönk. Liknande platser för att minnas Estoniaolyckan och de som omkom finns vid Kapellskär, vid Ersta Diakonianstalt (Stockholm) och i Tallinn (Estlands huvudstad).

Båtarna är säkrare idag

Efter Estoniakatastrofen var det många som tyckte det var läskigt att åka med stora båtar. Flera valde istället att resa med flyg, tåg eller bil. Det var ungefär samma sak som när terroristattackerna i USA 2001 gjorde människor räddare för att flyga. Var Estonia ett ”misstag” eller kan en liknande olycka hända igen. Idag har man gått igenom passagerarfärjorna och gjort dem säkrare. De som jobbar med att kontrollera stora färjor tittar extra noga så att alla bogvisir ska hålla för höga vågor. Färjorna över Östersjön går idag också två och två så att de ska hinna hjälpa varandra om något händer.

Estonias bogvisir

Bogvisiret bärgades efter olyckan. Det hade slitits av Estonia och man tog upp det för att man ville undersöka skadorna och se om det varit något fel på det. Efter undersökningarna lämnades Estonias bogvisir till Sjöhistoriska museet. Museet har hand om bogvisiret för att undersöka om det kan sparas för framtiden och visas för allmänheten. Ännu finns inget beslut om hur och var bogvisiret ska visas och tills vidare förvaras det på ett av Marinens områden i Stockholms skärgård.