Marinarkeologer undersöker fynd (saker man hittar) både från förhistorisk och historisk tid. Förhistorisk tid är människans historia som inte är känd i skrivna dokument (böcker, pappersrullar och allt annat man kan skriva på) utan som man måste lära sig om genom att t ex titta på funna föremål från den tiden.

Arkeologi

Arkeologi är vetenskapen om äldre tiders människor och samhällen vilka fanns innan man lämnade något skrivet efter sig. En arkeolog undersöker och dokumenterar (= fotograferar, ritar av, beskriver i ord) lämningar såsom gravar, bostäder, saker med mera för att försöka förstå vad dessa spår kan berätta.

Arkeologisk inventering

Undersökning av ett bestämt område som man inte vet så mycket om och där man vill se om det finns tidigare okända fornlämningar. Det kan exempelvis vara ett vattenområde som ska bebyggas eller muddras (= grävas ut och göras djupare). Sportdykarklubbar gör ofta egna undersökningar där lokala områden undersöks och de påträffade lämningarna dokumenteras (= fotograferar, ritar av, beskriver i ord).

Arkeologisk utgrävning

En teknik man använder i arkeologin för att ta fram dolda lämningar under jord eller lera och dokumentera (= fotograferar, ritar av, beskriver i ord) lämningar från forna tider. Ofta används digital mätutrustning vid sidan av de vanliga dokumentationsmetoderna

Artefakt

Artefakt betyder egentligen konstgjort föremål. Inom arkeologin används beteckningen för alla ting som tillverkats av människor.

Dendrokronologi

En metod för att datera (= ta reda på ålder) träd med hjälp av deras årsringar. Träden växer olika mycket under året. Under sommaren växer träden snabbt och ganska mycket och det blir ljus ved. Under hösten växer trädet långsammare och det blir mörk ved. Det syns som ringar när man sågar ner dem. Om vädret är varmt med mycket regn så får vi en bred ring det året och om vädret är kallt eller om det regnar väldigt litet under en lång period så blir det en smal årsring. Vädrets förändring över en följd av år ger årsringar med ett tillväxtmönster som är speciellt för just de åren. Man kan säga att det ser ut som ett alldeles eget fingeravtryck för just den perioden.

Det vanligaste är att man mäter bredden på varje årsring i ett trädprov. När man lagt ihop flera mått får man en mätserie. Man jämför denna mätserie med mätserier från andra träd. Genom att börja från ett träd med ett känt årtal för den yttersta ringen, kan man steg för steg gå bakåt i tiden så långt man har trädprover. Hittar man en trädplanka kan man med ganska stor säkerhet ta reda på hur gammal den är genom att jämföra dess årsringar med en sådana här mätserie.

Dykarens loggbok

En bok där man skriver ner viktig kunskap om olika dykplatser. När man dykt, hur vattnet var på platsen, hur djupt vraket ligger med mera.

Dykflagga

När man dyker skall dykplatsen alltid visas med en blåvit flagga. Den betyder ”dykare i vattnet” och talar om att båtar skall gå med låg fart och hålla ett ordentligt avstånd till dykplatsen. Det finns tyvärr många som inte vet vad dykflaggan betyder vilket gör att när man dyker måste man alltid hålla utkik (= se sig omkring) efter båtar som kan komma i närheten.

Ekolod

Ett instrument som skickar en signal från t ex en båt ner mot botten. Signalen studsar sedan mot allt som finns där under (t ex stenar, vrak, fiskar eller andra föremål) och visas som en bild på en skärm. Ekolodning används ofta som en metod för att hitta vrak. Moderna system kan kombineras med GPS (se det också).

GPS

Global Positioning System är ett hjälpmedel för navigering (=hitta var man skall åka) med hjälp av satelliter. Dygnet runt sänder särskilda navigationssatelliter ut signaler som en apparat tar emot. Den räknar ut med en stor noggrannhet var ett fartyg är någonstans på havet.

Kalle Anka-vrak

Så kallar sportdykare vrak som är mycket välbevarade (= ser hela och fina ut). I Kalle Anka, Tintin och andra serietidningar ser sjunkna träfartyg ofta helt oskadade ut med master som sticker upp och med seglen i trasor. Verkligheten är en annan. I de flesta av världens hav bryts vraken ned fort och endast mindre bitar är synliga på botten.

Klink

Klink är en teknik att bygga båtar. Den kallas även för skalbyggnadsteknik. När man bygger en båt med klinkteknik lägger man båtens bord (= brädorna i sidan) omlott, så att varje brädas nedre del ligger utanför den bräda som ligger nedanför. Till sist får man ett skal av båten. Bräderna hålls på plats med hjälp av spant. Spant är plankor som stöttar sidan på båten, Ungefär som revbenen i bröstkorgen. Tjockleken på bräderna och plankorna som används är olika beroende på hur stor båt man skall bygga. I norden har man byggt klinkbyggda båtar från järnålder fram till våra dagar

Kogg

Kogg kallades en typ av handelsfartyg som började byggas under medeltiden. Från början hade det bara en mast men fick senare upp till tre master. Det var ett av de vanligaste fartygen som Hansan (= handelsorganisation under medeltiden) använde. Under 1200-talet var handeln väldigt stor på Östersjön och flera nordiska handelstäder uppstod.

Kravell

Kravell är en teknik att bygga båtar. Den kallas även för skelettbyggnadsteknik. När man bygger en båt med kravellteknik börjar man med att fästa spanten mot båtens köl (= den stora tunga stocken, som är längst ner på en båt). Spant är plankor som fungerar ungefär som våra revben i bröstkorgen. De stöttar och håller fast båtens sidor. När alla spanten är resta har man fått ett skelett av en båt. Nu fäster man bordläggningsbräderna kant i kant och sida vid sida så att båtens sida blir slät. bräderna ligger alltså inte som vid klinkbyggning (se klink) omlott. Tekniken användes för att bygga större skepp. Tjockleken på bräderna och planken som används är olika beroende på hur stor båt man skall bygga, allt ifrån centimeter tjockt till hel trädstock. Kravelltekniken kom till Norden på 1300 talet och används fortfarande.

Kritpipor

Tobakspipor gjorda av bränd lera och var mycket populära under 16–1800-talet. De var ömtåliga och gick lätt sönder. Hittar man kritpipor på ett vrak kan det användas för att bestämma hur gammalt det kan vara.

Lufttuber

De stora metallflaskor med sammanpressad luft som dykarna har på ryggen när de dyker. De flesta dykare har ren luft i sina flaskor. När man dyker ned till ca 40 m djup har man en luftblandning som kallas Nitrox, som innehåller mer syrgas. På större djup än 40 m används Trimix, som är en blandning av syre, helium och kväve.

Magnetometer

En magnetometer är en apparat som mäter magnetfält på havsbottnen. En sådan kan användas ibland när man vill hitta ett stort järnvrak. Stora järnföremål stör magnetfältet vilket märks av en sensor (= den apparat i magnetometern som känner av när det blir en störning) som släpas efter båten. I vissa länder krävs tillstånd för användande av en magnetometer.

Parlina

En lina som förbinder två dykare med varandra. Linan gör att dykarna lättare kan hålla samman. Den kan också användas till signalering om man dyker där det är dålig sikt. Parlinan fästes oftast runt handleden på dykarna.

ROV

Remote Operated Vehicle kallas på svenska för sjöuggla. Det är en obemannad fjärrstyrd undervattensfarkost med en kamera. Den används ofta på stora djup då dykare inte kan gå ner för att undersöka.

Side scan sonar

Kan liknas vid ett ”sidotittande ekolod (se ekolod)”. Den släpas i vattnet bakom båten. Den sänder ut och tar emot ljudsignaler. Signalerna studsar mot allt de möter och det eko som bildas efter att de studsat visas som en bild på en dataskärm.

Skeppsmask

Skeppsmask är en maskliknande mussla som lever i saltvatten och äter trä. Skeppsmasken, tillhör borrmusslorna. De borrar sig in i trävirket och gör långa gångar. I början är masken liten och gör bara millimeterstora hål men inne i träet växer den och kan bli upp till en centimeter som tjockast. Skeppsmasken förstör snabbt skeppsvrak av trä och är anledningen till att de inte överlever i salta hav. Östersjöns vatten har väldigt låg salthalt och det gör att skeppsmasken inte trivs så bra. Det gör att vi har flera välbevarade (= de finns kvar och är inte så förstörda) vrak från träfartyg. Tyvärr har man under se senaste åren hittat spår av skeppsmask även i Östersjön.

Slamsug

Liknar en stor dammsugare som man använder för att samla in små föremål som man kan hitta på vrak. Ur slangen från slamsugen kommer bottenslam tillsammans med småsaker från vraket och landar på ett såll (= en stor sil) uppe på dykbåtens däck.

Snorkel

Snorkel används för att kunna andas in luft från ovanför vattenytan medan munnen och näsan är under vattenytan. En snorkel kan även vara bra att ha vid dykning, för att kunna vila på ytan utan att förbruka luft i luftflaskan eller för att inte få kallsupar om det är vågor.

Sportdykare

Sportdykare är någon som dyker bara för att det är roligt. Ofta är de sportdykarna som berättar för marinarkeologerna (se det också) om att de hittat vrak och andra fynd. Inom sportdykarklubbar görs egna projekt där lokala platser och vrak dokumenteras (= fotograferar, ritar av, beskriver i ord).

Det är fullt tillåtet så länge man inte rör eller tar med sig något.

Torrdräkt

En dykardräkt som gör att dykaren är helt torr under dräkten. En torrdräkt används oftast när man skall dyka i kallt vatten. Dräkten är oftast gjord av ett gummimaterial som heter neopren, Det stänger ute vattnet och isolerar mot kölden, ungefär som yttertyget i en regnjacka. Men det är bra om man har fleeceunderställ inunder. Gummimuddar kring handleder, fotleder och hals gör att det inte sipprar in vatten där.

Uppdragsarkeologi

När man skall bygga på ett område där man tror att det finns arkeologiska fynd måste man göra en arkeologisk inventering (se det också). Kulturminneslagen är en svensk lag som skyddar fornminnen. Den kräver att en plats inventeras (undersöks) innan den exploateras (bebyggs) och att byggherren bekostar undersökningen. Det betyder till exempel att byggföretaget ger uppdrag till arkeologer eller till ett museum att göra undersökningar.

Våtdräkt

Till skillnad från torrdräkten (se det också) släpper denna dräkt in vatten. Kroppen värmer sedan upp vattnet som behåller en behaglig temperatur under dyket. Denna dräkt finns i olika tjocklekar och används oftast för dykning i tropiska vatten.

Åldersbestämning

Det är viktigt för arkeologer att försöka åldersbestämma (=ta reda på hur gammal) olika slags föremål och fornlämningar. Ju bättre vi blir på detta, desto tydligare bild får vi av det förflutna. Flera olika metoder finns att använda. Att man har många olika sätt att bestämma ålder på beror på att en teknik inte fungerar överallt. Exempel på en teknik att ålderbestämma trä är dendrokronologi.