En vacker skärgårdskryssare

Det finns båtar som griper tag om hjärtat på ett sätt som gör dem omöjliga att glömma. En båt som jag burit med mig genom nästan hela mitt båtliv är den Iversenritade 22:an Lillstina.

När mitt aktiva seglarliv tog sin början under tidigt 1980-tal fanns Lillstina i hemstaden Nyköping. Min egen segelbåt låg vid den innersta bryggan i klubbhamnen och vid bryggan utanför låg hon, mina drömmars båt.


Lillstina på Stockholmsutställningen 1930 som Neglingevarvets flaggskepp i entrén till paviljongen.

Hon var den mest fulländade lilla 22:a jag sett. Stadens stora skärgårdskryssare, 22:orna Flamingo, Tricksonita och Titti, (om jag inte minns fel) hamnade flera båtlängder efter Lillstina i skönhet. Hon var byggd i finaste mahogny och hade en vacker "snusdoseruff". I Nyköping hade hon framgångsrikt seglats av den lokale storseglaren Ivar Brunelius innan han övergav henne för Laurinritade Tricksonita. Lillstina blev kvar i Nyköping några år in på 80-talet men försvann sedan från staden.

Lillstina är inte vilken 22:a som helst. Hon ritades av Jac Iversen och byggdes på Neglingevarvet till Stockholmsutställningen 1930. Måtten är blygsamma 10,53 x 1,82. På den stora utställningen tronade hon drottninglikt på en hög piedestal under ett välvt tak och var ett lysande exempel på svenskt båtbyggeri av yppersta kvalitet. Hon bör ha stått alldeles i närheten av Källhagen, strax innanför huvudentrén. Efter utställningen såldes hon till Ekolns segelsällskap som lottade ut henne 1932.

Jag vet inte var Lillstina tog vägen sedan hon sålts från NSS men jag vet att hon idag ligger i Tyskland. Det lär inte bli enkelt att få tillbaka henne till Sverige. Skärgårdskryssare är högstatus på kontinenten och sköts pietetsfullt som de klenoder de är. Dock har man en viss fäbless för att bygga om ruffarna till modernare snitt. Jag hoppas verkligen att Lillstina fått behålla den fina, rundade ruff som hon ritades med från början. Ritningar finns i Sjöhistoriskas ritningsarkiv.

Den som påstår att båtar saknar själ har aldrig förvaltat en träbåt. Om jag fick önska en segelbåt, vilken som helst, att samla in för framtiden skulle det bli Lillstina, den vackra, vackra Lillstina.

Byggnadsritning till Lillstina ur Sjöhistoriskas ritningsarkiv.
Byggnadsritning till Lillstina ur Sjöhistoriskas ritningsarkiv.

Full fart i Fisksätra

I Fisksätra, utanför Stockholm huserar sedan flera år tillbaka Stockholms båtsnickeri med Andreas Millde i spetsen. Snickeriets lokaler, som hyrs av Nacka kommun, har utökats betydligt sedan mitt senaste besök och fyller nu stora delar av huset. Dispositionen av verkstadsutrymmena är för tillfället något förvirrande och det står båtar i flera av våningsplanen. Anledningen till denna röra, får jag veta, är att man funnit förorenat vatten under grunden på huset och marken måste saneras innan lokalerna kan fungera som det är tänkt.

Refanut januari
Här ligger Refanut och blir ompysslad som i en skönhetssalong med en bekväm arbetsplattform runtom. Refanut får en ordentlig ansiktslyftning.

Refanut januari
Refanut får nytt däck och nya skarndäck och många skruvar blir det!

Arbetet med båtrenovering och viss nybyggnation pågår, trots de olägenheter som saneringen för med sig, för fullt. När jag kommer in i den övre delen av båtsnickeriets utrymme möts jag av en glänsande Drake som fått däcket uppsnyggat. Bredvid Draken står en underbar liten Andunge i mahogny som fått ny botten , blivit omnitad och nu väntar på nåtlimning. I taket hänger en klinkbyggd jolle och mot väggen lutar sig ännu en. I rummet bredvid arbetas det med säsongens stora projekt, den imponerande Wallenbergbåten Refanut som ska få ett nytt däck.

Vi går ut genom en dörr på baksidan av huset och tar oss via en spiraltrappa ner till den stora båthallen i bottenplanet där Refanut tronar som en atlantångare bland de andra båtarna som mest liknar jollar där de ligger intill henne. Det är idel träbåtar i lokalen, en skärgårds 22:a, en skärgårds 95:a (som faktiskt ser puttig ut bredvid Refanut), en D-kanot, en petterssonbåt, en nybyggd Plymracer och en mindre västkustsnipa, som alla är under renovering eller behöver allmän omvårdnad. Utanför vid kajen ligger en Grand Banks som helt enkelt inte gick att få in i verkstaden på grund av sin storlek.

För att kunna arbeta bekvämt med stora båtar måste det byggas arbetsplattformar och trappor runt dem. Från däcket till betonggolvet är det flera meter och arbetet vore både omöjligt och direkt farligt om man var tvungen att klättra på stegar upp och ner. Detta gör att lokalen förändras och byggs om mellan varje större projekt.

Refanut och Krull
Stora verkstadslokalen på nedre botten. Undervattenskroppen på Refanut syns i mitten av bilden och under henne syns den nybyggda Plymracern Krull

Allt arbete görs med stor noggrannhet. Visst skiljer sig mycket idag från den tid då båtarna nybyggdes. Bland annat har arbetsmiljön förbättrats betydligt. De stora skärgårdskryssarna tillverkades i klent belysta och nästan ouppvärmda varvslokaler vilket var bra för träbåtarna men inte alltid så hälsosamt för båtbyggarna. Vid Stockholms båtbyggeri ligger temperaturen på omkring 17 grader. Luftfuktare kompenserar för värmen och gör att klimatet ändå håller rätt hygrografiskt värde för att båtarna ska må bra.

Refanut
Den vackra yachten Refanut vid kajen utanför snickeriet.

Det är inspirerande att se båtar bli så väl omhändertagna som här på snickeriet i Fisksätra. Det är också roligt att se att ett yrke som för några decennier sedan nästan var helt borta sakta men säkert lockar unga och duktiga människor att våga satsa på traditionellt hantverk. Just nu är det inte mindre än 8 personer som har fullt upp att göra på Stockholms båtsnickeri.