Gästblogg av David Olofsson som studerar till marinarkeolog. David är anställd under sommaren av Strömma och är en av de guider som visar runt Birkas besökare i fornlämningsområdet.
När man som arkeologstuderande sommararbetar ute på Björkö som guide så är det såklart ett speciellt tillfälle att bli ombedd att stå som värd för Marinarkeologerna på deras fältstation. Jag fick möjligheten just eftersom jag har ett stort intresse för både vikingatid och den submarina arkeologin och studerar mot marinarkeolog. När grävledaren dessutom frågar ifall man vill snorkla lite ovanför utgrävningen medan det grävs och ta lite bilder så är sommarens lycka gjord.
Jag har dykcertifikat på grundnivå men har inte tillräckligt högt certifikat för att få arbeta som dykare och således får jag inte dyka ner på grävningen, men att snorkla är dock helt okej. Jag fick låna en torrdräkt och lite utrustning eftersom jag inte hade någon egen och sen skickades jag ner med kameran i högsta hugg.
Det var tyvärr ganska dålig sikt under vattnet idag med mycket segment och ”damm” så resultaten utav mitt fotograferande var inte det bästa, men man kan se hur arkeologerna arbetar och jag hoppas att filmen kan komma arkeologerna till användning på något sätt.
I sådan värme som det var denna dag så var det skönt att få ta sig ett litet dopp såhär på arbetstid, även om jag hade en torrdräkt på mig. Nu när jag skriver detta är det snart dags att återgå till mina vanliga arbetsuppgifter. Håll till godo för fler uppdateringar från grävningarna i Birkas hamn 2012.
The archaeologist is gifted and at the same time cursed to find meaning in everything. Every object we see is scrutinized for how it relates to other objects around it, how it ended up deposited in the sediment, signs of how it was constructed and of course what it was used for. Sometimes this tendency to analyze (and overanalyze) can make us “see” evidence of human modification that could in fact be a result of a natural process. This has been the nature of our discussion surrounding this object, a conjoined pair of hazelnuts.
In the picture above, the hazelnut on the left has a natural hole produced by a burrowing insect. Whereas the conjoined hazelnut, has two holes that are suspiciously well lined up to allow a small cord to be passed through for perhaps a necklace or charm.
While alone this may just be coincidence, the holes also look different from the ones made by insects.
Note the parallel scratch marks near the hole in the double hazelnut on the right and the way the two holes line up versus the more irregular hole made by the insect on the hazelnut to the left. While we can’t know for sure that the hazelnut is altered by human hands, if it is, it’s one of the more interesting finds we’ve had so far this season!
Gästblogg av Maija Huttunen , en av de marinarkeologer som deltar i årets undersökningar på Birka. Maja är utbildad geolog men också erfaren dykande fältarkeolog. Hon har senast deltagit i marinarkeologiska undersökningar utanför Sveaborg i Helsingfors.
As the story goes, last Sunday afternoon we had reached the point when four big stones had to be removed from the stone gasket in the trench. The speculations about what we could find under these stones were somewhat fascinating. I, myself, was sure that there would be a Viking buried under them. Then again, I do have rather vivid imagination. Felix pointed out that there are tales of vampires and witches being buried under huge rocks so that they will never rise again. Yep, well here we were, with four huge stones to remove.
Ville and Micke started to work on rock number 1 which was the biggest. They tried everything we had that could help move the stones; lift bags, straps, big canisters and then all together rage. Nothing seemed to help. Luckily we had the boats which can be used to produce extra buoyancy. So, after 1,5 hours of sweat, tears, hundreds of bars consumed air and using people as a balance weight we managed to move the first stone. A victory!
After spending hours in the water the human needs starts to kick in, so we changed the diver. We found out that it was easier to do the work alone instead of in a pair. It happened to be that I was the next in line. It also happens to be that I like rocks. So it was up to me and the three remaining rocks. Suits me.
I started easy by getting to know my field of work. My first stone was a big and heavy thing. Thus, it took an hour to lift it after endless amounts of useful words, some million ropes stuck in my legs and around every part of me and of course air, precious air that was running low. Why? Well our compressor started to be cranky. But that’s a whole another story.
After a while our team started to be professionals. Rope there, rope here, air to the lift bag, rope to the boat and liftoff. Some kicks by diver and drop off. It took only about half an hour for the second and only 20 minutes for the last one. Check and done. As always it is surprising that things are rather light in water. During the operation, ropes and lines stuck under the rocks more times than I would wish for. Diver without counterbalance cannot do much against heavy rocks unless you just stick your legs to the bottom, stand and lift. And PLOP, there you go, you have just lifted 300kg rock just like that and the ropes are loose.
I must admit that after moving the rocks I was a bit tired, but just a bit. Oh yes, and the things that was found under the rocks… it remains to be seen.
Allteftersom marinarkeologerna gräver sig ner i schaktet så hittas föremål från Birkas tid. Förutom guldnålen häromdagen har också en tjärsvabb, en bärnstensklump och en bit textil tagits upp. Dessutom kommer säck efter säck med kulturlager upp på land. Där står två såll redo för att användas. Till sållhjälp har vi marinarkeologer de besökare som kommer till fältstationen.
I sållen tittas allt igenom och däri hittas bland annat huggspån, träspetsar, kvistar, bärnsten, och slagg. En mängd med hasselnötsskal finns också i kulturlagret, något alla besökande barn lätt lär sig att identifiera. Även djurben och tänder är tacksamma att hitta. Det är väldigt roligt att få besvara alla de frågor som barn och vuxna har kring vårt arbete samtidigt som man tillsammans letar igenom ett tusenårigt kulturlager.
I går hade vi utmärkt hjälp av en kille som heter Viktor. Han lyckas hitta en litet avslag av bärnsten som nästan höll på att falla genom nätmaskorna i sållet. Bra jobbat, Viktor!
Självklart är det också så att guldnålen är tacksamt att få visa upp. Tänk vad denna ädla metall väcker vördnad.
