Diving for non-divers - premiärturen avklarad!

Nu har vi kört den första turen med Diving for non-divers. Deltagarna denna gång kom från Sjöfartsverket, Rikantikvarieämbetet, Länsstyrelsen i Stockholm, Estlands rikantikvarieämbete, Dykfartyget Pagi, Dykfartyget Tessi, Dalarö Turistinformation, Magasin Haninge/Magasin Västerhaninge, Hembygdsföreningen i Dalarö, Sjöräddningen, Statens maritima museer med flera. Ett trevligt och proffsigt gäng som mycket förtjänstfullt hjälpte oss i projektet med spontana kommentarer och genom att svara ingående och generöst på den enkät vi delade ut.

Foto: Anneli Karlsson, SMM.

Vi hade tur med vädret, och Bengt och Jonas på m/s Vindbådan gjorde ett lysande jobb att ratta runt fartyget under vraksafarin i Dalarö skärgård.

När man använder sig av avancerad teknik, i det här fallet en präktig ROV-utrustning, är man alltid orolig för att saker ska fallera, så en plan B får man lov att tänka ut. Men tekniken skötte sig perfekt, och även om vi är nybörjare på det här med torrdykning och hur man ska presentera det mestadels okända undervattenslandskapet  för en publik, känner vi oss ganska nöjda med dagen.

Foto: Anneli Karlsson, SMM

På lördag är det dags för en tur med mestadels allmänhet och det kommer några barn med den gången också. Vi har redan tänkt om en hel del i programmet utifrån den respons vi fick från den första gruppen, och det ska bli spännande att se vilka reaktionerna blir. 

Slutundersökning i Valdemarsvik del IV, stora vraket

Idag var det sista dykdagen på våra tre veckor i Valdemarsvik. Den sista veckan har det regnat en hel del, vilket gjort att det bruna åvattnet lagt sig som en brun film på ytan en bra bit ut i viken. Men som tur var är det ganska bra sikt bara någon halvmeter ner. Så det gick bra att ta foton och rita planritningar på de delar vi frilagt på det stora 1800-talsvraket.

Trevor på väg ner i det bruna vattnet för att rita planritning, Patrik håller i
kommunikationskabeln. Den röda bojen markerar fören.


Som sagt tidigare har vi frilagt en drygt meterbred sektion tvärs över vraket, men även i för och akter.

Babords sida med innergarnering och bottenstockar i det frilagda området.

Kort sagt kan man säga att vi har att göra med ett cirka 20 meter långt och fem meter brett vrak, men då för och akterstäv saknas bör det ursprunligen ha varit flera meter längre. Alltså bra mycket större än de 10-15 meter, som vi trodde när vi hittade vraket förra hösten. Det är klinkbyggt, borden om lott med trädymlingar mellan spant och bordläggning, men vi har också hittat järnbultar här och var. Kanske har stävarna förbundits med järnbultar i kölen. Bordläggningsplankorna är sammanfogade med handsmidd, fyrkantig spik.

Vi lutar mot att det är ett slopat fartyg som man innan plockat bort föremål och last eller så har det helt enkelt sjunkit när det legat vid stranden, men också då har man antagligen tagit tillvara föremål och eventuell last. Förra årets dendrokronologiska analyser visade att virket fälldes cirka 1820 och att det kommer från Östergötland-norra Småland, vilket skulle kunna betyda att fartyget har byggts i Valdemarsvik eller någonstans i närheten.

En blöt råritning direkt efter sista dyket. Det svarta i mitten är kölen.

 

När vi kommer in på kontoret skall vi renrita ritningarna, sammanställa alla noteringar med mera. Eftersom Valdemarsviken skall miljösaneras/muddras är det inte omöjligt att det kommer att dyka upp nya vrak, som dolts under sedimenten. Så det kanske inte är sista gången vi är i Valdemarsvik...

Övningskörning med ROV på Hulda

Nästa vecka inleder vi testerna med torrdykning - dykning för icke-dykare! Och för att göra det kände vi att vi behövde övningsköra litet. Så idag gjorde vi tillsammans med Niklas och Jonas på dykfartyget Tessi II en tur ut i Dalarövattnen. Vi kikade främst på skutan Hulda som sjönk på 1950-talet. Sikten var mycket god, vraket roligt att köra på med många välbevarade detaljer, och vi fick möjlighet att övningsköra den avancerade ROV-utrustningen ordentligt. Ur lastrummet pilade småfiskar upp, och på däck bodde det en mystisk figur.ROV-skärmbild trädgårdstomte Hulda

Är det en trädgårdstomte som hittat en tillflyktsort på Hulda? Foto: Pernilla Flyg

 

Vi fick blodad tand och drog vidare till vraket Riksäpplet där några fiskare just höll på att lägga nät. Skeppsvrak är ofta tillhåll för fisk. Tessi-Niklas som är en erfaren dykare berättade om de stora torskar som man ibland ser bevaka sina revir i skyddade skrymslen ombord på vraken. Riksäpplet är en sorglig syn. Vraket efter det stolta örlogsskeppet som nesligen grundstötte och sjönk efter reträtten från den dansk-holländska flottan 1676,  är idag i princip en brädhög. Det är resultatet efter sprängningarna som gjordes då man på 1920-talet var på jakt efter svartek. Många konstruktionsdetaljer och föremål har även bärgats från vraket.

Pernilla och Göran meckar med ROV:en

Jag och Göran riggar ROV-kabeln. Inte helt smidigt. Foto: David Olovsson, Södertörns högskola.

 

Torrdyksutfärderna som vi förbereder oss för nu, är en del i SHIPWHER som är ett estniskt-svenskt samarbetsprojekt med fyra partners; estniska Riksantikvarieämbetet, Statens maritima museer, Riksarkivet i Estland och Estlands Sjöhistoriska museum. Projektet finansieras av EU-fonden Central Baltic. Utfärderna genomförs i samarbete med Haninge kommun. 

Slutundersökning i Valdemarsvik del III, stora vraket

Nu har vi börjat med undersökningen av det större 1800-talsvraket, som ligger i strandkanten vid "Borg" invid väg 212. När vi hittade det förra året stack det bara upp spant ur bottnen, så i år ska vi frilägga det för att få bättre koll på hur stort vraket är,  konstruktionen mm.

 Så här lite av spanten sticker upp ovanför botten på det större vraket vi nu börjat undersöka.

Vi har sonderat och bojat ut vad vid nu tror är stävarna på vraket.

Vi har börjat frilägga en dryg meter bred sektion tvärs över vraket för att dokumentera konstruktionen. Bredden är 3-4 meter, men eftersom det bara är botten som återstår bör skeppet ha varit betydligt bredare.

 

Avbrutna spant, bordläggning kan skymtas i bakom...

Nästa vecka ska vi frilägga mer runt stävarna för att fastställa längden och kanske få reda på vad som är för och akter...