Vraken vid Kastellholmen - nu också i Samlarna

Kollegorna i arkivet på Sjöhistoriska uppmärksammar också vraken vid Kastellholmen i sin blogg Samlarna.

Läs mer i inlägget Om vraken vid Kastellholmen och den vidriga stanken.

Vraket vid Kastellholmen blev välbesökt

Efter det första blogginläget om detta vrak så har det verkligen hänt saker. Media uppmärksammade det på onsdagen och sen satte det bara fart. På skärtorsdagsmorgonen blev jag väckt av radio som ville göra ett inslag (tur det, hade försovit mig annars). Väl efter interjvun så gav jag och Göran oss av till dykförådet på Gärdet för att plocka ihop utrustning för dagens övningar. Tanken var att vi skulle ta ett antal dendroprover (årsringsdatering) och göra en snabb besiktning av vraket. Vi inledde med att få oss en överblick av vraket och samtidigt välja ut lämpliga ställen att ta prover på. Men min telefon ringde hela tiden. Media kom ner omgående plus att det var ett 15-tal nyfikna människor på kajen redan på förmidagen.

Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska

Det var jättekul att intresset var så stort. Det är ju det som är meningen med arkeologi, att berätta om våra iaktagelser och förmedla olika historier om lämningarna. Vi varvade interjuver med jobb och det funkade riktigt bra. Efter ett tag lugnade det ner sig med journalister så vi kunde sätta fart med att ta prover. Det är alltid en härlig upplevelse att såga i sjödränkt ek i torrdräkt, så någon kyla kände vi inte av.

Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska

Proverna vi sågade valdes ut där dom gjorde minst åverkan på vraket. Inte helt lätt att hitta lämpliga prover men vi fick till slut sju stycken.

Notera glipan i innergarneringen, där togs ett av våra prover. Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska

Därefter fortsatte vi att kika på vrakets konstruktion samt försökte hitta detaljer som möjligen kunde kopplas till skeppet. Masthålet hade vi sett tidigare men vi ville ta ett par mått. När vi tittade närmare så såg vi att det rektangulära urtaget var sprucket. Man hade försökt spika ihop det med två kraftiga handsmidda spikar.

Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska

Intressant, då har förmodligen skeppet varit utasatt för kraftig vind vid något tillfälle. Det måste ha tagit i så att det började knaka i fogarna! Kul iaktagelse....

I närheten av kölsvinet där masthålet observerades så ropade Göran på mig. Väl framme så visade han ett par rostiga klumpar. Vid en närmare blick så insåg vi att det var kanonkulor.

Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska

Det var ett spännande fynd. Skeppskonstruktionen och storleken pekar ju på att det skulle kunna vara ett örlogsskepp. Nu när vi hittade ett litet kluster av kanonkulor som med all säkerhet tillhört skeppet så är det ingen tvekan om att det är ett örlogsskepp.

Vi fick med oss mycket ny information plus att det blev en riktigt fin dag med mängder av intresserade människor som ställde frågor och ville veta mer.

Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska

Vi uppskattar att det var drygt 100 personer under ett par timmar som besökte vraket. Riktigt kul. Intressant att höra folks åsikter och iaktagelser, vi lär oss också.

En snabb insats från oss gav otrolig publicitet och en chans att visa för så många hur vi arbetar, publik arkeologi när den är som bäst.

Tog även en bra bild som visar på det extrema lågvattnet.

Foto; Jim Hansson, Sjöhistoriska

Man ser tydligt den svarta linjen i muren där den normala vattennivån brukar vara.

Nu är det bara vänta in analyserna på våra prover och börja kolla upp lite information exempelvis Grå Ulven.

Återkommer så fort jag fått svar på på analyserna och hoppas då kunna presentera en datering på vraket.

'Glad påsk!

 

Om vrak och konsten att steka omeletter under vattnet

I media har den senaste tiden rapporterats om "okända vrak" vid Kastellholmen, vilket de förvisso är i den meningen att vi inte med säkerhet kan säga vilka de är. Men såsom vrak betraktade har de varit kända sedan länge.

En av pionjärerna inom svensk marinarkeologi, marinöverintendenten Carl Ekman, skrev redan 1946 en artikel i Svenska Dagbladet om vraken. Ekmans artikel är fortfarande en av de bästa sammanfattningarna av denna mycket skyddsvärda och fascinerande skeppskyrkogård.

Ekman skriver i sin artikel bland annat om skeppet Stora Draken, vilket också missuppfattats om läget för i dagarnas rapportering. Vilket vrak var då Stora Draken? Jo, sannolikt det i Västervik år 1566 byggda Neptunus eller Röde Draken som hon kallade 1566. Fartyget hade ett deplacement på 2 000 ton (!) att jämföra med Makalös och Store Kravelns 1 800 ton. Röde Draken höggs upp 1591 – men av allt att döma inte vid Skepps- och Kastellholmarna.

Så här i påsktider tänkte jag avsluta detta inlägg med en lättsammare parentes om dykeriarbeten vid Skepps- och Kastellholmarna i november 1839. Uppfinnaren och officeren Anton Ludvig Fahnehjelms förevisade då sin nya dykeriutrustning inför en häpen publik, vid pass 400 personer. De kunde där ta del av hur han under vattnet stekte omeletter och kött, framtrollade kanariefåglar och letade efter en silverkagge. När dykaren efter nästan en timmes vistande under vattnet kom upp hälsades han med hurrarop och handklappningar, "som dock – en naturlig följd av af den kalla luften – visade sig behäftade med en viss kyla och stelhet". Vidare: "I den glada tillförsigten, att man nu utan svårighet skulle kunna undersöka hafvets alla vinklar och vrår motsåg man nu den tid, då detta skulle nödgas återgifva de dyrbarheter, det under sekler slukat, och man beklagade hafvets konung, som nu skulle komma att plundras på sina skatter, hvilka i stället hädanefter skulle få bidraga att förhärliga hofhållningen hos jordens monarker."


 Bild från Krigsarkivet. Flottans porträttsamling.

Fahnehjelm hade redan vid mitten av 1800-talet lokaliserat vraket efter Vasa vilket Carl Olof Cederlund senast har skrivit om i en läsvärd artikel publicerad i Forum Navale nr 68 (2012).

Hur såg man då på kulturmiljön runt Skepps- och Kastellholmarna under senare delen av 1800-talet? Då betraktades vraken som hinder för sjöfarten varav flera sprängdes bort. I Stockholms stadsarkiv finns dokumentation kring detta, bland annat om sprängningar mellan åren 1861 och 1862. Effekten av tryckverkan visar sig idag genom att botten är tämligen omrörd mellan de stora örlogsvraken som inte sprängdes bort.

Bild från Stockholms stadsarkiv.

I Valdemarsviken utanför kungliga Djurgården finns vidare uppgifter om två vrak borttagna, enligt uppgift, år 1881. Ett av dem är benämnt skeppet Kronan. Vilket vrak detta månde vara får vi anledning att återkomma till. För den intresserade finns en sammanfattning om vrak i Stockholms stad, publicerad i Sjöhistorisk årsbok 2012/13. Boken har titeln Örlogsstaden Stockholm och är utgiven av Medströms förlag.

Glad påsk!

Vraken vid Kastellholmen

God morgon!
Det har varit mycket uppmärksamhet i media kring blogginlägget En örlogsman tittar upp ovan ytan och vraken vid Kastellholmen. I en intervju från P4 Stockholm kan du höra marinarkeolog Jim Hansson förklara läget:

Under dagen kommer marinarkeologerna ta prover på träet i vraken för att försöka identifiera vilka fartyg det kan vara.