Arkeologisk utredning i Karlholmsfjärden

Husägarna på öarna utanför Karlholmsbruk ska få el i sina stugor. Därför planeras för nya undervattenskablar. Sjöhistoriska museet har därför fått i uppdrag av Länsstyrelsen att utföra en arkeologisk utredning.

Då Karlholmsbruk hade en järnindustri i drift från 1735 till 1931 trodde vi att det kunde finnas rester på botten i form av vrak och förtöjninganordningar. 

Dag 1 kikade vi på tre stenkistor vid åmynningen. I en stenkista finns en "moring" och timmer med laxstjärtar på en stenkista. På Brukskallen bredvid finns också moringar. Vi skall återkomma senare för att ta dendrokronologiska prover mm. Det var en svår dag, det var dimmigt och vi som inte känner till alla grund fick bottenkänning flera gånger.

 
Jim och Patrik undersöker en stenkista med knuttimrade stockar.

Dag 2 fick vi hjälp av lokalbefolkningen (TACK !) som kom med tips hur vi skulle ta oss ut genom gyttret av sten och grynnor. Efter försiktig körning kom vi ut till Stångharen där vi inte hittade nåt, men en stugägare tipsade om ett vrak han sett som liten. I strandkanten låg mycket äv riktigt vrakdelar, ett klinkbygge med kraftiga bottenstockar. Halvvägs hem till hamn såg vi en stäv sticka upp ur vattnet, sonaren bekräftade ett eller troligen 3 vrak ! I mån av tid skall vi kika på det senare.

Sonarbild av vrak.

Mycket intressanta saker bara de två första dagarna.

 

 

Skorna från Grandgropen - gästblogg

Jag heter Anton Liljemark och gör min sista termin på programmet Samtid och kulturarv med inriktning arkeologi på Södertörns högskola. Denna termin består av en praktikperiod som varvas med seminarier, där jag och mina klasskamrater kopplar ihop våra erfarenheter från praktiken med det som vi studerar. Som man säkerligen förstår så är jag just nu hos marinarkeologerna, men jag gör min praktik på Sjöhistoriskamuseet vilket betyder att jag är runt på de olika enheterna inom institutionen.
Några av de arbetsuppgifter jag har haft har varit att registrera föremål som man har funnit i samband med utgrävningen av Grand hôtel på Blasieholmen. Det kunde bli blött och lerigt och i vissa fall smög en ovänlig odör sig på. Men det var ändå väldigt roligt och kunskapsgivande för en blivande arkeolog som jag!
Många av fynden som jag fick registrera var fragment och rester av skor i läder som man tror kan komma ifrån 1500-1700-talet. På den vänstra stora läderbiten kan man se ett zickzack mönster. Jag tänkte då att detta kunde vara ifrån snörningen men vad jag fick fram så är det trådtryck på insidan av en yttersula.
Bilderna nedan visar först på delar av en sko och den andra hur jag har satt ihop dessa delar:

 

 Foto: Anton Liljemark.

Att sätta ihop delar av de olika fynden kändes lite grann som ett pussel, ibland var det lättare att få ihop delarna, ibland svårare. Det fanns tillfällen då man hoppades på att delarna skulle passa bättre än vad de egentligen gjorde.
Som man kan se på de tidigare bilderna har skon en toppad tå, nästan som en snabel. Snabelskor är ursprungligen ifrån medeltiden men detta exemplar är inte riktigt en snabelsko.

Foto: Wikipedia.


Mitt exemplar tycker jag mer liknar dessa skor:



Foton från boken ”Sko fra 1700-talslossepladsen på Esplanaden, København” skriven av Vivi Lena Andersen.

Vivi Lena Andersen daterar båda skorna till tiden kring 1700-talet och då skulle jag tro att ”min” sko skulle kunna tillhöra ungefär samma tidsålder. ”Min” sko har även en klack och klackar började användas i Sverige under 1600-talet. Även detta pekar på att ”min” sko ska tillhöra tiden kring 1700-talet.
Under 1500- och 1700-talet så var det framförallt slejfskon, stöveln och halvtoffeln som dominerade modet. De lösa skinnbitarna talar för att det skulle finnas ett bakstycke vilket då talar emot att det skulle kunna vara en halvtoffel då halvtoffeln saknar bakstycke. Att tån är något toppad talar egentligen inte emot att det skulle kunna vara en slejfsko eller stövel.
Om det skulle vara en slejfsko skulle detta kunna vara en variant av hur dess sidostycke sett ut:

Foto: Vasamuseet.

På slejfskon finns det en knäppning där man använde sig av snörning, spännen eller remmar för att knäppa igen skon. I helhet ser en slejfsko ungefär ut såhär:
 
Foto: Hallwylska museet. 

 

Gästbloggare Anton Liljemark.

Vraken vid Kastellholmen - nu också i Samlarna

Kollegorna i arkivet på Sjöhistoriska uppmärksammar också vraken vid Kastellholmen i sin blogg Samlarna.

Läs mer i inlägget Om vraken vid Kastellholmen och den vidriga stanken.

Vraket vid Kastellholmen blev välbesökt

Efter det första blogginläget om detta vrak så har det verkligen hänt saker. Media uppmärksammade det på onsdagen och sen satte det bara fart. På skärtorsdagsmorgonen blev jag väckt av radio som ville göra ett inslag (tur det, hade försovit mig annars). Väl efter interjvun så gav jag och Göran oss av till dykförådet på Gärdet för att plocka ihop utrustning för dagens övningar. Tanken var att vi skulle ta ett antal dendroprover (årsringsdatering) och göra en snabb besiktning av vraket. Vi inledde med att få oss en överblick av vraket och samtidigt välja ut lämpliga ställen att ta prover på. Men min telefon ringde hela tiden. Media kom ner omgående plus att det var ett 15-tal nyfikna människor på kajen redan på förmidagen.

Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska

Det var jättekul att intresset var så stort. Det är ju det som är meningen med arkeologi, att berätta om våra iaktagelser och förmedla olika historier om lämningarna. Vi varvade interjuver med jobb och det funkade riktigt bra. Efter ett tag lugnade det ner sig med journalister så vi kunde sätta fart med att ta prover. Det är alltid en härlig upplevelse att såga i sjödränkt ek i torrdräkt, så någon kyla kände vi inte av.

Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska

Proverna vi sågade valdes ut där dom gjorde minst åverkan på vraket. Inte helt lätt att hitta lämpliga prover men vi fick till slut sju stycken.

Notera glipan i innergarneringen, där togs ett av våra prover. Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska

Därefter fortsatte vi att kika på vrakets konstruktion samt försökte hitta detaljer som möjligen kunde kopplas till skeppet. Masthålet hade vi sett tidigare men vi ville ta ett par mått. När vi tittade närmare så såg vi att det rektangulära urtaget var sprucket. Man hade försökt spika ihop det med två kraftiga handsmidda spikar.

Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska

Intressant, då har förmodligen skeppet varit utasatt för kraftig vind vid något tillfälle. Det måste ha tagit i så att det började knaka i fogarna! Kul iaktagelse....

I närheten av kölsvinet där masthålet observerades så ropade Göran på mig. Väl framme så visade han ett par rostiga klumpar. Vid en närmare blick så insåg vi att det var kanonkulor.

Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska

Det var ett spännande fynd. Skeppskonstruktionen och storleken pekar ju på att det skulle kunna vara ett örlogsskepp. Nu när vi hittade ett litet kluster av kanonkulor som med all säkerhet tillhört skeppet så är det ingen tvekan om att det är ett örlogsskepp.

Vi fick med oss mycket ny information plus att det blev en riktigt fin dag med mängder av intresserade människor som ställde frågor och ville veta mer.

Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska

Vi uppskattar att det var drygt 100 personer under ett par timmar som besökte vraket. Riktigt kul. Intressant att höra folks åsikter och iaktagelser, vi lär oss också.

En snabb insats från oss gav otrolig publicitet och en chans att visa för så många hur vi arbetar, publik arkeologi när den är som bäst.

Tog även en bra bild som visar på det extrema lågvattnet.

Foto; Jim Hansson, Sjöhistoriska

Man ser tydligt den svarta linjen i muren där den normala vattennivån brukar vara.

Nu är det bara vänta in analyserna på våra prover och börja kolla upp lite information exempelvis Grå Ulven.

Återkommer så fort jag fått svar på på analyserna och hoppas då kunna presentera en datering på vraket.

'Glad påsk!