Två skallar slagna ihop

Detta inlägg ska kanske börjas med en varning: Skeppen behandlas bara marginellt här. Snarare kommer det koncentrera sig kring tågvirke och ben, två ganska skilda fyndkategorier från Birkas utgrävningar.

Om det är skilda ämnen, varför blir det då ett blogginlägg om dem båda? Det beror på att i GIS-rummet på arkeologienheten har en timanställd osteolog och en marinarkeologistudent med en uppsats att skriva trängt ihop sig tillsammans med ben och repstumpar. Trots att vi har mycket att gå igenom är det bara en liten del av vad som funnits på botten utanför Birkas hamn!

Tågvirke gjort av tre linor tvinnad bast med en enkel knut i änden.

Treslaget tågvirke (gjort av tre linor tvinnad bast) med en enkel knut i änden. Foto: Caroline Persson.

Tågvirke är ganska skört och svårt att ta upp, men marinarkeologerna fick ändå upp både tvåslagna och treslagna stumpar i olika tjocklek, varierande mellan drygt två cm till en halv cm i diameter, och några fynd har även en knut i ena änden! Det är ganska häftigt att tänka sig att det är någon som har tagit tillvara på basten (innerbarken) på ett träd, tvinnat det till en lina för att sedan slå den till ett rep för mer än 1000 år sedan. Tågvirke behövdes till en massa aktiviteter under vikingatiden. Seglingen är nog det mest uppenbara, men man kanske också behövde rep för djurhållning, byggnadsanordningar, anordningar för att hämta vatten, eller kanske tunna rep för att stränga bågar, om man inte använde senor till det. Man kan tänka sig att de olika tjocklekarna kan ha haft olika användningsområden, även om det är svårt att lista ut exakt vad de använts till.

Fotben från nötkreatur.

Fotben från ko. Foto: Anna Olsson.

Ett större antal fragment och hela ben hittades vid sommarens utgrävning. De arter som hittills lyckats identifierats med hjälp av den osteologiska analysen är nöt, gris, får/get, fisk och fågel. Detta är matrester och slaktavfall. Nöt är den art som dominerar i fyndmaterialet. Detta är intressant genom att om man tittar tillbaka på de grävningar som utförts tidigare på land, dominerar istället grisen. Vad detta beror på är svårt att säga, men kan ha att göra med att det inte fanns några betesmarker på Björkö under vikingatiden och att man troligtvis tagit nötköttet från angränsande öar.

Tänder från nötkreatur.

Kotänder som sitter kvar i käkbenet. Foto: Anna Olsson.

Anna Olsson och Caroline Persson.

28 vrak i Svindersviken

När man får lite ledigt från grävandet vid Grand Hotel är vintern en tid att sitta ner inne i kontorsvärmen med rapportskrivande för alla de undersökningar som utfördes under 2011.

Bland alla nya rapporter kan nämnas att undersökningarna vid Kvarnholmen 2009 (2011:2) och Svindersviken 2011 (2012:1) nu slutligen har avrapporterats. Bland de vrak med lite häftigare historia finns Louise Adelaide som exploderade och sjönk 1901. Det i dykarkretsar kända "Nackastrandsvraket" har nu sällskap av 28 andra vrak från Svindersvikens inlopp till vikens innersta del.

Sonarbild Nackastrandsvraket
Sonarbild av Nackastrandsvraket, RAÄ Nacka 199.

Vad gäller dykning kan man säga att det ofta inte var mycket till sikt (1-2m) sommartid i inre Svindersviken när undersökningarna genomfördes. Så om man upplever det som dålig sikt på Nackastrandsvraket kommer det inte vara bättre längre in i viken...

De flesta vrak är sentida, dvs. från 1900-talet, det är slopade och uttjänta fartyg som nu har fått sin slutliga vila i denna vik. Vid båtklubbarna i norr har vissa vrak helt sonika fått utgöra bryggfundament, en del har järnknän fastsvetsade i bryggorna.

Vraket RAÄ Nacka 228
Pilen visar på ett av de större vraken som ligger vid båtklubbarna i Svinderviken.

De nya rapporterna finns nu att ladda ner på vår rapportsida liksom andra "nya" rapporter från 2011 och gamla rapporter från 2008 och framåt.

Webb-tv: "Spännande att se vad som ska dyka upp"

Nu har vi kommit igång med det sista vraket i undersökningen!

Nu har vi lämnat Vrak2. Vraket dokumenterades precis som Vrak4 men vi valde att inte frilägga hela vraket. Anledningen var att det har demonterats redan för 350-400 år sedan, det låg även upp och ned vilket gjorde det svårt att komma åt all information. Vi ansåg att vi fick ut tillräcklig info med den undersökningen vi nu gjort. Vraket ligger kvar på sin plats och har nu återfyllts med först ett sandlager och sedan en markduk!

Nu har vi kommit igång med att frilägga vrak nr 5! Vi har inte fått tältet flyttat än så det e lite bökigt att gräva mellan varven då det fryser i marken. Vraket är det största av dom vi hittills hittat. Troligen varit upp emot 25 meter långt då det seglade!

Detta vrak har gamla skador som vi kan se. Troligen ankringsskador som skett innan utfyllnaden runt 1750! Det är otroligt kraftigt byggt med mycket grovhuggna skeppstimmer. Vad vi först trodde var innergarnering verkar nu vara en del av en planklast! Vi vet inte säkert än men dom ligger till viss del travade på varandra och inga spikhål kan noteras. Vi har påträffat flera fina fynd som förmodligen tillhört skeppet. Karin hittade en jättefint bevarad luskam i trä!!!!

Luskammar e inte ovanliga fynd men då är dom oftast i ben. John har hittat flera finfynd också! Bland annat påträffade han en kork med gängor, också den i trä!! Otroligt med fynd som dessa!

Notera även den mindre pålen mellan spanten. Del av fiskeanläggningen! John hittade äev en ett litet udda fynd i trä. Vi vet inte riktigt vad det e men kanske e det en del till som används vid vävning? Eller e det ett stall till ett stränginstrument? Nån som har några förslag?

Vi har troligen påträffat en byssa i tegel! det känns kul. I den miljön har även delar av en trefotsgryta och skålar kommit fram. Vraket är mycket spännande, kanske e det ett förlist större klinkbyggt fartyg som har delar av sin last kvar ombord! Va virket avsett för varvet? Eller kanske till palatsbyggnationerna som påbörjades efter varvsepoken? Vi kämpar på så får vi se vilke fler ledtrådar vi får fram. Återkommer snart igen. Ni kan även följa arbetet på Facebook, Vraken vid Grand hotel heter gruppen!