Fältsäsongen igång på Birka!

Fältarbetet i Birkas hamn är igång för säsongen 2012. I måndags påbörjades etableringen av vår fältstation och idag startar dykningarna.

 Förväntansfulla arkeologer på första dykdagen

Redan igår morse hade vi besökare på platsen. Två kajakpaddlare hade slagit upp sitt tält och satt i godan ro och åt frukost när vi kom ner för att fortsätta etablera bodar, dykförråd och informationsskyltar. De fick en retroaktiv dispens från öns tillsyningsman för sitt tält. Annars är det camping förbjuden över hela norra delen av Björkö och enda sättet att besöka ön är med egen båt eller med någon av Strömmas turbåtar som dagligen angör Björkö. Strömmas turister dök upp under eftermiddagen och trots dåligt väder hade vi över 60 besökare.

Ertappade campare på arkeologisk utgrävning

Fram till den 26 augusti fortsätter vårt fältarbete, vi kommer att gräva varje dag och två dyklag kommer att jobba parallellt. Målet är att utvidga det schakt som grävdes förra året utanför båtudden, mitt i den vikingatida hamnbassängen, för att därigenom kunna få fram mer av de timmerkonstruktioner som finns där. Förhoppningen är också att kunna datera dessa.

Vi kommer att fortlöpande blogga på denna sida så att alla kan följa resultaten. Eller besök oss här på plats på vackra Björkö. Åk då förslagsvis med Mälarvictoria som avgår från Stadshuskajen varje dag.

Medeltid på Beckholmen?

Medeltid på Beckholmen?

Beckholmen är ett av Sveriges äldsta industriområden och fortfarande bedrivs industriell verksamhet på ön. Från första halvan av 1600-talet och i över 200 år framåt var ön centrum för kokning av beck och lagring av tjära i Sverige. De två dockorna på västra sidan av ön byggdes på 1850-talet då Beckholmen blev varvscentrum i Stockholm. Ön övertogs av militären 1918 och den stora G5-dockan byggdes. Ön växte sedan åt väster, då utsprängt berg användes som utfyllnadsmassa. Marinen lämnade Beckholmen 1967, och sedan dess har varvsverksamheten fortsatt. Ön är idag ett maritimt centrum för träskutor och ångbåtar. Det enda stora kommersiella varvet i stockholmsregionen finns på Beckholmen.

Fyndplatsen. Waldemarsudde i bakgrunden

Tonvis med tungmetaller
Marken och botten runt Beckholmen hyser mängder av tungmetaller och andra farliga ämnen. Uppskattningsvis 435 ton bly, 4,5 ton arsenik och 2,4 ton kvicksilver läcker långsamt ut i Saltsjön och för att hindra detta pågår nu ett arbete med att schakta bort omkring 100 000 ton förorenad jord.

Vrakdelar på väg upp.

Materialet sorteras med grävskopa. Myten om arkeologen som putsar fynd med tandborste är härmed avlivad.

Mängder med vrakdelar

Under saneringsarbetena grävdes i april delar av ett vrak upp på Beckholmens östra sida. På grund av de kraftigt förorenade sedimenten kunde inte den vattenfyllda gropen där de hittades pumpas torr. Vi fick alltså stå och titta på när vraket kom upp i småstycken – synnerligen otillfredsställande. Vraket förresten, efter ett tag insåg vi att vi har ett antal vrak, kanske så många som 4-5 stycken. Alla delar som kom upp i april var av furu, utom en liten del av en eventuell förstäv som var av ek. När vi fick dateringarna på vrakdelarna av furu låg de i mitten av 1800-talet, vilket stämmer bra med historiskt kartmaterial, då en vik verkar ha fyllts igen i området i samband med att dockorna på öns sydsida sprängdes.

Träprover från tre kölar av furu.

Medeltida vrak?

Ekbiten däremot daterades till sent 1300-tal och virket är fällt i Sydnorge. Men en bit gör inget vrak, så vi kände oss lite villrådiga. Nu i juni har man återigen grävt i området där vrakdelarna hittades och mängder med ytterligare delar, bland annat flera bottenstockar av ek har hittats. Timren är bilade och består av krumvuxet virke och kan tillhöra 1300-talsvraket. Vi väntar med spänning på dateringarna. Den igenfyllda viken där alla vrakdelarna hittats bör omkring år 1400 ha varit cirka sex meter djup och en utmärkt angöringsplats på väg till eller från Stockholm. Kanske har vi spårat en bit av Beckholmens historia före expansionen på 1600-talet?

Medeltida vrakdelar?

Nu är vi klara vid Runsavraket för den här gången!

Nu e vi klara för den här gången i hamnen nedanför Runsas fornborg. Resultaten på en vecka va mer än vi kunnat tro. Ett välbevarat vrak, en brygglämning, konstaterat kulturlager och kanske ytterligare ett vrak!!! Vi avslutade med att gräva lite i brygglämningen för att se konstruktioner och eventuellt se hur kulturlagret såg ut under denna.

60 cm ner under brygglämningen kom det fram två sammanfogade bordläggningsplankor med drev emellan!

Om det är ett nytt vrak eller om dessa tillhör vraket längr ut vet vi inte än.... Notera även pinnarna å riset i schaktväggen! Vi har tagit prover från dessa plankor också så nu får vi vänta!!

Jag har tidigare glömt att presentera samarbetspartners i detta projekt som gjort detta möjligt.

Här kommer en beskrivning av projektet:

Vår del i Runsaprojektet är en del i SHIPWHER som är ett estniskt-svenskt samarbetsprojekt med fyra partners; estniska Riksantikvarieämbetet , Statens maritima museer, Riksarkivet i Estland och Estlands Sjöhistoriska museum. Projektet finansieras av EU-fonden Central Baltic. SHIPWHER syftar till digitalisera och tillgängliggöra det maritima kulturarvet. Projektet arbetar med att uppdatera och införa ny information i den svenska publika fornminnestjänsten Fornsök och att förmedla det maritima kulturarvet genom publik arkeologi som består av skolprogram, visningar samt genom ”nära-dyk-upplevelser” via s.k. torrdykning.

Återkommer så snart som möjligt med först film men sen även dateringar på våra spännande lämningar....Riktigt spännande projekt!

 

Runsavraket!

Idag fortsätter vi med dokumentationen av vraket. Igår grävde vi oss ner utanför vraket för att se i vilken miljö den ligger i. Vad vi kan se i de relativt små schakten e faktiskt att det inte finns ett enda fynd som talar för att det skall vara modernt! Kulturlagret består mestadels av ris, mindre pinnar och huggspån. Materialt påminner mycket om Birkas kulturlager. Det e helt klart spännande!

Vraket har en väldigt smäcker skrovform. Känns inte som andra vrak i Mälaren som vi påträffat faktiskt. Så va det varit för skeppstyp eller användningsområde e oklart än så länge.

Vi ritade en planskiss igår som kan ge oss en bild av hur vraket ligger i förhållande till stranden å bottentopografin. Vi har även kikat på detaljer, det finns omböjda handsmidda spikar men vi har även hittat spår efter nitar, detta måste vi dock kika närmare på. De infällda plankorna innanför bordlägning har vi fortfarande ingen kläm på men jag ska dyka snart å försöka få en bättre bild av detaljerna.

Landarkeologerna har hela tiden försökt återfinna telekabeln men inte påträffat den. Igår när jag frilade akterstäven så dök den upp!!! Inte ens 10 cm från aktern ligger den nerspolad!!!

Den har dock brutit av ett flertal lösa bordläggningsplnakor! Jens har precis sonderat i botten och vraket e ca 10 meter långt så det har nog ursprungligen varit upp emot 15 m!!! Vi har fått med oss bra bildmaterial o fina filmer ( Jens Lindström har tagit alla bilderna). Filmer kommer jag lägga upp här lite senare...

Nu skall jag hoppa i dräkten å går ner i mälarens gröna vatten å kika vidare på detta spännande vrak....Återkommer snart...