Dykutfärd med Sjöpolisens nya dykenhet!

Vi har just inlett ett nytt samarbete i vårt arbete med att skydda våra fantastiska vrak. Sjöpolisen har sedan cirka ett år tillbaka startat upp en egen dykenhet. Vi har sammarbetat på flera plan där vi bland annat från det arkeologiska perspektivet kan bidra med våra kunskaper med att dokumentera en plats på sjöbotten. Sjöpolisen är intresserade av att vara med och bevaka och skydda vår vrak så vi beslöt oss för att ta en ínledande dag på havet och dyka på några fina vrak. Tanken var att jag skulle visa hur vi dyker och vad vi tittar på för att kunna bedömma om saker och ting förändras på lämningarna. jag hade förberett med information, bilder och planer över vraken för att försöka ge en så bra bild innan vi skulle hoppa i plurret.

Vi möttes på Dalarö och packade snabbt våra utrustningar polisens Stridsbåt 90.

Med på båten följde även tre killar från Räddningstjänsten Kungsholmen. Jonas Falck (Räddningstjänsten Kungsholmen) var dagens uv-fotograf så njut av hans fantastiska bilder i denna blogg!

Dagens första dyk skulle bli på Dalarövraket där vi gör en årlig besiktning. Vi hade en briefing innan där jag dels berättade om historiken men också på vad vi alla skulle kika på. Alla var rätt spända att få se vraket. Väl nere på botten så möttes vi av kanonen på däck ochsikten va fantastisk!

Vi simmade runt och undersökte våra så kallade fotostationer vi har för att se om förändringar skett. Vad som slog mig vara att som vi misstänkt tidigare, att sedimentationen förflyttas ganska drastiskt på vraket. Såg för första gången ett öskar bland annat, jättekul! Vi fortsatte och njöt av dykupplevelsen samtidigt som vi noterade vad vi såg. Vid en av fotostationerna så hade ett spant med en liten bordläggningsbit ramlat in på däck.

Jag tror att detta rör sig om det naturliga förfallet. Såklart trist att se ett sånt otroligt häftigt vrak förstöras men det är tyvärr oundvikligt. Såg även att det dykt upp andra föremål jag aldrig sett tidigare. En helt intakt trätallrik låg nu prydligt på däck. sedimenten had försvunnit helt just där så det va kul att se.

Efter att alla dykt på vraket så drog vi tillbaka till Dalarö för lunch. Alla va jättenöjda med dyket. Kom mycket frågor så det visar att intresset var stort. Vårt andra dyk skulle vi göra på det mytomspunna vraket efter Resande Man! Jag hade ytterligare en kort briefing om dess historia och intresset va stort. Vi kastade loss och drog sedan iväg i cirka 55 knop med polisens Stridsbåt 90! Häftigt!

Väl framme sken solen starkt och skärgården visade sin finaste sida. Vi bojade upp nära vraket och gick sedan ner i det klara vattnet. Efter en liten stunds sökande så tonade sig Resande Man upp i det gröna dunklet på ett majästetiskt sätt!

Sikten var helt otrolig! Vi såg hela det 25 meter långa vraket! Det vimlade även av maneter så det blev en fantastisk känsla. Efter våra känslor lagt sig lite så inledde vi besiktningen. Vi har inte upprättat några fotostationer och inte heller en detaljerad plan än men vi kunde ändå se mängder med fynd.

det ligger mängder av spännande fynd över allt i och utanför vraket. kanonkulor, keramikskålar, schatull med flaskor och fyra kanoner!

Det blev nästan ett magiskt dyk! Förhoppningarna är att vi ska göra en plan och på så sett kunna kontrollera vrakets status i framtiden. Alla var rörande överens om att det är otroligt viktigt att skydda och bevara dessa klenoder.

När alla var upp så kom det flera kommentarer om detta var ett av de bästa dyk viss ahade gjort! Det var ett riktigt härligt betyg. Känns jättekul att vi kunde inleda vårt samarbete på detta sätt. Vi började direkt planera för nästa utbildningsdag. Vi kastade sedan loss igen för en underbar hemfärd mot Dalarö. Fort gick det igen...

Sådana här dagar är lätträknade... Jag kommer inte glömma den i första taget...Vi kommer göra fler spännande besiktningar tillsammans med det här kanongänget så håll utkik här på bloggen....

 

Utredning i världens ände...

Om du inte redan visste det så är det pittoreska lilla Trosa, åtta mil söder om Stockholm, som brukar tituleras Världens ände. Denna gång har vi fått i uppdrag av länsstyrelsen i Södermanlands län att göra en arkeologisk utredning i Trosaån samt i Tureholmsviken som ligger väster om Trosa. Tureholmsviken är en mycket grund och dyig vik som kommunen planerar att muddra nästa år. Flera mudderstråk kommer att tas upp in till flera småbåtshamnar i området och som vanligt är vårt uppdrag att hitta vrak eller andra lämningar innan de hamnar i mudderskopans käftar!

Så här ser det ut utanför slottet Tureholms gamla brygga i Tureholmsviken. Längst upp till höger i bild skymtar slottet. Foto: Mikael Fredholm 

Trevor försöker ta sig fram på Tureholms brygga som skulle behöva lite kärlek och omtanke! Foto: Jens Lindström

Den torra och fina sensommaren har nu fått börja ge vika för höstregn och ruskväder och dagarna innan vi kom ner hit så öste regnet ner vilket fick oss att befara det värsta. Flera små åar och diken rinner ut i Tureholmsviken och vid kraftigt regn så förs det ut mängder med sediment som gör att sikten i vattnet inte blir så bra, milt uttryckt. Vi inser att vi inte är så kräsna när vi tycker att en halvmeter sikt är bra och helt ok att dyka i. Tyvärr så var sikten i det närmaste obefintlig, ca 10-20 cm, om man inte nuddar botten det vill säga för då blir den NOLL! Vad göra? Vi måste ju ändå på något sätt genomföra uppdraget.

När vi inte längre kan förlita oss på synen får vi använda oss av andra sinnen. Nämligen känseln. Eftersom vattendjupet i Tureholmsviken inte överstiger 1,5 meter är faktiskt möjligt att gå på botten och känna sig fram med fötterna vilket man med ett finare ord kan kalla för en pedisensitiv undersökning. Visst sjunker man ner någon halvmeter i botten ibland men denna metod fungerar faktiskt förvånansvärt bra för att hitta saker på och nere i botten. När fötterna sjunker ner i den lösa dyn bubblar det då och då upp metangas som för tankarna till rejält ruttna ägg och visst händer det att man ibland längtar sig bort till någon trevligare plats. Medan vi vadade omkring i det stinkande vattnet och kände oss fram med fötterna kom frågan upp gång på gång om varför vi inte har fler projekt i Karibien eller i Medelhavet!?

Likt två pilgrimmer med vandringsstavar i händerna söker Trevor och Micke av ett muddringsområde. Foto: Jens Lindström 

Än så länge har vi inte snubblat över något vrak men vi får se vad som händer nästa vecka.  

Micke poserar med ett fynd som gjordes under den "pedisensitiva" underökningen. Ett gammalt laggband (tunnband) tillverkad av en kluven vidja som en gång suttit runt en gammal trätunna. Foto: Jens Lindström

Ett jättespännande vrak dök upp idag igen på Mälarens dunkla botten!

Ja då va denna dag avslutad. Vi har hunnit ta prover på vraket som jag skrev om igår plus att vi kikat på en ganska stor intressant pråm. Miljön är ju lite speciell i hamnområdet. Mycket tung trafik hela tiden, men vi har hela tiden kontakt med Sjöfartsverket och Stockholms hamnar som hjälper oss.

Det känns trots allt riktigt trygt att dyka mitt i farlederna med så mycket hjälp från alla håll. Med all den trafik man ser så förstår man ju att det ligger en massa spännande på botten i dem här områdena. Vi vet ju att det är precis här all trafik gått under hundratals år. Vi är alltså hela tiden otroligt nyfikna att komma ner i det becksvarta vattnet för att se vad som döljer sig där nere!

Det sista dyket vi skulle göra för dagen såg inte ut att vara nått märkvärdigt på sonaren. Vi såg lite spår av vad som skulle kunna var kablar och en liten upphöjning i botten. Vi bestämde oss att jag ändå skulle hoppa i och bara som vi trodde, avfärda det..... Men det visade sig när jag kom ner att det faktiskt var ett vrak!

Jag har ju i en tidigare blogg haft lite funderingar på Mälarens bevarnadeförhållanden och side scan sonarens (sidotittande ekolod) begränsningar.http://www.sjohistoriska.se/sv/Fordjupning/Blogg/marinarkeobloggen/Jim-Hansson/Ar-Birkas-bevarande-forhallanden-unika-for-Malaren/

Kommer återkomma till det här i texten.

Igår skrev jag ju lite om att det finns flera exempel på åsikter att om det finns äldre kablar på botten så ligger det inget där. Men som vi såg igår så stämmer inte det.

När jag kom ner på positionen så såg jag att det var ett ett mycket nedsjunket vrak med en massa bråte ovanpå. Rätt snabbt observerade jag ja just det, det fanns kablar på vraket!

När jag sedan började kika på vraket så smög en känsla på av att det här var nått speciellt.... Jag simmade runt och kikade i mörkret i bara min lampas sken och kunde först och främst (skrattande) räkna till 10 kablar på vraket!! Det finns ju inga vrak om det redan ligger gamla kablar på botten (eller)! Hur som helst, det här med sonaren... Båda stävarna pekar upp mot ytan otroligt nog (trots alla kablar), men inga av dessa syntes på sonaren.

Otroligt intressant. Själva vraket då... Det är ett klinkbyggt mycket eroderat skepp som idag är cirka 10-12 meter långt. Det sticker inte upp mycket ur botten (notera ytterligare en kabel i förgrunden).

Däremot så är det helt fyllt med sediment, en sedimentationsfälla med andra ord. det verkar precis som med vraket igår. Att det verkar vara lite ström vilket gör attnågra partier av skrovet blottas (ytterligare en kabel).

Det var svårt att se mindre detaljer som infästningarna i bordläggningen. Jag kunde se att dem var dymlade (träbultar) till spanten i alla fall. Kunde även se spår efter rormaljor (fästen för rodret i akterstäven). En annan detalj va vad jag tror är en däcksbalk. Den ser faktiskt ut som om den har ett urtag i änden, att den skulle kunna ha tittat ut genom skrovet. Det är en medeltida detalj!

Jag är som sagt osäker på det, mycket på grund av att det är så eroderat men också att det mycket sällan hittats så gamla skeppsvrak i Mälaren. Jag tog upp några märkliga detaljer för provtagning i båten.

Vi vet inte i dagsläget vad det är för detaljer, så kom gärna med tips om ni känner igen dem. Det jag såg under dyket var att vraket verkar vara i ek. Det är anmärkningsvärt för ett mindre klinkbyggt skepp. Under 1600-talets andra hälft så bvar just eken en brist vara som i stort sett bara användes till Kronans skepp. Känslan är alltså att det här mycket väl skulle kunna vara äldre än så.... Nu skall vi skicka in proverna och hoppas på ett bra resultat!

Som avslutning kan jag säga att vi är otroligt glada och spända på det vi hittat under dessa två dagar. Sen är det ju rätt kul efter en massa diskussioner med olika exploatörer om just det här med äldre kablar! Lite, vad va det jag sa:). Sen är det ytterligare ett exempel på tillfälligheterna med sonaren. Helt kalrt skall jag forska vidare i detta.

Nämde ju också att det är så mörkt och att man ibland känner sig ensam där nere... idag hade jag sällskap!

En stor Lake!

Ja nu skall vi samla tankar, bilder och gemensamma funderingar och se hur vi skall ta oss vidare...Vi har två vrak till att kika på imorgon så vem vet, kanske blir en liten blogg till....

Nya vrak i Stockholms hamn!

Idag inledde vi dykningarna inför nedläggandet av två stycken kablar i Stockholms hamn. Dessa skall läggas ner mellan Gröndal- Lilla Essingen samt Norr- och Södermälarstrand (se kartan).

Vi kände till ett antal indikationer som inte dykbesiktigats tidigare som låg i kabelns närhet. Så det va det som var huvuduppdraget var att kika på dessa och avgöra om det var fasta fornlämningar.

Vi började dyka vid Gröndal där det troligen skulle finnas två vrak. Trevor kom ner i ett ganska bra Mälarvatten. Cirka 1-2 meter sikt. Men som vanligt är det becksvart efter ett antal meter ner.... Innan vi började här så hade det som vanligt gnytts om varför vi va tvugna att göra den här undersökningen. Det låg ju redan äldra kablar i viss del av den nya kabelsträckningen, så det kunde väl inte finnas nått där?? Men jodå... Både den gamla kabeln och en större pråm fanns på botten! Precis som i Fisksätra så låg den gamla kabeln... Just det, på vraket!! Det visade sig dessutom vara två kablar uppe på vraket!

Nu verkade det som inte vraket i sig var en fornlämning men det är intressant att man tycker att om det finns äldre kablar så finns det inga vrak. Men men, skönt att kunna visa att det inte behöver vara så. Det verkade vara en större pråm som enligt uppgifterna från Trevor skulle kunna vara en pråmtyp som byggts bla vid Sätra varv i slutet av 1800- talet och en bra bit in på 1900- talet. Ofta byggdes utrangerade segelskepp om till pråmar i slutet av sin levnadstid men efter industrialismens explotionsartade utveckling så började man bygga regelrätta pråmar. Detta kan alltså vara en sån.

Det andra vraket i detta område var en lite öppen båt med urtag för en utombordare.

Sedan drog vi oss ut i farleden där ett vrakeko positionerats. Det var cirka 20 meter djupt så vi väntade oss ingen findykning direkt. Jens gick ner och kom direkt ner i det absolut becksvarta Mälaren på vraket. Det visade sig vara ett i allra högsta grad intressant skepp. Troligen upp emot 15 meter i orginallängd. Men här visade det sig att det vi tidigare diskutterat angående Mälarens (tidigare blogginlägg) knepiga sedimnetationsförlopp stämde bra. Vrakets styrbordsida va blottat där det troligtvis är lite strömt. I

det vsiade sig att i stort sett bara delar av styrbordsidan syntes ovan botten. Resten var helt dolt i den kraftiga sedimenten! Intressant!!

Jens simmade runt och observerade flera intressanta detaljer. Efter han kom upp så bestämde vi oss för att göra ett dyk till och fota och ta dendroprover för åldersdatering. Jag hoppade i efter lunch och kom sedan ner till vraket. Det vi pratat om var att det verakde vara en så kallad Mälarskuta. Ett mindre seglande skepp som använts till all möjliga typer av transporter. Vi såg den karäkeristiska förstäven med dden fina nosen som har hål i för repen upp till stormasten.

Vi påträfafde även ett jättefint bråspel (att ankarspel som även användes för att hissa storseglet).

Den var klinkbyggd och fastsatt med trädymlingar. Vi tror även att bordläggningen kan varit fastsatt med omböjda handsmidda spikar, precis som skeppen vi grävde ut vid Grand hotell. Vid bråspelet hittade vi även handslaget stortegel som möjligen kan ha varit en byssa (spis ombord). Vi tror att den även haft en nliten kajuta i aktern. Vi såg även däcksbalkar som skvallara om att det haft ett däck.

Jag nämnde ju att vi hittat spår av att det varit en riggad skuta. Ytterligare spår av det kunde vi se på skrovets utsida, där såg vi röstjärn (beslag där vanten gått ner från stormasten).

Vi får en känsla av att det är ett 1800-tals skepp men vi får se närmare när analyserna av träproverna gjorts... Kan var äldre....

Se även Sjöhistoriska museets fina modell på en mälarskuta.

Ja det här va verkligen en kanonstart på detta projekt. Vi skall hålla på till torsdag och kika vidare på andra indikationer på vrak så vem vet vad vi mer dyker på.... Återkommer snart igen med mer information och förhoppningsvis intressanta bilder på häftiga vrak....