Tool handles and other wooden artifacts

We have found massive amount of wooden artifacts this year. Spoons, spatulas, nails, pieces of bowls, toggles, tool handles and whole bunch of unidentified wooden things. My favorite find group this year is the tool handles. They are most likely simple everyday tools like knifes and carving blades. Most of them have been perfectly preserved but some are eroded after rolling around on the sea floor before being coated with sediment.

 

Handles have a rectangular hole in the other end where the blade has been attached. We are missing the blades because iron eventually erodes away in the water. Handles are mostly without any decorations. Wood material used for them can be either pine or some harder deciduous trees.

 

Another day I found something quite surprising in the trench. It seems to be a wooden sword handle without any traces of blade in it. Even though it’s quite eroded, one can still see some decorations on the surface.

It remains a mystery if it really is what it looks like. It can be a toy made for a child or as Jim Hanson pointed out maybe a model for a sword handle. Finds of small wooden swords, interpreted as toy swords, has been made also in Hedeby and in Novgorod.

Eveliina Salo

Birka's pole wall

Birka was a trade center and relied on shipping for the conveyance of trade goods. Investment in Birka's harbor would therefore have been of primary importance for the leadership, merchants and consumers alike. Trade during Birka's heyday was no longer limited to small easily portable prestige items, but also bulk items like timber, wool and wheat. This required larger ships (like the knarr pictured below) and therefore larger permanet harbor structures.

 Skuldelev 1 a knarr type trade ship from the Viking Age

Skuldelev 1 from Roskilde Viking Ship Museum.

The safe conveyance of these larger knarr type ships, which primarily relied on sails for propulsion and therefore had smaller crews, speaks to the power of the local ruler and his/her ability to keep the peace. A part of this meant providing a safe harbor for merchants to conduct their trade within the city limits. Remains of the city's defenses are still visible in the landscape today, with parts of the earthern rampart still present around the fortified hilltop of Birka and the remains of the town below.

Photo: Jan Norman Riksantikvarieämbetet.

But the harbor was fortified as well, with an extensive pole wall, which would have controlled access to the harbor, the ships and the wealth within. Not just in the sense of keeping would-be attackers out, but also regulating access and providing a border for the allowance of a custom or tax to trade within the town.

Where we're excavating now is near the outer edge of the pole wall and we have many questions about its construction. Poles are scattered all over the seabed nearby (marked in red on the map below).

Map of timbers in Birkas harbor

Map of pole wall timbers from Birka's harbor. Timbers are marked in red.

The quantity of timbers suggest an extensive construction effort that was no doubt ongoing throughout Birka's history due to the effects of erosion and damage by ice. We don't know how they drove the timbers into the sediment, but an image from Olaus Magnus (though from the 16th century) offers one possible explanation.

Pile Driver Olaus Magnus

Pile driver on ice from by Olaus Magnus 16th c.

We see many different types of construction features on the tops of the poles.

So-called "tapp" from the end of timber 4 first discovered in 2008. Photo: Trevor Draeseke, Sjöhistoriska museet.

Timber 57 (2008) with an eroded construction that probably use to fit with a plank. Burnt on one side. Photo: Trevor Draeseke, Sjöhistoriska museet.

Many of the timbers are also burnt, which could mean a number of things. Perhaps, if the pile driving was being done on the ice, the workers relied on heat and light from bonfires to aid them. Or, if considered with the variety of construction features, these timbers could be secondary use. Given how common damage to buildings by fire was, it is possible some of these timbers used to be part of a building structure and after a fire were moved to the pole wall.

We will document and take dendrochronology samples to try to determine an age range on the timbers. If the pole wall was as important as we think it was, we should see timbers ranging in age of felling across the whole of Birka's period of occupation.

 

Trevor counting growth rings. Photo: Andreas Olsson, Sjöhistoriska museet.

Lite reflektioner efter ett par veckors grävande.

Såhär efter ett par veckors grävande med alla dessa fantastiska fynd börjar ju hjärnan jobba på högvarv. Det kommer upp så mycket fynd med okända användningsområden så fantasin och en massa kloka huvuden måste slås ihop för att försöka förstå dom.  Igår hittade jag dessa två fantastiska fynd när jag snyggade till schaktprofilerna. Det första är en kraftig pinne som är kluven i toppen som sedan omlindats av ett stort tjärindräkt tygstycke! Vi hittade ett exakt likadant fynd vid undersökningarna vid Grand hotell, då med en 1600- tals datering. Medeltidsmuseet har också en identiskt föremål i sin utställning.

Här ser vi det häftiga föremålet! Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska museet.

Det finns två olika sorts teorier om vad det kan vara. Dels kan det vara en tjärsvabb. Dom användes för att exempelvis tjära båtar. Den andra förklaringen (som medeltids museet tolkar det) är att det skulle kunna vara en fackla. Båda förslagen är rimliga så jag säger varken bu eller bä just nu.

Ett annat välbekant fynd var en jättefin liten snidad träsked som vi så många gånger tidigare funnit.

Häftigt att se hur man utnyttjat en naturlig krökt gren för att sedan snida en sked. Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska museet.

Men tanken med denna blogg var inte att bli en fyndorgie. Jag har under dessa veckor funderat mycket på vad för slags konstruktionder vi ser ute i vattnet. Vi gräver ju fram och dokumenterar fler olika timmer i schaktet. Men vad dessa använts till är i dags läget okänt. Jag har ändå fumderat och faktiskt sett liknande konstruktionsdetaljer här på ön, fast i modern tappning. En bland flera stockar som vi bärgat har som en slags tapp i ena änden.

Här kan man se den eroderade tappen. Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska museet.

Vid restaurangen där vi äter på kvällarna finns faktiskt två olika konstruktioner eller ändamål för just en sådan tapp. Den ena är att det helt enkelt skulle kunna vara en pollare uppe på en brygga.

På bildens högra sida kan vi se två stockar med en liknande tapp, alltså en förtöjnings funktion. Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska museet.

Inne på restaurangen så finns det ett annat alternativ. Det skulle också kunna röra sig om ett timmer som haft tappen för att sammafoga en balk eller ett hammarband.

På balkens övre del syns tappen som fällts in i det överliggande timret. Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska museet.

För mig känns det därför som detta vikingatida timmer som vi dokumenterat bör ha suttit i en konstruktion ovan vattnet. Som en pollare eller i en huskonstruktion på en brygga exempelvis. Ett annat exempel på timmer som vi kan börja förstå är detta timmer som är kraftigt bränt.

Här syns de brandskadade timret med ett eroderat knuttimrings uttag. Foto: Jim Hansson.

Att stocken har ett uttag som kan ses på mängder av timmerstugor eller stenkistor i vattnet gör att vi kan få en bild om var den skulle kunnat suttit. Hade den inte varit bränd hade vi inte kunnat säga om vilket alternativ det kunnat vara, men nu är det ju bränt. Ja då måste det suttit i en konstruktion ovan vattnet! En till pusselbit som visar på konstruktioner ovan vattnet!

Vi har ju tidigare undersökt en av (minst) fyra stenpackningar vid strandkanten. Ingen hade tidigare trott att dessa skulle kunna vara vikingatida. Vår undersökning visade att det inte fanns några modernare indikationer utan under stenpackningen framkom det vikingatida kulturlagret. I denna fann vi även en planka som kan ha varit en del av konstruktionen (en stenkista) som daterades till tidigt 900- tal! Med alla dessa fantastiska fynd som är näst intill i mint condition så tycker jag allt talar för att stenpackningarna är vikingatida. Att man haft större konstruktioner ute i hamnen. Föremålen verkar ha tapptas därute och inte slängts. Alltså, den gamla tanken om att det var Birka stadens sopor som kastats därute kanske inte riktigt håller. Flera har kommenterat att dessa stora mängder sten måste vara naturliga. Det tror jag inte alls på. När man kikar på borgens skyddsvallar så inser man att den anlagst med ja, minst 100 gånger mer sten än dessa.

Vallarna syns tydligt på denna fina flygbild. Foto: Jan Norman, Riksantikvarieämbetet.

Kan man anlägga sådana stenvallar så är dessa stenkistor en enkel uppgift.

Så summan av kardemumman av mina funderingar är att det varit stora konstruktioner ovan vattnet ute i hamnen. Inget är ju såklart hugget i sten men det var bara lite funderingar och teorier från en gammal sliten snickare:)....

Ett nålhus i trä från vikingatidens Birka

Häromdagen hittade vi något otroligt häftig i sållet. Förståligt hade dykaren inte identifierat denna tingest under vattnet då den såg det ut som en kvist med hål i. Eja som var på besök och hjälpte till med sållningen lade dock klokt undan den och lite senare när jag passerade så höll hon upp den och sa: -"Den här är konstig för den har liksom ett hål i sig".

Väl i min hand och under våra granskande blickar så syntes det tydligt att det är ett täljt cylinderformat föremål och genast slogs vi av tanken att det är ett nålhus i trä. Nålhuset är cirka 6 centimeter långt och en knapp centimeter i diameter, den har en öppning i ena änden.

Nålhus är en typ av förvaringsdosa eller -hylsa för synålar. Vikingatida nålhus brukar hittas i vikingatida gravar som ett av de dräkttillbehör kvinnor har fått med sig i sin grav. Nålhusen var vanligtvis tillverkade av ben eller horn och bestod av en vågrätt hängande cylinder med öppning i bägge ändar. I mitten satt en ulltuss som nålarna stacks in i. Vad vi har vetat hittills alltså. För återigen så har dessa vattendränkta syrefattiga lager på Birkas hamnbotten bevarat vikingatida föremål i materialet trä som ger oss ny information. Det nålhus vi hittat här i Birkas hamn är droppformat med en öppning.

Som med flera av de saker vi hittar så kan man gå till allmogeföremål från 1800-talet för att hitta paralleller. Allmogeföremålen känns i mångt och mycket som en tidsnyckel för att förstå de vikingatida föremål av trä som vi hittar. Många paralleller kan bland annat hittas i olika riggdetaljer.

Så även här med detta nålhus, Hos DigitaltMuseum finns ett nålhus i trä troligen tillverkad på mitten av 1800-talet som liknar det vi har hittat. Nålhuset är tillverkat av lantbrukare Erik Andersson, till hans fru, Josefina Andersson, född på 1830-talet och död omkring 1917. Båda från Hummelsta by i Litslena socken, Uppland.

.

Vad finns då i vårt vikingatida nålhus? Vi vet inte! Nålhuset har en tyngd som indikerar att det finns något inuti. Vi tyckte vid upphittande att vi kunde se 2-3 nålar glimra inuti huset. Men med ficklampa och kamera så ser det ut som att det som finns inuti döljs längst ner i huset. Kanske röntgen senare i höst kan avslöja dess innehåll. Tills dess får nålhuset ruva på sitt hemliga innehåll.

För två år sedan hittade vi alldeles intill detta schakt en guldnål. Kanske den en gång låg i vårt nålhus? Den nålen liknar medeltida nålar med den lilla ”snurrade” knoppen.

 

Nu är det inte nog med detta häpnadsväckande fynd. Vi hittade igår ett föremål som fick mig att tappa hakan. Det kommer mer om detta föremål här på bloggen om några dagar. För er som redan nu vill veta så kolla vårt konto på Instagram @sjohistoriska #maritimabirka!