Nyfikna besökare samlas vid strandkanten. Foto: Carolina Blaad
Idag lämnade jag och vår fotograf Anneli kontoret och åkte ut till arkeologkollegorna på Birka. Det var febril aktivitet, inte bara med att plocka upp nya spännande fynd och den hantering det innebär, utan även med de publika visningarna. Nyfikna besökare avlöste varandra (vid 15-tiden när jag lämnade platsen var besöksantalet uppe i en bra bit över 200) och barnen tittade med stora ögon när dykarna Jim och Jens klädde på sig sin utrustning och hoppade i vattnet. Lyckan var total när de dessutom fick möjlighet att prata med dykarna under vattnet i dyktelefonen! Detta gällde även de vuxna besökarna som tog chansen att säga hej...
Dagens största fynd var en påle. Bland de mindre fynden fanns bland annat ett träföremål som påminner om en klubba i formen. Fyndet förbryllade våra arkeologer en aning. Men vem vet, kanske spelades det golf redan på vikingatiden?
Håll utkik i bloggen efter ny film och finfina bilder från Anneli. Trevlig helg!
/Carolina Blaad
Nu börjar vi närma oss slutet av fältarbetet och det börjar bli dags att knyta ihop påsen. Schakt och fynd skall mätas in med GPS, schaktplaner och profilväggar skall ritas under vattnet och prover för datering skall samlas in. Vi hoppas kunna såga/borra många prover för dendrokronologisk datering och med lite tur kan vi få reda på timrens exakta ålder. Det kanske mest spännande resultatet under årets undersökningar är fyndet av fem bearbetade furutimmer som vi påträffade parallellt liggande i det största schaktet vi grävde under vattnet (3x2 meter). Stockarnas placering visar på att de med största sannolikhet är samtida och flera av timren är bearbetade i ändarna vilket visar på att de har ingått i någon typ av byggnadskonstruktion! Kanske en utfallen sida av en stenkista! Kan vi datera dessa timmer så har vi ytterligare en pusselbit som kan hjälpa oss att förstå hur Birkas yttre hamn en gång har sett ut. Samtidigt är det frustrerande att vi inte hunnit gräva mera. Timren som vi är intresserade av ligger fint inbäddade i det vikingatida kulturlagret och det gäller att gå varligt fram när man gräver för att man inte skall gräva sönder sköra föremål. Idag hittade vi t ex ett stycke bearbetat läder som vi tror är en del av en knivslida. Ett fynd so m bara i sig självt är unikt då inga liknande föremål överlever 1000 år i Svarta jorden uppe på landbacken.
/ Jens Lindström
Edita Bobelite ser till att timret inte torkar ut. Foto: Andreas Olsson, Sjöhistoriska museet
Vår mättekniker Tommy Thor har utrettelig vandret rundt i gropen på skarp utkikk etter mynt siden han for noen måneder side fikk höre at underskrevne aldri hade gjort et selv. Idag betalte alt slitet seg. I rute C 3 på -9m under havets nivå lå det en strålende 5 öring fra 1863 med skallen til Carl XV på. Guld og grönne skoger påkaller alltid interesse slik at arbeidet stoppet litt opp i gropen mens alle sjekket funnet. Koppermynten ligger nå til törk mens vi andre fortsetter vårt utrettelige arbeid nedover mot middelalder, vikingtid og jordens indre.
/Thor Atle Baekken, arkeolog
Många av Birkas besökare säger att de avundas mig som får hitta föremål från förhistorien. De har en fascination över arkeologen som sakletare, skattsökare och upphittare. Och visst är det roligt. Det är spännande i en kort stund, för några sekunder, när ett föremål med historia kommer fram. Men det är inte den känslan som får mig att vilja arbeta som arkeolog. Jag vill att föremålen ska ge mig nervpirrande spänning och det uppstår inte vid upphittandet.
Turister på väg ned från Borgberget för att besöka den marinarkeologiska undersökningen. Foto: Staffan Rennermalm
Förra veckan hittades ett fantastiskt föremål. En cirka 3 decimeter lång sticka eller ”nål” som vi kallade den. Av trä och med täljspåren fortfarande synliga efter tillverkarens täljkniv. Ena ändan är spetsig och i den andra ändan finns en täljd knopp. Det ger en euforisk känsla, om än kort, att hitta ett sådant välbevarat föremål snidat för över tusen år sedan. Tiden står still och dåtid blir nutid.
Men det är efter att den stoppats i fyndpåse och förpackats som det verkligen blir spännande, när funderingarna kring vad detta föremål egentligen är utmynnar i gissningar och diskussioner. Under veckan har jag funderat på vad ”nålen” kan ha haft för funktion. Diskussioner med mina kollegor har stannat vid att den använts till att binda nät eller till nålbindning. Att det är en hårpinne, tältpinne eller kanske trumpinnar? Alla gissningar kanske inte så realistiska. Vad betyder knoppen i ena ändan, funktion eller ren dekoration? En ledig stund idag på förmiddagen gav tillfället att göra lite research. Och det är nu som arkeologin ger mig den nervkittlande spänning jag söker.
Det mystiska föremålet som troligen är en sländten i trä. Foto: Nina Eklöf
Eftersom det har bedrivits utgrävningar på Birka i varierande form sedan 150 år tillbaka så är det naturligt att börja sökandet bland tidigare arkeologers arbete. Birkagrävningen, en arkeologisk undersökning av svarta jorden mellan 1990-1995, och som genererade en stor mängd fynd, gav mig början till svaret. En liten bild på en materialgrupp som vi inte alls hade haft i våra funderingar, kanske för att man vanligtvis brukar hitta dessa föremål i ett annat sammanhang. I bostadshusen från vikingatid, på den vikingatida gården, hittas ofta vävtyngder samt sländtrissor. Hantverk som vanligtvis förknippas som kvinnosyssla; vävning och spinning. Och då alltså inte den trendiga inomhuscyklingen utan när man spinner en tråd.
Nutida sländtenar med sländtrissor och spunnen tråd. Observera den med en täljd knopp längst till höger.
Vid spinnande av en tråd behövs en sländtrissa men också en sländten, själva pinnen som trissan sitter på och som den färdiga tråden viras upp på. I min fortsatta sökning kring spinning började flera sländtenar i trä dyka upp. Både i texter samt bilder framträder att vår ”nål” är en sländten. En genomgång av vad jag hittat gör att kollegor också snabbt blir övertygade om att det kan stämma. Spännande? Nervkittlande? Jajamänsan! Faktiskt så otroligt roligt att besökarna under eftermiddagen får höra mer om en sländten än om själva utgrävningen när jag tar emot dem. Även mina kollegor får höra detta ett antal gånger, så många gånger att de efter tag tröttnar.
Vad gör då en sländten nere i hamnområdet? Vanligtvis hittas de i bostadshusen. Kan ju självklart vara så att den hamnat i soporna och därigenom städats ut i hamnområdet. En tolkning skulle kunna ge en liten rolig twist på det hela. Sländtrissor och sländtenar betraktas traditionellt som föremål kopplade till kvinnans sfär. Om man tänker sig att föremålet har använts på platsen den hittats så skulle den kunna komma från en sjöman ombord på en av de båtar som besökt hamnen. En kvinnlig sjöman, alltså? Eller handlar det om man i även maritima miljöer haft behov av tråd, inte bara rep, och att därför inte ska vi koppla spinning enkom till en kvinnosyssla? Det är nu jag kan känna mig privilegierad, att få uppleva spänningen av att tolka historiens kvarlämnade spår. Det är då arkeologi blir spännande!
En grupp med besökare som får höra berättelsen om en sländten i trä. Foto: Staffan Rennermalm
