Spant från det upphittade båtvraket.
Nu har det första båtvraket hittats vid utgrävningarna vid Riddarholmskajen i centrala Stockholm.
- Det är en väldigt liten båt, förmodligen en roddbåt som trafikerat närområdet, säger Marcus Hjulhammar, projektledare för utgrävningen.
Grävskoporna har nu grävt sig 10 meter ner i marken – och de första riktigt intressanta arkeologiska fynden har börjat skönja ytan.
- Statistiskt sett borde vi hitta båtar där, eftersom man gjort det vid tidigare undersökningar i snarlika miljöer. Det är den första av fem skeppsvrak som vi beräknas hitta.
Båtdelarna låg på den gamla sjöbottnen, i ett träflis- och gödsellager. Lagret var så komprimerat att det nästan liknade en spånskiva. Båten låg nedanför en bergsklack, som förmodligen varit frilagd under äldre tider. I gödsellagret ovanför hittades skor av 1600- eller 1700-talsmodell.
Fartygslämningen var kraftigt skadad och bestod av två spant och en fragmenterad bordläggningsplanka.
Fler bilder på http://www.flickr.com/photos/sjohistoriska/
/Anders
Staffan Rennermalm med kommunikationsradio på huvudet. Foto: Nina Eklöf
De första dagarna har varit omtumlande och resultatrika. Omtumlande på så sätt att vrakfebern slog till under lördagseftermiddagen och att vi under dagarna fyra tog emot nästan tusen besökare på grävningsplatsen. Resultatrika då finfina fynd kom upp till ytan under den sena söndagseftermiddagen.
Det var Jim som först drabbades av vrakfeber! Vi andra koncentrerade oss på lördagsförmiddagen att fortsätta förra årets schakt ute i hamnbassängen i syfte att ta reda på hur långt ut Birkas kulturlager sträcker sig. Detta vattendränkta lager består mestadels av träflis, huggspån, näver och träbitar.
Jim däremot började att med hjälp av en mindra grävmaskin röja upp strandkanten i nära anslutning till det område där vi förra året hittade en skeppsdetalj, det spant som idag finns att beskåda på museet här på ön. Till lunchen kom han sedan med ett lyckligt flin och berättade att han cirka 3 decimeter ner i bottnen hade känt av något som verkade vara timmer. Under lunchen tilltog spänningen och samtalet kretsade kring att vi äntligen haft turen att hitta en vikingatida båt.
Vanligtvis ingår riktigt starkt kaffe som avslutning på lunchen men denna dag fanns ingen tid för det. För nu var alla gemensamt övertygade om att vi hade lokaliserat Vraket! Snabbt var tre dykare i vattnet för att gemensamt påbörja framgrävandet. Men men men, vrakfebern fick övergå i ett besviket konstaterande att även ett lager av glaciallera kan vid sondning få karaktären av skeppstimmer.
Jim Hansson i grävskopan. Foto: Staffan Rennermalm
Jens Lindström, Trevor Draeseke och Jim Hansson i vattnet. Foto: Staffan Rennermalm
Tusen år gammal snörstump
Under söndagen tog vi upp ett större schakt lite längre ut i vattnet i samma område. Lite av glädjefebern återkom då Birkas vattendränkta kulturlager började släppa ifrån sig föremål och artefakter. Under eftermiddagen hittade vi förutom ett talrikt antal djurben, från framförallt ko, får och get. Vi hittade även en mynningsbit i keramik samt rep- och snörstumpar. Att plocka upp en vackert snodd tusen år gammal snörstump, som ser ut som den gjordes igår, är för mig som arkeolog en hisnande känsla.
Tusen turister
Jag tror att den hisnande känslan av att vikingatiden kommer oss nära vid beskådandet av dessa enormt välbevarade träföremål, textilier eller rep även infinner sig hos de besökare som kommer till ön. Under fyra dagar har närmare tusen turister hittat sin väg till oss, antingen i grupper om 50-100 personer, ledda av de enormt kunniga guider som arbetar på ön, eller i mindre grupper som strosar runt på egen hand på ön.
Det är fantastiskt roligt att försöka förmedla till besökare hur väldigt speciell denna ö är, med de lämningar som har lämnat efter sig. Jag tror också att vi marinarkeologer med denna undersökning av hamnområdet kan bidra med ytterligare en pusselbit av information om staden Birka.
Nina Eklöf och Jim Hansson guidar turister. Foto: Staffan Rennermalm
Skribenten med sin dotter i antågande. Foto: Staffan Rennermalm
Endast fårens bräkande störde
Den blåst som drog in i fredags har sakta klingat av och söndagskvällen bjöd på en vacker solnedgång över Borgberget med en vind som hade mojnat och en tystnad som la sig över ön, endast fårens bräkande störde den vackra sommarkvällen.
Idag blåser det rejält och vi måste förankra våra fina vepor med gaffatejp. Vi har fått problem med vår vattenpump, så undersökningen av kulturlagret ligger nere för tillfället. Under tiden passar vi på att bygga den ställning vis ka ha för att kunna gräva provgropar runt området där vi tidigare funnit ett vikinga skeppsspant.
Igår hade vi 357 besökare. Vi får se vad skörden blir idag. Besökarna kan bland annat få gå på undervattensbio i vår container.
Dykningarna har påbörjats. Foto: Pernilla Flyg.
Idag startar fortsättningen på fjolårets arkeologiska undersökningar i Birkas hamn. I år ska vi gräva invid en av de större stensamlingarna som finns i hamnområdet, och som vi misstänker är rester av större bryggor. Vi vill ta reda på vilken funktion stensamlingen har haft, och hur gammal den är.
Vi tar också upp en provruta ca 40 meter ut i vattnet. Vi hoppas få reda på hur långt ut lagret med fynd och rester av träkonstruktioner sträcker sig.
Förra året bärgade vi en del av ett skeppsspant från vikingatid. Det ligger nu i ett akvarium i museet här på Björkö. Vi kommer gräva provgropar runt där spantet hittades i förhoppning att vi hittar fler skeppsdelar!
Idag börjar också guidningarna. Men redan igår, innan vi ens satt igång, hade vi nästan femtio besökare.
