Förberedelserna inför utgrävningarna vid Riddarholmskajen pågår för fullt. Utgrävningen är den största marinarkeologiska utgrävningen på över 30 år. Möt några av personerna bakom.
Snart är det grävstart för arkeologerna vid Riddarholmen!
Vi är nu startklara för att undersöka Stockholms äldsta historia!
Nu har projektgruppen formaterats och vi är igång med förberedelserna inför projektet. Alla som kommer att medverka har nu gått den viktiga säkerhetsutbildningen. Kläder och material har köps in och beställts. I Båthall 1 vid Vasamuseet, snickras och byggs det för fullt för att vi ska kunna ta emot det arkeologiska fyndmaterialet och förvara detta på ett bra sätt. Eftersom vi förväntar oss delar och kanske hela båtar så krävs det stora kar som kan fyllas med vatten där båtdelarna skall förvaras.
Trevor snickrar kar för förvaring av fynd.
Den här veckan får vi äntligen flytta ut till vårt kontor på Riddarholmen och bekanta oss med personalen från Trafikverket och JVS som vi ska samarbeta med. Under veckan kommer vi också att köra ut grävutrustningen till platsen.
Thor Atle och Urban har nu börjat bygga upp den station för fyndhantering som skall finnas på plats på Riddarholmen. Trevor snickrar och Karin skriver. Marcus håller kontakten med Trafikverket.
Vår arbetsplats för de närmaste månaderna
Nu vill vi verkligen veta vad som döljer sig på botten och lära känna fornlämningen. Vi hoppas att allt rullar på som det ska och att vädret fortsätter vara bra!
Arkeologerna
För tredje gången sedan 1993 görs nu marinarkeologiska undersökningar i Svindersviken, Nacka. Detta görs med anledning av planerade byggprojekt på Kvarnholmen, runt och i Svindersviken. År 1993 stod Riksantikvarieämbetet (RAÄ) för undersökningen av vikens innersta del, där två vrak påträffades, 2009 var det dags för vikens norra del mot Kvarnholmen då Sjöhistoriska museet (SMM) gjorde en undersökning och påträffade flera vrak.
Nu är det Svindersvikens södra och västra delar som är i fokus. De sista dagarna i maj 2011 inleddes förstudien med att vi karterade området med side scan sonar (sidotittande ekolod). Förutom de ”kända” vrak som finns i Fornsök fick vi några nya sonarindikationer på vrak i området (se bild 1). Under vecka 24-2011 kommer vi att besiktiga de kända vraken och de nya vrakindikationerna. När denna undersökning är slutförd kan således hela Svindersviken anses totalinventerad (se bild 2.)
Bild 1. Side scan sonarbild. Övre pilen visar ledning på botten och den undre pilen pekar på ett möjligt vrak, som ska dykbesiktigas.
Bild 2. Sjökort över Svindersviken. Visar vrak hittade 1993, registrerade objekt i Fornsök och vrak hittade 2009. Undersökningen i juni 2011 pågår i resten av viken, bortsett från den norra och västligaste delen som redan är undersökta.
Läs mer om Kvarnholmen och Svindersviken
Sjöhistoriska museets undersökning 2009
Nacka kommuns hemsida
JM och KF fastigheters hemsida
När Arkeologienheten under vecka 19 genomförde en marinarkeologisk undersökning i Botkyrka fick enheten förstärkning av en prao. Det var Alexander Virgin, från klass åtta i Vittraskolan i Vallentuna, som följde med för att se hur marinarkeologerna jobbar. Alexander skrev dagbok som han sammanfattade i texten nedan.
Från början trodde jag att vi skulle vara minst fyra dykare. Men så var inte fallet och det var väl tur det för båten var nog byggd för tre personer och med mig var vi tre och en halv. Jag trodde att vi bara skulle hitta fyra-fem moderna småbåtar. I stället hittade vi många både stora och små båtar, gamla och nya och även några bilar och ett vapen.
Frågan som jag ställde mig under hela veckan är varför någon sänkt dessa båtar? Jag skulle förstå om man sänkte en ful plasteka men att sänka en fin gammal träsnipa eller segelbåt, det förstår jag inte.
Jag insåg också att det är ganska fantastisk att vi hittade så många båtar på ett så litet område. Det visar att man aldrig vet om det finns en gammal fornlämning under ytan.
Mina huvudsakliga uppgifter omfattade att kasta i och dra upp ankaret och att sköta dykflaggan. Att hjälpa till med utrustningen och att kolla på ekolodet tillhörde också några av mina uppgifter. Sista dagen pratade jag i mikrofon med dykarna också.
Jag blev inte utmattad av uppgifterna som jag fick men att spendera tio timmar om dagen på en båt i solen var utmattande och ett riktigt lyxproblem.
Jag har bland annat lärt mig massor om hur man byter lufttuber, vilka sorters lufttuber det finns och hur mycket det faktiskt är i dem. Jag har även lärt mig mycket om hur man dyker vilket jag tycker är viktigt eftersom jag ska ta dykcert i sommar.
Vi hade fått fyra-fem indikationer som vi skulle dyka på. Det var objekt som Marin Miljöanalys hade sett på sin sonar året innan när de hade varit där. Trots deras sonar hittade vi ytterligare tio vrak bara på svepdyk som de hade missat. Jag vet inte om det var vi som hade tur eller de som hade otur men jag tycker att ju fler fynd, desto roligare.
Jag förstod under veckan hur mycket tid och arbete som ligger bakom en sådan till synes liten sak som att lägga en ledning över två vikar. Först ska någon göra en sonarundersökning, sedan ska någon dyka på vad man fick fram, efter det ska man undersöka eventuella fornlämningar som ligger i vägen. Då förstår jag hur mycket arbete som krävs för att dra en gasledning från Ryssland till Tyskland!
Jag vill tacka Jimpa, Micke och pappa för att jag fick vara med. Det var verkligen jätteroligt!
Alexander Virgin
