Nu har vi avslutat undersökningarna inför Förbifart Stockholm för den här gången. Sista veckan tillbringades vid Lovön där vi undersökte två mindre vrak samt sökte av ett bottenområde. De två vraken hittades för tre år sedan under den arkeologiska utredning vi gjorde då. De bedömdes då sannolikt vara fornlämningar – dvs. det har gått över 100 år sedan de förliste. Nu skulle vi kika närmare på dem och försöka datera dem. vi började med det som ligger vid norra Lovön. Efter lite snokande kunde vi konstatera en del detaljer i det som var påtagligt yngre än 100 år – t.ex. masonit…. Vraket är alltså inte längre bedömt som fornlämning, men det är spännande ändå med sin lustiga, mycket tvära förstäv.
Den mycket tvära förstäven på vrak 190. Foto: Mikael Fredholm, Sjöhistoriska.
Något öster om vraket avsökte vi ett bottenområde där en vattenledning ska dras. Här hittades ett kulturlager bestående av bland annat keramik och flaskor. Tre bordläggningsplankor låg i lagret, men trots ihärdigt sökande hittades inget vrak. Kulturlagret bedömdes härröra från tiden 1850 och framåt och liknande relativt sena kulturlager kan återfinnas på en mängd platser i Mälaren.
Jim fryser i Malmviken. Foto: Patrik Höglund, Sjöhistoriska.
Avslutningsvis begav vi oss till södra Lovön. I 13 sekundmeter med den västliga vinden rätt in i Malmviken undersökte vi ett mindre vrak. Det här verkade betydligt äldre än det andra vraket och vi fick en del bra dendroprover som förhoppningsvis ger resultat. Nu börjar arbetet med att sammanställa rapporten och få dendroproverna analyserade, hinner vi innan jul?
Ett halvt öskar i vrak 184. Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska.
Förbifart Stockholm - Förundersökning
För tre år sedan körde vi sonar och dök på en mängd platser där ”Förbifart Stockholm” är tänkt att dras fram. Vi hittade då en del troliga fornlämningar, mest i form av vrak, men även bryggor och kulturlager. Nu har vi inlett en förundersökning av några av dem utanför Sätra och under två veckor kommer vi att befinna oss här. Förundersökningen syftar till att närmare avgränsa och datera fornlämningarna. På ömse sidor om Sätra varv har två sjökrogar legat och vattenområdet utanför en av dem – Arboga kök – ingår i undersökningen. Här finns det fyra vrak, varav två troligen är fornlämningar (mer än 100 år sedan de förliste), en hoprasad stenkista/brygga och ett kulturlager bestående av bland annat keramik, glas och djurben.
Kopparmynt daterat 1830. Foto Jens Lindström, Sjöhistoriska.
Under den första veckan har vi snabbmätt det mindre av vraken och avgränsat kulturlagret. Vi har också tagit en del dendroprover (årsringsdatering). I en provgrop hittade vi ett mynt daterat 1830, vilket passar bra eftersom Arboga kök anlades 1820.
Botten inuti det lilla vraket. Foto Jens Lindström, Sjöhistoriska.
Vecka två ska vi ge oss på det större vraket, som eventuellt kan vara en så kallad ”mälarjakt”. Det kan bli intressant eftersom det verkar förlist och inte slopat till skillnad från 90 % av alla vrak vi hittar.
Idag var det sista dykdagen på våra tre veckor i Valdemarsvik. Den sista veckan har det regnat en hel del, vilket gjort att det bruna åvattnet lagt sig som en brun film på ytan en bra bit ut i viken. Men som tur var är det ganska bra sikt bara någon halvmeter ner. Så det gick bra att ta foton och rita planritningar på de delar vi frilagt på det stora 1800-talsvraket.
Trevor på väg ner i det bruna vattnet för att rita planritning, Patrik håller i
kommunikationskabeln. Den röda bojen markerar fören.
Som sagt tidigare har vi frilagt en drygt meterbred sektion tvärs över vraket, men även i för och akter.
Babords sida med innergarnering och bottenstockar i det frilagda området.
Kort sagt kan man säga att vi har att göra med ett cirka 20 meter långt och fem meter brett vrak, men då för och akterstäv saknas bör det ursprunligen ha varit flera meter längre. Alltså bra mycket större än de 10-15 meter, som vi trodde när vi hittade vraket förra hösten. Det är klinkbyggt, borden om lott med trädymlingar mellan spant och bordläggning, men vi har också hittat järnbultar här och var. Kanske har stävarna förbundits med järnbultar i kölen. Bordläggningsplankorna är sammanfogade med handsmidd, fyrkantig spik.
Vi lutar mot att det är ett slopat fartyg som man innan plockat bort föremål och last eller så har det helt enkelt sjunkit när det legat vid stranden, men också då har man antagligen tagit tillvara föremål och eventuell last. Förra årets dendrokronologiska analyser visade att virket fälldes cirka 1820 och att det kommer från Östergötland-norra Småland, vilket skulle kunna betyda att fartyget har byggts i Valdemarsvik eller någonstans i närheten.
En blöt råritning direkt efter sista dyket. Det svarta i mitten är kölen.
När vi kommer in på kontoret skall vi renrita ritningarna, sammanställa alla noteringar med mera. Eftersom Valdemarsviken skall miljösaneras/muddras är det inte omöjligt att det kommer att dyka upp nya vrak, som dolts under sedimenten. Så det kanske inte är sista gången vi är i Valdemarsvik...
Nu har vi börjat med undersökningen av det större 1800-talsvraket, som ligger i strandkanten vid "Borg" invid väg 212. När vi hittade det förra året stack det bara upp spant ur bottnen, så i år ska vi frilägga det för att få bättre koll på hur stort vraket är, konstruktionen mm.
Så här lite av spanten sticker upp ovanför botten på det större vraket vi nu börjat undersöka.
Vi har sonderat och bojat ut vad vid nu tror är stävarna på vraket.
Vi har börjat frilägga en dryg meter bred sektion tvärs över vraket för att dokumentera konstruktionen. Bredden är 3-4 meter, men eftersom det bara är botten som återstår bör skeppet ha varit betydligt bredare.
Avbrutna spant, bordläggning kan skymtas i bakom...
Nästa vecka ska vi frilägga mer runt stävarna för att fastställa längden och kanske få reda på vad som är för och akter...
