Medeltid på Beckholmen?

Medeltid på Beckholmen?

Beckholmen är ett av Sveriges äldsta industriområden och fortfarande bedrivs industriell verksamhet på ön. Från första halvan av 1600-talet och i över 200 år framåt var ön centrum för kokning av beck och lagring av tjära i Sverige. De två dockorna på västra sidan av ön byggdes på 1850-talet då Beckholmen blev varvscentrum i Stockholm. Ön övertogs av militären 1918 och den stora G5-dockan byggdes. Ön växte sedan åt väster, då utsprängt berg användes som utfyllnadsmassa. Marinen lämnade Beckholmen 1967, och sedan dess har varvsverksamheten fortsatt. Ön är idag ett maritimt centrum för träskutor och ångbåtar. Det enda stora kommersiella varvet i stockholmsregionen finns på Beckholmen.

Fyndplatsen. Waldemarsudde i bakgrunden

Tonvis med tungmetaller
Marken och botten runt Beckholmen hyser mängder av tungmetaller och andra farliga ämnen. Uppskattningsvis 435 ton bly, 4,5 ton arsenik och 2,4 ton kvicksilver läcker långsamt ut i Saltsjön och för att hindra detta pågår nu ett arbete med att schakta bort omkring 100 000 ton förorenad jord.

Vrakdelar på väg upp.

Materialet sorteras med grävskopa. Myten om arkeologen som putsar fynd med tandborste är härmed avlivad.

Mängder med vrakdelar

Under saneringsarbetena grävdes i april delar av ett vrak upp på Beckholmens östra sida. På grund av de kraftigt förorenade sedimenten kunde inte den vattenfyllda gropen där de hittades pumpas torr. Vi fick alltså stå och titta på när vraket kom upp i småstycken – synnerligen otillfredsställande. Vraket förresten, efter ett tag insåg vi att vi har ett antal vrak, kanske så många som 4-5 stycken. Alla delar som kom upp i april var av furu, utom en liten del av en eventuell förstäv som var av ek. När vi fick dateringarna på vrakdelarna av furu låg de i mitten av 1800-talet, vilket stämmer bra med historiskt kartmaterial, då en vik verkar ha fyllts igen i området i samband med att dockorna på öns sydsida sprängdes.

Träprover från tre kölar av furu.

Medeltida vrak?

Ekbiten däremot daterades till sent 1300-tal och virket är fällt i Sydnorge. Men en bit gör inget vrak, så vi kände oss lite villrådiga. Nu i juni har man återigen grävt i området där vrakdelarna hittades och mängder med ytterligare delar, bland annat flera bottenstockar av ek har hittats. Timren är bilade och består av krumvuxet virke och kan tillhöra 1300-talsvraket. Vi väntar med spänning på dateringarna. Den igenfyllda viken där alla vrakdelarna hittats bör omkring år 1400 ha varit cirka sex meter djup och en utmärkt angöringsplats på väg till eller från Stockholm. Kanske har vi spårat en bit av Beckholmens historia före expansionen på 1600-talet?

Medeltida vrakdelar?