Medeltid på Beckholmen?
Beckholmen är ett av Sveriges äldsta industriområden och fortfarande bedrivs industriell verksamhet på ön. Från första halvan av 1600-talet och i över 200 år framåt var ön centrum för kokning av beck och lagring av tjära i Sverige. De två dockorna på västra sidan av ön byggdes på 1850-talet då Beckholmen blev varvscentrum i Stockholm. Ön övertogs av militären 1918 och den stora G5-dockan byggdes. Ön växte sedan åt väster, då utsprängt berg användes som utfyllnadsmassa. Marinen lämnade Beckholmen 1967, och sedan dess har varvsverksamheten fortsatt. Ön är idag ett maritimt centrum för träskutor och ångbåtar. Det enda stora kommersiella varvet i stockholmsregionen finns på Beckholmen.
Fyndplatsen. Waldemarsudde i bakgrunden
Tonvis med tungmetaller
Marken och botten runt Beckholmen hyser mängder av tungmetaller och andra farliga ämnen. Uppskattningsvis 435 ton bly, 4,5 ton arsenik och 2,4 ton kvicksilver läcker långsamt ut i Saltsjön och för att hindra detta pågår nu ett arbete med att schakta bort omkring 100 000 ton förorenad jord.
Vrakdelar på väg upp.
Materialet sorteras med grävskopa. Myten om arkeologen som putsar fynd med tandborste är härmed avlivad.
Mängder med vrakdelar
Under saneringsarbetena grävdes i april delar av ett vrak upp på Beckholmens östra sida. På grund av de kraftigt förorenade sedimenten kunde inte den vattenfyllda gropen där de hittades pumpas torr. Vi fick alltså stå och titta på när vraket kom upp i småstycken – synnerligen otillfredsställande. Vraket förresten, efter ett tag insåg vi att vi har ett antal vrak, kanske så många som 4-5 stycken. Alla delar som kom upp i april var av furu, utom en liten del av en eventuell förstäv som var av ek. När vi fick dateringarna på vrakdelarna av furu låg de i mitten av 1800-talet, vilket stämmer bra med historiskt kartmaterial, då en vik verkar ha fyllts igen i området i samband med att dockorna på öns sydsida sprängdes.
Träprover från tre kölar av furu.
Medeltida vrak?
Ekbiten däremot daterades till sent 1300-tal och virket är fällt i Sydnorge. Men en bit gör inget vrak, så vi kände oss lite villrådiga. Nu i juni har man återigen grävt i området där vrakdelarna hittades och mängder med ytterligare delar, bland annat flera bottenstockar av ek har hittats. Timren är bilade och består av krumvuxet virke och kan tillhöra 1300-talsvraket. Vi väntar med spänning på dateringarna. Den igenfyllda viken där alla vrakdelarna hittats bör omkring år 1400 ha varit cirka sex meter djup och en utmärkt angöringsplats på väg till eller från Stockholm. Kanske har vi spårat en bit av Beckholmens historia före expansionen på 1600-talet?
Medeltida vrakdelar?
For the past several days members of the Arkeologienheten at Sjöhistoriska have been out at Beckholmen recording ship timbers as they are exposed by the excavator machine.
Due to environmental conditions diving in the shallow water was not an option, so we've had the not so easy task of having to make sense of the wreck in pieces.
On Friday, what we believe to be the ship's sternpost appeared and on it, a nut and bolt.
This, of course, means the wreck is not very old. The first precision lathe-made nuts and bolts were made in Great Britain in 1797.
Given the extremely good preservation of the ship timbers, it is likely the wreck is associated with the filling of the area in the mid 1800s. This is also consistent with the nut and bolt seen above. It was common to use old ships to give stability to sediments as they were dumped in the water when expanding a waterfront area or quay.
Below you can see what appears to be an intentional cut in the ship's garboard strake to scuttle the ship.
Below is an attempt at reassembling what is believed to be the ship's sternpost with the garboard strake.
Beckholmen i Stockholm genomgår en omfattande miljösanering och för några dagar sedan blev vi uppringda av personal som arbetar med saneringen. De hade fått upp förmodade vrakdelar när de grävt upp förorenat bottensediment. Vi cyklade ner och kikade på delarna och såg att några delar var vrakdelar. Idag torsdag har vi varit på plats i två dagar och dokumenterat de upptagna delarna samtidigt som vi schaktövervakat den pågående grävningen.
Patrik Höglund diskuterar med grävmaskinisten. Vrakresterna har kommit upp ur vattnet
till höger om det gröna huset (som var vårat dykförråd för några år sedan).Vrakdelar under sortering och dokumentation till vänster i bilden.Foto: Mikael Fredholm.
De delar vi har dokumenterat är bottenstockar och spant från ett klinkbyggt fartyg, som vi tror skulle kunna vara cirka 20 meter långt, men det är osäkert då vi arbetar med lösa delar. Kanske kan vi sedan i lugn o ro på kontoret pussla ihop delarna och få en rekonstruktion av fartyget.
Mer vrakdelar, stort spant med tydliga klinkhak. Foto: Mikael Fredholm.
Där det just nu är vatten där vraket kom upp satt vi för några år sedan och fikade, då vi hade vårat dykförråd i det gröna huset som syns på bilderna.
Nu på fredag ska vi såga träprover, som skall skickas iväg till Lunds Universitet för dendrokronologisk datering. Har vi tur kan vi få en ålder på vraket under nästa vecka...
