Gästblogg av David Olovsson.
David studerar Masterprogrammet i arkeologi på Södertörns Högskola och gör sin praktik på arkeologienheten under denna höst.
Ibland så händer det att arkeologer och deras arbete blir ifrågasatt av folk som inte kan begripa det intressanta med gamla föremål, och de historier dessa föremål kan berätta. Arkeologen framställs ibland som en glorifierad sophanterare eller rentav gravplundrare. Ett par gånger har jag som arkeologistudent fått höra att det jag studerar inte är någon ”riktig vetenskap” och att jag egentligen bara rotar runt i gamla sopor.
Oftare än vi kanske vill medge så stämmer det förvisso att det som hittas är just sopor. Om man inte gräver ut en gammal grav av något slag så är det väldigt sällan man hittar de finare praktfynden. Oftare är det exempelvis: trasiga stenyxor, sönderslaget glas och keramik eller brända djurben som kastats bort för att det fyllt sin funktion som verktyg, kärl eller mat och helt enkelt inte behövs längre. Men i princip alltid så ger även sådana fynd pusselbitar till vad som gjorts på platsen tidigare och vilka människor som varit där.
Inte sällan så finns det dessutom många olika exempel på fynd från olika tider i de olika kulturlagren på samma plats, och ofta får arkeologen gräva sig igenom lager av mer moderna eller ”recenta” fynd innan man kommer ner till den tidsperiod man är ute efter i ett projekt.
Cykel i Skutviken. Foto:Trevor Draeseke
När det gäller marinarkeologi så ser man ovanför ytan oftast inget alls, men när dykarna väl går ner så hittas det här massor utav bevis på mänsklig aktivitet. Allt ifrån skeppsvrak och cyklar, till flaskor och krus. Ibland hittar man, som bilderna här i inlägget antyder, fynd som kan vara intressanta för fler än bara oss arkeologer. Ibland hjälper vi också polisen.
Körkort, troligen falska, hittades vid Sätra varv vid en arkeologisk utredning inför Förbifart Stockholm. Foto: Jens Lindström
Nu
Kalashnikov hittad i Albysjön vid en arkeologisk utredning inför kabeldragning. Foto: Jim Hansson
Dator (tyvärr inte en av Jim Hanssons) hittad utanför Sätra vid en arkeologisk utredning inför Förbifart Stockholm. Foto: Patrik Höglund
Nu i förra veckan har vi gjort dykundersökningar inför en planerad utbyggnad av en småbåtshamn i Skutviken vid Nacka, Stockholm. Skutvikens undervattensmiljö gav mig inspirationen till detta blogginlägg.
Ibland blir man förbryllad över vad för saker som folk gör sig av med hur som helst. Jag kan tycka att det är lite sorgligt att se att folk även för längesedan verkar ha ha tyckt att det är en bra idé att kasta saker i vattnet. Troligen för att de då inte syns längre, och så är problemet helt enkelt ur världen.
Men samtidigt så antar jag är det tacksamt och intressant för oss som gillar att hitta gamla föremål.
Vad är det konstigaste du råkat hitta?
Selzerkrus hittad i Skutviken. Foto: David Olovsson
Nu har vi avslutat undersökningarna inför Förbifart Stockholm för den här gången. Sista veckan tillbringades vid Lovön där vi undersökte två mindre vrak samt sökte av ett bottenområde. De två vraken hittades för tre år sedan under den arkeologiska utredning vi gjorde då. De bedömdes då sannolikt vara fornlämningar – dvs. det har gått över 100 år sedan de förliste. Nu skulle vi kika närmare på dem och försöka datera dem. vi började med det som ligger vid norra Lovön. Efter lite snokande kunde vi konstatera en del detaljer i det som var påtagligt yngre än 100 år – t.ex. masonit…. Vraket är alltså inte längre bedömt som fornlämning, men det är spännande ändå med sin lustiga, mycket tvära förstäv.
Den mycket tvära förstäven på vrak 190. Foto: Mikael Fredholm, Sjöhistoriska.
Något öster om vraket avsökte vi ett bottenområde där en vattenledning ska dras. Här hittades ett kulturlager bestående av bland annat keramik och flaskor. Tre bordläggningsplankor låg i lagret, men trots ihärdigt sökande hittades inget vrak. Kulturlagret bedömdes härröra från tiden 1850 och framåt och liknande relativt sena kulturlager kan återfinnas på en mängd platser i Mälaren.
Jim fryser i Malmviken. Foto: Patrik Höglund, Sjöhistoriska.
Avslutningsvis begav vi oss till södra Lovön. I 13 sekundmeter med den västliga vinden rätt in i Malmviken undersökte vi ett mindre vrak. Det här verkade betydligt äldre än det andra vraket och vi fick en del bra dendroprover som förhoppningsvis ger resultat. Nu börjar arbetet med att sammanställa rapporten och få dendroproverna analyserade, hinner vi innan jul?
Ett halvt öskar i vrak 184. Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska.
Förbifart Stockholm - Förundersökning
För tre år sedan körde vi sonar och dök på en mängd platser där ”Förbifart Stockholm” är tänkt att dras fram. Vi hittade då en del troliga fornlämningar, mest i form av vrak, men även bryggor och kulturlager. Nu har vi inlett en förundersökning av några av dem utanför Sätra och under två veckor kommer vi att befinna oss här. Förundersökningen syftar till att närmare avgränsa och datera fornlämningarna. På ömse sidor om Sätra varv har två sjökrogar legat och vattenområdet utanför en av dem – Arboga kök – ingår i undersökningen. Här finns det fyra vrak, varav två troligen är fornlämningar (mer än 100 år sedan de förliste), en hoprasad stenkista/brygga och ett kulturlager bestående av bland annat keramik, glas och djurben.
Kopparmynt daterat 1830. Foto Jens Lindström, Sjöhistoriska.
Under den första veckan har vi snabbmätt det mindre av vraken och avgränsat kulturlagret. Vi har också tagit en del dendroprover (årsringsdatering). I en provgrop hittade vi ett mynt daterat 1830, vilket passar bra eftersom Arboga kök anlades 1820.
Botten inuti det lilla vraket. Foto Jens Lindström, Sjöhistoriska.
Vecka två ska vi ge oss på det större vraket, som eventuellt kan vara en så kallad ”mälarjakt”. Det kan bli intressant eftersom det verkar förlist och inte slopat till skillnad från 90 % av alla vrak vi hittar.
Nu är vi klara med vårt första delmål nere vid Grand. Vi har grävt runt hela pumpgropen nu, dels i jakt på det sydda vraket men också för att se hur många lämningar det finns i detta område. Vi har hittat tre stycken vrak, ett fast fiske och ett massivt kulturlager under dessa veckor! Detta vrak är ett mycket kraftigt byggt vrak i klink som ligger i direkt anslutning till sponten vid pumpstationen (där har exploatören även sagt att de sydda delarna kom från). Vraket har kraftiga dimensioner och med en del självväxta timmer.
Vi har även hittat mängder med jättefina fynd där vissa kan förknippas med skeppsbyggeriet och fiskeverksamhet. Det fasta fisket är jättespännande. Det handlar förmodligen om en anläggning som konstruerats för att locka in fisken i fållor där man sedan kunde håva upp dom i lugn och ro. Bra fiskeplatser var strängt reglerade under den här tiden så i denna miljö handlar det med största sannolikhet om ett kronofiske. Pålarna ser ganska oansenliga ut men har varit viktiga för fiskarna och dess näring.
Ni undrar säkert om vi hittat spår efter det sydda vraket? Än så länge har vi inte ett enda tecken på det! Hur konstigt som helst med tanke på att vi tidigare fick dokumentera ett flertal sydda skeppsdelar härifrån! Var ligger vraket? Finns det kvar? Ja, många frågor blir det... men jag har lite aningar. Skulle inte bli förvånad om det sydda skeppet ligger under vrak4!
Vi har fått till två bra pumpgropar nu som skall se till att hålla undan vattnet vid undersökningen. Det har varit ett ständigt problem under resans gång. Nu när vi har konstaterat vad som finns i området fortsätter vi schaktövervakningen som tidigare. Nu österut mot Skeppsholmen där exploatören vill fortsätta lägga ner sopsugsrören. Vi måste däremot ta oss ner till vrak2 för att inte göra en undersökning onödigt krånglig vid ett senare tillfälle. Idag påbörjade vi alltså detta arbete. Vi påträffade en mängd spännande fynd i och vid vraket. Näst intill kölsvinet (ett timmer där masten varit förankrad ovanpå köl och bottenstockarna) så hittade vi en liten sjömanskniv med skaft och en intakt egg!! Helt otroligt!
Idag kom Nina och vår praktikant Gurra och hjälpte till vid grävningen. Vi fick hacka en hel del för att hitta vrakets utbredning.
Vraket är ganska smäckert om vi jämför mde dom två ndra som är mycket kraftigare byggda. Vi fick även idag fram ett hål för masten (se ovan). Imorgon fortsätter vi schaktningarna och hoppas att det går lika bra som det gjorde idag. Nu börjar man nämnligen se hur skeppet sett ut! Superspännande!
Nu ligger bollen hos länsstyrelsen som ska avgöra hur vi skall gå till väga med dessa fantastiska fynd. Att få en sådan här chans att dokumentera ett område som haft flera spännande verksamheter och som är så förknippat med Stockholm och dess utveckling är inte ofta man får vara med om. Så nu kör vi så det ryker så får vi se hur det blir med dessa lämningar...
