När man får lite ledigt från grävandet vid Grand Hotel är vintern en tid att sitta ner inne i kontorsvärmen med rapportskrivande för alla de undersökningar som utfördes under 2011.
Bland alla nya rapporter kan nämnas att undersökningarna vid Kvarnholmen 2009 (2011:2) och Svindersviken 2011 (2012:1) nu slutligen har avrapporterats. Bland de vrak med lite häftigare historia finns Louise Adelaide som exploderade och sjönk 1901. Det i dykarkretsar kända "Nackastrandsvraket" har nu sällskap av 28 andra vrak från Svindersvikens inlopp till vikens innersta del.
Sonarbild av Nackastrandsvraket, RAÄ Nacka 199.
Vad gäller dykning kan man säga att det ofta inte var mycket till sikt (1-2m) sommartid i inre Svindersviken när undersökningarna genomfördes. Så om man upplever det som dålig sikt på Nackastrandsvraket kommer det inte vara bättre längre in i viken...
De flesta vrak är sentida, dvs. från 1900-talet, det är slopade och uttjänta fartyg som nu har fått sin slutliga vila i denna vik. Vid båtklubbarna i norr har vissa vrak helt sonika fått utgöra bryggfundament, en del har järnknän fastsvetsade i bryggorna.
Pilen visar på ett av de större vraken som ligger vid båtklubbarna i Svinderviken.
De nya rapporterna finns nu att ladda ner på vår rapportsida liksom andra "nya" rapporter från 2011 och gamla rapporter från 2008 och framåt.
Ingen vik i Stockholmsområdet har inventerats lika grundligt som Svindersviken öster om Stockholm. I flera omgångar under de senaste åren har vi på Sjöhistoriska varit här och utfört side scan sonarkarteringar och dykbesiktningar (se tidigare blogginlägg av mig och Mikael Fredholm). Vi räknar antalet vrak till omkring 30 stycken och dessa spänner dateringsmässigt från 1600-tal till sent 1900-tal.
Varför är vi då så intresserade av Svindersviken? Jo, runt om vikens stränder planeras nya bostäder och om några år kommer det tidigare industrityngda området på framförallt Kvarnholmen vara en ny attraktivt stadsdel i Stockholm. En bro kommer att uppföras som skall förbinda östra Kvarnholmen med Nackasidan och det är på grund av denna bro som vi förts hit denna gång. På platsen för en av de planerade bropelarna ligger ett vrak som vi hittade 2009 (Id 13) och det riskerar att förstöras i samband med brobygget. Vi har därför fått i uppdrag av Länsstyrelsen att göra en förundersökning för att datera och dokumentera vraket.
Sonarbild över vrakplatsen och detaljfoto på vrakets akterparti.
Förundersökningen utfördes under den sista veckan i september 2011. Vrakplatsen visade sig vara ganska besvärlig då vraket ligger på en kraftigt sluttande botten. Aktern vilar på 13 meters djup och fören på 20 meter. Sedan tidigare visste vi att vraket var kravellbyggt, ca 15 meter långt och förmodligen avsiktligt sänkt på platsen. Sikten under vattnet varierade mellan en och tre meter, vilket är helt ok för att vara i Stockholm.
Mest tid gick åt till att mäta upp och rita vraket och nu sitter vi med en massa mätdata och kladdiga ritningar som inom en snar framtid kommer att resultera i en vrakskiss.
Hur gammalt är då vraket? Utifrån skeppstekniska detaljer, vrakets bevarandegrad etc. gissar vi på att fartyget byggts någon gång under slutet av 1800-talet. När det sedan hamnat på botten är en knepigare fråga. Enligt Kulturminneslagen räknas ett vrak som fast fornlämning då man kan anta att minst 100 år har passerat sedan fartyget blivit vrak. I skrivande stund misstänker vi att vraket hamnat på botten någon gång under 1900-talets första hälft. Mer om vraket och dess datering kommer senare...
Nu har vi avslutat en veckas dykundersökningar i Svindersviken. Resultatet har överträffat våra förväntningar, då vi påträffat ett tiotal nya vrak utöver de sedan tidigare kända, vilket är lika många.
Delar av Svindersviken kan liknas vid en vrakkyrkogård, vid båtklubbarna i nordväst ligger flera stora trävrak under och mellan bryggorna. Några av dessa har järndetaljer så som järnknän vilket visar att de är av relativt modernt snitt, troligen efter 1850, så det är svårt att avgöra om de faller inom 100 årsgränsen för fast fornlämning. Därför har vi tagit en del träprover (dendroprover) som förhoppninsgvis kan ge oss en bättre datering av vraken.
Bild 1. Vrak, cirka 30x8 meter, RAÄ Nacka 228. Patrik visar runt dagisklass från Finnboda, Jim undersöker vraket.
Utanför 1700-talsgården Svindersvik på södra stranden hittade vi ett vrak, som är mycket fragmenterat, det är klinkbyggt och trädymlat vilket indikerar lite högre ålder, högst sannolikt över 100år gammalt. Här gäller samma sak att vi hoppas att dendroproverna ger oss en bra datering.
Håll utkik i höst efter rapporten, vi lägger ut alla våra rapporter på marinarkeologernas sida. Där finns nu rapport 2011:2 Kvarnholmen runt om våra tidigare undersökningar i Svindersviken och vid Kvarnholmen.
Bild 2. Svindersvik 1887 (Lantmäteriet). En del av de bryggor som syns på kartan kunde vi återfinna rester av på land och i vattnet. Det fragmenterade vraket ligger utanför brygga två från vänster sett.
Tisdagen var lika fin som måndagen för dykning, sol och runt 20, dvs. inte så varmt som veckan innan. Det är inte kul att vara påklädd räddningsdykare om det är för varmt.
Förra veckan körde vi som ni säkert läst side scan sonar i Svindersviken. Denna vecka ägnar vi oss åt att dykbesiktiga de objekt vi såg med sonaren. Det objekt som ses på bild 1 den 7 juni visade sig mycket riktigt vara ett vrak. Patrik startade tisdagen med att dyka på detta objekt. Det visade sig vara ett trävrak, kravellbyggt med järnbultar och mycket sönderfallet, närmast utplattat. Det var svårt att säga hur gammalt det är då det inte fanns många detaljer att studera, så vi sågade träprover som skall dateras med dendrokronologisk analys.
Bild 1. Spant, på vrak utanför "Marinstaden". Foto: Patrik Höglund, Sjöhistoriska museet.
Längre in i viken fann Jim under tisdagen ett nytt vrak, som vi också hade sett på sonaren men inte helt säkert kunde säga var ett vrak innan vi dykbesikigade det. Det är också sönderfallet, men detta är klinkbyggt, trädymlat, enepinnat vilket är ganska ovanligt samt med handsmidd spik. Så vi är ganska säkra att det är äldre än 100 år vilket är gränsen för fast fornlämning då det gäller vrak.
Nu är det 2-3 dagar kvar av undersökningen och vi ska kika på de vrak som ligger vid båtklubbarna på nordvästra stranden i Svindersviken.
Bild 2. Ett av de vrak som syns från ytan vid båtklubbarna.
Foto: Mikael Fredholm, Sjöhistoriska museet.
