Dykningar längs Långhundraleden!

Nu är dykutrustningarna packade igen! Imorgon bär det av till Garnsviken och Kyrkviken. I dessa sjöar som ligger mellan Norrtälje och Vallentuna skall en sjövattenledning förläggas och vi har då fått i uppdrag av länsstyrelsen att undersöka så att inte några fornlämningar berörs av arbetet. Sjöarna har från åtminstonde vikingatid utgjort en sjöled mellan Östersjön och Uppsala kallad Långhundraleden. Runt dessa sjöar finns mängder med fornlämningar. I Garnsvikens norra ände finns Toftesta holme som tolkas som en borganläggning. Nedanför denna skall vi undersöka det troliga hamnläget. Vi kommer dessutom sammarbeta med Länsmuseet som skall undersöka området på land vid hamnläget. Det har gjorts en sonarkartering i sjöarna som resulterade i ett flertal indikationer på vad som kan vara fornlämningar, dessa ska vi undersöka också. Det skall bli väldigt spännande att se vad vi kan hitta i dessa miljöer.

Återkommer med mer information under dessa två veckor när vi förhoppningsvis kan visa nya spännande fynd!

 

 

Fyndkavalkad

Undersökningen på Birka börjar lida mot sitt slut, och det kommer att kännas en smula overkligt och byta arbetsplats från Björkö till Östermalm. Men vi är också väldigt nöjda; resultaten uppfyller faktiskt våra förväntningar. I schaktet under vatten utanför Svarta jorden har vi spåren efter en rejäl hamnanläggning och kulturlagret på botten uppvisar otroligt fina bevaringsförhållanden för organiskt material. Nu tänkte jag ge er ett smakprov på några av de fynd vi gjort under de gångna veckorna. Håll till godo och kom mer än gärna med förslag på tolkningar.

Textilrullen

Ett märkligt fynd. En rulle med en vävd textil och hela paketet doftar av tjära. Vi har ingen aning om vad rulle använts till och om det finns något i mitten av rullen.

Foto: Edita Bobelyte

Läderslida

Vi har få fynd av läder. Här är ett undantag. Delar av en knivsslida i läder.
 
Foto: Edita Bobelyte

Harpun

Ett fynd som ser ut som en harpun från stenåldern. Men är det en harpun? Föremålet är i trä, och harpuner är normalt av ben eller horn som är betydligt hårdare. Vi har fått många förslag till tolkning av detta fynd. Musikinstrument, verktyg för vävning eller läderbearbetning. Häromdagen föreslog Pernilla att fyndet var en leksaksharpun. Ingen dum tolkning, tycker jag.

Foto: Edita Bobelyte 

Bärnsten

Vi har flera fynd av bärnsten. Bärnsten användes bland annat till pärlor. De flesta bärnstensfynd är flisor, men här är ett stort råämne. Snopet att tappa en sådan stor bit., eller hur?

Foto: Nina Eklöf

Krok

En märklig krokformad sak. Den ser nästan ut som en hyllkonsol, men det finns ingen avfasning eller spikhål som tyder på att föremålet suttit mot en plan yta. Ändarna är spetsade och hela föremålet är täljt.

Foto: Edita Bobelyte

Konstig tränagel

Ett fynd som vid första titten ser ut som en vanlig tränagel med ett huvud. I den övre änden av fynden finns en avfasning eller ett extra huvud, som förbryllar lite. Kanske har föremålet använts som en genomgående tränagel? Eller är det något vi missar här?

Foto:Edita Bobelyte

Tränagel

En vanlig tränagel med huvud. Vi hittar ganska många tränaglar. Tyvärr är också många fynd trasiga, precis som tränageln på bilden. Fynden i trä är helt enkelt väldigt ömtåliga. De är svampiga och går ofta sönder när man försöker ta upp dom nere på botten.

Foto: Edita Bobelyte

Nål

Vi har många fynd av nålar av olika slag. De är långa och korta. Vissa, som detta exemplaret, kan kanske ha använts som en klädnål.

Foto: Edita Bobelyte

Keramik

Varför hittar vi så lite keramik i kulturlagret under vatten? Keramik är ett av de vanligaste fynden när man gräver på land, men denna lilla skärva är faktiskt det enda exemplaret vi har påträffat under årets undersökning av bottensedimenten.
 
Foto: Stefan Rennermalm

 

 

Tunga lyft och golfklubba


Nyfikna besökare samlas vid strandkanten. Foto: Carolina Blaad

Idag lämnade jag och vår fotograf Anneli kontoret och åkte ut till arkeologkollegorna på Birka. Det var febril aktivitet, inte bara med att plocka upp nya spännande fynd och den hantering det innebär, utan även med de publika visningarna. Nyfikna besökare avlöste varandra (vid 15-tiden när jag lämnade platsen var besöksantalet uppe i en bra bit över 200) och barnen tittade med stora ögon när dykarna Jim och Jens klädde på sig sin utrustning och hoppade i vattnet. Lyckan var total när de dessutom fick möjlighet att prata med dykarna under vattnet i dyktelefonen! Detta gällde även de vuxna besökarna som tog chansen att säga hej...

Dagens största fynd var en påle. Bland de mindre fynden fanns bland annat ett träföremål som påminner om en klubba i formen. Fyndet förbryllade våra arkeologer en aning. Men vem vet, kanske spelades det golf redan på vikingatiden?

Håll utkik i bloggen efter ny film och finfina bilder från Anneli. Trevlig helg!

/Carolina Blaad

När arkeologi blir spännande!

Många av Birkas besökare säger att de avundas mig som får hitta föremål från förhistorien. De har en fascination över arkeologen som sakletare, skattsökare och upphittare. Och visst är det roligt. Det är spännande i en kort stund, för några sekunder, när ett föremål med historia kommer fram. Men det är inte den känslan som får mig att vilja arbeta som arkeolog. Jag vill att föremålen ska ge mig nervpirrande spänning och det uppstår inte vid upphittandet.


Turister på väg ned från Borgberget för att besöka den marinarkeologiska undersökningen. Foto: Staffan Rennermalm

Förra veckan hittades ett fantastiskt föremål. En cirka 3 decimeter lång sticka eller ”nål” som vi kallade den. Av trä och med täljspåren fortfarande synliga efter tillverkarens täljkniv. Ena ändan är spetsig och i den andra ändan finns en täljd knopp. Det ger en euforisk känsla, om än kort, att hitta ett sådant välbevarat föremål snidat för över tusen år sedan. Tiden står still och dåtid blir nutid.

Men det är efter att den stoppats i fyndpåse och förpackats som det verkligen blir spännande, när funderingarna kring vad detta föremål egentligen är utmynnar i gissningar och diskussioner. Under veckan har jag funderat på vad ”nålen” kan ha haft för funktion. Diskussioner med mina kollegor har stannat vid att den använts till att binda nät eller till nålbindning. Att det är en hårpinne, tältpinne eller kanske trumpinnar? Alla gissningar kanske inte så realistiska. Vad betyder knoppen i ena ändan, funktion eller ren dekoration? En ledig stund idag på förmiddagen gav tillfället att göra lite research. Och det är nu som arkeologin ger mig den nervkittlande spänning jag söker.


Det mystiska föremålet som troligen är en sländten i trä. Foto: Nina Eklöf

Eftersom det har bedrivits utgrävningar på Birka i varierande form sedan 150 år tillbaka så är det naturligt att börja sökandet bland tidigare arkeologers arbete. Birkagrävningen, en arkeologisk undersökning av svarta jorden mellan 1990-1995, och som genererade en stor mängd fynd, gav mig början till svaret. En liten bild på en materialgrupp som vi inte alls hade haft i våra funderingar, kanske för att man vanligtvis brukar hitta dessa föremål i ett annat sammanhang. I bostadshusen från vikingatid, på den vikingatida gården, hittas ofta vävtyngder samt sländtrissor. Hantverk som vanligtvis förknippas som kvinnosyssla; vävning och spinning. Och då alltså inte den trendiga inomhuscyklingen utan när man spinner en tråd.


Nutida sländtenar med sländtrissor och spunnen tråd. Observera den med en täljd knopp längst till höger.

Vid spinnande av en tråd behövs en sländtrissa men också en sländten, själva pinnen som trissan sitter på och som den färdiga tråden viras upp på. I min fortsatta sökning kring spinning började flera sländtenar i trä dyka upp. Både i texter samt bilder framträder att vår ”nål” är en sländten. En genomgång av vad jag hittat gör att kollegor också snabbt blir övertygade om att det kan stämma. Spännande? Nervkittlande? Jajamänsan! Faktiskt så otroligt roligt att besökarna under eftermiddagen får höra mer om en sländten än om själva utgrävningen när jag tar emot dem. Även mina kollegor får höra detta ett antal gånger, så många gånger att de efter tag tröttnar.

Vad gör då en sländten nere i hamnområdet? Vanligtvis hittas de i bostadshusen. Kan ju självklart vara så att den hamnat i soporna och därigenom städats ut i hamnområdet. En tolkning skulle kunna ge en liten rolig twist på det hela. Sländtrissor och sländtenar betraktas traditionellt som föremål kopplade till kvinnans sfär. Om man tänker sig att föremålet har använts på platsen den hittats så skulle den kunna komma från en sjöman ombord på en av de båtar som besökt hamnen. En kvinnlig sjöman, alltså? Eller handlar det om man i även maritima miljöer haft behov av tråd, inte bara rep, och att därför inte ska vi koppla spinning enkom till en kvinnosyssla? Det är nu jag kan känna mig privilegierad, att få uppleva spänningen av att tolka historiens kvarlämnade spår. Det är då arkeologi blir spännande!

 
En grupp med besökare som får höra berättelsen om en sländten i trä. Foto: Staffan Rennermalm