Ur en praos synvinkel

När Arkeologienheten under vecka 19 genomförde en marinarkeologisk undersökning i Botkyrka fick enheten förstärkning av en prao. Det var Alexander Virgin, från klass åtta i Vittraskolan i Vallentuna, som följde med för att se hur marinarkeologerna jobbar.  Alexander skrev dagbok som han sammanfattade i texten nedan. 

Från början trodde jag att vi skulle vara minst fyra dykare. Men så var inte fallet och det var väl tur det för båten var nog byggd för tre personer och med mig var vi tre och en halv. Jag trodde att vi bara skulle hitta fyra-fem moderna småbåtar. I stället hittade vi många både stora och små båtar, gamla och nya och även några bilar och ett vapen.

Fotograf: Jim Hansson, Sjöhistoriska museet

 

Frågan som jag ställde mig under hela veckan är varför någon sänkt dessa båtar? Jag skulle förstå om man sänkte en ful plasteka men att sänka en fin gammal träsnipa eller segelbåt, det förstår jag inte.

Jag insåg också att det är ganska fantastisk att vi hittade så många båtar på ett så litet område. Det visar att man aldrig vet om det finns en gammal fornlämning under ytan.

Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska museet

Mina huvudsakliga uppgifter omfattade att kasta i och dra upp ankaret och att sköta dykflaggan. Att hjälpa till med utrustningen och att kolla på ekolodet tillhörde också några av mina uppgifter. Sista dagen pratade jag i mikrofon med dykarna också.

Jag blev inte utmattad av uppgifterna som jag fick men att spendera tio timmar om dagen på en båt i solen var utmattande och ett riktigt lyxproblem.

Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska museet

 

Jag har bland annat lärt mig massor om hur man byter lufttuber, vilka sorters lufttuber det finns och hur mycket det faktiskt är i dem. Jag har även lärt mig mycket om hur man dyker vilket jag tycker är viktigt eftersom jag ska ta dykcert i sommar.

 

Vi hade fått fyra-fem indikationer som vi skulle dyka på. Det var objekt som Marin Miljöanalys hade sett på sin sonar året innan när de hade varit där. Trots deras sonar hittade vi ytterligare tio vrak bara på svepdyk som de hade missat. Jag vet inte om det var vi som hade tur eller de som hade otur men jag tycker att ju fler fynd, desto roligare.

Jag förstod under veckan hur mycket tid och arbete som ligger bakom en sådan till synes liten sak som att lägga en ledning över två vikar. Först ska någon göra en sonarundersökning, sedan ska någon dyka på vad man fick fram, efter det ska man undersöka eventuella fornlämningar som ligger i vägen. Då förstår jag hur mycket arbete som krävs för att dra en gasledning från Ryssland till Tyskland!

Jag vill tacka Jimpa, Micke och pappa för att jag fick vara med. Det var verkligen jätteroligt!

Alexander Virgin

Foto: Jim Hansson, Sjöhistoriska museet