I torsdags var det dags för den årliga besiktningen av Dalarövraket. Tillsammans med ett finskt filmteam som producerar den andra säsongen av Vrakfeber begav vi oss ut till vrakplatsen. Filmteamet skulle filma vraket samt oss medans vi gjorde våra arbetsuppgifter. Det blev extra pirrigt att som första dykare gå ned för att se hur statusen var på vraket. Skulle det vara som vi lämnade det sist?
Väl nere så inledde jag vår första arbetsuppgift. Vi har ett antal platser som fungerar som stationer där vi har bra koll på hur lämningsläget ser ut. Till min stora lättnad var vraket helt orört! Allt låg precis som vi lämnade det vid förra årets besiktningar. Sikten var kanonbra, ca 6-7 m. Efter det första dyket så hade vi en kort genomgång och därefter rullade dykschemat på. Jens fotade vid våra fotostationer och det finska filmteamet dök kontinuerligt och blev mycket nöjda med materialet dem fick.
Vi blev även bjudna på lunch på våra finska vänner på deras fina båt vilket var mycket trevligt.
Några noteringar vi gjorde var att det var mycket tunnare sedimentlager som nu låg på däck. Vad detta beror på vet vi inte. Vi kunde däremot notera att flera skaft i verktygskontexten var synliga. Även en komplett pumparm till en av vrakets två pumpar har framträtt på ett tydligare sett.
Foto: Jens Lindström, Statens maritima museer
Otroligt kul att komma tillbaka till vraket och se att allt var som det skulle. Vi fick även se att bevakningen fungerade. En helikopter flög över platsen och en timme senare kom sjöpolisen och bordade vårt fartyg. Av någon anledning hade de inte fått information om vårt uppdrag denna dag. Vi hade dock papper och tillstånd redo så alla blev glada, framför allt att se att övervakningen fungerar.
Nu kommer vi fortsätta att jobba för att detta unika vrak skall kunna tillgängliggöras för allmänheten inom dykparksarbetet. Apropå detta så skall vi undersöka Anna-Maria inom ramen för dykparksprojektet nästa vecka. Håll ögonen öppna på bloggen så kan ni följa arbetet där.
