Live: Sportdykarforum

Lördag 26 november klockan 10 sänds här Sportdykarforum - direkt från Sjöhistoriska museet.
Se sändningarna.
Program för dagen.

Sportdykarforum

10.00 - 10.10 Museichef Hans Lennart Ohlsson hälsar välkommen.
10.10 - 10.20 Nina Eklöf, Sjöhistoriska museet - Introduktion till Sportdykarseminariet.
10.20 - 10.40 Florian W. Huber, Kiels Universitet - 3d documentation of shipwrecks.
10.45 - 10.55 Pernilla Flyg, Sjöhistoriska museet - Marinpark Dalarö, senaste nytt.
11.00 - 11.20 Erik Rådström - Dykpark Vättern & sfäriska vrak.
11.20 – 12.45 Lunch.
12.50 - 13.00 Urve Russow, Estonian National Heritage Board - Estonian register of wrecks.
13.05 - 13.25 Maili Roio, Estonian National Heritage Board - Wrecks in Estonian waters.
13.25 - 13.35 Andreas Olsson, Sjöhistoriska museet - Introduktion, Mars och Svärdet.
13.35 – 14.05 Patrik Höglund, Sjöhistoriska museet - Mars och Svärdet, introduktion till fartygen och deras plats i örlogshistorien.
14.10 - 14.40 Ingvar Sjöblom, Försvarshögskolan - Konsten att finna en nål i en höstack. Skeppet, striden och vraket - utifrån källorna.
14.45 – 15.30 Kaffe samt avslutande diskussion, frågor och utvärdering .
 
Sportdykarforum är nu fullbokat.
Ytterligare nformation lämnas av Nina Eklöf, nina.eklof@maritima.se .

Sportdykarforum ingår i SHIPWHER, ett samarbetsprojekt mellan med fyra partners; Statens maritima museer och  det estniska Riksantikvarieämbetet , Riksarkivet i Estland och Estlands Sjöhistoriska museum. Projektet finansieras av EU-fonden Central Baltic. Följ oss på Facebook: http://www.facebook.com/shipwher

Vrakfeber, huggspån och tusen turister!

Aerkeologerna tillbringade mycket tid under ytan. Foto: Staffan Rennermalm
Staffan Rennermalm med kommunikationsradio på huvudet. Foto: Nina Eklöf

De första dagarna har varit omtumlande och resultatrika. Omtumlande på så sätt att vrakfebern slog till under lördagseftermiddagen och att vi under dagarna fyra tog emot nästan tusen besökare på grävningsplatsen. Resultatrika då finfina fynd kom upp till ytan under den sena söndagseftermiddagen.

Det var Jim som först drabbades av vrakfeber! Vi andra koncentrerade oss på lördagsförmiddagen att fortsätta förra årets schakt ute i hamnbassängen i syfte att ta reda på hur långt ut Birkas kulturlager sträcker sig. Detta vattendränkta lager består mestadels av träflis, huggspån, näver och träbitar.

Jim däremot började att med hjälp av en mindra grävmaskin röja upp strandkanten i nära anslutning till det område där vi förra året hittade en skeppsdetalj, det spant som idag finns att beskåda på museet här på ön. Till lunchen kom han sedan med ett lyckligt flin och berättade att han cirka 3 decimeter ner i bottnen hade känt av något som verkade vara timmer. Under lunchen tilltog spänningen och samtalet kretsade kring att vi äntligen haft turen att hitta en vikingatida båt.

Vanligtvis ingår riktigt starkt kaffe som avslutning på lunchen men denna dag fanns ingen tid för det. För nu var alla gemensamt övertygade om att vi hade lokaliserat Vraket! Snabbt var tre dykare i vattnet för att gemensamt påbörja framgrävandet. Men men men, vrakfebern fick övergå i ett besviket konstaterande att även ett lager av glaciallera kan vid sondning få karaktären av skeppstimmer.

Jim Hansson i grävskopan. Utgrävning Birka 2011. Foto: Staffan Rennermalm
Jim Hansson i grävskopan. Foto: Staffan Rennermalm

Jim Hansson, Jens Lindström och Trevor Draeseke i vattnet. Foto: Staffan Rennermalm
Jens Lindström, Trevor Draeseke och Jim Hansson i vattnet. Foto: Staffan Rennermalm

Jim Hansson, Jens Lindström och Trevor Draeseke i vattnet. Foto: Staffan Rennermalm

Dykningar på Birka. Foto: Staffan Rennermalm

Tusen år gammal snörstump

Under söndagen tog vi upp ett större schakt lite längre ut i vattnet i samma område. Lite av glädjefebern återkom då Birkas vattendränkta kulturlager började släppa ifrån sig föremål och artefakter. Under eftermiddagen hittade vi förutom ett talrikt antal djurben, från framförallt ko, får och get. Vi hittade även en mynningsbit i keramik samt rep- och snörstumpar. Att plocka upp en vackert snodd tusen år gammal snörstump, som ser ut som den gjordes igår, är för mig som arkeolog en hisnande känsla.

Fynd från utgrävningen. Foto: staffan Rennermalm

Snören från vikingatiden. Foto: Staffan Rennermalm

Snören från vikingatiden. Foto: Staffan Rennermalm

Foto: Staffan Rennermalm

Tusen turister

Jag tror att den hisnande känslan av att vikingatiden kommer oss nära vid beskådandet av dessa enormt välbevarade träföremål, textilier eller rep även infinner sig hos de besökare som kommer till ön. Under fyra dagar har närmare tusen turister hittat sin väg till oss, antingen i grupper om 50-100 personer, ledda av de enormt kunniga guider som arbetar på ön, eller i mindre grupper som strosar runt på egen hand på ön.

Det är fantastiskt roligt att försöka förmedla till besökare hur väldigt speciell denna ö är, med de lämningar som har lämnat efter sig. Jag tror också att vi marinarkeologer med denna undersökning av hamnområdet kan bidra med ytterligare en pusselbit av information om staden Birka.

Turister på Birka. Foto: Staffan Rennermalm
Turister på Birka. Foto: Staffan Rennermalm
Nina Eklöf och Jim Hansson guidar turister. Foto: Staffan Rennermalm

Nina Eklöf. Foto: Staffan Rennermalm
Skribenten med sin dotter i antågande. Foto: Staffan Rennermalm

Endast fårens bräkande störde

Den blåst som drog in i fredags har sakta klingat av och söndagskvällen bjöd på en vacker solnedgång över Borgberget med en vind som hade mojnat och en tystnad som la sig över ön, endast fårens bräkande störde den vackra sommarkvällen.

Får på Björkö. Foto: Staffan Rennermalm
Fältstationen. Foto: Staffan Rennermalm

Nu drar vi till Birka

 

Johan Rönnby, professor i marinarkeologi vid Södertörns högskola, söker fynd i pannlampans sken.
Johan Rönnby, professor i marinarkeologi vid Södertörns högskola, söker fynd i pannlampans sken. Foto: Sjöhistoriska

Hur såg Birkas hamn ut? Hur såg båtarna och skeppen ut som kom dit? Det försöker vi nu tillsammans med arkeologienheten på institutionen för kultur- och kommunikation på Södertörns högskola ta reda på. En annan samarbetspartner är Strömma, som arrangerar båtturer till Birka dagligen. Undersökningar kommer att pågå på stranden och i vattnet utanför stadsområdet Svarta jorden i Birka 23 augusti–5 september.

I vattnet kan det finnas helt andra föremål från vikingatiden än vad man hittar på land, sånt som tappades vid bryggorna eller sopor som dumpades i vattnet. Saker av trä och läder har oftast förmultnat helt på land, men kan vara väldigt välbevarade under vatten.

Marinarkeologen Jim Hansson dyker i hamnområdet utanför Svarta jorden vid undersökningarna som gjordes 2008. Foto Jens Lindström.
Marinarkeologen Jim Hansson dyker i hamnområdet utanför Svarta jorden vid undersökningarna som gkordes 2008. Foto: Jens Lindström

Landhöjningen har gjort att vikingatidens strandkant idag ligger cirka fem meter över vattenytan. Därför har man också gjort inventeringar på land. Stenansamlingar och pålar kan vara rester av Birkas bryggor.

Vi kommer att gräva i vattnet nedanför Svarta jorden för att ta reda på vilka lämningar som verkligen varit bryggor. Dessutom ska vi bärga och konservera en del av en vikingatida båt, ett spant som vi hittade 2008, och undersöka om det finns flera delar av båten bevarade i bottenslammet.

En träspets med okänd funktion. Foto: Jim Hansson
En träspets med okänd funktion. Foto: Jim Hansson

Problem med utrustningen

Fortfarande kallt och blåsigt men idag slapp vi i alla fall regn. Första halvan av dagen ägnades åt teknikproblem. Först strulade GPS:en när vi skulle mäta in pålar och sedan började dyktelefonen strejka. SUCK! Vatten och elektronik är ingen bra kombination. Efter lite mekande fick vi ordning på dyktelefonen.

På land blev Kristin färdig med sina mätningar för terrängmodellen och på eftermiddagen gjorde Johan och Jim ett långt dyk utmed stranden i ett område som inte undersökts så noga tidigare. Även här fanns det gott om pålar och kraftiga ektimmer och vi lyckades mäta in flera av dessa. Många av timren är bearbetade och har rektangulära urtag i ändarna, s.k. ok-konstruktion. Samma teknik används faktiskt än idag när man bygger stenkistor eller bryggor. Som avslutning på den första undersökningsveckan gjorde Johan en spännande upptäckt!

Den kommer vi att berätta mer om nästa vecka...