Lördag 26 november klockan 10 sänds här Sportdykarforum - direkt från Sjöhistoriska museet.
Se sändningarna.
Program för dagen.
Sportdykarforum
10.00 - 10.10 Museichef Hans Lennart Ohlsson hälsar välkommen.
10.10 - 10.20 Nina Eklöf, Sjöhistoriska museet - Introduktion till Sportdykarseminariet.
10.20 - 10.40 Florian W. Huber, Kiels Universitet - 3d documentation of shipwrecks.
10.45 - 10.55 Pernilla Flyg, Sjöhistoriska museet - Marinpark Dalarö, senaste nytt.
11.00 - 11.20 Erik Rådström - Dykpark Vättern & sfäriska vrak.
11.20 – 12.45 Lunch.
12.50 - 13.00 Urve Russow, Estonian National Heritage Board - Estonian register of wrecks.
13.05 - 13.25 Maili Roio, Estonian National Heritage Board - Wrecks in Estonian waters.
13.25 - 13.35 Andreas Olsson, Sjöhistoriska museet - Introduktion, Mars och Svärdet.
13.35 – 14.05 Patrik Höglund, Sjöhistoriska museet - Mars och Svärdet, introduktion till fartygen och deras plats i örlogshistorien.
14.10 - 14.40 Ingvar Sjöblom, Försvarshögskolan - Konsten att finna en nål i en höstack. Skeppet, striden och vraket - utifrån källorna.
14.45 – 15.30 Kaffe samt avslutande diskussion, frågor och utvärdering .
Sportdykarforum är nu fullbokat.
Ytterligare nformation lämnas av Nina Eklöf, nina.eklof@maritima.se .
Sportdykarforum ingår i SHIPWHER, ett samarbetsprojekt mellan med fyra partners; Statens maritima museer och det estniska Riksantikvarieämbetet , Riksarkivet i Estland och Estlands Sjöhistoriska museum. Projektet finansieras av EU-fonden Central Baltic. Följ oss på Facebook: http://www.facebook.com/shipwher
Den 23-25 september gjorde vi ett nytt fältarbete i den maritima miljön kring Axmar bruk norr om Gävle. Denna gång var syftet bland annat att få ett bra bild- och filmmaterial till projektet Axmar Bruk Blue Park som ingår i det nordiska samarbetsprojektet Nordic Blue Parks. Projektet fokuserar på tillgängliggörande av både kulturarv och naturmiljö under vatten.
Fartygslämningar i ytan vid Granskär. Foto Pernilla Flyg, SMM
Vi ville under fältarbetet också undersöka nya uppgifter om vrak i närheten, som vi misstänkte hade med bruket att göra. Första dagen begav vi oss därför runt Kusön och söderut ned mot Gåsholma.
Ballasthög från 1700-tal. Foto: Jim Hansson, SMM
Ett flertal av dessa ”nya” vrak hade stora mängder järnmalm ombord, bland annat vraket efter fartyget Beda som förliste 1884.
Blåstång och rödalg vid vraket Beda.
Foto: Jim Hansson, SMM
Vi undersökte även vraket efter galeasen Patrioten som förliste 1840, och som hade haft en last av järnmalm som förmodligen till större delen hade bärgats ganska snart efter förlisningen.
Bosse Ulfhielm från Länsmuseet Gävleborg undersöker Patrioten.
Foto: Jim Hansson, SMM
Ett område som vi skulle kunna kalla "pråmkyrkogården" undersöktes också. Där hittade vi lämningarna efter fem stora, hittills oidentifierade fartyg, minst 30 meter långa. Samtliga ”nya” lämningar lämpar sig utmärkt som besöksmål.
Förstäv och pollare från ett oidentifierat skepp, kanske en slopad bark, i ”pråmkyrkogården”.
Foto: Jim Hansson, SMM
Dag två fick vi besök av SVT Gävledala. De följde med oss för att göra dykningar på Granskär där det finns lämningar efter ett oidentifierat fartyg daterat till början på 1700-talet.
SVT Gävledalas dykande team på väg till Granskär.
Foto: Pernilla Flyg, SMM
På Granskär finns också moringar, en båtlänning, flera ballasthögar med allt ifrån ostronskal till flinta, samt lämningarna efter ytterligare ett vrak som i princip sticker upp över vattenytan. Granskär är också ett ypperligt exempel på urskogsbevuxen holme som rest sig ur vattnet under de senaste hundra åren.
Urskog på Granskär.
Foto: Pernilla Flyg, SMM
På eftermiddagen hade projektgruppen ett planeringsmöte .
Jim Hansson visar positioner för Barbro Hårding och Cecilia Nyberg från Länsstyrelsen i Gävleborg och Peter Hansson, Kustfilm.
Foto: Pernilla Flyg, SMM
Dag tre fick vi besök av Söderhamnskuriren som ville veta mer om Axmarprojektet. Fältarbete avslutades därefter med dykningar på fartyget Venus som förliste 1867, samt de tre pråmar/skutor från 1800-tal som ligger i ytan vid Slätskär alldeles utanför Axmar brygga.
Venus styrbordssida
Fredagen den 3 juli testades för första gången kulturhistoriskt guidad dykning på det s.k. Jutholmsvraket utanför Jutholmen i Dalarö. Jutholmsvraket är 25 meter långt och 6,5 meter brett och är lämningarna efter ett s.k. flöjtskepp byggt enligt holländsk skeppsbyggartradition under andra hälften av 1600-talet. Fartyget förliste av okänd anledning någon gång i skiftet mellan 1600-talet och 1700-talet. Eventuellt går Jutholmsvraket att identifiera som skeppet De Vrede. Detta fartyg hörde hemma i Amsterdam och förliste i Dalarö år 1700 på väg mellan Stockholm och Holland med en last av 200 ton stångjärn.
Dykningarna den 3 juli är ett pilottest av konceptet kulturhistoriskt guidad dykning och sker inom ramen för utvecklingen av Dalarömodellen (en modell för bruk och bevarande av kulturarvet under vatten) och Dalarö dykpark. Ett begränsat antal utvalda sportdykare med god erfarenhet har fått ett speciellt tillstånd att dyka på Jutholmsvraket, som annars är försett med dyk- och ankringsförbud. Dykarna ska få bidra med sina tankar och idéer om hur kulturhistoriskt guidad dykning ska utformas för att vara ett intressant alternativ till ordinarie dykutfärder.
Dykningarna sker i samarbete med Aspö Sjöfrakt och dykcharterbåten Tessi II.
Bilder från pilotdykningen:
Sjöhistoriska museet i samarbete med Aspö Sjöfrakt och dykcharterbåten Tessi II tar hjälp av sportdykare för att testa kulturhistoriskt guidad dykning på Jutholmsvraket utanför Dalarö. Foto: Pernilla Flyg, SMM
Bakgrund
Dykningarna som utförts under vecka 27 uppe i Axmar är en del av projektet: Nordic Blue parks. Tanken med detta är att undersöka möjligheterna till att skydda, bevara samt tillgängligöra olika områden runt om i Sverige där både de kulturhistoriska lämningarna och de biologiska förhållandena inom skyddade naturreservat. Förhoppningarna är att kunna anlägga snorkel och kanotleder inom dessa för att på så sätt göra det möjligt för allmänheten att ta del av våra kulturella och biologiska ofta världsunika områden. Axmar bruk är ett pilotprojekt där detta koncept ska testas under 2010.
Jag var tillsammans med Bo Ulfhielm, från Gävles länsmuseum, och Peter Hansson, naturmiljökonsult, ute och dök för att studera förhållanden i fem olika områden som skulle kunna bli tänkbara platser i den tänkta snorkel och kanotparken. Platserna som valts ut ligger inom Axmars naturreservat.
Naturreservatet
Strandnära växtlighet i Axmar skärgård. Foto: Jim Hansson, SMM
Axmars naturreservat är det största i Gävleborgs län och utgörs av ett förhållandevis oexploaterat skärgårdsområde. Moränkullar sticker upp som små öar innanför de skyddande stora öarna Kusön och Kusökalv. Öarna har på grund av sin ringa storlek inte utsatts för någon omfattande avverkning eller betesdrift. Skogen är därför den som ursprungligen etablerade sig efter landhöjningen – en urskog, karaktäriserad av barrblandskog, med lövbård av klibbal, nypon, hägg, rönn och måbär närmast stranden. Stränderna längs kusten är sönderbrutna med många grunda vikar, där vegetationen domineras av sötvattenarter som borstnate, ålnate, kotteslinga, havsnajas, korsandmat, rödsträfse och borststräfse. I den yttre delen av skärgården så finns det en omfattande vegetation längs stränderna på grund av blåstång och att andra växter blåser upp och ger en fantastisk gödning. I de grunda vikarna på Kusö kalv, som ligger längre ut mot havet, tillkommer arter som hårsärv, vitstjälksmöja, hjulmöja, höstlånke och havsrufse. Vikarna har höga naturvärden och är viktiga yngelkammare för många av kustens fiskarter. Väster om Kusökalv har en mäktig sandbank bildats av det ursvallade materialet, där man på 1,5 meter djup bland annat kan urskilja flera arter av kransalger.
Järnbruket
En stor del av naturreservatet ligger inom Axmars bruks gamla ägor. Järnbruket var i drift mellan 1672 och 1927. Efter nedläggningen har Axmar bruk inte haft någon industri och i övrigt mycket få exploateringar, vilket medfört att orten förblivit en av Gästriklands bäst bevarade brukssamhällen. Långt gångna planer finns nu på att göra Axmar bruk till ett kulturreservat. Förutom landmiljön med hyttan, en engelsk park och hamnmagasin finns också en rik kulturmiljö under vattnet med fartygslämningar flera olika kategorier och åldrar, ballastplatser med allt från ostronskal, kalk och tegel och kulturlager som vi nu ska försöka belysa.
Dykningarna under v. 27
Jag anlände med fullpackad bil med båt på släp till Axmars bruk vid lunchtid på måndagen. Vi gick in på den alldeles utsökta restaurangen som ligger i det gamla järnupplagshuset vid kajen för att gå igenom kartor, vrak och tänkbara växtliga förutsättningar inom området. Känslan infann sig omedelbart när man satt i det slaggstens murade huset med enorma balkar som sett åtskilliga järntackor passera in och ut under århundradens lopp. Sedan packade vi i ordning dykutrustningarna, riggade kameror och sjösatte båten för vidare färd ut i Axmars skärgård.
Dag1
Första dagen beslöt vi oss för att dyka på tre stycken vrak av olika åldrar samt konstruktioner. Vraken ligger nästintill i ytan ned till ca 3 m djup vilket är optimalt för snorkling. Växtligheten hade en stor artrikedom med mycket mindre fiskarter att beskåda. Vraken har en datering från början av 1800-talet till 1912, detta är jätteintressant då man har möjlighet att titta på hur skeppen sett ut i olika skeden under brukets produktion. Området bedömdes som klockrent att ta med i vår tänkta snorkelpark.
Dag2
Denna dag beslöt vi oss för att titta på ett område lite längre ut i skärgården. Ön låg direkt ute i havsbandet där det enligt uppgifter skall ha förlist tre stycken fartyg. När vi kom dit så insåg vi snabbt att området var stort och sjögången hade tilltagit under resans gång vilket gjorde att vi beslöt oss för att ta till plan B! Först gick vi iland på ön för att titta på den gamla hamnen som idag är en tjärn inne på ön. Naturen är i stort sett helt orörd på dessa öar vilket ger en underbar känsla. Efter denna myggrika skogstur var det extremt skönt att komma ut på ett lite blåsigt hav igen, målet var Granskär.
Vrak vid Granskär. Foto: Jim Hansson, SMM
Väl framme på Granskär så kunde vi iaktta flera moringar längs stränderna. Detta indikerade på att platsen varit en omlastningsplats. Väl nere på botten undersökte vi ett vrak som daterats till ca 1700. Vraket är relativt sönderfallet på grund av att man dumpat flera ballasthögar från de uppankrade skeppen runt omkring vraket, en av högarna har prickat aktern vilket gjort att skrovsidan kolappsat. Trots detta är det mycket kul att se sam bla. En intakt lastport med nedfallen lucka och delar av byssan (köket). Ballasthögarna var även dem mycket intressanta. De innehåller bla. Kalk, tegel, keramik samt ostronskal! Flera av dessa detaljer avslöjar att flera av fartygen kommit från södra Östersjön! Även här hittade vi flera intressanta växter och fiskar.
Dag3
Dag 3 hade vi förmånen att slå följe med en lokal person vid namn Dan Engman som har otroliga kunskaper om den lokala historien. Han visade oss två stycken platser där han visste om att det skulle ligga vrak. Vi kunde efter ett fantastiskt dyk konstatera att vi här hade att göra med ett förlist fartyg med malmlast som varit på väg in till Axmar men av någon anledning gått i kvav!
Styrbordsida med malmlast. Foto: Jim Hansson, SMM
Vraket kompletterar de tidigare kända lämningarna och belyser ytterligare Axmars historia. Vraket hade en del drag (som den utåtfallande akterstäven) som påminner om Roslagens skutor som säkerligen seglat på dessa breddgrader. Vraket ligger norr om Kusön där vi även fick en guidning av Dan i den gamla byn, en otroligt intressant dag. Vi tog oss sedan till en plats där det enligt muntliga uppgifter skall finnas ballasthögar. Vi hittade inga tydliga spår av dessa så platsen hamnade på reservbänken.
Bo Ulfhielm inspekterar akterstäven på vraket vid Kusön. Foto: Jim Hansson, SMM
Finaldagen
Då var det då dags för den sista dagen, vecka har gått otroligt fort, men så är det ju när man har kul sägs det! Denna dag hade vi besök av Gefle Dagblad som ville göra ett reportage (http://gd.se/). Innan de anlände så åkte vi ut till en plats utpekad av Dan som en möjlig förlisningsplats. Vi dök där Dan trodde att vraket borde ligga, efter en halvtimme hade vi ännu inte hittat ett ända spår av vrakdelar! Vi hade däremot dykt runt i en underbar vegetation som bara den skulle ge denna plats ett plus i kanten. Vi gick upp till ytan och samspråkade lite, frustrationen var påtaglig. Enligt Dans uppgifter så kunde detta röra sig om galeasen Venus som skulle ha förlist på 1860-talet under dramatiska förhållanden med tre döda! Vi gick ned igen och efter bara någon minut kunde vi skönja några spant i det gröna dunklet! Andningen blev lite intensivare när vi tog fart mot siluetten. Väl framme kunde vi konstatera att här låg vraket! Dan hade haft rätt (igen)! Det mest intressanta var förutom flera roliga skeppsdetaljer att vi hittade flera tackjärn! Kunde det vara Venus? Vi vet inte än men platsen stämmer väl överens samt att lasten bestod av just tackjärn. Med största sannolikhet så är detta galeasen Venus som slutade sina dagar på botten utanför Högrabbarna.
Nu var det dags att åka och möta upp journalisterna och berätta om våra observationer och framtidsplaner. Dagen var fulländad. Efter ett uppfriskande bad så packade vi ihop vår utrustning och börjad sakta bege oss hemåt. Innan uppbrottet så beslöt vi oss för att ta tag i en del arkiv för att försöka hitta mer info om vraket plus att vi skulle vilja ta ett par dagar i höst för foto och filmdyk då vattenförhållanden är mycket bättre. Vi skulle vilja få till en fin utställning där detta material skulle ingå.
Kombinationen mellan Axmars natur- och kulturvärden och en småskalig besöksnäring med utvecklingspotential gör Axmar bruk till ett mycket väl lämpat område för Nordic Blue Parks-projektet. Vi hoppas och tror att detta ska få allmänheten att få upp ögonen för vårt fantastiska undervattens värld!
