Gästblogg av David Olovsson.
David studerar Masterprogrammet i arkeologi på Södertörns Högskola och gör sin praktik på arkeologienheten under denna höst.
Ibland så händer det att arkeologer och deras arbete blir ifrågasatt av folk som inte kan begripa det intressanta med gamla föremål, och de historier dessa föremål kan berätta. Arkeologen framställs ibland som en glorifierad sophanterare eller rentav gravplundrare. Ett par gånger har jag som arkeologistudent fått höra att det jag studerar inte är någon ”riktig vetenskap” och att jag egentligen bara rotar runt i gamla sopor.
Oftare än vi kanske vill medge så stämmer det förvisso att det som hittas är just sopor. Om man inte gräver ut en gammal grav av något slag så är det väldigt sällan man hittar de finare praktfynden. Oftare är det exempelvis: trasiga stenyxor, sönderslaget glas och keramik eller brända djurben som kastats bort för att det fyllt sin funktion som verktyg, kärl eller mat och helt enkelt inte behövs längre. Men i princip alltid så ger även sådana fynd pusselbitar till vad som gjorts på platsen tidigare och vilka människor som varit där.
Inte sällan så finns det dessutom många olika exempel på fynd från olika tider i de olika kulturlagren på samma plats, och ofta får arkeologen gräva sig igenom lager av mer moderna eller ”recenta” fynd innan man kommer ner till den tidsperiod man är ute efter i ett projekt.
Cykel i Skutviken. Foto:Trevor Draeseke
När det gäller marinarkeologi så ser man ovanför ytan oftast inget alls, men när dykarna väl går ner så hittas det här massor utav bevis på mänsklig aktivitet. Allt ifrån skeppsvrak och cyklar, till flaskor och krus. Ibland hittar man, som bilderna här i inlägget antyder, fynd som kan vara intressanta för fler än bara oss arkeologer. Ibland hjälper vi också polisen.
Körkort, troligen falska, hittades vid Sätra varv vid en arkeologisk utredning inför Förbifart Stockholm. Foto: Jens Lindström
Nu
Kalashnikov hittad i Albysjön vid en arkeologisk utredning inför kabeldragning. Foto: Jim Hansson
Dator (tyvärr inte en av Jim Hanssons) hittad utanför Sätra vid en arkeologisk utredning inför Förbifart Stockholm. Foto: Patrik Höglund
Nu i förra veckan har vi gjort dykundersökningar inför en planerad utbyggnad av en småbåtshamn i Skutviken vid Nacka, Stockholm. Skutvikens undervattensmiljö gav mig inspirationen till detta blogginlägg.
Ibland blir man förbryllad över vad för saker som folk gör sig av med hur som helst. Jag kan tycka att det är lite sorgligt att se att folk även för längesedan verkar ha ha tyckt att det är en bra idé att kasta saker i vattnet. Troligen för att de då inte syns längre, och så är problemet helt enkelt ur världen.
Men samtidigt så antar jag är det tacksamt och intressant för oss som gillar att hitta gamla föremål.
Vad är det konstigaste du råkat hitta?
Selzerkrus hittad i Skutviken. Foto: David Olovsson
Förbifart Stockholm – Sätra avklarat
I förra veckan försökte vi få koll på det större vrak som ligger utanför den gamla sjökrogen ”Arboga kök”. Vraket syntes bara i form av några spant och en stäv som stack upp ovanför sedimenten. När vi grävt fram delar av konstruktionen på några strategiska ställen kunde vi konstatera att det inte är så djupa sediment som vi först trott, bottnen är på sina ställen ganska hård. Det som är bevarat verkar vara vrakets bottenparti och en utfallen styrbordssida. Babordssidan saknas sannolikt, liksom en del av akterpartiet.
Ett dendroprov taget genom två bordläggningsplankor under ett spant/bottenstock. Notera erosionen på undersidan. Det verkar ha gått en "vattenspalt" under vraket som bidragit till detta. Foto Mikael Fredholm, Sjöhistoriska.
Skutan kan ha varit cirka fyra meter bred och 12 meter lång. Det ligger några flaskor på vraket av 1700-talstyp, men inget mer av utrustning eller last hittades. Frågan är om flaskorna hört till fartyget eller rullat ner för slänten och hamnat på det? Vi har fått några bra dendroprover som förhoppningsvis kan de oss svaret på hur gammalt fartyget är. I dagsläget lutar vi nog åt att det är äldre än Arboga kök, men man vet aldrig. Förbifartsprojektet fortsätter om några veckor. Då ska vi kolla upp två småvrak vid Lovön och lite annat.
Ett annat dendroprov, taget genom kölen. Notera hur fint T-formad den är, men även erosionen på undersidan. Foto Mikael Fredholm, Sjöhistoriska.
Förbifart Stockholm - Förundersökning
För tre år sedan körde vi sonar och dök på en mängd platser där ”Förbifart Stockholm” är tänkt att dras fram. Vi hittade då en del troliga fornlämningar, mest i form av vrak, men även bryggor och kulturlager. Nu har vi inlett en förundersökning av några av dem utanför Sätra och under två veckor kommer vi att befinna oss här. Förundersökningen syftar till att närmare avgränsa och datera fornlämningarna. På ömse sidor om Sätra varv har två sjökrogar legat och vattenområdet utanför en av dem – Arboga kök – ingår i undersökningen. Här finns det fyra vrak, varav två troligen är fornlämningar (mer än 100 år sedan de förliste), en hoprasad stenkista/brygga och ett kulturlager bestående av bland annat keramik, glas och djurben.
Kopparmynt daterat 1830. Foto Jens Lindström, Sjöhistoriska.
Under den första veckan har vi snabbmätt det mindre av vraken och avgränsat kulturlagret. Vi har också tagit en del dendroprover (årsringsdatering). I en provgrop hittade vi ett mynt daterat 1830, vilket passar bra eftersom Arboga kök anlades 1820.
Botten inuti det lilla vraket. Foto Jens Lindström, Sjöhistoriska.
Vecka två ska vi ge oss på det större vraket, som eventuellt kan vara en så kallad ”mälarjakt”. Det kan bli intressant eftersom det verkar förlist och inte slopat till skillnad från 90 % av alla vrak vi hittar.
Dagen inleddes som vanligt med att packa båten och sen ta ett kort möte på bryggan inför dagens övningar. Vi beslutade oss för att inleda dykningarna vid landfästet vid Ekerö. Micke sökte noggrant av området. Det visade sig vara helt fyndtomt! Det blev en fika i båten och lite överläggningar.
Vi kastade loss och begav oss till landfästet vid Slagsta Marina. Vi skulle där förutom våra vanliga sökdykningar beskriva botten samt ta sedimentprover om det fanns någon vill säga. Väl på plats ankrade vi upp båten. Jag gjorde mig i ordning för dyket. Väl nere i vattnet insåg jag snabbt att det inte fanns nån sedimentation att ta prover på, stenig brant slänt. Fortsatte ner, påträffade en upp och ned vänd jeep! Kollade runt lite, sen fortsatte jag sökdykningarna, efter en kort simning hittade jag en flatbottnad liten båt som kallas för ekstock! Vi hittade två liknande vid dykningarna inför Förbifart Stockholm, dom är ovanliga i arkeologiska sammanhang så det kändes jättekul! Fotade lite sen vända jag mig om och simmade mot fören på båten. Då tonade en stor mörk skugga upp sig dunklet! Där låg en större klinkbygd skuta!
Efter ett par varv så stod det klart att det troligen handlade om en Mälarskuta! Jättekul, vi vet nästan ingenting om skutorna som varit så vanliga i Mälarens sjöfart! Dessa skutor har varit en oerhört viktig länk mellan bergsbruken, träindustrin och andra exportvaror mellan stapelstäderna och Stockholm. Efter fyra dagars dykningar hade vi äntligen hittat två fornlämningar! Den mindre båten tillhör med största sannolikhet den större skutan… Otroligt kul fynd! Dyket efter sågade vi prover för dendrokronologisk analys (årsringsdatering), svettig men vi fick bra prover så nu hoppas vi få en bra datering på skutan!
Imorgon ska vi filma vraket och titta lite närmare på detaljer. Vi kommer återkomma med mer info om de här intressanta fynden!
