Under utgrävningen vid Riddarholmskajen samarbetar Sjöhistoriska med Stockholms medeltidsmuseum, som bidrar bland annat med ovärdeliga kunskaper om medeltiden. De bidrar också med gästblogginlägg. Antikvarien Lin Annerbäck skriver om Magnus Ladulås:
Magnus Ladulås
Den 12 april 2011 öppnades Magnus Ladulås grav i Riddarholmskyrkan. Bakom gravöppningen står ett stort tvärvetenskapligt forskningsprojekt och en mängd olika undersökningar gjordes på skeletten innan graven återförslöts: osteologisk analys, röntgenundersökning och osteoporosmätning, isotopanalys, C-14-datering, odontologisk undersökning och 3D scanning, för rekonstruktion av utseendena.
¨ 
Öppning av Magnus Ladulås grav.
I graven har sju vuxna individer och två barn begravts. Under hundra år användes graven innan den förslöts. Med ganska stor säkerhet tror man att kung Magnus Ladulås, hans hustru Helvig och deras dotter Rikissa samt Magnus Birgersson dy (barnbarn till kungen) är fyra av de vuxna individerna. Med mindre säkerhet tror man att övriga tre vuxna individer är ättlingar till exkung Valdemar (Magnus bror).
Magnus Birgersson föddes som tredje barnet, andra sonen, till Birger Jarl och Ingeborg Eriksdotter. När storebror Valdemar valdes till kung 1250 fick Magnus titeln iunor dux sweorum, ung sveahertig. Efter faderns död hamnar bröderna i konflikt med varandra vilket slutar med att Magnus avsätter sin bror och övertar kungakronan 1275.
Magnus Ladulås är för eftervärlden känd som en kyrkans beskyddare, för sin inrikespolitiska gärning och som den som satte lås för böndernas lador (tilltalsnamnet Ladulås är tidigast känt från 1400-talet). I Stockholm donerade han mark och pengar till etableringen av två kloster; franciskanernas på Riddarholmen (dagens Riddarholmskyrka är den gamla klosterkyrkan) och klarissorna vars kloster låg ungefär där Klara kyrka ligger idag.
Magnus Ladulås avlider på Visingsö 1290 och hade själv valt sin gravplats i franciskanernas klosterkyrka.
Under sommaren kan du i en liten utställning i Riddarholmskyrkan och på Stockholms medeltidsmuseum läsa mer om gravöppningen och de resultat som hittills framkommit. Gravöppningen har också en egen blogg: magnusladulas.blogg.se
Lin Annerbäck, Stockholms medeltidsmuseum
Ännu en tålamodsprövande dag på Birka och vi har massor kvar att göra. Vågorna som rullade in mot Björkös strand gjorde fortsatt inmätningsarbete praktiskt taget omöjligt denna dag. Den trötta höstsolen hjälpte dock till med att hålla humöret på topp.
Istället för inmätningsarbete fick vi istället koncentrera oss på att ta prover för kol-14 och dendrokronologisk analys. Johan tog sammanlagt sex kol-14 prover från olika timmer utanför Båtudden. Fördelen med kol-14 prover är att det inte behövs så mycket provmaterial. En knivsudd trä är fullt tillräckligt för att kunna utföra en analys. Nackdelen med kol-14 är att dateringen inte blir lika exakt som ett bra dendrokronologiskt prov.
Målsättningen med Johans kol-14 prover är att bestämma om timren härrör från vikingatid eller från de senaste århundradena. Två av kol-14proverna togs från två timmer som påträffades under en ca 10 meter lång stenformation under vattnet utanför Båtudden. Vi har länge misstänkt att denna stenformation är en vikingatida skapelse och visar dateringsanalysen att timren är vikingatida kan vi vara ganska säkra på att stenformationen är det också!
Idag var det Johans och Saras sista dag på Birka. Sara hann slutföra sin uppgift som hon fick i början på veckan, nämligen att mäta och rita de fyra stenformationerna intill båtudden. Stort tack för hjälpen Sara!
Eftermiddagssolen lyser på Jim som är på upptäcktsfärd i Korshamn. Foto: Jens Lindström/SMM
På grund av den hårda blåsten passade vi på att under eftermiddagen undersöka viken Korshamn på norra Björkö där vattnet låg blankt som en spegel. Korshamn är en av flera platser på norra Björkö som erbjuder skyddade hamnlägen. Jim och Jens sökte av de yttre delarna av viken där sonarskanningen resulterat i några intressanta objekt på bottnen. Vid besiktning av dessa kunde vi konstatera att det rörde sig om några stora stenblock och ett liggande sjunktimmer.
Inte långt ut från stranden hittade vi något märkligt. En stor stenskiva med ett runt hål i mitten som vi tog upp och dokumenterade i båten varefter vi lade tillbaka den på bottnen igen. Vad kan det vara tror du? Kanske är det ett vikingatida ankare?!
Den märkliga stenen. Foto: Niklas Eriksson/SMM
