Sjöhistoriska testar nya sätt att sprida kunskap om det maritima kulturarvet. Vi har tagit fram innehåll till en mobilapplikation som kan guida dig runt i det spännande och okända Galärvarvsområdet på Djurgården. Galärvarvsområdet sträcker sig mellan Aquaria/ Liljevalchs och längs med vattnet förbi Vasamuseet och Junibacken bort mot Djurgårdsbron. Idag är det mest ett promenadstråk, men här har det tidigare varit en helt annan verksamhet. Större delen av området var länge militärt och stängt för allmänheten.
Lär dig mer om dyktankhuset, som är det höga gula till vänster om Spritmuseum, där marinen tränade ubåtsräddning och där man testade avancerad dykeriteknik. Eller om vad som tidigare fanns i Spritmuseums lokaler, varför det står en sådan konstig fontän i torrdockan framför Vasamuseet, om isbrytaren Sankt Erik, och om det brända krigsskeppet som kanske ligger innanför muren vid Båthallarna.
Appen, som är gratis, hittar du på OnSpotStory.Den finns i Google Play (Android), App Store (Iphone) och som webbapp. Den kommer att fyllas på med mer innehåll efterhand.
Dagen inleddes med att åka och hämta verktyg och lite mer material till grävningen. Fyndpåsarna går åt med en jäkla fart. Dagens mål var att få fram vraket så pass mycket att vi kunde utläsa utbredningen och riktningen. PG grävde försiktigt med skopan medans jag och Karin försiktigt rensade fram vraket med fyllhammare. Arbetet är spännande då vi nu börjar närma oss kulturlagret som möjligen kan härledas till själva vraket.
Vi skulle ju få besök av länsstyurelsen efter lunch och då diskutera hur vi skall gå till väga med vraken. Innan dom anlände så kom Per Erik, en fotograf som skall dokumentera arbetet för Stockholms hamns räkning. Vi visade platsen och förklarade hur vraken låg mm. Tanken är SH skall skriva och följa upp vårt arbete med dessa vrak. Jättekul!
Därefter fortsatte vi att rensa fram vraket. Intressant var att vi fick fram kölsvinet (ett timmer som sitter ovanpå bottenstockarna i kölens riktning. Matsen eller masterna sitter förankrade i detta timmer) på vraket. Nu hade vi en tydlig riktning samt att vi vet att det var ett segelfartyg och inte bara en enkel pråm!
Se timret som ligger ovanpå bottenstocken på bilden, det är kölsvinet.
Länsstyrelsen anlände sedan tillsammans med tre representanter från riksantikvarieämbetet. Vi inledde med att berätta och visa kartor samt förklara lämningarnas status för dom. Alla insåg nog att det var en ganska unik lämningssituation på en mycket spännande plats i Stockholm. Vi vet inte än om vraken är medvetet deponerade i samband med utbyggnaden av kajen i början av 1700-talet. Vraken kan mycket väl ha förlist. Finns många intressanta frågeställningar man kan ställa här. Vad är det för vrak? Var kommer dom ifrån? Ålder? Finns det fynd ombård som kan avslöja skeppens funktion? Är dom avsiktiligt sänkta? Kan dom säga nått om hur man byggde kajer? Ja som ni märker kan man ställa hur många frågor som helst och det finns en stor potential att få fram ny information om skeppsbyggnadsteknik men också om Stockholm o dess hamnar och verksamheter!!
Hur som helst så kom vi överens om att fortsätta gräva oss vidare mot det sydda vraket. Tanken är att då se hur många lämningar vi har i detta område och därefter kontakta länsstyrelsen som då tar ett nytt beslut om hur vi skall dokumentera vraken.
Så imorgon fortsätter grävandet och jag kommer därefter lägga ut mer information om vad vi hittar och vad vi kommer göra framöver!
Det här börjar likna ett nytt Helgeandsholmen!
Sjöhistoriska museet har i veckan deltagit i en forskningsundersökning intill den medeltida borgruinen vid Hammersta i Ösmos socken i Södermanland.
I borgruinen grävde representanter från bland annat Stockholms universitet, Stockholms medeltidsmuseum och Stockholms länsmuseum. Sjöhistoriska fick det spännande uppdraget att inventera och kartera vattnet runt ruinen.
Vid inventeringen påträffades rester av en fartygslämning, sannolika brygglämningar och en förpålning i Sittuviken som preliminärt tolkas som en pålspärr. Prover är inlämnade för datering.
