Andréas Olsson, enhetschef
Det är svårt att tolka bilder från en side scan sonar, och innan någon varit nere på botten, lever tolkningarna ofta sitt eget liv. Det är inte ovanligt att sonaren avbildar indikationer med former och strukturer som varken ser ut som vrak eller en naturlig geologisk formation. Dessutom är en side scan sonar ett instrument med flera felkällor, och det går inte att lita blint på bildmaterialet.
Den sonarindikation som påträffades och som slogs upp stort i media i somras är sannolikt en geologisk bottenformation. Den är stor, hela 60 meter i diameter, vilket gör det mindre sannolikt att den är ett vrak eller ett resultat av mänsklig verksamhet. Sonarskuggan är liten eller ingen alls, varför den inte heller verkar sticka upp mot omgivande botten.
Ännu har ingen varit nere och tittat på indikationen. Och det är nog tur det. Annars hade indikationen inte blivit det mysterium det har blivit idag. I TV och tidningar, bland annat i amerikanska FOX news, diskuterades bildens likhet med rymdskeppet Millenium Falcon från filmen Star Wars. Tolkningen att indikationen skulle vara ett rymdskepp från en film är absurd, väldigt rolig och otroligt fascinerande.
Nu ryktas det om stora planer i form av dokumentärer och till och med spelfilmer. De stora nyhetsdrakarna i väster mobiliserar. UFO-nördar från hela världen följer med spänning utvecklingen. Inget arkeologiskt fynd har någonsin fått sådan uppmärksamhet i media. Förväntningarna på den kommande besiktningen av indikationen är skyhöga.
Jag och flera av mina kolleger blir återkommande kontaktad av media om denna sonarbild. De vill ha expertutlåtande och vi blir de där som berättar vad folk egentligen själva skulle kunna lista ut, men inte hoppas på. Östersjön har på senare år, mer och mer, blivit ett hav där märkliga fynd görs. Hela skeppsvrak från olika åldrar, välbevarade och spöklika påträffas på stora djup. Är vraket dessutom ett örlogsfartyg och det finns en dramatisk förlisningshistoria, ja då blir det medialöp. Och det är nog mot bakgrund av detta som intresset för sonarbilden ska ses. Vilket vrak i hela världen är mer mytiskt än vraket efter Millennium Falcon?
Titta på inslaget i Fox news: http://video.foxnews.com/v/1092711806001/millennium-falcon-at-bottom-of-baltic-sea/
Foto: Scanpix/Ingemar Lundgren
En dykargrupp har påträffat ett örlogsfartyg från 1500-talet som av allt att döma är amiralskeppet Mars, även kallad Makalös. Skeppet sänks i strid med den dansk-lybska flottan 1564 utan för Ölands norra udde.
Nu är vi inte helt säkra på att det är Mars som påträffats. Allt tyder på Mars; storleken på vraket, dateringen och läget. Jag vet inte heller vilket fartyg det skulle kunna vara om det nu inte är Mars.
Brasklappar är dock ibland bra, och vi kommer förmodligen ganska snart bli varse om identiteten när de fortsatta dykningar och dokumentationen kommer igång.
Foto: Scanpix/Ingemar Lundgren
Under alla omständigheter är detta en världsnyhet. Ur forskningshänseende är det ett högteknologiskt 1500-tals skrytbygge. Stort, kraftigt bestyckat och fullpackat med besättningsmän och soldater.
På många sätt är dessa stora örlogsfartyg en tidsspegel som berättar lika mycket om skeppsbyggnadshistoria, artilleriets utveckling, som hur man då såg på samhället. Sen är Mars också ett efterlängtat, nästan mytiskt vrak och berättelsen om dess förlisning, i vilket Amiral Jacob Bagge figurerar, är en klassisk sjöhjältesbeskrivning.
Nerringd av media
Det är inte konstigt att man blir fullständigt nerringd av media när vi tillsammans med dykargruppen gick ut med ett pressmeddelande idag. Det är bra. Vi gillar att berätta om maritim historia. Och det känns otroligt privilegierat att som arkeolog få vara del av en del av en denna upptäckt. När dykargruppen visade filmen på vraket fick jag faktiskt lätt hjärtklappning!
Andréas Olsson på väg till kontoret, strax efter att pressmeddelandet släppts. Fick ägna resten av dagen åt att prata journalister. Foto: Anders P Näsberg
Några löp från nyhetssajter
Undersökningen på Birka börjar lida mot sitt slut, och det kommer att kännas en smula overkligt och byta arbetsplats från Björkö till Östermalm. Men vi är också väldigt nöjda; resultaten uppfyller faktiskt våra förväntningar. I schaktet under vatten utanför Svarta jorden har vi spåren efter en rejäl hamnanläggning och kulturlagret på botten uppvisar otroligt fina bevaringsförhållanden för organiskt material. Nu tänkte jag ge er ett smakprov på några av de fynd vi gjort under de gångna veckorna. Håll till godo och kom mer än gärna med förslag på tolkningar.
Textilrullen
Ett märkligt fynd. En rulle med en vävd textil och hela paketet doftar av tjära. Vi har ingen aning om vad rulle använts till och om det finns något i mitten av rullen.
Foto: Edita Bobelyte
Läderslida
Vi har få fynd av läder. Här är ett undantag. Delar av en knivsslida i läder.
Foto: Edita Bobelyte
Harpun
Ett fynd som ser ut som en harpun från stenåldern. Men är det en harpun? Föremålet är i trä, och harpuner är normalt av ben eller horn som är betydligt hårdare. Vi har fått många förslag till tolkning av detta fynd. Musikinstrument, verktyg för vävning eller läderbearbetning. Häromdagen föreslog Pernilla att fyndet var en leksaksharpun. Ingen dum tolkning, tycker jag.
Foto: Edita Bobelyte
Bärnsten
Vi har flera fynd av bärnsten. Bärnsten användes bland annat till pärlor. De flesta bärnstensfynd är flisor, men här är ett stort råämne. Snopet att tappa en sådan stor bit., eller hur?
Foto: Nina Eklöf
Krok
En märklig krokformad sak. Den ser nästan ut som en hyllkonsol, men det finns ingen avfasning eller spikhål som tyder på att föremålet suttit mot en plan yta. Ändarna är spetsade och hela föremålet är täljt.
Foto: Edita Bobelyte
Konstig tränagel
Ett fynd som vid första titten ser ut som en vanlig tränagel med ett huvud. I den övre änden av fynden finns en avfasning eller ett extra huvud, som förbryllar lite. Kanske har föremålet använts som en genomgående tränagel? Eller är det något vi missar här?
Foto:Edita Bobelyte
Tränagel
En vanlig tränagel med huvud. Vi hittar ganska många tränaglar. Tyvärr är också många fynd trasiga, precis som tränageln på bilden. Fynden i trä är helt enkelt väldigt ömtåliga. De är svampiga och går ofta sönder när man försöker ta upp dom nere på botten.
Foto: Edita Bobelyte
Nål
Vi har många fynd av nålar av olika slag. De är långa och korta. Vissa, som detta exemplaret, kan kanske ha använts som en klädnål.
Foto: Edita Bobelyte
Keramik
Varför hittar vi så lite keramik i kulturlagret under vatten? Keramik är ett av de vanligaste fynden när man gräver på land, men denna lilla skärva är faktiskt det enda exemplaret vi har påträffat under årets undersökning av bottensedimenten.
Foto: Stefan Rennermalm
Undersökningen av platsen där vi för två år sedan påträffade ett spant efter ett vikingatida fartyg har hittills inte resulterat i några nya fynd.
Vi har sonderat med tunna järnspett och vi har grävt provgropar, men har nu faktiskt givit upp. Spantet kommer antagligen från ett vrak, men det vraket finns i alla fall inte på den här platsen.
Undersökningen har dock inte varit helt resultatlös. Vi har fått en bra bild av hur kulturlagret under vatten ser ut i det här området, som ju ligger en bra bit söderut, i utkanten av Svarta jorden. Mitt utanför Svarta jorden är kulturlagret över en meter tjockt. Här är kulturlagret endast 15 cm tjockt och inte heller lika fyndrikt.
Några större pålar påträffades trots allt i området. Pålarna mättes in med GPS. En av pålarna togs också upp, ritades av och en skiva av pålen sågades för årsringsdatering. Pålen var snyggt spetsad i en ände. Nu ligger pålen tillbaka på botten på den plats där den påträffades.
En profil i en av de provgropar som vi grävt i området där spantet påträffades. Två nyfikna abborrar spionerar. Foto: Andreas Olsson
Den bärgade pålen har fint bevarade kanter. Det är svårt att tro att den är tusen år gammal. Foto: Jim Hansson
