Marcus Hjulhammar
Projektledare, handläggare, fältarbete, expert på Stockholms maritima miljöer
I en grop så djup som ett trevåningshus togs i onsdags kväll de sista spadtagen inom ramen för den arkeologiska förundersökningen på Riddarholmen. Så med andra ord – nu är fältarbetet avslutat! Stort tack till alla inblandade och även till alla som har följt våra undersökningar på bloggen!
Det blev inga vrak, men mängder av annan information. Nu återstår kompletterande fyndregistrering och även analyser av olika prover. Ett hårt avsatt lager har tagits upp i preparat som kommer att sållas i Båthall 1.
Vi misstänker redan nu att detta lager innehåller fiskben. Mycket spännande återstår följaktligen och stora delar av det organiska materialet har vi ännu inte hunnit detaljstudera. Följ gärna det fortsatta arbetet på projektsidan!
Avslutar med några rader av Lewis Carrolls rader från Alice i Underlandet, som skrevs ungefär samtidigt då den gamla ångbåtshamnen fylldes ut:
"The time has come," the Walrus said,
"To talk of many things:
Of shoes--and ships--and sealing-wax--
Of cabbages--and kings--
And why the sea is boiling hot--
And whether pigs have wings."
För ett par veckor sedan hittade vi en snusdosa som hade en gravering som gjorde det möjligt att fastställa identiteten på ägaren.
Snusdosan gick att härleda till en man som var verksam i Dalarna under 1800-talet. (Se webb-tv-inslaget.) Falu-Kuriren skriver idag om den här speciella snusdosan.
Hittills har vi hittat fyra snusdosor i schaktet. Tre av dosorna har med säkerhet varit försedda med gångjärnsförsedda lock, ett i botten och ett på ovansidan.
Det undre facket har rymt en spegel och det övre har varit avsett för snus. Fynden, som finns representerade i både silver och mässing, är i medeltal cirka åtta centimeter långa och fem centimeter breda. Höjden är ungefär två centimeter.
I museisamlingar finns snusdosor av den här typen bevarade och i en del exempel har det undre facket rymt en liten kam vilket förklarar spegeln i locket! Och faktiskt, vi har också hittat en så kallad finkam i anslutning till en av dosorna.
Dosorna har tappats i sjön under 1800-talet.
I fredags hade vi besök i ”gropen” av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth med sällskap.
Även Trafikverket och entreprenören hade representanter på plats. Från Statens maritima museer deltog överintendent Robert Olsson, enhetschef Andreas Olsson och Marcus Hjulhammar.
Stadsmuseet var representerat av stadsantikvarie Ann-Charlotte Backlund. Besöket blev lyckat och var ett fint tillfälle för oss att berätta om hur vi jobbar och vad vi kan förvänta oss att hitta nu när vi jobbar oss djupare ner i schaktet.
Webb-tv: Det här är vad kulturministern tyckte om besöket:
Foto/redigering: Anders P Näsberg
Under en byggnad i centrala Stockholm ligger bortglömda stridsbåtar från 1800-talet, så kallade kanonslupar. Inför ett kommande föredrag för Chapmanssällskapet videodokumenterades i förra veckan de två sluparna som fungerat som exercisinrättningar. Sluparna är av Fredrik Henrik af Chapmans konstruktion. Fyndet gjordes redan 1995 men har sedan den arkeologiska dokumentationen utfördes 1996 legat dolda under golvet i det gamla Exercishuset på Skeppsholmen.
Läs mer om kanonslupar i Olle Malmqvists & Iréne Welander Larssons bok ”De oändeligt förbannade sluparna”.
Läs även mer om en aktuell marinarkeologisk undersökning av ett fartyg av af Chapmans konstruktion, Linjeskeppet Dygden!
