Mikael Fredholm, intendent
Projektledare, handläggare, fältarbete, Fornsök
Beckholmen i Stockholm genomgår en omfattande miljösanering och för några dagar sedan blev vi uppringda av personal som arbetar med saneringen. De hade fått upp förmodade vrakdelar när de grävt upp förorenat bottensediment. Vi cyklade ner och kikade på delarna och såg att några delar var vrakdelar. Idag torsdag har vi varit på plats i två dagar och dokumenterat de upptagna delarna samtidigt som vi schaktövervakat den pågående grävningen.
Patrik Höglund diskuterar med grävmaskinisten. Vrakresterna har kommit upp ur vattnet
till höger om det gröna huset (som var vårat dykförråd för några år sedan).Vrakdelar under sortering och dokumentation till vänster i bilden.Foto: Mikael Fredholm.
De delar vi har dokumenterat är bottenstockar och spant från ett klinkbyggt fartyg, som vi tror skulle kunna vara cirka 20 meter långt, men det är osäkert då vi arbetar med lösa delar. Kanske kan vi sedan i lugn o ro på kontoret pussla ihop delarna och få en rekonstruktion av fartyget.
Mer vrakdelar, stort spant med tydliga klinkhak. Foto: Mikael Fredholm.
Där det just nu är vatten där vraket kom upp satt vi för några år sedan och fikade, då vi hade vårat dykförråd i det gröna huset som syns på bilderna.
Nu på fredag ska vi såga träprover, som skall skickas iväg till Lunds Universitet för dendrokronologisk datering. Har vi tur kan vi få en ålder på vraket under nästa vecka...
När man får lite ledigt från grävandet vid Grand Hotel är vintern en tid att sitta ner inne i kontorsvärmen med rapportskrivande för alla de undersökningar som utfördes under 2011.
Bland alla nya rapporter kan nämnas att undersökningarna vid Kvarnholmen 2009 (2011:2) och Svindersviken 2011 (2012:1) nu slutligen har avrapporterats. Bland de vrak med lite häftigare historia finns Louise Adelaide som exploderade och sjönk 1901. Det i dykarkretsar kända "Nackastrandsvraket" har nu sällskap av 28 andra vrak från Svindersvikens inlopp till vikens innersta del.
Sonarbild av Nackastrandsvraket, RAÄ Nacka 199.
Vad gäller dykning kan man säga att det ofta inte var mycket till sikt (1-2m) sommartid i inre Svindersviken när undersökningarna genomfördes. Så om man upplever det som dålig sikt på Nackastrandsvraket kommer det inte vara bättre längre in i viken...
De flesta vrak är sentida, dvs. från 1900-talet, det är slopade och uttjänta fartyg som nu har fått sin slutliga vila i denna vik. Vid båtklubbarna i norr har vissa vrak helt sonika fått utgöra bryggfundament, en del har järnknän fastsvetsade i bryggorna.
Pilen visar på ett av de större vraken som ligger vid båtklubbarna i Svinderviken.
De nya rapporterna finns nu att ladda ner på vår rapportsida liksom andra "nya" rapporter från 2011 och gamla rapporter från 2008 och framåt.
I slutet av juli dök vi i mellan Strömma och Stavsnäs, bland annat på RAÄ Värmdö 310, som tidigare beskrivits i denna blogg 26 juli. Från detta vrak tog vi då ett dendrokronologsikt prov, som nu har daterats till cirka 1815, vilket stämmer bra med den keramik vi påträffade i vraket. Vi har också i veckan varit ute på en kompletterande undersökning i närområdet, som resulterade i ett par stenkistor, där vi tog prover för dendrokronologisk datering. Efter sommarens dåliga sikt var det en fröjd att nu dyka i ett veritabelt akvarium med stora stim av småaborrar.
Sonarmosaik över RAÄ Värmdö 310, med sonardetaljbild och foton inklippta.
Mikael Fredholm, Sjöhistoriska museet.
Nord Stream AG anlägger en gasledning i Östersjön. En 482 kilometer lång del av ledningen läggs i den Svenska ekonomiska zonen (EEZ). Under 2008- 2010 har Sjöhistoriska museet granskat sonardata och film från fjärrstyrda undervattensfarkoster (ROV).
Som en del i detta arbete blev vi inbjudna på ett studiebesök till den plattform som lägger ned gasledningen. Resan gick med helikopter från Visby och ut på havet till plattformen "Castoro Sei" som då låg nordost om Fårö.
Helikoptern står redo för avfärd från Visby mot plattformen utanför Fårö.
På plats fick vi en nogrann säkerhetsgenomgång innan vi med guider fick en rundvandring på plattformen. Vi fick se hur dom svetsade ihop gasledningssektionerna innan de sänks ner på botten. Under besöket visades även bryggan, där vi kunde se plattformens position, en telekabel och ett vrak, som båda två var två hinder som skulle undvikas.
En sektion gasledningsrör lastas ombord på plattformen.
Efter en sen lunch och gott Italiensk kaffe (Castoro Sei är Italiensktägt) meddelades att helikoptern var på ingång. Men dimman svepte in över plattformen och vi fick höra att det är vanligt att man blir kvar ett par dagar på grund av att helikoptern inte kan landa i dimma... Men efter en haltimme sprack det upp och vi kunde säkert flyga tillbaka till Visby.
Andreas ser helikoptern landa när dimman lättade.
