Pernilla Flyg, intendent

Projektledare, Dalarömodellen, dykparker

Två skallar slagna ihop

Detta inlägg ska kanske börjas med en varning: Skeppen behandlas bara marginellt här. Snarare kommer det koncentrera sig kring tågvirke och ben, två ganska skilda fyndkategorier från Birkas utgrävningar.

Om det är skilda ämnen, varför blir det då ett blogginlägg om dem båda? Det beror på att i GIS-rummet på arkeologienheten har en timanställd osteolog och en marinarkeologistudent med en uppsats att skriva trängt ihop sig tillsammans med ben och repstumpar. Trots att vi har mycket att gå igenom är det bara en liten del av vad som funnits på botten utanför Birkas hamn!

Tågvirke gjort av tre linor tvinnad bast med en enkel knut i änden.

Treslaget tågvirke (gjort av tre linor tvinnad bast) med en enkel knut i änden. Foto: Caroline Persson.

Tågvirke är ganska skört och svårt att ta upp, men marinarkeologerna fick ändå upp både tvåslagna och treslagna stumpar i olika tjocklek, varierande mellan drygt två cm till en halv cm i diameter, och några fynd har även en knut i ena änden! Det är ganska häftigt att tänka sig att det är någon som har tagit tillvara på basten (innerbarken) på ett träd, tvinnat det till en lina för att sedan slå den till ett rep för mer än 1000 år sedan. Tågvirke behövdes till en massa aktiviteter under vikingatiden. Seglingen är nog det mest uppenbara, men man kanske också behövde rep för djurhållning, byggnadsanordningar, anordningar för att hämta vatten, eller kanske tunna rep för att stränga bågar, om man inte använde senor till det. Man kan tänka sig att de olika tjocklekarna kan ha haft olika användningsområden, även om det är svårt att lista ut exakt vad de använts till.

Fotben från nötkreatur.

Fotben från ko. Foto: Anna Olsson.

Ett större antal fragment och hela ben hittades vid sommarens utgrävning. De arter som hittills lyckats identifierats med hjälp av den osteologiska analysen är nöt, gris, får/get, fisk och fågel. Detta är matrester och slaktavfall. Nöt är den art som dominerar i fyndmaterialet. Detta är intressant genom att om man tittar tillbaka på de grävningar som utförts tidigare på land, dominerar istället grisen. Vad detta beror på är svårt att säga, men kan ha att göra med att det inte fanns några betesmarker på Björkö under vikingatiden och att man troligtvis tagit nötköttet från angränsande öar.

Tänder från nötkreatur.

Kotänder som sitter kvar i käkbenet. Foto: Anna Olsson.

Anna Olsson och Caroline Persson.

Inhopp i gropen

Jag fick göra ett inhopp i schaktet idag. Det var inte igår jag satt i en grop mitt i stan och borstade spant rena från kulturlager och jord! Spännande är det, och roligt. Dagens uppdrag bestod i att finputsa vraket så vi lättare ska kunna dokumentera med foto, ritningar och inmätning med totalstation, innan det ska plockas upp. När det är uppe är det i princip förstört, så det gäller att få med så mycket information om möjligt.

Jag hittade några vykort på vinden

Jag hittade en bunt vykort i husets gömmor. De var omsorgsfullt sparade av en kvinna som kom att leva länge, och som i skuggan av två världskrig och vad det innebar av brist och hushållande med resurser fortsatte att spara på det mesta. Korta små privata meddelanden skrivna i bläck med sirliga handstilar blir hälsningar till oss hundra år framåt i tiden, och framsidornas bilder sätter dagens händelser i perspektiv. Idag pågår marinarkeologiska undersökningar utanför Grand Hotel. 1910 står passagerarna på samma plats och inväntar den fullastade Östanå II som strax ska lägga till. Grand Hotel  1910 Östanå II byggdes 1908 på Bergsunds Mekaniska Verkstad i Stockholm. Kanske kommer någon av personerna på bilden att året efter ta någon av ångsluparna till Gäddviken i Nacka? Ångslupstur 1911 framsida_beskuren
Det avgår en från Staden ”hvar hel timme”.
Ångslupstur baksida

Axmarbilder

Vi blev tvungna att avbryta fältarbetet igår eftersom vi blev inblåsta i Axmar. Kuling + ösregn + öppen gummibåt blev ingen bra kombination. Men vi kommer att återkomma senare under hösten om tiden och vädret tillåter. Men idag sken solen i Axmar på skolbarnen som kom på besök för att lära sig mer om natur och kultur i Axmar bruk.

Här kommer några bilder från de senaste dagarnas fältarbete:

Pråmvrak direkt under ytan invid Gåsholmen i Gåsholma naturreservat. Foto: Pernilla Flyg, Sjöhistoriska.

Lämningar efter småskalig gruvbrytning på Gåsholmen. Foto: Pernilla Flyg, Sjöhistoriska.

Vraket efter ett fartyg med flyktingar från Estland som grundstötte på Synskär 1942 - alla överlevde. Foto: Pernilla Flyg, Sjöhistoriska.

 

 

Vitstjälksmöja och smaltång som skolbarnen ska få kika på och lära sig mer om. Foto: Pernilla Flyg, Sjöhistoriska.