Kulturminneslagen

Kulturminneslagen är den centrala lagen för kulturmiljövården. Den har anor långt tillbaka i stormaktstiden och är därmed världens äldsta lagstiftning för skydd av fornlämningar.

År 1666 kom ”Placat och Påbudh om Gamble Monumenter och Antiquiteter” där det fastställdes att ingen skada får göras på fornlämningar. Lagen har i stort sett bestått genom århundradena, med tillägg och ändringar.

I kulturminneslagen står det att:

  • Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö och ansvaret för det delas av alla,
  • Länsstyrelsen har ansvar för tillsynen av kulturminnesvården i länet och Riksantikvarieämbetet för hela landet,
  • Fasta fornlämningar är lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna,
  • skeppsvrak klassas som fasta fornlämningar om det kan antas att minst 100 år har gått sedan skeppet sjönk,
  • Det är förbjudet att utan tillstånd rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller på annat sätt ändra eller skada en fast fornlämning,
  • Inte bara kända fornlämningar utan också de som ännu inte påträffats är skyddade av kulturminneslagen.

Du som planerar en utbyggnad, muddring, nedläggning av kablar eller dylikt bör ta kontakt med länsstyrelsen i ett tidigt stadium. Det kan bli nödvändigt att göra arkeologiska utredningar eller att vidta särskilda åtgärder som skyddar lämningar under projekteringen.

Sjöhistoriska