Vasa var ett krigsskepp som byggdes i Stockholm år 1628. Skeppet var tänkt att ingå i den svenske kungen Gustav II Adolfs flotta. Vasa är mycket välbevarad och är ett av de få vrak från 1600-talet som har bärgats i sin helhet. Idag har skeppet ett eget museum – Vasamuseet i Stockholm – som är ett av de mest besökta museerna i hela Skandinavien.
Vasa byggdes med två kanondäck och skulle användas i Sveriges krig mot Polen som pågick då. När det nya skeppet seglade iväg från Stockholm kantrade det efter bara 1 300 meter. Vasa sjönk och blev liggande på 30 meters djup på Östersjöns botten. Efter 333 år på botten återfanns hon av vrakspecialisten Anders Franzén 1956.
Bärgningen
Det var en stor händelse i hela Sverige när Vasa bärgades 1961. Marinens tungdykare spolade fram sex tunnlar i leran under henne med hjälp av speciella sprutmunstycken. Genom tunnlarna drogs stålkablar, med vilka två lyftpontoner drog skeppet ur lerans grepp.
När Vasa kom upp till ytan lades hon i en torrdocka. Hela sommaren 1961 grävdes skeppet ut av arkeologer. En orörd bit av 1600-talet fanns plötsligt mitt ibland oss. Hela skeppet och alla de tusentals fynd som fanns på och kring vraket konserverades och finns nu bevarade och utställda på Vasamuseet. Kanoner, kanonkulor och själva vraket av Vasa visar hur man seglade och krigade till sjöss på 1600-talet. Att sätta alla bitar som lossnat från skeppet på rätt plats var ett arbete som tog många år. Ombord fanns också kistor med soldaternas och sjömännens personliga ägodelar. Fynden är en ovärderlig skatt som ger oss kunskaper om 1600-talet.
Rik på utsmyckningar
På Vasa sitter 700 skulpturer och ornament snidade i trä. Forskning har visat att skulpturerna var målade i klara färger när de var nya. De flesta skulpturer berättar symboliskt om hur den svenske kungen Gustav II Adolf ville att omvärlden skulle se Sverige och honom själv. Och eftersom Vasa byggdes för 1620-talets krig mot Polen finns där också inslag som förnedrade fienden. Idag skulle vi kalla Vasas skulpturprakt för krigspropaganda.