Nu invigs Axmar dykpark

Marinarkeologen Bo Ulfhielm från Länsmuseet Gävleborg. Undervattensparken är ett samarbete mellan Sjöhistoriska, Naturvårdsverket, länsmuseet och Kustfilm.
Publicerad 1 juli 2010

1 juli 2010 invigdes Axmar undervattenspark – en av världens första undervattensparker som visar både natur och kultur. Parken är en guide till undervattensvärlden som vänder sig till alla, inte bara sportdykare: båtturister, kanotister, snorklare, strandpromenerare, dykare, restauranggäster, webbsurfare…

Utvecklingen av parken är resultatet av ett samarbete mellan Kustfilm, Länsmuseet Gävleborg, Naturvårdsverket och Sjöhistoriska museet och har ingått i projektet Nordic Blue Parks, finansierat av Nordiska ministerrådet.

Undervattensparken ligger vid Axmar bruk, fyra mil norr om Gävle. Här finns mängder av skeppsvrak som berättar den 250-åriga historien om järnbruket. Många ligger grunt och kan ses från ytan. I Axmar finns också Gävleborgs läns största naturreservat. Kusten är flack och stenig, och flera öar är bevuxna med urskog. Den grunda och natursköna skärgården är präglad av mötet mellan sött och salt vatten.

– Att snorkla i någon av Gästrikekustens många grunda vikar är en mycket sinnlig upplevelse, där stim med fiskyngel kilar fram i den rika vegetationen, säger Peter Hansson, marinekolog vid Kustfilm AB.

I och med invigningen öppnar en ny webbplats, www.axmarbluepark.se. Där kan man läsa om skeppsvraken och naturmiljön. Med hjälp av nedladdningsbara kartguider till de olika platserna kan man ta sig runt i området och få lära sig mer om undervattensmiljön.

Både arkeologer och naturvetare har arbetat med webbplatsen och informationsmaterialet.

– Den som inte har möjlighet att ta sig ut i området, kan få ut väldigt mycket bara genom att besöka webbplatsen. Nu hoppas vi att lokala aktörer tar tillvara på den fantastiska miljön och gör den ännu mer tillgänglig, genom båtuthyrning och organiserade dykutfärder, säger Pernilla Flyg på Sjöhistoriska museet som varit projektledare.

Axmar bruk anlades 1671 som ett av många järnbruk i Gästrikland. Här fanns skog för kolframställning, och strömmande vatten för att driva stångjärnshammare och masugn. Men det fanns inga lokala malmtillgångar. Under alla år blev sjöfarten brukets nav. Malmen kom från Utö gruvor i Stockholms skärgård, från Bergslagen och från norra Uppland. Kolet fanns lokalt, men fraktades ändå mest sjövägen.

– Ända in i slutet av 1700-talet saknade Axmar bruk egentlig vägförbindelse – havet var den tidens E4:an, säger Bo Ulfhielm, arkeolog vid länsmuseet Gävleborg.

Det färdiga järnet skeppades ut till Stockholm, England och till Kina. Från början kunde fartygen lägga till vid kaj för lastning och lossning. Men i takt med att skutorna blev större och djupet i hamnen minskade, på grund av landhöjningen, övergick man till att ankra upp ute på fjärden och vid öarna närmast.

Axmar bruk lades ned 1927 men har lämnat efter sig många spår av sin verksamhet. Inte minst på botten, där vrak och andra lämningar finns kvar.

Sjöhistoriska