Vraket efter fregatten Bodekull är ett av världens bäst bevarade vrak från 1600-talet. Fram till i början av maj 2017 kallades det Dalarövraket efter fyndplatsen, men ny forskning har gett oss mer information. Bodekull ligger cirka 30 meter under vattenytan vid Edesön nära Dalarö.

Namnet kommer av var fartyget byggdes – Karlshamn hette Bodekull fram till 1664. Det är ett ganska litet fartyg, cirka 20 meter långt, med lastrum och sex kanonportar. Det byggdes först som ett landstigningsfartyg på uppdrag av kung Karl X Gustav. Bodekull var ett av flera fartyg i den planerade landstigningsflottan, men efter kungens död 1660 ställde man in planerna att invadera Danmark, och man bestämde att fartygen skulle byggas om för att kunna fungera i flera olika sammanhang. Bodekull var lastad med mjöl när hon sjönk år 1678. Mjölet skulle levereras till svenska flottan.

Man har hittat två kanoner ombord på Bodekull. En står kvar i sin lavett (den vagn av trä kanonen vilar på) i aktern och en har rasat ner i förskeppet. Flera mindre vapen har hittats: två handtag till värjor, en musköt och två pistoler, den ena har flintlås och är troligen tillverkad i Holland på 1660-talet.

På havsbotten nedanför fören har arkeologerna hittat galjonsfiguren som föreställer ett lejon. Den har ursprungligen suttit längst fram på skeppet.

De nya uppgifterna har tagits fram av Niklas Eriksson, tjänstledig från Statens maritima museer för att forska om stormaktstidens farleder vid Centrum för maritima studier (CEMAS), Stockholms universitet.

 

3-D modell av Bodekull

Inom EU-projektet Baltacar har Statens maritima museer gjort en 3D-modell av Bodekull.

Tidigare undersökning av vrakplatsen

När fartyget upptäcktes bärgades ett fåtal föremål, bland annat en glasflaska med ett märke med formen av en adlig vapensköld med tre halvmånar. Motivet finns på flera adliga vapensköldar i Europa. Glasflaskan kan genom sin form dateras till tiden 1640–1670.

Några träprover har också tagits från vraket. De har analyserats genom att årsingarna i träet har studerats. Resultatet visar att virket fälldes i nordöstra England på 1650-talet. Det verkar också stämma överens med fartygets form som har drag av det engelska sättet att bygga skepp under 1600-talet. Därför tror arkeologerna att fartyget kan ha byggts i England.

På Dalarövraket har man också hittat keramikflaskor av en speciell typ som kallas bartmannkrus. Sådana flaskor tillverkades under 1600-talet i stora mängder i den tyska staden Frechen. Man skulle kunna säga att bartmannkrus var den tidens tomglas. I dem fraktades och förvarades alla möjliga olika flytande varor – till exempel vin, olja och kemikalier. Krusen är dekorerade med ett ansikte med skägg. Bartmann betyder just "skäggig man" på tyska.

I akterkajutan (kaptenens hytt) har arkeologerna hittat 15 bartmannkrus. De användes troligen för befälets vin. När man har kikat ner i lastrummet har man kunnat skönja att det ligger många fler bartmannkrus och dessutom stenkol där. Exakt hur mycket och vad som finns mer i lastrummet vet arkeologerna inte, eftersom utrymmet inte har grävts ut. Kanske var fartyget på väg med värdefull flytande last från kontinenten när det förliste.

Vraket upptäcktes av Marina kultursällskapet år 2003 och Sjöhistoriska museets arkeologer har tillsammans med University of Southampton och Södertörns högskola gjort undersökningar på platsen.

Relaterat material:

Visa mer