Regalskeppet Svärdet sjönk 1676 i en strid mot den dansk-holländska flottan utanför Öland. Bara ett fåtal av den 650 man starka besättningen överlevde. Fortfarande går det att se hålen där kanonkulorna träffat skeppet.

Den 1 juni 1676 seglade den svenska flottan norrut längs Ölands östkust förföljd av den allierade flottan. Vid middagstid hade delar av denna kommit så nära att man började skjuta. Strax därefter vände flottans största skepp Kronan mot fienden, men kapsejsade och exploderade. Enligt vissa källor initierades vändningen av en signal från Svärdet som också vände tillsammans med delar av flottan. De svenska fartygen kom nu i oordning och flera fartyg flydde.

Svärdet omringades av bland annat Christianus Quintus med Tromp ombord och Juel på Churprindsen. Efter att ha kämpat mot övermakten i närmare två timmar fick Svärdet stormasten avskjuten och kapitulerade. Innan fienden hann ta över skeppet kom en holländsk brännare och lade sig intill Svärdet, trots att Tromp försökte förhindra detta. Svärdet tog eld och efter att ha brunnit en stund nådde elden krutdurken och fartyget exploderade.

Av de 650 båtsmännen och soldaterna ombord, blev endast ett femtiotal räddade. Skeppen Neptunus och Järnvågen samt några mindre fartyg erövrades av fienden. Resten av den tilltufsade flottan flydde till Stockholms skärgård. Resultatet av nederlaget lät inte vänta – den 29 juni landsteg 14 000 danska soldater i Skåne.

Bakgrund

Den svenska flottan och skånska kriget 1675–1679

Sverige blev 1675 indraget i ett krig med bland annat Danmark. Danskarna ville återta provinser man förlorat tidigare till Sverige, exempelvis Skåne. För att våga sig på en invasion över Öresund och för att sedan kunna hålla förbindelse- och försörjningslinjerna över sundet öppna krävdes sjöherravälde. Sverige å sin sida var beroende av kontroll över Östersjön för att kunna undsätta provinserna i norra Tyskland och förhindra en invasion i Skåne.

År 1676 bestod den svenska flottan av över 30 örlogsskepp samt ett antal lastdragare, brännare och några inhyrda beväpnade handelsfartyg. Det fanns närmare 12000 man ombord och totalt nästan 2200 kanoner. Riksamiral var Lorenz Creutz ombord på flottans största fartyg Kronan. Befälhavare på det näst största, Svärdet, var den erfarne Claes Uggla.

Den 19 maj lämnade flottan Älvsnabben i Stockholms södra skärgård och satte kurs söderut. Några dagar senare drabbade man samman med den dansk-holländska flottan under amiralen Niels Juel söder om Bornholm. Den svenska flotta var dåligt samövad och hade problem att hålla ihop i motsats till den allierade, som var mer välövad. Den 28 maj anlände den holländske amiralen Cornelis Tromp med förstärkningar till den allierade flottan och svenskarna beslöt att dra sig norrut och försöka utkämpa striden mellan Öland och Landsort, för att kunna retirera inomskärs om striden gick dåligt. Det ledde till slaget vid Öland 1 juni 1676.

Visa mer