Välkommen!

Sjöhistoriska har öppet ordinarie tider men med vissa begränsningar och anpassningar för ett tryggt besök. Museifartyg, lekrum och skaparverkstad är stängda tills vidare.

Samlarna

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

Sjömanskistor

 

skulptur av sjöman på knä vid sin kista

Det är inte så ovanligt att man har en sjömanskista hemma. Kanske ärvd av en sjöman i släkten eller införskaffad som kuriosa. Oftast grön. Locket ofta beklätt med svartmålad segelduk.

Maggie Fribergs skulptur av en sjöman vid sin kista är 17 cm hög. I kistan finns flera små detaljer, bland annat ett fartygsporträtt av ett barkskepp målat av maken Hendel Friberg. Det pyttelilla fotot visar Maggie själv.

Närbild på innehållet i kistan

Sjömanskistor har använts under århundraden ombord för olika ändamål. Redan från vikingatid finns belägg för att man använde sjömanskistor. Det var det enda privata förvaringsutrymmet sjömannen hade. Men hänsyn till att det var trångt ombord var de från början inte så stora, men från 1600-talet blev de lite större. Under 1800-talet och framåt är de ungefär en meter långa och en halv meter höga.

Kistan följde sjömannen från skepp till skepp och togs i land i väntan på nästa färd. Den "traditionella" kistan har platt lock och sneda utställda sidor. Så kom de standardiserade kistorna att se ut från mitten av 1800-talet. De gjordes av furu eller gran och målades vanligen grön. Jag vet inte varför just grön. Det platta locket var oftast klätt med svartmålad segelduk. Handtagen på sidorna är sjömansarbeten som vanligen knopats ihop under en frivakt ombord. Framtill på kistan kan finnas ett lås, men det sägs att man aldrig låste den ombord.

När man lyfter på kistlocket finns nästan alltid någon slags målning på insidan; ett skepp, korslagda flaggor eller annat. Ibland en bild av en fästmö eller någon färgplansch fastsatt med stift. Inuti kistan finns ett litet lådfack med lock. Det kallas för leddika. Där förvarade man lite mindre tillhörigheter, eller lite känsliga. En bibel och personliga bilder fanns ofta. I övrigt förvarade man kläder, värdeföremål, lagningsutrustning, utrustning för personlig vård, matkärl och bestick och lite verktyg i kistan. Det finns en fin akvarell i vårt arkiv över vad en sjömanskista vanligen innehöll och hur det var stuvat i kistan. Konstnären Gordon MacFie målade den 1966. Till målningen hör ett maskinskrivet ark med nummerförklaring.

Akvarell över packning i sjömanskista

I samlingarna har vi över 30 sjömanskistor. Många av den "traditionella" typen, men också flera som utmärker sig lite extra.

En av kistorna bär Krusenstiernas släktvapen utanpå och följande text på insidan av locket: Sjömanskista, tillhört översten vid Flottan, Mauritz Salomon von Krusenstjerna, f. 1746 d. 1810, begagnad vid resor som chef å Ostindiska companiets fartyg åren 1771-1781 och som chef å linieskeppet ÖMHETEN i slaget vid Hogland 1788 July 17 de.

Krusenstiernas sjömanskista      Krusenstiernas släktvapen på locket

Historiska vingslag! Jag vill genast veta lite mer. Så här var det:

1764, mitt uppe i Mauritz militära karriär, tog han istället tjänst hos Svenska Ostindiska kompaniet. Under 20 år reste han med SOICs skepp till Kanton i Kina i den så kallade tredje oktrojen. På detta blev han förmögen och köpte1786 kontant hela Tunarp Västra Ryd i Östergötland. Nu ville han förstås ha en fru att dela tillvaron med. Det berättar Carl Tersmeden om i sina memoarer tio år senare. Han skriver att Krusenstierna blev "dödeligt kär" i Ebba Grubbe och de förlovade sig. På Tunarp iordningställer Mauritz sitt stora hus. "Han meublerade och städade i ordning, att kunna med alla anständighet där införa sin tillkommande hustru". Men Ebba är mer tveksam. Hon har "hvarken nekat eller jakat förrän påsketiden detta år, då hon sjuknade uti en fråssa, under ett slags melancolie, men nämnde för ingen orsaken till sitt förändrade humeur, utan sjukdomen tilltog, så att man trodde det skulle blifva hennes död" (Tersmeden, 1919:104-105). Riktig giftasångest alltså! Orsaken var förstås att hon alls inte ville gifta sig med Mauritz, trots att han var ett så fördelaktigt parti. Hon lämnar tillslut tillbaka förlovningsringen. Mauritz tar sorgset emot den. Redan då Ebba reser därifrån träffar hon baron Adolf Fredrik von Knorring på tåget. Hon gifter sig istället med honom.

Mauritz gifter sig också ett par år senare – med Ebbas syster Anna Magdalena. De får nio barn och den äldsta sonen etablerar sig på 1850-talet i Kalmar. Där ligger ju än den Krusenstiernska gården. Kalmar Länsmuseum visade för tio år sedan Krusenstiernska kvinnokläder. Kanske både Ebba och Anna Magdalenas kläder fanns med i utställningen "Från sidenklänning till gymnastikdräkt".