Sjöhistoriska har stängt tills vidare på grund av coronaviruset.

Samlarna

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

Ett armbandsur från ubåten Ulven

I november skrev jag en blogg om de frusna tider vi har i våra samlingar, det vill säga klockor som varit med om och stannat på katastrofers tidpunkt. Nu har vi mottagit ytterligare ett sådant tidsdokument. Klockan är ett armbandsur med brun läderrem. Bakom det välvda glaset har visarna och urtavlan korroderat och tiden är lite svår att urskilja, men tittar man noga ser man att visarna stannat på 10 minuter över sex.

Foto Anneli Karlsson

Klockan har tillhört Gustav Teodor Eugen Roslund, född den 5 november 1916 i Karlskrona. Inte än 15 år fyllda skrev han sitt första kontrakt med Marinen. Efter utbildningar inom förbränningsmotorer, aritmetik och maskinskrivning mönstrade han på ubåten Ulven första gången 1934 med skeppsnummer 20. Hans armbandsur fick vi i april i gåva från hans son.

När Gustav flera år senare mönstrade på Ulven som ubåtmaskinist av 2 gr i april 1943 för en övning utanför Marstrand var han väl förtrogen med ubåtstjänst. Han hade varit ute över 15 gånger och främst alternerat mellan ubåtarna Ulven och den liten nyare ubåten Sjölejonet.

Ulven var byggd 1930 och ingick i den så kallade Göteborgseskadern bland annat tillsammans med sina systerbåtar Draken och Gripen. Under årets första övning skulle pansarskeppet HMS Manligheten och jagarna i eskadern förflytta sig långs ett stråk av svenskt vatten och skydda sig mot fingerade ubåtsanfall. På den här tiden kunde ubåtar endast lokalisera sig optiskt, det vill säga genom att skicka upp periskopet. Det innebar förstås alltid en risk för upptäckt. Varje ubåt tilldelades en ruta att hålla sig i och på grund av navigationssvårigheter lämnade man en lucka mellan rutorna för att inte riskera kollision med varandra. Dessutom fick risken inte finnas att man vid torpedskjutning råkade träffade ubåten i grannrutan. Givetvis var stridsladdningen i den främre delen av torpeden, konen, ersatt med vatten, men en sådan torped skulle även den kunna skada målfartyget, så man såg till att torpederna passerade väl under ubåten. Vid denna övning var luckan mellan rutorna 2 sjömil, eller 3,7 km. Detta gjorde att hela övningsutrymmet var stort.

Torsdagen den 15 april tilldelades ubåtarna sina rutor. Ulven observerades ”anfalla” under förmiddagen. Under eftermiddagen var det dock tyst från ubåten. Då man inte avfyrade skott så ofta var detta inte så märkligt och väckte egentligen ingen misstanke om att något kunde ha gått snett. När man däremot senare under natten skulle meddela skifte av ruta fick man ingen radiokontakt med Ulven. Först då HMS Manligheten nästkommande förmiddag efter målgång inte heller kunnat se något livstecken från Ulven började man bli riktigt orolig och befarade att något hade hänt ubåten.

Samtliga fartyg beordrades till sjöss för att leta. Mycket snart fann man en av Ulvens telefonbojar med kabeln avsliten. En telefonboj är fäst på ubåtens utsida och kan i nödläge skickas upp till ytan för kontakt med personalen nere i ubåten via kabeln.

Nu stod det klart att Ulven drabbats av en olycka, men eftersom telefonbojen låg och flöt var det svårt att lokalisera henne. Ett femtiotal fartyg deltog i sökandet, däribland ubåtsbärgningsfartyget Belos och inhyrda civila fiskebåtar. Först efter 19 dagar kunde en fiskebåt lokalisera Ulven på 52 meters djup sydväst om ön Stora pölsan och efter ytterligare 3 månader bärgades vraket med samtliga besättningsmän.

Det visade sig att Ulven hade gått på en förankrad tysk mina och fått en stor del av förskeppet söndersprängt. Med anledning av alla de klockor som fanns ombord, både fartygets och privata, kunde tidpunkten för mindetonationen bestämmas till omkring kl 18.10. Det stämmer överens med de närliggande ubåtarna Delfinen och Drakens iakttagelser om ljud som kunde tyda på minsprängning strax efter kl 18 respektive 18-18.15 den 15 april. Det bekräftas dessutom av den sista anteckningen i maskinloggboken, som var införd kl 17.45, vari gjordes anteckning varje timma. Kanske var det Gustav som gjorde den noteringen.

Gustav i Ulvens maskinrum. Fotograf okänd.

Ubåtsmaskinist 2 gr Gustav Roslund i HMS Ulvens maskinrum.

Ulvens flagga nybärgad 

Då man lokaliserat Ulven sändes en dykare ned som efter 13 minuter gav beskedet "Jag står på Ulvens däck". Som bevis tog dykaren med Ulvens flagga upp till Belos. Bild från KÖMS (Kungliga Örlogsmannasällskapet.)

 Foto Susanna Allesson Nyberg

Ulvens flagga finns idag på museet. Här håller sonen Gustaf Roslund i flaggan tillhörande ubåten hans far Gustav gick under med 1943.

Text: Susanna Allesson Nyberg, intendent.