Sjöhistoriska har stängt tills vidare på grund av coronaviruset.

Samlarna

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

Detektivarbete bland nämndprotokoll

Just nu ägnar jag mig åt ett detektivarbete om vilka möbler som ursprungligen stått i Gustav IIIs skonert Amphions kajuta från 1778. Ett virrvarr av oklara benämningar och inventarium gör det svårt. Med all sannolikhet har den här stolen med dubbla dynor stått där i alla fall, liksom ett par ”lättstolar” som snarare är att benämna taburetter. Båda typerna är fällbara, som praktiskt är till sjöss. Vid sjögång behöver man ju praktiskt kunna stuva undan allt möblemang som inte är fast.

Fällbar stol med dubbla dynor från Amphions kajuta. Förgyllt underrede och med

fodertyg av det rutiga så kallade Gripsholmstyget, vanligt för tiden.

De väggfasta soffor som finns i kajutan är klädda i samma tyg som stolen, hovets röda sidentyg med blommönster. Då man inför öppnandet av Sjöhistoriska museet 1938 önskade klä om dessa hörde man av sig till Husgerådskammaren, som ju genom tiderna försett alla kungliga utrymmen med inredning. Det föll sig då så turligt att de i sina gömmor hade kvar en enda rulle av detta tyg, vävt i Stockholm av sidenvävare B. Peyron under 1700-talets senare del.

 Detta har alltid berättats muntligt i huset, men nu hittade jag äntligen beviset i ett nämndprotokoll från 1937.

En av de fällbara taburetterna/"lättstolarna", här placerad i Amphions kajuta. Flera av dem har ljusgrått eller grönt underrede och dyna klädd i shaggtyg, ett slags sammetsplysh. Förmodligen har dessa varit placerade i andra utrymmen ombord. Det finns beskrivet att till exempel kaptensutrymmena gick i grönt, kan de gröna ha hört dit? Det finns nämligen också de med förgyllt underrede och sidentyg ovan. Det är troligen dessa som mer permanent hört till kajutan. Notera den fasta soffan i bakgrunden.

 

Man fastnar och försjunker väldigt lätt i de spännande nämndprotokollen! Under en förmiddag i arkivet då jag sökte efter kopplingar till Amphion fick jag på köpet bland annat reda på följande:

I händelse av att allmän mobilisering skulle inträffa 1 januari 1937 till 1 januari 1940 (redan 1936 räknade man med detta alltså) skulle militär myndighet tömma museibyggnaden på föremål och montrar. Istället skulle museet fungera som förläggning åt en trupp på 400 man.

 Man arbetar mycket med uppdelningen av den stora Svenska trofésamlingen i Riddarholmskyrkan. Den ska fördelas mellan Riddarholmskyrkan, Livrustkammaren, Armémuseum och Sjöhistoriska museet ”utifrån troféernas karaktär och sättet för deras erövrande”.

 (Det vi idag kallar vår Minneshall hette från början Trofésalen, vilket kommer från den uppdelning av troféerna som gjordes då. Mycket av det som tillföll vårt museum ställdes ut här.)

 Och den 29 maj, alltså dagen efter den stora invigningen, besökte Herr Erik Bothén museet. Då råkade han få sin nya hatt bortbytt mot en gammal som alls inte passade! Han sökte därför ersättning för hatten med 15 kronor, vilket han också fick.