Sjöhistoriska har stängt tills vidare på grund av coronaviruset.

Samlarna

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

Tatueringar som identifiering

Sjömän har sedan lång tid tillbaka haft en sjöfartsbok. Det har de fortfarande. En sjöfartsbok är en ID- handling för sjöfolk. Den är utformad som en bok i passformat med en ID-sida och sidor för noteringar om vilka fartyg de arbetat på..

Det är en handling som ofta blir sparad och när ägaren bli gammal eller avlider så tillfrågas Sjöhistoriska museet ibland om vi vill ha dem.

På 1950-talet fick vi en sjöfartsbok (SH 658) från Johan Fredrik Richard Jonsson född 1871 i Östergötland och inskriven i Västerås sjömanshus 1897. Man kan läsa att han var 1.58 cm lång , hade ljusbrunt hår och gulgrå ögon och var andre styrman. Under rubriken ”särskilda kännetecken” står ”En sköld och två vingar (amerikanska vapnet) på högra underarmens insida”. Det var alltså hans tatuering.

Tatueringsförlaga SB 1123

Tatueringsförlaga ur Sjöhistoriskas samlingar med liknande motiv som det som beskrivs i sjöfartsboken. (SB 1123)

 

Tatueringarna blev ett igenkänningstecken. Jag vet till och med att jag någon gång har läst att på 1800-talet föreslogs i något sammanhang att sjömän skulle tvångstatueras på ett visst sätt så att man bättre kunde hålla koll på dem. För liksom för andra rörliga underklassyrken så var myndigheterna alltid oroliga för vad dessa människor kunde hitta på, man kunde ju inte hålla riktig koll på dem eftersom de rörde sig ganska fritt över större områden. Och sjömän rymde ofta. På jakt efter ett bättre jobb på en bättre båt med en bättre kapten.

Den andra sjömansboken fick vi i gåva i år. Den har tillhört eldaren Carl Alfred Nilsson, också han född i Östergötland. Född 1880. Han skrevs in i Söderköpings sjömanshus 1902, var 1.67 cm lång, hade brunt hår och grå ögon. I ett ”Continous certificate of discharge”, troligen utfärdat i London, finns en tryckt kolumn för ”Tattoo or other Distinguishing Marks”, där finns noterat ”Ancor on right hand”

Finns det någon bland våra läsare som har en sjöfartbok av senare datum där tatueringar noterats?

Till sist tänkte jag citera sjökapten Carl Oskar Carlsson i Misterhult som intervjuades av Sjöhistoriska museet i början av 1950-talet (SU 1951:211):

”Vanligast var namnet (initialerna) på händerna, ofta en kvinnobild på bröstet. De  bästa tatueringarna gjordes av ’professionals’ i hamnarna och kostade i regel 1 pund i England, 5 dollar i USA, men sjömännen försökte också själva med olika resultat. Tatueringens mening var ofta en tanke att vid förlisning kunde man igenkännas på tatueringen på händerna (namnet)”.