Ghost Ships – starka kärlekslöften och brutala krigsdramer som frusna ögonblick på Östersjöns botten i ny utställning på Sjöhistoriska

På vraken har tiden stannat i ett fruset ögonblick och ombord finns lämningar som berättar om dramatiska skeenden. En last med champagne, värdefulla fickur, övergivna salonger. Löften om kärlek, farofyllda resor och brutala krigshändelser.

Utställningen bygger på Jonas Dahms fantastiska undervattensbilder ur boken med samma namn. Men Ghost Ships är inte en fotoutställning, utan snarare en undervattensvärld där besökaren kan se och uppleva det som finns under ytan.

– Jonas Dahms bilder är anmärkningsvärda på många sätt. Det finns en stark närvaro i bilderna, trots att det inte är någon där, menar Tove Frambäck, utställningschef på Statens maritima och transporthistoriska museer där Sjöhistoriska ingår. Hon fortsätter:

– Det finns en nyfikenhet och närgångenhet i bilderna, som väcker frågor. Vem har druckit ur de här kopparna, vilka har suttit i de här stolarna? Min idé och vision var att göra en utställning som får besökaren att själv vilja bli undersökande och kunna hitta in i materialet.

En storslagen visuell upplevelse under ytan
Uppdraget att förverkliga idéerna gick till Pompe Hedengren och Erik Gullberg som har skapat liv i undervattensbilderna med hjälp av film, ljus, ljud och rörliga effekter.

–  Jonas bilder är fantastiska, de måste upplevas. Vi har gjort dem gigantiska så att det ska kännas som att du svävar runt nere på 100 meters djup. Och utifrån den känslan har vi skapat utställningen, säger Pompe Hedengren som är utställningens regissör och som har skapat konceptet och formatet tillsammans med Erik Gullberg.

–  Vi har försökt att dramatisera bilderna och i någon mån göra vraken mänskliga, i och med att vi berättar historier kring dem och föremålen som finns ombord, menar scenografen Erik Gullberg som också skapat utställningens skeppsvrak som publiken kan gå in i.

Inuti vraket kan besökaren se filmen som berättar om dykarens upplevelser och skeppens dramatiska historier. Själva filmen är speciell i sig; den projiceras på en välvd projektionsduk som är 19 meter lång och 5 meter hög.

–  Jag hoppas verkligen att våra besökare får en visuell upplevelse. Själva utställningsrummet är maffigt, med Jonas Dahms starka bilder och ett för oss nytt sätt att berätta, med en friare konstnärlig form och mer existentiella berättelser. Det ska kännas storslaget att gå in i den världen, avslutar Tove Frambäck.