Adolf Nordling anses vara en fin kolorist och främst en utmärkt tecknare, men han arbetade också i olja. I Sjöhistoriska museets arkiv finns flertalet av Adolf Nordlings efterlämnade teckningar och många av hans akvareller.
Nordlings levnadsöde är fascinerande och innehåller flera inslag som passar in i den romantiska schablonbilden av en konstnär som fattig, ensam, sjuk, arg och oförstådd. Att han fått oförtjänt lite uppmärksamhet har förklarats med att marinmåleri i Sverige inte haft likvärdig status som annan konst.
Nordling föddes i Karlskrona 1840. Där var han en tid maskinritare vid örlogsvarvet, men redan som 15-åring började han på Konstakademin i Stockholm. Ett år tillbringade han också i Köpenhamn hos den 22 år äldre välkände professorn i marinmåleri Carl Frederik Sörensen.
Somrarna tillbringade han ombord på olika fartyg och tecknade. Det finns teckningar med motiv från Vaxholms fästning, Öresund, Helsingborg, Visby, Kalmar och från Köpenhamn.
Under 1870-talet följde Nordling med ett svenskt fartyg i ryska farvatten. Han var på toppen av sin förmåga och gjorde teckningar av hög klass. En annan resa gick till Norge. Hela sitt liv verkar han ha levt precis på svältgränsen under stora umbäranden. Den sista seglatsen ägde rum 1887 längs med västkusten och det finns många teckningar från den resan. Vintern 1888 dog han utfattig och ensam troligen i tbc i sin bostad på Fjällgatan i Stockholm.