I Sjöhistoriska museets arkiv finns en fin samling av tatueringsförlagor gjorda av olika tatuerare, troligen framförallt på 1930-talet.
Tatueringar i Söderhavet lockade sjömän
Man har hittat gravfynd, till exempel mumier i Egypten, som visar att människor förde in färg under huden och gjorde tatueringar för flera tusen år sedan. Det har varit vanligt i många kulturer och när europiska sjömän kom till Söderhavet på 1700-talet fascinerades de av tatueringar som var vanliga där. Sjömännen återvände hem från sina resor med egna tatueringar gjorda på Söderhavsöarna. Mötet mellan teknik och motiv från Söderhavet och europeisk bilduppfattning, skapade en ny och egen tatueringstradition. Även om tatuerarna ritade sina egna motiv var de ofta starkt stiliserade inom den rådande traditionen. Storhetstiden för den här typen av tatuering blev andra hälften av 1800-talet och fram till andra världskriget.
Bilder av kvinnor på mäns kroppar
Främst var det alltså sjömän som ville ha tatueringar och motiven hörde ihop med deras liv; fartyg, nationsflaggor, frälsarkransar, avsked, brevduvor, tro, hopp och kärlek, skepp, ankare. "Mannens ruin" var ett vanligt motiv som består av ett kvinnohuvud, ett fyllt glas, spelkort och en revolver.
Bland motiven kan man urskilja olika kvinnliga stereotyper som den lättfärdiga kvinnan, lättklädd eller naken, samt madonnemotivet i form av den rara fästmön. Dit hör väl också sjuksköterskan (det var tydligen inte så ovanligt att man tatuerade in en sjuksköterska) och den tredje kategorin kan vi kalla för den exotiska kvinnan. Vi har förlagor som visar geishor, spanjorskor, indianskor.
Tatuerar-Kalle
Förr kombinerade ofta tatueraren sitt jobb med att själv ibland jobba som sjöman eller driva kafé eller krog i en hamn.
Tatuerar-Kalle hette egentligen Carl Gustafsson och var byggnads- och fabriksarbetare, liksom sjöman från västkusten. Han föddes 1888 och vi har en del tatueringsförlagor av honom i arkivet. På 1920-talet gick han i land för gott och blev snart välkänd som Tatuerar-Kalle i Göteborg. Han var troligen också verksam under 30- och 40-talen. I museets arkiv finns ett brev från Kalle där han på museets förfrågan berättar om tatuering. Kalle hade en så kallad sjömansekipering i Göteborg med en kundkrets som mest bestod av sjöfolk. Är kunde kunderna studera tatueringsförlagor, välja ut någon och bli tatuerad i rummet intill. Kalle skriver att "jazzgossar och andra feminina män tatuerar sig inte, kanske de är för känsliga mot smärta".
Tato-Peter
En annan av de identifierade tatuerarna som är representerade i vårt arkiv är Tato-Peter som arbetade i Århus och i Nyhavn i Köpenhamn från 1930 och fram till 1960-talet. Köpenhamn var centrum för tatuering i Skandinavien. Våra tatueringsförlagor finns att se på digitaltmuseum.se och vi vet att till exempel Hollywood har använts sig av dem vid filminspelning.