I januari 1906 seglade det svenska fartyget Dione från Åbo mot Tarragona med trävaror. Besättningen bestod av kapten Nils Pettersson, jungman Carl Andersson, styrman Pettersson, matros Carl Holmström, lättmatroserna Wold. Bachman och J. Lehtonen samt steward Erik Andersson.

Carl Andersson beskriver i ett brev till kapten Nils Pettersons hustru Carolina hur förlisningen gick till. I början hade vädret varit bra, men efter att Dione passerat Hanstaholm på nyårsdagen fångades de i en storm. Färden skulle gått via Engelska kanalen, men på grund av vädret fick kaptenen styra fartyget norr om Skottland. I flera dagar drev fartyget mot norra Skottland. Den 13:e januari syntes land och då kastade man ankar. Ovädret gjorde att Dione började driva igen, in mot en vik utanför Walls på Shetlandsöarna. Stora klippor tornade upp sig på sidorna. Fartyget slog i stora stenar, delar av manskapet föll överbord och hög sjö vräkte över fartyget. Manskapet fick ta skydd i ett lamprum nära aktern. Carl Andersson beskriver i brevet till Carolina Pettersson hur de bad högre makter om räddning.

Ur Carl Anderssons brev till Carolina Pettersson

Under tiden hade lokalbefolkning samlats uppe på klipporna för att se om de kunde rädda besättningen. Räddningen försvårades av att det drev plankor i vattnet som besättningen slog i, men en lina spändes över viken och sänktes mot fartyget. Samtidigt slungades kapten Pettersson överbord. Carl Andersson blev räddad tillsammans med två andra. Den ene av dem dog senare av de skador han ådrog sig.

Kaptenens kropp hittades på lördagen och han begravdes redan på söndagen. Begravningsföljet bestod av 118 man. Lokalbefolkningen tog upp kollekt och kunde på så sätt beställa en gravsten till kaptenens sista vila. Carl Andersson tog tillvara Nils Pettersson vigselring och skickade den till hustrun Carolina.

Från förlisningen var det bara Carl Andersson och Wold. Lehtonen som överlevde. Dione blev ett vrak och inget från henne gick att bärga.

Mer än hundra år senare kontaktades museet av en person som sökte uppgifter om besättningen på ett fartyg som förlist utanför Shetlandsöarna nära Walls. Lokalbefolkningen planerade att sätta upp en plakett som minne av förlisningen 15 januari 1906. Fartyget var svenskt och hette Dione. Kaptenen hette Nils Pettersson. Då visste vi inget om ovanstående händelse och vi hittade inga uppgifter i arkivet. Några uppgifter kunde vi hitta i Dagens Nyheters arkiv.

Ett par månader senare blev vi kontaktade av en annan person. Den här gången av en kvinna som ville överlämna en brevsamling mellan en sjökapten och hans hustru som pågått under 20 års tid tills sjökapten drunknade med sitt fartyg utanför Skottland. Fartyget hette Dione. Och sjökapten hette Nils Pettersson.

Brev från Carolina Pettersson till Nils

Det uppstod lite gåshud när det stod klart att det rörde sig om samma händelse. Dessutom var det här ett unikt tillfälle att få förvärva en brevsamling med breven från båda parter. Museets arkiv har flera brevsamlingar men vanligtvis endast från den ene.

Sammanlagt är det flera hundra brev som skrevs under 20 års tid fram till kaptenens död.

Brev från Nils Pettersson till Carolina

Av breven kan man utläsa att båda längtade mycket efter varandra och tonen är mycket kärleksfull ända till slutet. Hustru Carolina lider av att vara ensam så mycket och Nils försöker mildra genom att förklara hur en sjömans liv är. Hon uttrycker oro över att han kanske skulle kunna vara otrogen, men han bedyrar att det skulle han aldrig kunna vara.

Carolina tar vara på varje yta av brevpappret och fortsätter skriva i marginalen och hela vägen runt. Det kan vara svårt att tyda när hon skriver smått, smått, smått för att få plats med allt hon vill få sagt.

Brev från Carolina till Nils

I det sista brevet skriver Nils till Carolina att han är på väg från Finland mot Tarragona och att vädret är mycket hårt.

Ur Nils Petterssons sista brev hem

Nils Pettersson föddes 1858 i Brunnby, Malmöhus län och Carolina föddes 1863 i Nyhamnsläge. Carolinas flicknamn var Fex och hon kom från en familj med sjöfolk. De gifte sig 1890 och levde sedan i Lerhamn, Höganäs.

De fick två barn Lars Peter född 1895 och Nils Conrad född 1905. Lars Peter dog ung, endast 24 år, och i brevsamlingen finns även två brev från honom till mamma Carolina där han bland annat skriver om sin oro för kriget som då pågick i Europa. Carolina levde fram till 1947. I brevsamlingen finns också telegram till henne på hennes 80-årsdag.

Under 2026 kommer breven skannas för att kunna tillgängliggöras.